Massmediabilden del 3 – exemplet Syrien



En person som bidragit till denna blogg genom (mycket) kritiska kommentar – vilket verkligen uppskattas – har via mail skickat följande bedömning om massmedia. Jag tar den som utgångspunkt för blogginlägg.

Kommentaren ”Med det sagt, här kommer vad jag menar är den stora vattendelaren mellan dig och mig och det rör massmedia. Jag ser tillexempel inte att tidningar som Times, Washington Post, The Guardian, Aftonbladet och så vidare har någon världsbild de vill föra fram. Jag ser dessa som objektiva nyhetsförmedlare som för fram för allmänheten intressant information oavsett om denne är negativ eller positiv för USA. Dessa nyhetsmedier har inget primärt syfte att antingen rosa eller risa USA.”

Jag tror att de flesta i landet delar denna kommentators uppfattning. Dit hör inte jag. Frågan diskuterades först i ett blogginlägg nyligen där vi försöker utreda massmedias roll i främst ”västvärlden”. Nästa inlägg handlade om USA:s manual för psykologisk krigföring för att demoninera, infiltrera självständiga stater -ö helt i strid med FN-stadgan och internationell rätt. (I sitt senaste tal till nationen nämnde Obama inte ens FN). Idag exemplifierar vi med Syrien, och skulle gärna haft med fler exempel.

Hermans och Chomskys modell (Massmediabilden del 1) och USA-manualens riktlinjer (Massmediabilden del 2) är förenligt med att viss väsentlig information som inte direkt är i etablissemangets intresse rapporteras. Det finns också flera exempel på detta, t.ex. i rapporteringen av massakrer i Syrien.
Syrien mediabilen 130728

Några exempel på uppgifter som inte är positiva för USA
I Houla skedde en massaker i maj 2012. Syriens regering förnekar att den ligger bakom dödandet av civila i Homs och Houla och andra massakrer. Den versionen får starkt stöd av den tyske journalisten och politikern Jürgen Todenhöfer som har intervjuat en av de överlevande från Houla då 108 personer, varav 48 barn dödades. ”Den som beskriver konflikten i Syrien som en ´diktator som dödar sin egen befolkning´ har inte förstått någonting”, sa Jürgen Todenhöfer efter en intervju med president Bashar al-Assad i tysk TV. Han menar att delar av den beväpnade oppositionen medvetet mördar civila och sedan via bland annat skakiga klipp på Youtube visar upp de ofta blodiga offren och ger den syriska armén skulden. Han kallar det här för ”massakermarknadsföringstrategi” och säger att det är något av de vidrigaste han sett. (Frankfürter Allgemeine Zeitung 7/6 2012).

Redaktören för världsnyheter på BBC Jon Williams på BBC medgav i sin blogg 7 juni 2012 att det saknades bevis för att den syriska regeringen eller närstående militär utfört massakern.

Reportern Alex Thomson uppgav 7 juni att oppositionen försökt leda honom in i en eldstrid och försökt få honom dödad så att skulden skulle kunna falla på Assad.

Ännu har ingen oberoende undersökning skett av massakern i Houla. Men massakern som med stor sannolikhet utförts av rebeller, med direkt eller indirekt stöd av USA och allierade har använts ”av USA och NATO för att mer aggressivt och öppet organisera störtandet av Assad. Talesmän för USA och arabisk underrättelsetjänst medger att CIA finns i södra Turkiet för att förse FSA med vapen. De finns också där för att rekrytera folk” (New York Times 21 juni 2012).

Observera att jag (och knappast Du) inte kan bedöma sanningshalten i dessa olika påståenden.

-Journalisten Lizzie Phelan, som varit i Syrien 2011, i en tänkvärd intervju i New York Times påtalat generellt vinklad rapportering från Syrien av de stora massmedia, och kopplar detta till intressen hos ägare och dominerande politisk opinion. (Lizzie Phelan vs. the New York Times. Counterpunch, nr 3 1-15.2, 2012. www.counterpunch.org).
1
-6 februari 2012 intervjuades Per Jönsson vid utrikespolitiska institutet om läget i Syrien i radion i OBS (se även ovan). Han menade att rebeller utifrån och militära krafter börjat ta över från de demokratiska krafterna i oppositionen mot Assad och uppfattade att mycket av rapporteringen är önskerapportering.

-Massmedier accepterar trots allt vanligen den version som passar USA:s regering bäst. Ofta beskrivs Syrien som det ”stängda landet”, där ingen opposition tillåts. Ändå kunde journalisten Hans Öhrn, Kenneth Lundgren och Hashim AL-Malki besöka Syrien i maj 2012 och intervjua oppositionen mot Assad på dess eget kontor i centrala Damaskus. Samtidigt underlåter medierna ofta att rapportera om sådant som motsäger den gängse bilden av Syrien. Syrien sköt i slutet av juni ned ett turkiskt stridsflygplan över landets luftrum, vilket är tillåtet enligt internationell rätt. Medierna har mycket sparsamt rapporterat att försvarsministern och en general i Turkiet inte fann belägg för att det turkiska flygplanet som sköts ned i juni skulle ha träffats av en missil på internationellt vatten, vilket premiärminister Erdoğan påstod. Denna händelse skedde tre dagar före ett NATO-möte.

-Det är skrämmande att massmedia inte ifrågasätter då NATO då i hårda ordalag sommaren 2012 sluter upp bakom Turkiets militära intrång på Syriens territorium, liksom att Sveriges regering inte ifrågasätter NATO:s reaktion. Kan man för resten verkligen tro att det turkiska flygplanets överflygning av Syriens luftrum 24 juni, tre dagar före ett inplanterat NATO-toppmöte, var en handling av enbart Turkiet och ett misstag? Senare har Turkiet laddat upp militärt mot Syrien, som man tidigare hade en god relation till.

-7 maj 2012 ägde det första parlamentsvalet rum i Syrien på många år. Detta resulterade i en seger för det regerande Baath-partiet, som fick 53 % av rösterna. Detta har knappast uppmärksammats i våra massmedia. Inte heller har demokratiseringen av konstitutionen, och bildandet av flera nya politiska partier rapporterats. Inte heller har fredsförslaget från den syriska regeringen i januari uppmärksammats, annat än i förklenande ordalag.

-Ibland (sällan) rapporteras om att någon bemärkt person hoppat från den syriska regeringen, vilket kan slås upp stort i västmedia för att senare tonas ned. Ett exempel är avhoppet av brigadgeneralen (motsvarar svensk överste) Manaf Tlass sommaren 2012. När Assad ombildade regeringen i april 2011 uteslöts Tlass. När Assad förbigick Tlass namn vid en andra regeringsombildning den 23 juni 202 hade han fått nog. Sharmine Narwani, en brittisk Mellanösternforskare, skriver i bl.a. Al-Akhbars engelska utgåva om det ”sensationella avhoppet” från Syriens ledning sommaren 2012. Hennes avslöjande rapporter från Syrien har stoppats av den amerikanska mediejätten AOL. Enligt Narwani följer uppmärksamheten kring ”avhoppet” helt USA:s standardmodell för hur utifrån konstruerad opposition ska drivas fram till maktövertagande.

Svenska massmedia har unisont (finns undantag – tacksam för korrigering i så fall) tigit om den centrala komponenten – kriget i Syrien är från tidigt skede ett sedan länge dokumenterat, planerat angrepp från USA & Co via unconventional warfare.

En kort, ofullständig summering av USA intervention följer nedan:

• Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now.
• Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.”
• Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare. (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
• Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav mest 12 miljoner dollar.

• Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stöder de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim (http://www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524).
• Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater.
• New York Times har 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet.

• I en artikel 24/3 i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien.
”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.”
• Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och förre premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA.

Det är bra att massmedia rapporterat även om detta i notisform. Finns det då någon anledning till klagan?
-Trots notiserna har massmedia inte klart och tydligt informerat om att det rör sig om ett sedan länge planerat angrepp av USA & Co
-Varför har man inte kritiserat att agerandet av USA & Co, EU-beslutet etc är brott mot FN-stadgan?
-Varför har massmedia inte påtalat att sanktionerna är brott mot FN-stadgan?
-Var läser man inte att ”USA talar om fred men rustar för krig i Syrien”?
-Var i massmedia finns den förintande kritiken av krigshetsen?
-Varför skriver man inte om kriget mot Syrien som en möjlig etapp inför krig mot Iran, och senare mot Kina och Ryssland som alltmer ringas in av USA:s militärbaser?

Varför skriver inte massmedia om den tydliga kopplingen mellan USA:s strävan efter allt tydligare kontroll över naturtillgångar och resurser runtom i världen och de 700 militärbaserna, krigen mot Syrien och andra självständiga stater, stöden till lämpliga diktaturer – del av USA-imperialismen? Läs åter Massmediabilden del 1, där vi tror oss ha återgett vissa centrala förklaringar.


intressant.se , ,,, , , , ,,, , , ,, ,

Dokument om okonventionell krigföring, kallat TC 18-01); USA-arméns manual om okonventionell krigföring Globalresearch Russia Today Rysslands röst Fox News Reuters 23/7 DN 24/7 SvD 24/7 Sveriges Radio 18/7 Syriens regering kräver FN-utredningDN 11/7 BBC – Rebeller använder gas?Resuters – rebellerna använder gas? Oppositionsledare avgårDaily Star Homs DN 18/7 Sveriges Radio International Syriensolidaritet France24Abna Daily Star Sydöstran Björnbrum Sveriges Radio 17/6 Nyhetsbanken 17/6 Expressen 27/2 SvD gevärSvenska Freds SvT ambulanserNyhetsbanken V:s uttalande DN 7/3 Bilderblogg 5/3 SvD 7/3 Knut Lindelöfs blogg Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-LasseTipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & ÅsmanSKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 BjörnbrumYazbek DN 3/1 Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

Reuters 5/5 War is a crime -blogg DN 5/5 Russia Today NY Times SvD 6/5 SvD 2 6/5 Aftonbladet DN 6/5

DN 22/5


2 svar till “Massmediabilden del 3 – exemplet Syrien”

  1. ”-Varför skriver man inte om kriget mot Syrien som en möjlig etapp inför krig mot Iran, och senare mot Kina och Sovjet som alltmer ringas in av USA:s militärbaser?”

    Borde stå Ryssland, inte Sovjet. ;)
    Tack för en bra artikelserie.

  2. Du har rätt. Den centrala aspekten ska behandlas framöver. Ur det perspektivet är Syrien en etapp.
    Jag korrigerar ”Sovjet” – och tar in ”stavhopparbilden”, som funnits i flera tidigare blogginlägg.