Samtal med Pål Steigan


På Nordiska fredssamtal i Degerfors deltog också Pål Steigan, författare till den i mitt tycke mycket viktiga boken ”En gång skall jorden bliva vår” (strof från Internationalen). I sista kapitlet i boken finns mycket värdefulla förslag i klimat- och ekonomifrågorna, dvs om mänsklighetens framtid. Läs boken!

Han var tidigare ordförande i APK-ml och är en av de få skandiavier som skakat hand och talat med Mao Tse Tung och Chou-en-lai. Han berättade över frukostbordet att Maos råd vara att han inte skulle se Kina som ett exempel utan arbeta utifrån förhållandena i Norge. Jag frågade hur man skulle utvärdera de senaste decenniernas ändringar i världspolitiken och f.a. erfarenheterna från de första förment socialistiska staterna, som Sovjet och Kina. Han berättade då att han frågat Chou-en-lai om hur denne såg på den franska revolutionen 1789. ”Det är för tidigt att utvärdera” svarade Chou.

Pål Steigan är mot all sekterism och menar att ett nytt socialistiskt demokratiskt system måste ersätta kapitalismen. Det var förkastligt hur kritiskt olika vänstergrupper såg på varandra. Sekterismen var starkare tidigare, men finns kvar. Att man nu t.ex. har olika uppfattning om vad som hände i Sovjetunionen och Kina spelar ingen roll. Det var fel att försöka försvara dåliga eller konstiga sidor av politiken i t.ex Kina och Sovjerunionen, som förföljelser av oliktänkande. Det gäller att förena sig och kunna arbeta här och nu för en bra politik.
Jag instämmer. Vänstern är svagare än för t.ex 30 år sedan, samtidigt som kapitalismens kris och miljökrisen är mycket tydligare än någonsin. De objektiva förutsättningarna för ett nytt, demokratiskt, socialistiskt samhälle är mycket tydligare – men de subjektiva sämre. Dock finns flera positiva tendenser, där ”Occupy Wall Street” är ett, och självständighet hos stater i Sydamerika ett annat.

Mer samarbete bland vänsterbloggare!
Vid kaffet tog jag tog upp frågan om bloggarens uppgifter och möjlighet. Pål är själv bloggare och en länk finns på denna hemsida till hans blogg. Nu handlar vänsterbloggning mest om engagerade individer som skriver i frustration och i förhoppning om att ändå dra ett strå till stacken. Men det är oorganiserat, det är dubbelarbete, och ibland är det trist och man tvivlar på vad ens insatser egentligen betyder.

Mina enkla tankar om samarbete mellan vänsterbloggare fick genast stöd av Pål. Han var sedan tidigare inne på samma linje, hade försökt lansera detta (inititalt utan gensvar) och visade eleganta nätverksdiagram om hur det skulle kunna gå till. (Han är it-expert).
En gemensam vänsterblogg skulle bli mer mångsidig, mer levande och mer frekvent ge inlägg om olika frågor. Måste vi inte organisera oss för att tillsammans göra mer nytta?


i , , , , , kapitalism, , , , , , ,

FIB-Kulturfront NWT 6/8 NWT -Sverige bör inte delta i anfallskrig NWT ETC 2/8 Lärare för fred Kommunistiska Partiet

  11 comments for “Samtal med Pål Steigan

  1. Jan B
    9 augusti, 2012 at 11:08

    Några reflektioner: Ett av de största problemen, svårigheterna för alla vänsterbloggare är ju detta att kunna nå ut UTANFÖR den trängre kretsen av de vanligaste bloggbesökarna. Ty även om det numer är många som använder internet, så är det ju hur som helst ett mindre antal av dessa datoranvändare, som besöker vad vi i detta sammanhang kan kalla för ”vänsterbloggar”. Och varför det är så bör ju verkligen diskuteras. Och det är ju otvivelaktigt så att även om en del bloggare kan uppvisa ett hyfsat antal besökare, så är det nog sannolikt så att det oftast är samma individer som återkommer gång på gång till samma blogg, jag är själv en av dessa. Dvs det är ju osäkert hur många OLIKA individer som klickar in på bloggsiterna. Finns det någon besöksräknare som kontrollerar detta? Och detta har ju alltid varit vänsterns dilemma, att nå ut på ett bredare sätt bland ”det vanliga” folket. Tillkomsten av internet borde ju, tycker man, kunna erbjuda en större demokratisk möjlighet att bredda den politiska debatten och kunna möjliggöra förändringar av opinionen och – på sikt – maktförhållandena i samhället. Men detta vill tydligen inte ske – i alla fall inte i den takt och omfattning som man skulle kunna önska. Detta har naturligtvis många olika orsaker, som man måste analysera på ett grundligt sätt. En gemensam vänsterblogg som föreslås i inlägget ovan, är ju ett förslag som kan vara värt att fundera på. Men det krävs nog mer än så för att utnyttja de demokratiska möjligheterna som numera står till buds – och inse vilka svåra problem som måste lösas på vägen, inte minst huruvida olika ekonomiska satsningar som kan komma att krävas.

  2. 9 augusti, 2012 at 11:22

    Jag vill att du definierar ”vänsterbloggare”. För egen del så började jag exakt som du beskriver det – i frustration med en förhoppning om att så ett och annat frö.

    Min tanke med bloggen var att varva politiska reflektioner (ur vänsterperspektiv, men utan partitillhörighet) med annat, som trädgård, film och musik. Mestadels överväger mina icke-politiska inlägg. Jag tror nämligen att det kan vara lättare att få läsaren intresserad av de renodlat politiska inläggen om de får en bild av hela människan bakom bloggen.

    Är jag en vänsterbloggare, då, enligt din definition, eller syftar du på bloggare som enbart skriver om politik? Skulle jag platsa i nätverket?

    Jag funderar också över begreppet ”dubbelarbete”, vill gärna att du utvecklar det. Jag tänker mig att vi har olika syften med vårt bloggande.

    • Jens O
      9 augusti, 2012 at 13:38

      Anitas inledande frågeställning röjer den grundläggande problematiken. Det är ju inte så svårt att föreställa sig hur alla ”organiserade” vänsterbloggare omgående skulle ryka ihop kring definitionsfrågorna.

      Vad är en vänsterbloggare? Och strax efter det: vad är en äkta vänsterbloggare? Får man vara för privat företagande? Får man vara emot allmän värnplikt? Är man tvungen att tycka att USA alltid har fel och att varenda blodig diktatur som tycker detsamma därför måste ha rent mjöl i påsen? Kan en sosse vara vänsterbloggare? Bara fantasin sätter gränser för vilka frågor som skulle bli olösbara trätoämnen.

      Vete tusan vem Steigan är men han har väldigt rätt i just sekterismfrågan. Frågan är om motsatsen till sekterism stavas just organisation i det här fallet.

      • 9 augusti, 2012 at 17:44

        Viktiga frågor du ställer. Har delvis ”besvarat” i svarat till Anita. Pål Steigan. Wikipedia ger en beskrivning. Läs hans bok! Finns det någon som bättre sätter in t.ex. klimat- och miljöfrågor i ett sammanhagn.

    • 9 augusti, 2012 at 16:43

      Många kloka ord. En styrka hos Jinge är ju att han skriver om annat än politik, vid sidan av att han skrev ofta och bra. Jag har inte börjat med det, kanske kommer det.
      Jag tror att du har rätt i att man vill veta mer om människan bakom bloggen, vid sidan av det som står i presentation.

      Vänsterbloggare. Jag har ingen färdig definition på det – vem har det?
      Enklast är att tänka sig att de som själva anser sig vara vänsterbloggare är det. Föreningen ”Socialistiska läkare” innefattar de som tycker sig vara socialister, i prakten från S och vänsterut..
      Kolla en sådan ”blog of blogs” Ta en titt på Z-net. http://www.zcommunications.org/znet>

      Om du skulle platsa i nätverket. Varför inte? Jag känner bara till ditt namn från intressanta och bra kommentarer tidigare.

      Pål Steigan har mer utvecklade tankar om detta. Han var en mycket tongivande vänsterman och maoist på 70-talet då detta stod som högst i kurs.

      Dubbelarbete:Enklast att 2-5 bloggare samtidigt skriver ungefär samma sak om en viss händelse, i stället för att man täcker olika händelser. Låt oss diskutera vidare! Blir litet upptagen just nu.

      • 9 augusti, 2012 at 19:04

        Tjusningen med bloggosfären är att flera just skriver om samma sak men fokuserar på olika aspekter och ur olika perspektiv. Inläggen bygger på varandras och för i bästa fall en fga framåt. Min favoritblogg alla kategorier har varit Jinges just på grund av ämnesbredden och att den bloggen var oförutsägbart uppkäftig. Med det inte sagt att en gruppblogg inte skulle fungera. Det finns ex på gruppbloggar som lyckats som Alliansfritt Sverige, Ajour, LO-bloggen, Hallandsbloggen, Solrosupproret mfl.

  3. 9 augusti, 2012 at 20:42

    Tanken hos mig (och Pål Steigan) är att den enskilde bloggaren kan ha kvar sin vanliga blogg, och att artiklar, t.ex. politiska vänsterartiklar plockas till den gemensamma bloggen. Denna täcker flera områden, kan ge olika aspekter på ett av samma ämen av olika bloggare och förstås ha fler inlägg/dag. Detta ökar rimligen intresset för bloggen, som då också har större inflytande och genomslagskraft. Samtidigt kan den enskilde bloggaren ha kvar sin profil. I din fina blogg med ganska frekventa inlägg hittar man inlägg om jordbävningar och kyrkor men också om att Obama stöder oppositionen i Syrien. Kanske främst det sista inlägget plockas upp till den gemensamma bloggen. Man bloggar ju inte främst för att skriva av sig frustration, man vill informera och påverka, och kanske roa ibland. En annan fråga är hur mycket tid man ska lägga på bloggen. Jag skriver också artiklar (Se Anders Romelsjö längst ned, finns under Sidor), arbetar halvtid har familj och liknande är det ju för andra.
    En gruppblogg blir inte lika personlig som de personliga bloggarna kan bli. Genomslagskraften beror bl.a på antal besök/dag. Även här låg nu Jinge i topp, med 3,5 inlägg/dag, men detta är närmast unikt.
    Ta en titt på Z-net. http://www.zcommunications.org/znet!
    Vilka är nackdelarna? Pål Steigan menar att man bör vara 10-20 bloggare från början, vilket låter mycket.
    Plattformen är förstås viktig. Z-net har ospecifika ”social change”. Kan vill vi/jag arbeta för en antikapitalistisk eller antiimperialistisk blogg.
    Vad tycker du?

  4. 9 augusti, 2012 at 21:49

    Det är hur enkelt som helst att klanka på det ena eller andra. Det kan många göra. Vad som är bristvara verkar vara bloggare som sakkunnigt behandlar viktiga specialområden, och göra det från en marxistisk ståndpunkt.

  5. 9 augusti, 2012 at 22:35

    Instämmer med den brist du påtalar. Men författare/bloggare utan denna ståndpunkt kan finna och presentera viktiga uppgifter om viktiga förhållanden. T.ex. har Joe Stiglitz viktiga data och intressanta analyser utifrån en icke-marxistisk ekonomisk utgångspunkt, som förmodligen kan kallas neo-Keysiansk.
    En nära marxistisk gruppblogg är http://mrzine.monthlyreview.org/ . Jag har nyligen börjat prenumerera på den. Den utgår från Monthly Review, som du också kanske prenumererar på. Den presenterar sig som ”An independent socialist magzine”. Ledande författare där som John Bellamy Foster, Fred Magdoff, Robert W Chesney och Samir Amin är marxister, men inte alla enskilda artiklar.

    Vilka marxistiska bloggar finns i Sverige?
    Pål Steigan skriver att en gruppblogg kanske kan vara just marxistisk eller anti-kapitalistisk. Låt oss diskutera vidare.

    • 10 augusti, 2012 at 11:01

      Jag vet inte om det finns några renodlat marxistiska bloggar i Sverige (jag läser bara ett fåtal bloggar så jag kan ha missat något). Kravet på en sådan bör åtminstone vara att man använder och utvecklar Marx’ grundläggande modell för att undersöka och försöka förstå hur samhället utvecklas.

      Uttrycket ‘anti-kapitalistisk’ är jag kritisk mot, som i fallet med ‘Nya antikapitalistis,a partiet’ i Frankrike. Skälet är att jag tycker det är viktigare att tala om vad man är för (vilka alternativ som finns till nuvarande tillstånd) än att bara klaga på dagens tillstånd. Går det inte att göra något åt läget som det nu är så är det frågan om det ens är lönt att klaga. Finns det däremot vettiga alternativ så bör de fram.

  6. 10 augusti, 2012 at 11:39

    Men ”anti-kapitalistisk” är bredare och kan sannolikt dra till sig fler läsare. I en sådan blogg kan läsaren med liten kunskap om marxism få läsa marxistiska tolkningar av olika förhållanden och händelser. Detta fordrar förstås aktivitet av de som är eller anser sig vara marxister.

Comments are closed.