Sörmlandsleden går bara några meter från min port, annars hade jag nog blivit förvånad över att hitta en orienteringsskärm på min lilla promenadrunda som jag just kom in ifrån. Mitt egentliga ärende var, förutom lite frisk luft, att spana efter den elaka sparvhöken, resultatet syns nedan.
Jag tog god tid på mig eftersom jag anar att pippin ifråga är samma individ som tagit många småfåglar här, troligen en av ett par. Jag börjar få lite kläm på hur reviret ser ut nu eftersom man ser spår efter deras framfart lite nu och då. Men jag börjar fundera på om det verkligen är samma individ som försökte skalpera mig för en vecka sedan, mitt intryck är att denna fågel är större, och när det gäller sparvhök så är honan tjugofem procent större än hanen.

Dessutom hörde jag henne, eller hanen, skrika på ett sätt som stämmer väl med fågelböckernas tal om deras parnings-
läten. Det bådar gott och jag börjar tro på att jag ska kunna ta riktiga bilder på dessa djur nu i vår, hur kommer jag att återkomma till. Jag har till och med börjat ana var paret kommer att bosätta sig, om de inte redan har gjort det.

Hackspetten här var osedvanligt svårflirtad, den kutade runt trädet när den fick syn på mig, när jag då backade tio meter så kom den fram och hackade igen. Sådär höll vi på en stund och jag insåg återigen att jag behöver ett väsentligt större tele-
objektiv. Men en sak är säker, det är skojigt att fotografera fåglar, jag undrar vad fåglarna tycker.

När det gäller hackspett så är de trots allt inte speciellt svårfotograferade, de häckar vartannat år i ett och samma träd, och där kan man komma åt att fotografera dem. Men man måste ta god tid på sig om man ska få se deras ungar titta ut, men sådana bilder har jag nog visat tidigare.

Som sagt, ett mycket större teleobjektiv skulle inte sitta i vägen, bara då eländet ska transporteras förstås…

it Dagens bild, Sparvhök, Hackspett, Fåglar, Sörmlandsleden, Foto, Djur, Natur, Kort, Fotografering, Teleobjekltiv