Klasskamp i skärgården


Jag har glädjen och förmånen att sitta ute i skärgården och blicka ut över vattnet då jag skriver mina bloggar. Ja, det är lika underbart som det låter. Sedan 5 år har vi för första gången en sommarstuga, och jag som växt upp utan det. Sommarstället ligger på en ö någonstans i en skärgård någonstans i Sverige.
Vi kunde köpa det ganska billigt eftersom det ligger på en arrendetomt.

Vad innebär det? Jo, man äger inte tomten och huset står på ”ofri grund”. Man sköter om tomten åt Markägaren, som i detta fall inte har någon alternativ nytta till marken, lika litet som till marken hos de övriga knappt 40 arrendatorerna. Nå, betalar Markägaren för denna gratis skötsel av 40-talet tomter av trägna arrendatorer som alla verkar vilja ha det ganska fint på sina lotter? Nej, hon slipper betala hundratusentals kronor för att leja någon att eljest sköta om marken.

Man skulle kunna tycka att arrendatorerna skulle få disponera marken de sköter åt Markägaren utan kostnad, men så är det inte. I ställer har vi att betala ett arrende efter 5-årskontrakt. Nå, vem bestämmer arrendets storlek? Det gör Markägaren. Eftersom arrendelagstiftningen är ganska duffus finns här stort utrymme för godtycke. Här finns uppgifter om att en annan markägaren kunde höja arrendet från 10 000 kr till 36 000 kr.
Så oskälig är inte vår Markägare, som i kontrakten har en passus om hänsyn till den ekonmiska utvecklingen. (Har ej ordalydelsen och kontraktet här).
Om man är oenig kan man gå till den partssammansatta arrendenämnden som vanligen lägger ett konsensbud mitt emellan förslagen – vilket pressar Markägare till höga utgångsbud.

Vår Markägare föreslog en höjning med 20-35 % för de arrendatorer som i år skulle förnya sina kontrakt från 2007. (Kontrakten utgår från olika år, vilket minskar utrymme för samarbete). Detta förslag är vettigt om ekonomin har utvecklats ungefär lika starkt sedan 2007. Som alla vet har utvecklingen gått åt motsatt håll.
Men vi har nu fått en mer slagkraftig arrendatorförening, som lyckades pressa ned förslaget till 2000 kr. Och på föreningens möte i sommar enades vi om att ha nollbud eller lägre som utgångsbud nästa år, (då vi ska förhandla) och att gå fram med gemensamt bud. ”Enade vi stå och söndrade vi falla”, som en av arrendatorerna sa, en f.d. småföretagare. Och andra instämde.
”Men ni kan väl köpa loss edra tomter”, sa en vän på besök. Nej, det kan vi inte. Vi är många fler, vi sköter om marken, men vi får inte köpa denna mark fast vi vill. Det är Markägaren som bestämmer.

Men Markägaren måste väl betala skatt i alla fall för sina arrendeinkomster? Enligt våra kontrakt betalar vi hennes skatt. Ingalunda, om det är ett fideikomiss, befriat från skatt. Kanske inte så konstigt med nuvarande regering, men (S) gjorde inget åt saken under sina regeringsår. Men vi arrendatorer börjar lära oss att (klass)kamp kan löna sig! Och sammanhållningen har stärkts.


i , , , , , , , ,

  14 comments for “Klasskamp i skärgården

Comments are closed.