Näthat och anonymiteten



Idag skriver Monica Gunne en artikel i Aftonbladet med rubriken – Anonymiteten en källa till Internethat. Om det är källan eller inte kan nog diskuteras, men visst finns näthatet.

Monica Gunne/AB: ”Vad har hänt med nätet? Vad har hänt med det digitala undret som skulle öka förståelsen och öppna portarna till en fri och öppen debatt? En debatt utan censur och utan att pk-folket la sig i med sin ”fy-penna”. I denna stund kanske det pågår några miljarder konstruktiva samtal på internet, men det hindrar inte att de anonyma it-trollen förökar sig. Allt fler har dragit ner den anonyma mössan över sitt ansikte och släppt loss. De anonyma trollen hotar och hatar och hånar och mobbar och de gör det med en allt större självsäkerhet.”

Problemet med resonemanget är att det alltid har funnits. Före Internet fanns det BBS-system som man kunde ringa upp med telefonmodem, och jag försäkrar – andelen ”troll” var lika stor då. Jag vet, jag drev en av landets största BBS-system själv på den tiden. Man kan ofta lägga märke till helt nya sidor hos folk i samma stund som de kan yttra sig i tron att de är anonyma, något som landets alla insändarredaktörer kan intyga.

En del anser ibland att mina åsikter om sakernas tillstånd är kontroversiella, det betyder givetvis att jag får en del illasinnade kommentarer men jag agerar alltid på samma sätt. Innehåller kommentaren ett hot så skickar jag den direkt vidare till polismyndigheten, jag gör en anmälan. Sedan gör jag en abuseanmälan till avsändarens internetleverantör och ger den exakt samma tekniska innehåll som finns i loggen med en kopia på texten.

Om det fungerar eller inte vet jag inte i annat än ett ärende, en person i Mellansverige blev nämligen av med sin internetförbindelse till följd av sitt eget agerande på nätet, men normalt får man aldrig höra något från den ISP saken gäller. Jag tror inte heller att företeelsen försvinner med mindre än att vi alla tvingas logga in med en säkerhetsdosa av samma sort som bankerna använder, men en sådan utveckling vill vi inte ha. Idioter finns och de kommer alltid att finnas. Illustrationen kommer från mina egna regler för kommentarer…

it Andra om: , , , , , , , , , , , ab1 ex1 dn1 svd1 dagen


21 svar till “Näthat och anonymiteten”

  1. Anonymitet bör kanske inte definieras enbart som ”rätten att skriva under signatur”, utan i det här fallet framförallt som möjligheten att slippa personligen konfrontera dem man skriver om/till.

    Genom internet kan näthatarna gömma sig i en stor massa, och själva slippa behöva stå till svars när det de skriver sårar, förolämpar eller rentav går över legala gränser. Man kan bara släppa tangentbordet, stänga av datorn och inte bry sig om hur någon i den läsande änden eventuellt reagerar. Inga förebråelser, inga ilskna blickar, ingen social skam, ingen som kommer att känna igen en på stan efteråt, absolut inga repressalier.

    Man kan trampa i hur många klaver som helst, vara den allra värsta sortens skitstövel, men ändå knappt ens märka av det själv. Den sortens anonymitet tror även jag är väldigt skadlig i förlängningen.

    • ”Anonymitet bör kanske inte definieras enbart som ”rätten att skriva under signatur”, utan i det här fallet framförallt som möjligheten att slippa personligen konfrontera dem man skriver om/till.”

      Jo, men jag tycker att det är MYCKET viktigt att folk inte behöver använda sina dopnamn när de skriver. Å andra sidan förstår jag inte varför tidningar inte inför moderering av kommentarer som standard, visserligen är det jobbigt och tidskrävande, men de kan ju spärra ut folk som missköter sig flera gånger.

      Vissa ämnen drar verkligen till sig drägg, ibland funderar jag på att släppa fram skiten, men jag har ju sagt att bloggen ska vara barntillåten så… :-/

      • Det är din blogg och ditt urval av ämnen. Dina regler syns tydligt, om folk inte kan uttrycka sig någorlunda vårdat (här = inte trollspråk) får de väl lära sig det. Det går ju att tycka annorlunda ändå.

  2. Jag är lite kluven inför anonymitet. Det finns faktiskt tillfällen när man måste vara anonym. Att ta bort den möjligheten kan vara en fara för rikets säkerhet! I övrigt tycker jag inte utvecklingen går bakåt. Internet är lika vansinnigt som för fem år sedan…

  3. Jag håller med om att anonymiteten tyvärr underlättar näthat. Men man kan ju vara anonym av olika skäl.

    Själv har jag av och till blivit sedd som åtminstone misstänkt troll men det beror nog, hoppas jag, på att mina framförda åsikter varit kontroversiella och radikala, och inte på att jag anonymt tagit heder och ära av någon. Skulle någon ändå uppfatta det så, ber jag om ursäkt. Jag åtminstone försöker att respektera alla som människor och inte ”hata” någon, även om jag slår hårt mot vissas åsikter och metoder.

  4. Har inte läst Gunnes artikel än, men jag ska göra det. Jag har ingen större erfarenhet av BBS, visserligen var jag ute på nätet redan för sådär 15-20 år sedan, men då var det fortfarande så långsamt, att ev ilskna ord kom av sig på vägen från tanke till tangentbord.
    Troll och hat har, som du skriver, funnits tidigare, åtminstone lokalt, jag kommer att tänka på anonyma lappar, nerklottrade ytterdörrar, hundskit i brevlådan … men det var förstås inte så vanligt. Det är ju lättare nu att häva ur sig allt möjlig skit när man slipper möta sin antagonist irl och när det kan vara många mil emellan.

    Jag bloggar själv, men oftast om helt okontroversiella ämnen och det är sällan jag länkar till tidningsartiklar. De gånger jag gör det handlar det oftast om sport, vilket inte brukar locka till sig troll. På min egen blogg kallar jag mig inte för Anna, även om det framgår att jag är en medelålders kvinna.

    Jag är intresserad av politik och samhälle, men trivs ändå bäst med att komma in och gästa hos andra bloggare som har det som huvudämnen. Det är absolut inte nödvändigt att de bloggarna har samma politiska vinkling som jag, snarare är det roligare att prata med oliktänkande. (Så har jag inte hittat någon rolig c-bloggare heller, de nuvarande c-ministrarna är ena stolpskott, särskilt Carlgren. Sådär, nu vet du vart jag hör, men om Annie Lööf blir partiledare vet jag då rakt inte vart jag ska vägen. Henne vill jag inte se i den rollen.)

    Dock har jag så sent som de senaste veckorna ”hoppat av” en bloggare, som efter fr a Utöya visat sig vara en otroligt inskränkt SD-anhängare. Jag såg det tidigare, sedan valrörelsen förra året, och jag försökte föra en debatt med bloggägaren och andra kommentatorer under något års tid, men i och med händelserna i Norge accentuerades våra helt olika synsätt och jag gav upp.

    Nu blev det lite off topic här.

    Vad jag vill komma fram till är att du, genom din förhandsgranskning, kan hålla koll på dina kommentatorer. Det finns också en möjlighet att mejla direkt till dig, vilket jag tycker är bra. Det är helt okej att du vet vem som står bakom signaturen Anna, men jag har ingen större lust att alla andra som kommer in här vet det.

    • Jag behöver inte veta vem som kallar sig Anna, men du har åtta godkända kommentarer och har ännu inte hamnat i spamfiltret.. :-) Det säger mig en del, iaf det jag behöver veta..

      • Tack! Nu får jag önska dig en trevlig helg, själv ska jag se om jag orkar plocka några liter hallon och så får jag väl köra ett träningspass innan Tjejmilen.

        Ha det!

  5. Alltså anonymitet har väl en roll inte bara i otrevlighet och antisocialt beteende utan även i brottslighet av olika slag. Trots dessa baksidor, så tycker vi att det är viktigt att få kunna uttrycka en tanke anonymt, för folk har i alla tider fått plikta på olika sätt för att de sagt vad de tycker. Vi kan i modern tid läsa i tidningarna nästan varje vecko om människor som avskedas för att de sagt vad de tycker på FaceBook och i bloggar. Att få sina åsikter på FB och bloggar granskade inför en anställningsintervju är något man kan räkna med, att åsikter straffas på det viset är enbart mörkertal men vi kan ändå veta att det existerar. Så möjligheten att själv få bestämma när man avslöjar vem man är är mycket viktig. Att gallra hårt i bloggar och ta fram de kommentarer som man tycker är bäst lämpade för debatten, man gillar eller vad som helst är inget annat än social kontroll, till skillnad från statssponsrad censur.

  6. Jag tycker etablerade bloggare bör ta litet betalt av sina kommentatorer. De tillhandahåller ju en sorts nättidning, och varför skulle de bjuda på den? Du Jinge kunde väl ta (låt säga) en hundring i årsavgift för rätten att kommentera. Är man intresserad av att delta i en seriös samhällsdebatt nog klarar man av en hundring per år. Hatare, skränare och nihiliser skulle dock tveka, det är emot deras principer att betala och göra rätt för sig.

    • :-)

      Mja, jag tror att bloggarna skulle bli väääldigt tunna på kommentarer isf. Jag får mina kostnader för domän och webbhotell å sånt betalade via reklamen.

  7. Ack ja.. BBS tiden minns jag,men inte specielt mycket troll. Spelade mest Empire och laddade hem andra spel via TriGem (Ekis) som du borde känna till. Vi umgicks i flera år-Undras var han tog vägen?

    Mina troll kom med Passagen blaha och dom var inte roliga alls.(1998-2000)

    Mest blev det ju rasister men även rena avundsjukä ”kärringar”..ursäkta epitetet.

    Men visst förstår jag att det är ett problem som bloggägaren har.

    Själv har jag ingen blogg. ;)

    • 1998-2000?

      Jag drev min BBS från 1983 – 1998-9 nåt har jag för mig. När den var som störst hade den sex ingående telefonlinjer i ett gruppnummer (växel) och en Novellserver med sju arbetstationer. Den fyllde ett helt rum… :-) Jodå, troll har alltid funnits, jag hade en hel bunt av dem hos mig. Men BBS:en har felaktigt utpekats som en samlingsplats för hackers i böcker och tidningar, det är fel, det var den aldrig. Däremot hade jag ett systemprogram för Novell som kunde skapa nya administratörer på servern, men det var ett Novell-program (NLM) som krävde tillgång till servern. Men det misstogs för att vara ett hackerprogram antar jag. Anarkisternas kokbok hade jag ett tidigt exemplar av oxo, det var väl skumt tyckte några.

    • För mig var det algonet som besudlade min IRC-server något djuriskt med clonebots, spam och allmänna abuseärenden. Ett tag hade jag blockerat hela algonet då deras aktiviteter sög musten ur den VAX 8550 som IRC servern kördes på. Det brände ut mig på allt vad aktivt nätengagemang heter, det roliga försvann lite av att få okvädningsord kastade efter sig dagarna i ända och från andra hållet kom smörande småglin som försökte slicka röv för att få ”makt”. Nej, jag har ingen blogg heller, känns som det är något man skall starta om man vill bli kallad idiot eller värre 100 ggr om dagen.

      • Nej, jag har ingen blogg heller, känns som det är något man skall starta om man vill bli kallad idiot eller värre 100 ggr om dagen.

        :-) Man vänjer sig ska du veta… :-)

        • Alltså, jag verkar inte göra det. Jag blir beklämd och det hugger i hjärtat när jag ser folk ha fel, speciellt när de öppnar truten offentligt och använder starka uttryck, det är ju den sämsta situationen att ha fel. Då känner jag att jag måste göra något åt det och då har man att göra, illustreras här:
          http://imgs.xkcd.com/comics/duty_calls.png

  8. Ja det var inte bättre ”förr” (vilket i internetsammanhang inte är så länge sedan). Det fanns precis lika många troll då och ärligt talat så bryr jag mig inte så speciellt mycket. Dårar finns överallt och det är ändå en försvinnande liten del av dem som är farliga på ”riktigt”. De flesta är bara högröstade fladderkäftar som kompenserar sina egna misslyckanden med att spy galla på nätet.

    De verkligt farliga är oftast smarta nog att inte agera så att de drar till sig alltför mycket uppmärksamhet. Jag drev en gång ett forum där jag blev hotad av anonyma stollar flera gånger men jag har aldrig känt någon rädsla för såna. Jag var klart mer rädd för att det eventuellt fanns de som la till mig i sin hatlista men aldrig hörde av sig utan smidde andra planer.

  9. Det finns en aspekt som jag tycker är viktigare. I den utmärkta, för socialister närmast oumbärliga socialistiska, marxistiska tidskriften Monthly Review (grundad 1949) fanns i marsnumret en artikel som påvisar/ger starka argument för att internet är på väg eller i fara att ingå ett oheligt äktenskap med kapitalet – fast nu kan internet till och med vara en revolutionär kraft (Nordafrika t.ex.). (JB Foster, MC Chesney. The Internet´s Unholy Marriage to Capitalism. Monthly Review, mars 2011. Kan laddas ned via hemsidan http://montlyreview.org). Som Åke Kilander refererar i Politiken.se 9 juni stärker de stora bolagen sitt grepp över medieindustrin, offentliga tillgångar privatiseras och vi lever i en värld full av propaganda och reklam. Jag hämnar här vissa uppgifter från hans artikel. Den mobila bredbandsmarknaden domineras av fyra bolag i USA. Googles står för över 70 % av marknaden för sökmotorer, Apple kontrollerar iTunes, 87 % av marknaden för digital nedladdning av musik och Microsoft är överlägsen ledare för operativsystem.

    Det har skett en monopolisering även av denna marknaden och de stora bolagen har tjänat hundratals miljarder genom åren. Storföretag och staten har utvecklat en allt starkare allians på internetområdet, enligt Foster och McChesney fullt jämförbar med finanssektorn och det militärindustriella komplexet. AT&T, det stora bolaget har också under många år hemligt och illegalt samarbete med Nationella Säkerhetsrådet (NSA) för avlyssning av sina kunder.

    Jag tänkte börja blogga på Googles Blogspot, läste i villkoren förbehåll att ens blogguppgifter kunde lämnas ut åt myndigheterna i USA, och valde annat.
    Hur är det med ens kontroll över konto på Facebook?

    Och vissa producenter av TV-shower och dataspel har skapat egna nät för sina betalande kunder.

    Internet erbjuder stora möjligheter, åtminstone än så länge, och då i den stora delar av världen där det ej verkar censureras. Vi bör dock vara medvetna också om kapitalets roll här, och troligen möjligheten till övervakning.

    • AT&T, det stora bolaget har också under många år hemligt och illegalt samarbete med Nationella Säkerhetsrådet (NSA) för avlyssning av sina kunder.

      Ericsson bygger in avlyssningsmöjligheter i alla sina växlar, och så har de gjort de senaste tjugo åren. Och du ska vara övertygad om att ALL telefontrafik i Sverige går via flera Ericssonsystem. Det betyder att man i realtid kan följa all data- och telefontrafik. Och du behöver inte vara tveksam om det sker..

      Det har ju varit ett antal skandaler utomlands när det avslöjats att man har installerat teknisk utrustning som gör att myndigheterna kan lyssna på allt.

    • IP-adressen ger bara besked om internetleverantör och geografisk ort, men det är inte alltid, men normalt så är det så.