Jag har berättat några gånger att jag håller på att sortera bilder, det har jag gjort ett tag nu, dock inte varje dag. Idag har jag kikat lite på mina egna familjebilder från förr, bilder som förställer äldre släktingar.
Den här bilden föreställer min farfar på en kolmila i början av femtiotalet. Den är tagen av en av tidningen Året Runts fotografer i samband med att man berättade om honom och en historia som gått i släkten ett antal år. Hans bror hade nämligen ”försvunnit”. Det visade sig senare att han hade rest till Norge från Arvidsjaur där de bodde med sina föräldrar. Hur man letade rätt på honom betraktades tydligen som som läsvärt eftersom veckotidningen gjorde ett reportage om saken.
Min farfar var småbrukare, kronotorpare, och familjen livnärde sig på det de kunde få av djuren, åkrarna och skogen. En sak som bidrog till försörjningen var ett antal kolmilor som man gjorde regelbundet, men milorna skulle vaktas varför familjen fick hjälpas åt. Men det var ingen brist på barn, min far hade nio syskon. Jag vet inte om flickorna var delaktiga i vaktandet av den/de aktuella kolmilorna, men jag utgår ifrån det eftersom det var många munnar att mätta.
Det är rätt kul med gamla bilder, jag hittade en som förställer undertecknad vid 14 månaders ålder, efter att ha scannat in den så mejlade jag den direkt till mina egna barn. Tyvärr fick mina barn inte träffa sin farfars far, synd för det var en himla mysig gubbe. Jag visar bilden eftersom jag beskylldes för att sakna proletär bakgrund av en av mina läsare, och då passar den ju bra.. :-P
it Andra om: Farfar Olof, Dagens bild, Kolmila, Arvidsjaur, Femtiotal, Norrland
13 svar till “Min farfar på en kolmila, Dagens bild”
Proletär bakgrund? Akademiker uppväxt på Öfre Östermalm?
Vah?
Upplandsgatan ligger i Vasastan, trist när folk som aldrig varit i stan tror att de vet nåt.
Trevlig bild! Tack att du lade ut den!
Jag är uppvuxen i ett brukssamhälle där det finns bostadsområden som heter Milan och Kolningen. Jag är med i en fb-grupp där kriteriet är att man är uppvuxen på orten. De yngre medlemmarna har bott i dessa områden utan att ha en aning om den historia som ligger bakom namnen. Det är viktigt att vi håller vår historia levande!
Jag kan tänka mig att dina fastrar fick gå med mat till de som vaktade milorna, men jag har inte hört talas om att flickorna var aktiva kolare.
Cool, coolmila… :-) Ja, tiden går.
I likhet med dig, Anita, tror jag inte att så många kvinnor/flickor jobbade vid milorna. Det var ett hårt och jävligt farligt jobb.
Jag är uppväxt i ett jämtländskt skogsarbetarhem, men har inga egna minnen av kolning.
Däremot minns jag hur det berättades om kolning, och jag minns en bekant till familjen, som efter att i unga år ha fallit ner i en mila aldrig blev helt återställd.
Han lyckades sedan, enligt vad jag förstått, rätt hyfsat som journalist och fotograf.
Fin bild!
Själv har jag börjat rota med gamla negativ/dia/superåttor.
Det tillhör ”crumpy old men” syndromet.
;)
(JA,jag vet att detta inte uppfyller dina krav på netetikett)
Jo jag vet. Samtidigt så är jag den enda som känner igen vissa människor på bilderna, jag MÅSTE sortera och namnge dem..
Du får ta och komma upp till Hofors i slutet av augusti, svärfar och hans kolarkompisar tänder milan då, feststämning på Milans Dag.
Vem svarar du? Jag har sett en kolmila redan.. ;-)
Det betvivlar jag inte, men det skadar ju inte att se fler? ;) Eller hur?
Underbar bild. Värmland?
Arvidsjaur.
Jo men det är trevligt det med