Hjärtat är en muskel som vi inte kan klara oss utan. Trots detta så finns det miljontals människor som inte lever på ett sätt som håller hjärtkärlsjukdomar borta trots att de har adekvat information. Till den kategorin hörde jag, och i något mindre omfattning så gör jag det även idag.

Själv började jag röka som 14-åring och ägnade mig åt detta med liv och lust upp till 40-årsåldern då jag övergick till tuggtobak och snus. Mina arbeten har haft en sak gemensamt och skrivs med sex bokstäver – Stress. Jag har alltid varit med och startat upp olika verksamheter inom socialtjänsten som behandlingshem, narkomanvårdsbaser, en uppsökande verksamhet och nu sist den elektroniska fotbojan inom kriminalvården i Stockholm.

Varför det blivit så har jag ofta undrat, men dels har det varit tillfälligheter och sedan har jag alltid tyckt att det varit roligt att bygga upp en verksamhet från noll. En delorsak är förstås att jag trivs bäst med lite för mycket att göra. Jag arbetar helt enkelt effektivare under stress. Och det har jag gemensamt med många människor.

I början av 80-talet frågade min doktor hur mycket jag stressade. Han hade upptäckt att jag under en längre tid hade haft förhöjt blodtryck. Han skickade mig därför till en kardiolog (hjärtläkare) för att göra ett s.k. arbets-EKG. Ett sådant går till så att man sitter på en motionscykel vars motstånd stegras samtidigt som sjukvårdspersonalen kontrollerar blodtryck och EKG.

I mitt fall stoppade läkaren provet efter någon minut och sade åt mig att sluta trampa. Trycket blev för högt och han gav mig en remiss till Huddinge Sjukhus för fortsatt undersökning och behandling.

Jag bar omkring den där remissen i närmare ett år innan jag slängde den.

När jag ser tillbaka på det kan jag givetvis fundera en hel del på varför, och förenklat kan jag väl säga att jag helt enkelt inte ville veta något om mitt hjärtas kondition. Jag ville helt enkelt vara frisk. Åren gick, och saken kändes inte längre aktuell, jag lyckades förtränga det helt. Vid läkarundersökningar konstaterade doktorerna att mitt blodtryck var lite förhöjt men i övrigt var jag frisk.

Min farbror fick hjärtinfarkt och dog på fläcken. Min mor fick infarkt och bypassopererades. Sådant borde givetvis ha fått mig alert, men inte det… Människan kan uppenbarligen inte bara blunda med sina ögon, hela hjärnan kan också blunda, är det inte fantastiskt?

Det som däremot hände längre fram var att jag vid ett par tillfällen fått lite andnöd, svårt att få luft även om jag så bara satt och tittade på TV. Jag hade ingen tryckkänsla över bröstet eller några stickningar i vänster arm, bara – svårt att få luft. Då trodde jag att det var stressrelaterat, eller möjligen ångest, eller vad som helst åt det ofarligare hållet.

Lite märkligt kan jag tycka eftersom jag alltid varit drabbad av lätt hypokondri. Men det var antagligen lite för farligt att tänka på hjärtat. Men jag antar att saker som bra kolesterolvärden, hyfsad kondition, att jag slutat röka etc. hjälpte till i mitt lilla självbedrägeri. Och att man måste släppa ut svångremmen lite drabbar ju alla i 40-årsåldern, eller hur..?

Jag fortsatte således mitt liv som om ingenting hänt. Remissen för vidare undersökning var slängd, och jag minns inte ens idag om jag berättade om den för min dåvarande hustru, jag tror inte det.

Beteendet är dessvärre vanligare än man tror. I samband med olika sjukhusvistelser efteråt har det visat sig att många olycksbröder agerat ungefär på samma sätt när de fått någon sorts belägg för att allt inte står rätt till med kroppens viktigaste muskel.

Utan att göra det minsta anspråk på empiriska fakta så tycker jag mig ha märkt att detta i första hand är ett manligt beteende. Kvinnors problem när det gäller hjärtåkommor är annorlunda. Dessutom får kvinnor sämre sjukvård och sämre diagnoser, detta i första hand beroende på att hjärtsjukdomars norm har varit mannen.

Först de senaste åren har hjärtsjukvården förbättrats för kvinnor, men än är den långt ifrån bra. Ett första problem är att en infarkt i betydligt högre utsträckning uppfattas annorlunda. Det är inte bröstsmärtor och stickningar i vänster arm som gäller för kvinnor utan ofta helt andra symptom. Det är inte ovanligt med mag- eller ryggsmärtor när det i själva verket är en pågående hjärtinfarkt. En kardiolog skulle kunna fylla på den listan med ett stort antal indikationer.

Det man med säkerhet vet om kvinnors infarkter är att de generellt debuterar nästan tio år efter männens. Man tvistar givetvis om orsakerna, men man förklarar oftast detta med att kvinnornas östrogen förebygger infarkt.

En infarkt beror på att förträngningarna i kärlen kan göra så att hela eller delar av kärlen slammar igen. Blodet kommer inte vidare till en del av hjärtmuskeln som får syrebrist, och man drabbas av en hjärtinfarkt. Den kan vara mindre eller större beroende på hur länge bristen på syrerikt blod varat i hjärtmuskeln, och på vilken del av hjärtat som drabbats.

De vanligaste symptomen vid hjärtinfarkt stickningar i vänster arm, bröstsmärta, ibland tillsammans med illamående och kallsvett, men det kan lika gärna vara andnöd eller ont i ryggen, det är viktigt att komma ihåg detta.

När det gäller information om symptom, råd om åtgärder och andra tips så hänvisar jag till länken nedan. Det finns mängder av bra och vederhäftig information och jag ska från och med nu bara skriva om vården och bemötandet patienten får.

Det är viktigt att du väljer att söka information hos de etablerade och officiella informatörerna när det gäller hjärtsjukdom. T.ex. länken nedan.

Fortsättning följer…

Andra bloggar om: Sjukvård, Hjärtat, Infarkt, Bypass, Kärlkramp, Kardiologi, Blodfetter, Rökning

[tags]Sjukvård, Hjärtat, Infarkt, Bypass, Kärlkramp, Kardiologi, Blodfetter, Rökning[/tags]