Boktipset – Ilan Pappe – Den etniska rensningen av Palestina

Tidigare idag citerade jag en artikel i DN som handlade om SvD:s urstyva Mellanöstern-
korrespondent Cordelia Edvardson. Hon säger i intervjun
”när Israel blev till, då blev offren också förövare. Och så är det. Ingen kan leva, ännu mindre överleva, utan att bli skyldig. Men det har det judiska folket oerhört svårt att ta till sig.”

Detta säger hon samtidigt som jag just lagt ifrån mig boken ”Den etniska rensningen av Palestina” av Ilan Pappe som kommer ut på måndag i bokhandlarna, han säger nämligen samma sak.

Ilan Pappe är en israelisk historiker från universitetet i Haifa som under en lång följd av år gjort sig mer eller mindre omöjlig i Israel. Orsaken är att han intresserat sig för Palestinas historia, och den enorma folkfördrivning som utfördes av judarna. De judar som flyttade till det dåvarande brittiska mandatet Palestina började tidigt kartlägga landets palestinska befolkning. Man hade gerillagrupper, underrättelsetjänst och hade vid fyrtiotalets slut lyckats fördriva en miljon palestinier och dessutom mörda tusentals och åter tusentals.

Man kartlade de palestinska byarna och klargjorde vilka som måste elimineras av männen, sedan verkställdes det. Över 400 palestinska byar förstördes helt och Ilan Pappe är till och med så fräck så han berättar att universitetet i Tel Aviv är byggt på ruinerna efter en palestinsk by, något som universitets-
ledningen gör allt för att dölja. Pappe gör en systematisk genomgång av händelserna som föregick ”Nakban” som folkfördrivningen kallas, och han berättar en hel del om de terroristgrupper som skötte den etniska rensningen och mördandet. Många har säkerligen hört talas om Plan Dalet, den metod som användes då – och som används än idag.

Nyheterna om hur Israel planerar att helt avskärma Gaza och stänga ner områdets infrastruktur är inget annat än en förlängning av just – plan Dalet. Hur man skapar en strategi för terror är temat i boken, hur man rensar byar, spränger och river husen, något som bekant pågår än idag år 2007. Man gör allt för att försvåra för palestinierna, för att förmå dessa att lämna Palestina och Israel.

Precis som Cordelia Edvardson pekar Pappe på vikten av att erkänna sina misstag, man kan kanske vare sig få förlåtelse eller förståelse, men genom att ständigt ljuga ihop en förfalskad historia så kommer man aldrig någonsin framåt.

Israel idag är ett extremt rasistiskt land, ett land som dessutom inte tillåter sina egna medborgare att få veta landets verkliga historia. Det är tack vare historiker som Ilan Pappe som vi trots allt kan få klarhet i art och omfattning av de enorma förbrytelser judarna har utsatt den palestinska ursprungsbefolkningen för.

Bokens källmaterial redovisas föredömligt i fotnoter, mycket av detta har fram tills nu varit hemligt, men jag gissar att denna bok kommer stå i varje bokhylla där det finns människor som vill veta sanningen om Mellanösternkonflikten.

Det är en i många stycken sorglig bok, men det är en oerhört viktig och angelägen bok, läs den!

Cordelia i DN Karneval Förlag

Andra bloggar om: , , , , , , ,

[tags]Ilan Pappe, Den etniska rensningen av Palestina, Israel, Palestina, Mänskliga Rättigheter, Rättvisa, Sanningen, Sionism[/tags]

  18 comments for “Boktipset – Ilan Pappe – Den etniska rensningen av Palestina

  1. Thomas
    28 oktober, 2007 at 18:17

    ”ett land som dessutom inte tillåter sina egna medborgare att få veta landets verkliga historia”

    Visst tillåter Israel det. Censur behövs bara när ledningen är involverad i något impopulärt. I Israel är det snarare så att folk helst inte vill veta så de slipper dåligt samvete. Även ”liberala” judar föredrar att tala om palestiniernas rättigheter utan att veta om att de pittoreska hus de bor i ursprungligen byggdes av palestinier som drevs på flykten.

    Nu har det dock gått så lång tid så att man kanske kan gå från ”det hände inte” till ”det hände, men det var för så lång tid sedan att det inte är relevant idag”.

    Man kan hitta samma förträngningsmekanism i vår granne i öster där man helst velat förtränga vissa av inbördeskrigets hemskheter.

  2. 28 oktober, 2007 at 18:51

    I Israel är det snarare så att folk helst inte vill veta så de slipper dåligt samvete.

    Det ligger kanske en del i det, samtidigt så döljs landets historia aktivt. Hur många skolbarn vet att palestinierna jagades ur landet, och att det enbart bodde några procent judar där runt sekelskiftet?

    Pappe tar upp ett antal exempel i boken som tydligt visar på att israeliska myndigheter aktivt använt hemligstämpeln, och alltjämt gör. Även om man kan ha något slags förståelse så kommer man hela tiden tillbaka till frågan – för att kunna gå vidare måste man avsluta det som varit.

    Själv tvivlar jag alltmer på en tvåstatslösning, men jag lever inte där, jag kan bara ta del av de olika sidornas ofta tvärt låsta ställningar i frågan. Men jag förstår, som både Cordelia och Pappe hävdar, att allt måste upp till ytan så att det skapas förutsättningar att starta om.

    Utan det, och som de nu talar om Gaza, så kommer man bara närmare intifada III för varje dag som går.

  3. 28 oktober, 2007 at 19:55

    Kan också passa på att tipsa om boken ”Inshallah”. Otroligt läsvärd och är skriven av flera olika personer. Som berättar om Palestina-Israel konflikten ur ett annat perspektiv från det som ges av medierna idag.

    De tar upp många av de saker som vi idag väljer att blunda åt.

    Läs mer här : http://www.dagensbok.com/index.asp?id=2623

  4. 28 oktober, 2007 at 21:00

    Tack för tipset kommer att önska mej den som julklapp. Det som verkligen ”väckte” mig om hur illa palestinierna behandlades var när julen 2003 jag läste boken ” Från det heliga berget: En resa i skuggan av det Bysantinska riket”, av William Dalrymple. Jag länkar en debattartikel jag skrev i sommar. Om vad som hände en by i Kafr Bir’im i Galileen. Det är många ”Israelvänner” som vill glömma historien.

  5. Ryan
    28 oktober, 2007 at 22:32

    Givetvis ska man köpa den boken. Det första jag gör imorgon.

  6. Sara G
    29 oktober, 2007 at 08:40

    Jag har köpt boken på nätet, den kommer om ett par dagar.

  7. 29 oktober, 2007 at 09:02

    Det gjorde du rätt i Sara, men förvänta dig ingen uppbygglig bok. Man blir oftast ledsen av att se hur israelerna agerat, iofs ingen nyhet men ändå..

  8. Sara G
    29 oktober, 2007 at 09:20

    Varför skulle jag förvänta mig en uppbygglig bok med temat – Den etniska rensningen av Palestina?
    Jag förstår inte vad du menar, Jinge?
    Det säger sig nästan självt att boken beskriver en destruktion som närapå saknar motstycke i vår tid.

    Det jag räknar med är en bok som inträngande behandlar ämnet:
    etnisk rensning av palestinierna.
    För ingenting som gäller Israels behandling av sina grannar kan på något sätt bygga upp en själ…

  9. 29 oktober, 2007 at 09:35

    Nej det förstår jag Sara. Jag glömde kanske särskilt att trycka på saken i bloggposten bara. För mitt främsta intryck av läsandet var att jag kände mig omväxlande ledsen och arg. Riktigt rejält ledsen över hur judarna behandlat, och alltjämt behandlar, palestinierna både i Gaza och på Västbanken. Plus sina egna palestinska medborgare.

    Sorgen över att detta kan fortgå nådens år 2007 kan få vem som helst att bli gråtfärdig.

    Det framgår inte riktigt av bloggposten, där syns mest ilskan.

    Därav mitt behov av ett särskilt påpekande…

  10. Martin Sandberg
    29 oktober, 2007 at 09:52

    Fast det blir en mycket märklig effekt när din sida länkar till en israelisk militärutrustningsaffär längst upp till vänster. Går det inte på något sätt styra reklam som placeras på bloggarna?

  11. Sara G
    29 oktober, 2007 at 09:56

    Okey, Jinge, jag förstår…
    Känslan av uppbragdhet, sorg och smärta är vad vi är tvungna att leva med, vi som engagerat oss i konflikten.
    Men man kan undra hur vanmakten upplevs för de som ingen framtid tycks ha, de som levt hela sitt liv i sunkiga, outhärdliga flyktingläger, sett sina drömmar om och om krascha – och nu är instängda i Gaza på obestämd tid. Deras enda brott är att vara palestinier.
    Stillsamt, med vrede under ytan, undrar jag: Ska psykopatiska ledare ohejdat få fortsätta förstöra livet på jorden för den större delen av mänskligheten?

  12. 29 oktober, 2007 at 10:22

    Martin!

    I normalfallet upplever inte jag det där som ett problem. Jag har stängt ute några annonsörer på grund av att jag stördes av budskapet, totalt rör det sig om tre stycken vad jag minns.

    Man kan ju vända på kuttingen och fråga sig om det inte är BRA att isrealiska företag får vara med och sponsra min blogg… :-)

    AdSense fungerar annars så att texten analyseras av ngn sorts sökspindel. Skriver jag mycket om Israel som jag gjorde igår, ja då blir det sådana annonser som anknyter.

    Skriver jag mycket om miljö blir det annonser om sådant. Samtidigt tror jag att de som besöker min blogg, och utsätts för den reklamen, är stora nog för att välja själva om de ska klicka på en annons eller ej. Och det alldeles utan min medverkan, och oavsett vad saken gäller.

    Jag har valt bort bildlänkar med blinkande bilder och annat för att jag själv tycker att sådant är störande, jag räknar med att besökarna här kan stänga av annonsvisningen själva i sina browsers om annonserna stör.

    Just nu i skrivande stund finns det resebyråreklam för resor till Israel. Jag tror att de som vill resa dig gör det ändå, alldeles oavsett om de ser reklamen här eller på ngt annat ställe.

    Jag håller med om att det på sitt sätt är motsägelsefullt, men det är ändå så att det är betraktarens sak att avgöra.

    Ser jag en annons för en militärutrustningsaffär (köper man kanoner där?) så tar jag bort den. Men själv har jag inte sett just den annonsen.

  13. 29 oktober, 2007 at 17:02

    Det roliga är att Ilan Pappé är kurslitteratur när man läser Mellanösternkunskap i arabiska men inte när man läser hebreiska. Då gäller en annan mer pro-israelisk författare.

  14. Sara G
    30 oktober, 2007 at 10:52

    Thomas,varken israelerna eller palestinierna i Israel får inte läsa en sann version av historien.
    Och palestinska lärare kan inte med ett enda ord nämna de massakrer israelerna utfört mot det palestinska folket efter 1947.
    Man har ett angiverisystem som kan få en lärare avskedad med omedelbar verkan om hon motsätter sig regeln och berättar sanningen.
    Susan Nathan, själv jude och f.d sionist beskriver utförligt i sin bok Ett Annat Israel om just detta.
    Läs den gärna, Thomas så kanske du får en annan vinkling…

  15. Oscar
    7 november, 2007 at 12:24

    I DN intervjun, så bekräftar Cordelia att Judarna utförde en etnisk rensning inför Isarels bildande 1948.
    Frågor inställer sig genast: På vad grundar sig Israels rätt att existera? Om man stal landet från Palestinierna?
    Det här uppgifterna är ju grundläggande för att förstå konflikten. De har lyst med sin frånvaro i västerländsk och Svensk press.

    Vi har helt enkelt blivit serverade sagor av Cordelia och hennes korrespondent kollegor. Skamligt!

  16. 7 november, 2007 at 13:22

    Det finns ingen rätt att existera, möjligtvis som ett realpolitiskt faktum för att landet nu funnits i 60 år. Och det är argumentet är inte helt dåligt. Argument för att staten skulle existera som en judisk stat och inte som en israelisk stat är däremot usla.

  17. Sara G
    7 november, 2007 at 13:46

    Före den etniska rensninge, Nakba, som började i december 1937, utgjorde de infödda palestinierna en majoritet på två tredjedelar av befolkningen. Nästan all mark ägdes av den inhemska befolkningen. Bara 5,8 procent var av judisk ägo 1947.
    Oscar läs gärna den judiske professorn Ilan Pappes bok, (vars bägge föräldrar satt i koncentrationsläger) Den etniska rensningen av Palestina.
    Där finns data! Han påvisar med styrka att massfördrivning var central i israelernas strategi.
    Bl.a är boken baserad på tidigare hemligstämplade papper från israeliska arkiv.

  18. Sara G
    7 november, 2007 at 18:25

    1947, inte 1937.

Comments are closed.