Egentligen så är det svårt att fatta hur mycket pyssel det är förknippat med en diskkrasch. Jag har varit med om det förr men trots detta så är det svårt att begripa. Men man lär sig saker, backup är inte bara för fegisar..
Det löjligaste av allt är att jag normalt är noga med att ta en hel backup på disken minst en gång i veckan. Ska jag åka in till stan några timmar så är det en utomordentligt bra sak för pesen att få jobba under tiden. För även om det tar någon timme så vad gör det mig?
Dessutom har jag, av lätt insedda skäl, ett hyfsat stort antal bilder på min hårddisk, det känns som en viktig sak att se till att dessa bilder är kvar. Men Murphys lag ska man aldrig bortse ifrån. Plötsligen så ville inte disken vara med längre utan gav upp en ljudlig suck och tackade för sig.
Alla som haft en massa program installerade på sin dator och råkat ut för detta vet precis hur det känns. När man börjar inse vad som hänt så börjar letandet efter originalskivorna och sedan blir man sittande. Jag är visserligen inte klar, men nu fungerar datorkräket såpass att jag kan använda den till det jag ägnar mest tid åt, en viss hemsida.
Men klar? Nej, och det kommer nog att dröja. Dessutom så vet jag inte riktigt vilka program jag saknar ännu. Det kommer säkert att visa sig varje dag i några veckor att jag kommer på nya småsaker. För en stund sedan så upptäckte jag att min version av ett litet program inte fanns på backupdisken av någon anledning. När jag sedan tror att det bara är att leta på nätet så visar det sig att det nu har gått och blivit ett betalprogram och dessutom kräver registrering. Jag gillar inte sådant. Allt bör vara som t.ex. Open Office, bara att tanka hem och klicka förbi registreringen.
Men det man inte har i huvudet får man ha i benen, sade alltid min far. Tyvärr hade han rätt i det påståendet. Nästa projekt blir att hitta ett program som fixar backupen och sedan stänger ner datorn. Då kan man vara lugn över att man alltid har en, i sämsta fall, dygnsgammal backup.
Någon frågade hur man ska göra backup på en maskin med Windows. Det är inte en svår fråga eftersom Micro$oft har ett inbyggt backupprogram. Sedan kan man diskutera om det är bra nog, men använder man det inte så är det förstås sämre än sämst. Men det kan jag ju inte skylla på Bill Gates, även om det skulle kännas lite lättare då…
itAndra om Backup, Bloggosfären, Dator, Diskkrasch, Hårddisk, Murphy, Pese, Pyssel, Stön, Strul, Windows
5 svar till “Puh, pust , stånk och stöön..”
Jinge Raid 1 kanske?
Ja det vore inte så dumt. 6 diskar på ett par TB vore väl lagom, och en i byrålådan ifall något händer..
Linux är ganska trevligt när man köper en ny dator eller disken kraschar. Alla program hämtas ju från DVD:n eller nätet i ett svep. Om man bara har instruerat det gamla systemet att skapa en xml-fil över vad man hade för program installerade så slipper man välja något annat än det filnamnet under installationen.
Har man sedan en kopia på /home och /etc brukar man inte behöva konfigurera programmen heller utan man får sina gamla e-postadresser, färger, fönsterstorlekar eller vad det nu är man hade valt i det gamla systemet. Undantag finns givetvis!
Men jag håller med Kjell Sjöström ovan RAID skall man ha för att slippa installera om! Disk (även TB stora) är billigt i dag jämfört med arbetstid. Men glöm inte en säkerhetskopia på en annan plats också. RAID skyddar ju inte mot tex. en brand.
Jag har mitt Linux-OS+program på en RAID 1 av två små SSD:er lokalt i datorn och /home (foto/video/dokument) på en krypterad RAID-5 som ansluts/monteras till datorerna via Gbit/s nät. Delar (säkerhets aspekt) av den ’lösa’ RAID:en kan nås via internet på olika sätt (sftp, https, ssh-tunnel). Kanske något för dig också?
Jag skulle övergå helt till Linux om Gimp var lite lättare att förstå sig på.
Raid 1 = 2 lika stora diskar varav den en hela tiden är en kopia av den andra. läsningen kan bli snabbare eftersom båda läses samtidigt, halva informationen från den ena och andra halvan från den andra.