Vi har alltför sällan skrivit om Palestina på denna blogg det senaste året. Här en intressant, otäck men tyvärr inte överraskande tänkvärd rapport. Den kommer från den arabiska veteranjournalisten Nicola Nasser och finns på Globalresearch. Finns skäl att betvivla? Nu har samtalen inletts i USA. Men innan har USA tillsammans med Arabförbundet ”mjukat upp” palestinierna och försvagat deras position.

Abbas ska enligt DN idag ha sagt ”Det får inte finnas en enda israelisk bosättning eller israelisk militärstyrka i det framtida Palestina, sade president Mahmud Abbas när han på måndagen lade fram sin syn på förhållandet mellan israeler och palestinier.De inledande förhandlingarna om en tvåstatslösning i konflikten mellan Israel och Palestina i Washington, USA, visade att parterna står långt från varandra även om man nu gått med på att mötas för samtal för första gången på tre år.Frågan är hur samarbetsviljan ser ut? Abbas slog fast att bosättningarna på mark som israelerna ockuperade i sexdagarskriget 1967 är olagliga.” Denna position har sannolikt stöd bland den stora majoriteten av världens människor och stater. Är det för övrigt inte märkligt att USA som står så nära ena parten, Israel, ska vara fredsmäklare? Förhandlingarna bör hellre ledas av ett FN med auktoritet, och baseras bland annat på FN-resolutionerna i frågan.

USA har i praktiken accepterat Israels aggressiva apartheidpolitik, ökningen av bosättningarna och protesterat lamt mot Israels anfall på Gaza. Israel är USA:s viktigaste allierade i oljerika Mellanöstern, och gör stor nytta i USA:s splittringspolitik.
En ny taktik av USA:s utrikesminister John Kerry orsakar en splittring inom den Palestinska befrielseorganisationen (PLO) om ytterligare samtal med Israel. Kerry använder tydligen använder Arabförbundets uppföljningakommitté för det arabiska fredsinitiativet (FCAPI) för att pressa palestinierna att acceptera nya spelregler för de samtal som de hade invänt mot i det förflutna.

Under sin sjätte turné i regionen som utrikesminister, besökte han inte Israel, som han alltid brukar göra utan höll de flesta samtalen i Jordaniens huvudstad Amman. Där talade han med palestiniernas president Mahmoud Abbas, liksom med medlemmar av FCAPI. Då samtalen fortskred, blev det tydligt att Kerry inte längre fokuserade på Israel, det land som har torpederadet alla tidigare försök till fred, men på PLO. Hans mål var att få PLO att acceptera fler eftergifter än de har accepterat i det förflutna.

För att genomföra detta ville Kerry få FCAPI att acceptera dessa eftergifter åt palestinierna, en ny taktik som kanske kommer att fungera och som orsakat splittring och utbredd bestörtning i palestinska kretsar. Taktiken är inte helt ny, för den är i linje med med det sätt på vilket amerikanska diplomater har använt Arabförbundet att motivera utländsk intervention till förmån för regimskifte i länder som Irak och Libyen i det förflutna.

Efter möte med Kerry i Amman uttryckte FCAPI:s diplomater sitt ”stora stöd” för Kerrys ansträngningar att återuppliva samtalen. Deras inställning sågs som en ”seger” för Kerry, sade Associated Press. Det var en ”framgång” för hans diplomati skrev The New York Times. Kerry, för sin del, meddelade att gapet minskat mellan palestinierna och israelerna, och att allt som behövdes nu var att ”reda ut” några detaljer.

För palestinierna blir det dock ett tufft jobb att reda ut dessa detaljer. PLO:s chefsförhandlare Saeb Ereikat sägs ha haft ett ”stormigt” möte med PLO:s ledare om Kerrys förslag. PLO, med ryggen mot väggen, tillsätter nu ett arbetsutskott för att besluta hur man ska hantera samtalen. Allt detta är utan motstycke tidigare. Förr i tiden lät FCAPI sig inspireras av palestinierna. När palestinierna ställdes inför krav på eftergifter de var ovilliga att acceptera sade de artigt att de behövde rådgöra med FCAPI, vilket var ett fint sätt att avvisa oacceptabla förslag. Nu orsakar FCAPI problem genom att acceptera eftergifter innan palestinierna ens haft tid att diskutera dem.

I avsaknad av Arabförbundets stöd för PLO:s förhandlare hade de senare inget annat val än att ta fasta på Kerrys förslag. Den amerikanska utrikesministern förklarade sin tillfredsställelse med de nuvarande planerna för att få palestinierna och israelerna att tala och använde beteckningen slutliga samtal. Han har bjudit PLO och Israel för att skicka förhandlare till Washington snart att arbeta ut detaljerna i avtalet. PLO:s högre tjänstemän sa till den franska nyhetsbyrån AFP att Kerry var fast besluten att förklara att samtalen skulle återupptas innan han lämnar regionen.

Jen Psaki, taleskvinna i USA:s utrikesdepartement, sa till reportrar att om framsteg gjordes under Kerrys sjätte besök i regionen, skulle han inte att återvända för fler besök. Om något, detta låter som en avtäckte hot som syftar till att sätta press på Abbas och hans chefsförhandlare och tvinga deras samarbete.
Under denna förhandlingsrunda gav Kerry Abbas ingen chans för att vinna tid. Istället för att vänta på att Abbas bestämt sig för att prata med FCAPI fick Kerry alltså Arabförbundets diplomater att komma till Amman och godkänna hans förslag utan föregående samråd med PLO.

I Amman sa medlemmar av FCAPI i ett uttalande att Kerrys idéer för ett återupptagande av samtalen var en ”lämplig grund” för
fortsatta förhandlingar. FCAPI:s godkännande placerar PLO i en svår situation. Abbas, oförmögen att hantera denna svåra diplomatiska pärs, förblev tyst. Men hans tystnad sågs som ett ”tecken på godkännande”.

Ändå kommer situationen sannolikt att väcka förbittring på hemmaplan, där de flesta av PLO-ledarna motsätter sig Kerrys förslag. Men de vet att en trubbig avvisande av dessa förslag kan leda till en obehaglig amerikanska reaktionen, och kanske sanktioner.
Abbas väntar på att ge sitt svar efter samråd med PLO ledarskap. Med all sannolikhet kommer de senare känna sig tvungna att gå med på förslaget, trots stora reservationer.

Detta innebär att FCAPI har åsidosatt palestinierna, och det är inte första gången som detta sker. Den 29 april erbjöd en Qatar-ledd FCAPI-delegation Kerry ett byte av landområde vid ett möte i Washington, vilket delegationen inte hade rätt att göra. FCAPI överskred sitt mandat.

Under sin senaste turné i regionen nämnde Kerry inte de israeliska bosättningarna och Israel planer på att bygga 732 nya bosättningar i västra Jerusalem. Ännu värre är att FCAPI inte verkar intresserade av av Israels bosättningsprogram, och än värre är att de inte nämnde att framtida samtal bör inriktas på en två-statslösning baserad på 1967 års gränser.

Tillägg:Sverige ”hjälper till” (vem tycker ni?) på sitt sätt. Enligt Dagens Nyheter 14/6: ”Om inga framsteg i fredsprocessen sker hotar biståndsminister Gunilla Carlsson med att dra in delar av det svenska biståndet till palestinierna.”

i Andra om: Palestina, böcker,Gaza, Israel, kultur, terrorism, kulturarv, Politik, kärnvapen, FN
EU apartheid USA regeringen

DN 30/7Nasser Globalresearch 14/6 DN 29/7 fredssamtal Bilderblogg 29/7 Jan Paimos blogg 4/8 Kerrys oseriösa förslag DN 20/3 DN 6/3 Palestinagrupperna SvD 25/3 Blogg 28/3 om Palestina och kristendom Bilderblogg Anders Svensson Anarkia 2/12 Knut Lindelöfs blogg AB 5/12 DN 5/12 Top Stories 2/12 Pål Steigan 2/12 UN vote on Palestine 1/12 Russsia Today 1/12 DN 2/12 Wikipedia Globalresearch 20/11 DN 21/11 SvD 21/11 Aftonbladet 21/11 Expressen 21/11 SvT 21/11 DN 12/11 Globalresearch
Ship to Gaza 1 Ship to Gaza 2 Ship to Gaza 3 Globalresearch Läkartidningen
FIB-Kulturfront DN 13/11 DN 13/11 DN 2 13/11 SvD 13/11 Expressen SvT 13/11 SR AB 13/11 Globalresearch 16/11