Alla råkar från och till ut för spam, det hör till när man har ett e-postkonto. Men ibland så sitter jag och gapar med öppen mun precis som en döende gädda. Vissa försök är så hopplöst taffligt utförda att jag faktiskt börjar tvivla på att en enda människa går på bluffen. När man inte ens går i land med att skriva svenska utan låter Google översätta texten, hur kan då någon tro att brevet verkligen kommer från internetleverantören?
Dessutom skulle den internetleverantör som krävde in dessa uppgifter helt enkelt släpas ut på gården för att få kompanistryk av sina kunder. Men i själva verket så har de säkerligen fått svar från vissa människor som inte ifrågasätter uppgifterna i mailet, och det räcker antagligen med några enstaka svar så kan de fortsätta att mailbomba intet ont anande människor fast från nya e-postkonton.
För vad ska de annars med dessa inloggningsuppgifter till?
Den som händelsevis gått på den här sortens nätfiske lär läsa denna bloggpost med hettande kinder. Men jag inser att inga av sidans normala besökare gjort det, däremot finns det ett antal pellejönsar som ibland hamnar här som antagligen går på den här sortens finter.
Spammaren: ”…besvär som vi kan ha anledning du räkna vår nya post funktioner. Gör att sprida denna viktiga information genom att skicka den till andra användare.”
Vilka nötter!
Sign: ”Snabbast klicka svaret knappen”
5 svar till “E-postspam kan vara roligt”
Visst upphör man aldrig att förvånas. Många har otroligt svårt med svenskan och då syftar jag inte på invandrargrupper utan vanliga svenskar. Det räcker med att gå in på en artikel på någon dags- eller ännu hellre kvällstidnings hemsidor och läsa kommentarer eller de bloggar som länkar från artikeln. Språket ligger inte helt sällan på google translate nivå.
Framförallt lite mer krävande artiklar, hur krävande nu en artikel i di.se, e24.se eller expressen.se nu blir, är det slående i kommentarfältet hur illa ställt det är. Min egen helt ovetenskapliga undersökning har kommit fram till att kommentarerna fördelar sig lite som följer.
20% skyller på EU, borgarna, sossarna, invandrarna och liknande oavsett artikel. Översvämning i Bangladesh, fotbollshuliganism eller konsumentprisindexförändringar spelar ingen roll.
Drygt 35% har förstått vilket ämne artikeln berör men missförstått precis allt annat i hela artikeln.
Drygt 35% har förstått vad artikeln handlat om men missat eller helt missförstått författarens slutsats och eller centrala resonemang.
5-8% har förstått vad de läst, vad artikelförfattaren vill ha sagt, hans resonemang och slutsatser. Dvs förutsättningen för att kunna göra en kommentar som för diskussionen framåt finns där i alla fall.
Mot den bakgrunden så är jag inte förvånad att folk som får mail som det ovan skickar in alla uppgifter. Jag tror att en hel del helt enkelt att en stor del inte förstår hur illa skrivet det är. I alla fall av de som kommenterar artiklar i webbtidningarna.
Dex! Det svenska språket är ett intressant ämne, jag håller med dig delvis, men jag blir mer skrämd när jag ser infödda journalister som inte behärskar svenska. Det händer varenda dag att jag ser formuleringskonst som borde kallas något annat, stavfel och grammatiska fel slinker ofta igenom i tidningstext. Mot detta står förstås alla skickliga skribenter, och de är definitivt i majoritet inom det yrket.
När det gäller bloggar och bloggkommentarer så ska man komma ihåg att bloggare ytterst sällan är professionella skriftställare, eller att de har någon längre utbildning i svenska. Samma sak gäller givetvis kommentarerna i tidningar. Själv brukar jag radera kommentarer som jag själv inte begriper, jag räknar då kallt med att inte heller andra begriper dem.
De flesta stavfelen jag ser är slarvfel, man har haft för bråttom. Dessa fel rättar jag aldrig om inte skribenten upptäcker felet och ber mig rätta. Dessvärre så ser jag inte mina egna språk- och stavfel lika lätt. Men JAG vet ju vad jag menar… :-)
Tyvärr är det så att man läser även de ord man INTE har skrivit. Hjärnan är en raffinerad sak som fyller ut bristerna i det vi skriver själva.
Ja det är trist. Men bara underskriften av en som sägs heta Festus Young gör att man undrar om det inte ”bara” är ett practical joke som gått överstyr …
Helt klart dock att den moderna tiden med datorer och ”konstigheter” gör det mycket svårt för vissa, de kan lätt tro att dessa uppgifter faktiskt krävs av företaget i fråga !
Jag har själv sett hur det ibland kan gå till på lokala butiker, det finns folk som har kontokort men som inte förstår sig på dem, de lämnar in det till kassan – tillsammans med den personliga koden – och låter kassören sköta transaktionerna ! Tala om utanförskap…
Det värsta är att de som är ”gröngölingar” vad gäller datorer, epost och internet, oftast går på detta också.