Jag har under de senaste tio-tolv åren valt att mata småfåglarna utanför mitt fönster. De har fått det van-
liga, jordnötter, hampfrö, blandfrö, talgbollar och ibland osaltat smör och en skinkbit eller två. Bortsett från att de glatt sig åt födotillskottet så har de också glatt min lilla kattsambo som kunnat kika på dem genom snedställda persienner.

Men för åtta-tio dagar sedan så bar jag ner all fågelmat till en plats på gården nedanför fönstret. Skälet var enkelt, en hel bunt grannar hade börjat mata fåglar där och jag slapp driva min lilla kisse till vansinnets gräns. Jag slapp också ifrån allt annat som var en bieffekt av matandet, det var allt möjligt mellan matrester och – fågelskit. Min lilla katta har inte klagat och den enda effekten jag märkt är att hon nu sover någon timme längre, möjligen med något extra utbrott i ”kattefnatt” men inte mer.

Men de bevingade kamraterna klagar. I morse innan solen hade gått upp, just precis i gryningen så var det någon som knackade på fönstret. Det är inte helt vanligt kan jag säga, katten och jag bor nämligen fem trappor upp. Det visade sig vara en koltrast som knackade, hon försvann direkt när jag tittade efter. Nu har jag suttit så att jag ser fönstret, och har lagt märke till att kissen fortfarande är intresserad. När jag tittade efter såg jag att det fortfarande var trafik till fönstret. Blåmesar och talgoxar kommer i strid ström, antagligen beroende på att det nu är – 4° ute, de behöver helt enkelt mer mat.

Själv sliter jag med frågan, ska jag sticka iväg och handla mer mat eller inte. Det finns gott om fågelmat på den anordnade platsen i buskaget, men uppenbarligen så vill de små liven hämta mat vid fönstret också. Ett knepigt läge faktiskt, för visst får jag hyfsade närbilder på de små liven när de kommer på besök, men finns det en kollektiv matplats så kanske jag inte bör fortsätta att mata dem uppe hos mig.

Skulle katten få välja så skulle hon förstås kräva att hennes människa fångade en av de flaxande individerna lite då och då, hon är nog övertygad om att de skulle smaka fågel, men själv skulle jag inte kunna förmå mig att göra det. Medan jag sliter med frågan om vad jag ska göra så konstaterar jag att koltrastarna tycks koppla maten till människan innanför fönstret. Hade jag inte en liten kattsambo så skulle de väl komma in om det var öppet…

it Andra om: Fågelmatning, Småfåglar, Katter, Vinter, Kyla ab ex dn svd
Tweet