Jag är intresserad av gamla bilder, dessa föreställer Stockholm 1946, det år jag föddes. Jag bodde på Upplandsgatan mellan Odenplan och Norra bantorget.
Snösvängen i Stockholm var till största delen hästdriven, och det minns jag fortfarande. Man tippade snön från mina trakter ner i Riddarfjärden och vi ungar fick ofta åka med ”Vintergubbarna” som de kallades – bak på lassen. Vi fick åka hem också eftersom de körde till och från samma stadsdel hela tiden. Stadens öl transporterades med häst och vagn till långt in på 50-talet, och likaså kol och koks. Ordet fjärrvärme var inte uppfunnet utan varje hus hade eget pannrum och kol-lager.
Bussarna drevs med elektricitet, så kallade trådbussar. De var den tidens mest miljövänliga fordon och en annan fördel med dem var att de gick tyst. Så tyst att de ibland inte hördes. Problemet med dem var förstås att de enbart kunde köras på elektrifierade nät. Jag tror att de hade batteri som klarade kortare sträckor, men jag är inte säker. Annars minns jag hur deras strömavtagare ibland spårade ur. Det var ett himla pyssel med att få dem tillbaka igen, något som man skötte via långa snören. Bilden på trådbussarna är från Kungsgatan och den är tagen i slutet av 40-talet.
(Samtliga bilder fotograf okänd…)
i Andra om Dagens Bild, Stockholm, 40-talet, Snösvängen, Vintergubbar, Trådbussar, Historia
7 svar till “Dagens Bild – Stockholm 1946”
Fina bilder, Jinge!
Det hade nog varit mumma att ha kvar lägenheten på Upplandsgatan. Där ligger Fastighetsanställdas Förbunds kontor och jag vet hur dyrt det är.
Trådbussarna fanns kvar till 64 i Stockholm. Jag minns hur de åkte från Fridhemsplan längs Fleminggatan ner mot centrum (när nu inte strömavtagaren ramlade av, jag har lite svaga minnen av det också även om jag är några årsklasser yngre än den vördade bloggaren). Slå på ”trådbussar” i svenska Wikipedia, där finns en del kul upplysningar.
Trådbuss och spårvagn. Jag åkte med 15 in till stan. När lades spårvagnen ned? Den mellan Sumpan och Odenplan.
Jinge ditt minne är det inte fel på, det fanns reservkraft i form av batteri och om jag inte minns fel var det till för att bussen skulle köras åt sidan om den inte gick att köra med befintlig strömavtagare. Visst var det kul att stå och titta på när dom försökte sätta tillbaka strömavtagaren, ingen stress där inte.
Svar till Mary: Den allra sista turen på linje 15 avgick från Norra Bantorget med avgångstid kl 00.04 den första september år 1959 mot Sundbybergsgränsen. Det var ett specialtåg skyltat ”Sista tåget 1909-1959” på långsidorna på motorvagnen nr 342. Årtalet 1909 härrör från banans tillkomst.Tåget kördes av trotjänaren August Johansson, ”Bromma-Johan”, som därefter gick i pension efter 41 års tjänst vid SS. Konduktörerna var Filip Andersson, Sven West samt Arne Nilsson.
När tåget rullat in i Råsundahallen blåstes tapto och en buffé tog vid. Dagen efter rullade gula SJ-bussar, skyltade linje15 och linje16, där linje16 var extraturer mellan Odenplan och Sundbybergsgränsen.
En epok var till ända.
Kul att få veta Bertil. Jag bodde i Ursvik/Sumpan när jag var barn och då åkte vi ofta spårvagn till Odenplan för att därifrån ta den moderna tunnelbanan till släkt och vänner. Men jag ser att det måste varit ett ganska tidigt minne av årtalet att döm – men minnet är starkt,,,
Spårvagn 15 väcker minnen. Född och uppvuxen i Råsunda. Minns att SS, en gång i alla fall, ordnade julgransplundring i spårvägshallarna vid Sundbergsgränsen. Jag hade en kompis vars pappa var konduktör och jag fick följa med. Mycket starkt minne av hur fantastiskt jag tyckte att det var. Halm och sågspån på golvet, tomtar, julgranar, glitter och musik, sång och danslekar, stora julgranskarameller och trumpeter. Ett mycket fint minne. I övrigt har jag ju åkt spårvagn 15 många gånger, även om man väldigt ofta fick gå mellan Esplanaden och Råsunda, likaså mellan Haga Norra och Råsunda. Det bara var så, man gick sträckorna!
Fan va coolt!