Jag har inte följt en dokusåpa någonsin och sitter nu och glor på Mästarnas mästare. Främsta behållningen är förstås tävlingsmomentet, att se höjdhoppare tävla mot brottare, simmerskor och golfare. Det har ett klart underhållningsvärde, men precis som Jonathan Jeppson skriver så finns där en otäck bismak.

AB: ”Mästarnas mästare är lysande tv. Ändå blir jag lätt beklämd när jag ser det. För det är ett obehagligt återbesök på en skolgård i högstadiet. Mästarnas mästare har hyllats i alla möjliga sammanhang för att vara den sympatiska varianten av en dokusåpa. Mänsklig, småputtrig och chosefri utan förnedring, sex eller skandaler. Och allt det där stämmer, men samtidigt kan jag inte låta bli att bli lätt sorgsen när jag ser programmet. För minns ni? Det var så här det var: I uppehållsrummen, på rasterna. Precis så här. Den coola gänget, eller snarare: Ledaren och sen svansen runt omkring, de som skrattade med, som var på insidan utan att tänka så mycket på det.”

Det värsta av allt är att jag hade varit mer nöjd om Patrik Sjöberg hade åkt ut och inte Stefan Holm, det visar att skolgårdsmentaliteten sitter kvar i gubben trots att det var ett försvarligt antal år sedan jag lämnade grundskolan. Med andra ord så kan jag inte förhäva mig och påstå att jag inte tillhör de dåligas skara.

En sak som jag reagerat på hela tiden är att svärdsfångandet är ojämlikt. Kropps och armlängd spelar en avgörande roll och det missgynnar givetvis somliga. Bäst är att vara man och dessutom lång. Då har man kortare väg till svärdet. Dessutom ser det ut att vara så att de tävlande står på olika höjd, en sak som försvårar tävlandet ännu mer i kvällens sista tävling.

Ska SVT köra denna tävling ett år till så vore det bra om man såg till att den avgörande tävlingen i varje avsnitt var köns- och storleksneutral.

intressant Tags : Mästarnas mästare, TV, SVT, Stefan Holm, Patrik Sjöberg, Dokusåpa, Strunt-TV, Tävling ab1 dn t