Min lilla kattsambo Felin är samma slags djur som tigern, men lyckligtvis är hon en mindre variant. Men skulle jag plötsligt bli en miniatyr, en liten teskedsgubbe, ja då skulle jag antagligen ligga himla risigt till.
Många tidningar har visat bilder på de två tiger-
ungarna i Junsele, de är vansinnigt söta och alls inte respektingivande. Men det är skillnad på ett par tigerungar som bara är något större än en vanlig huskatt, och vuxna tigrar på närmare trehundra kilo. Skulle vi ha sådana rovdjur i våra skogar så skulle jag definitivt se till att vara beväpnad om jag skulle ut i skog och mark. Det går inte heller att bortse från att sådana rovdjur i värsta fall är farliga för oss människor.
Junseletigrarna var med i något TV-program, och jag smälte på direkten. Och det lustiga är att kattungar är sig lika, oavsett storlek. Jag har sett åtskilliga filmer som handlar om vilda kattdjur av större modell, och den egentliga skillnaden mellan dem och min lilla svansförsedda sambo är storleken, inget annat. Tack vare det faktum att hon bara väger runt fem kilo, och knappt det, så går det att hantera henne. Dessutom trivs hon med att hanteras eftersom hon egentligen tror att jag är hennes mamma. Om nu katter tror någonting…
Men om lilla Felin vägde 300 kilo, då skulle jag helst prata med henne med ett stadigt galler mellan oss. En katts instinkter manar dem nämligen att handla, och jag gillar katter till 100 procent, men jag tvivlar på att jag skulle gilla att bli kattmat.
it Andra om: Katter, Tiger, Huskatt, Kattdjur, Rovdjur, Tigerungar ab1 ex dn svd
9 svar till “Katt som katt?”
Att katten ser dig som ”mamma” vad grundar du det på?
Jag tog henne från sin mor när hon var tolv veckor gammal. Jag ger henne mat, kammar henne, kelar med henne och när hon är hungrig så ställer hon sig på mig och trampar frenetiskt med framtassarna. Så gör kattungar för att stimulera mammans bröstmjölk. Det är en tämligen vedertagen etologisk sanning att det är på det sättet…
Min katt är ganska kreativ. Jag lägger balkongdynorna i en prydlig hög men katten drar alltid fram en dyna ur traven för att lägga sig på. Det kräver en viss planering så helt hjärndöd är den inte…
Felin har redan avslöjat sin inställning till dig. Må vara att du inte är själva MATEN men du är betjänten som tillhandahåller maten – och som sådan burkar vi vara mer väldresserade av våra katter än vi anar. Men tänk efter: Vem får alltid mat först? Vem får alltid en godbit eller uppmärksamhet när det passar HENNE? Jag hävdar tassegoriskt att mina människor är kattägda och att något omvänt förhållande bara är att betrakta som ”talesätt”…
NosPuss Wikki
PS. Stöd Ditt Lokala Katthem – det finns alltför många katter som inte har det lika bra som Felin!
:-)
Det antas att tamkatter eller de som någon tid har varit tamkatter ser sin människa som förälder eftersom vilda katter inte spinner i vuxen ålder.
Och katter är absolut inte hjärndöda, bland vilda katter så kan man se ett visst kulturellt betingat förändrat beteende när deras levnadsvillkor förändras genom minsakt revir och ökad risk från bl.a. mänsklig aktivitet/verksamhet.
Elizabeth Marshall Thomas skriver i ”Av tigrars stam” bl.a. att exempelvis lejonfamiljernas förändrade beteende med att de inte tillkännager sig genom exempelvis att hålla nattliga serenader där de ryter från sina respektive revir utan blivit tysta även innebär att det blivit farligare för människor.
Elizabeth Marshall Thomas skriver i ”Av tigrars stam”
Det är en bra bok… :-)
Det antas att tamkatter eller de som någon tid har varit tamkatter ser sin människa som förälder eftersom vilda katter inte spinner i vuxen ålder.
Varifrån har du fått det? Och du menar väl förvildade tamkatter?
Tacka vet jag hundar, de kan vara livsfarliga även i miniformat :-)
http://www.youtube.com/watch?v=WwUhs8RJzoM&feature=player_embedded