Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion och om EU, tex. om bankunionen och ”Varför angriper David Cameron EU”?. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare, privatisering av vården, Willy Silberstein och antisionismen, ”Det själviska samhället” samt senast ”Timbro föreslår fler krig” 12/4. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Detta inlägg handlar just om EU-frågan, där det kanske äntligen blir litet debatt!

Den s k EU-frågan är en icke-fråga för huvuddelen av Sveriges riksdagsmän, från (m) till (s). Krisen i Euroland (de 17 av 27 EU-länder) har visserligen tvingat de EU-kramande riksdagsmännen att lätta lite på munkaveln. Men den diskussion vi inbjuds till är både falsk och vilseledande. Man vill att vi skall säga att greker är lata och fuskar med nationalräkenskaperna, italienarna har satt skattesmiteri och korruption i system, har ingen ordning på någonting , allra minst sin statsskuld och på Iberiska halvön har man byggt ut statsapparaten med lånade pengar och kan heller inte planera sitt bostadsbyggande.

Något litet kan också sägas om bankerna generellt, dvs att de får inte låna ut alla sparslantar, men nästan alla. Om Euroland som ett misslyckat valutaområde sägs inget, dvs om en av huvudorsakerna till eurokrisen. De som likt Stefan Löfven och Allianspartiernas företrädare 2003 förklarade att Sverige skulle halka ned Rumäniens nivå om vi inte gick med i Euroland är idag helt tysta. Man hör inte ens ett pip.

Därför är det glädjande att man i hjärtat av Euroland, i självaste Tyskland, bildat ett euroskeptiskt parti, Alternative für Deutschland (AfD). De 1500 personer som slöt upp vid partiets grundarkongress i mitten av april i år kommer huvudsakligen från borgerligt håll. Kanske kan man likna det vid UK Independent Party i England, även om UKIP går väsentligt längre i sin EU-kritik än vad AfD gör. Det tyska partiet vill primärt ha kvar EU, men i bantad form. De vill att Euroland bantas rejält och att Sydeuropa återtar sina valutor, för att kunna devalvera sig ur krisen. AfD:s bedömning är att Sydeuropa inte kan betala av sina statsskulder med recession och nolltillväxt. Och det antagandet är knappast för djärvt. Om Euroland fortsätter som idag kommer krisen att bestå i minst 10 år, och då är risken för politiskt sönderfall inom EU mycket stor. Projekt kan sägas gå ut på att offra Euroland, för att rädda EU eller (stora) delar av EU.
Bilden nedan visar Konrad Adam, Fauke Petry och Bernd Lucke vid AfD:s första kongress i Berlin 14 april 2013.

Dessa ekonomiska reflektioner är knappast fiskade ur trollkarlens hatt, snarare då ur professorns i nationalekonomi hatt, Bernd Lucke från Hamburg. Han valdes nämligen till partiledare för AfD. Och han är ingen nybörjare inom politiken. Han har 30 års medlemskap i CDU bakom sig, har varit rådgivare åt regeringen, forskare vid OECD och är sedan 1998 universitetsprofessor i Hamburg.

AfD är en uppstickare på den politiska scenen och har hittills bara fått 3-4 % vid opinionsmätningar. Däremot uppger 25-27 % att de kan tänka sig att rösta på partiet (SvD 23/4). Om detta svarar mot en faktisk verklighet så kan AfD bli ett stort problem för Merkels CDU vid parlamentsvalet den 22 september i år. Då är också parallellen påtaglig med den roll UKIP spelar för Camerons Tories. Cameron tvingades gå ut med löften om folkomröstning om EU-medlemskapet inte kan bantas genom överenskommelser med EU. Kanske Merkel tvingas till liknande utspel? I så fall har AfD vunnit, innan ens valet hunnit ske?

Kanske våras det för en EU-debatt, och de hårdsmidda munkavlarna på de svenska riksdagsmännen krackelerar? Vi går en spännande tid till mötes.

i Andra om: banker, bankunion, EU, Nej till EU,folkomröstning, imperialism, EFTA, Politik, demokrati, Maastricht Cameron, tories, folkomröstning banker, bankunion Tyskland Merkel, Alternative für Deutschland (AfD)