|
Har du läst Leif GW Perssons böcker så har du också träffat på den oförbätterlige kriminalkommissarien Evert Bäckström.
Handlingen inleds med att ett tidningsbud upptäcker att en lägenhetsdörr står öppen i arla morgonstund, innanför dörren ligger en mycket död man, ihjälslagen med ett lock till en järngryta och eventuellt en hammare. Samtidigt med denna händelse pågår en större polisutredning mot ett antal individer misstänkta för inblandning i ett omskrivet värdetransportrån som gav förövarna ett tillskott på åtskilliga miljoner till den egna kassan. Det är i den miljön som Leif GW Persson låter sin kommissarie återinträda i normal polistjänst för att där fortsätta att ge uttryck för sitt oefterhärmliga människoförakt, kvinnoförakt, invandrarförakt, polisförakt, ja förakt för allt utom sig själv och de egna kvaliteterna. En polis som ofta tänker på sprit, salami och damer, en man som beskriver omgivningen med ord som jag inte har lust att skriva, sidan ska trots allt vara hyfsat barntillåten. Man kan ju undra om Leif GW Persson har någon modell för denna Evert Bäckström, |
jag hoppas innerligt att figuren är ett resultat av författarens egen fantasi, men något säger mig att det inte är hela sanningen. Leif GW Persson är, om jag förstått tidningarna rätt, idag en f.d. polisprofessor. Vad mig anbelangar så skulle jag inte ha någonting alls emot att han inte fick något nytt arbete utan fick möjlighet att ägna sig åt författandet på heltid. Boken bevisar nämligen att han är långt ifrån ”f.d.” när det gäller att skriva gastkramande underhållningslitteratur. Den som vill gardera sig mot regniga dagar under semestern har här en utomordentlig orsak till att hoppas på regn, kyla och hårda vindar. Andra om: ISBN 9789100118280, Evert Bäckström, Den som dödar draken, Leif GW Persson, Boktips, Böcker, Anna Holt, Deckare, Thriller [tags]ISBN 9789100118280, Evert Bäckström, Den som dödar draken, Leif GW Persson, Boktips, Böcker, Anna Holt, Deckare, Thriller[/tags] |
8 svar till “Den som dödar draken – Leif GW Persson – Boktips”
Jag tror tyvärr att Leif GW Persson inte haft något som helst problem att hitta verkliga poliser som mall för Evert Bäckström.
Jag läste i AB, efter att jag skrivit ovanstående, att han har två förebilder… :-I
Poliser är kanske inte direkt kända för sitt skarpsinne? Undantag finns i MENSA t ex. Leif har ganska svårt att finna någon som kan ge honom något intellektuellt motstånd värt namnet inom polisen i dag. Polisen attraherar liksom inte forskare direkt. Så vad återstår då att göra för en organisation där många betydligt trögare poliser blivit retade och skrämde av hans penna?
Leifs romaner utgör också en liten del av hans totala litterära produktion (som är skriven på engelska). Enligt honom själv så är det bara en handfull människa på Interpol och lite annat folk från olika delar av världen som ger honom den kredit han för tjänar. En tung förlust för polisväsendet naturligtvis.
Själv är jag inte speciellt förtjust i hans skönlitterära stil! Språket är tungt, stolpigt och orörligt men torra neutrala människoskildringar. Jag tycker han borde skriva om någon som han inte behärskar istället. Det skulle göra hans skönlitterära stil osäkrare och därför känsligare – igenkänningen skulle öka!
@nature:
Det var ju en aspekt. Men hans deckare är underhållning, triviallitteratur, och spänning och underhållning finns det, nästan i övermått… :P Han personskildringar av -vissa- poliser är fyrkantig, men det beror troligen på att han anser att vissa poliser är – fyrkantiga.
Det är god underhållning, samtidigt med lite bett. hans förra bok innehöll dessutom en annan sorts skildring av Palmemordet, en tänkvärd skildring.
@jinge
Ok jag ger mej. Jag köper boken! Den kan kanske visa sig vara bra att ha, om nu familjelivets uppskruvade förväntningar under de mest hysteriska sommarmånaderna blir allt för outhärdliga; samtidigt inte har Jinges stimulerqnde blogg att tillgå : -)
@nature:
Annars finns den ju på bibblan om några veckor…
En mera trovärdig polis än Evert Bäckström finns knappast. Roligast är han när han tänker en sak, på sitt sedvanliga
fördomsfulla sätt – men säger något helt annat genom att tillämpa sträng självcensur.
Herr Bäckström är en genomrutten typ, men
som trots allt vet hur saker och ting borde vara.
Det är kanske därför han alltid på något förunderligt sätt lyckas klarar sig ur konstigheterna han själv försatt sig i.
Jag kan förstå att det kan finnas en del är inom kåren som känner igen sig själv eller någon kollega.
Vill bara göra ett tillägg att han har kvar sin proffesur, men därimot så innehar han inte sin fasta tjänst hos polisen.
Jag gillar hans komik ibland så man kanske ska köpa boken