Den syriska oppositionen -vilka är de?


Johan Croneman skrev igår i sin krönika i Dagens Nyheter om bristfälliga svenska massmediarapporteringen om Syrien. Han rekommenderade en krönika av Charlie Skelton i The Guardian, som främst handlar om den syriska oppositionen. Mot bakgrund av beskrivningen nedan är det föga förvånande att DN 2/8 skriver: ”Men inne i Syrien förlorar den splittrade exiloppositionen alltmer förtroende.”

Jag återger nedan utdrag från Skeltons intressanta artikel.

Detta är en artikel om berättarna: talesmän, ”experter på Syrien”, ”demokratiaktivister”, beslutsfattare. Det är en berättelse om några av de mest citerade ledamöterna i syriska oppositionen och deras koppling till den anglo-amerikanska businessen för att skapa en oppositionen. Dominerande (mainstream) nyhetsmedia har varit anmärkningsvärt passiva när det gäller syriska källor.
De har helt enkelt betecknats som ”officiella talesmän” eller ”pro-demokrati aktivister” vanligen utan närmare granskning av deras uttalanden, deras bakgrund och deras politiska förbindelser. Det är viktigt att betona: att undersöka bakgrunden till en syrisk talesman innebär inte att tvivla uppriktigheten i hans eller hennes motstånd mot Assad. Men ett passionerat hat mot Assad-regimen är ingen garanti för oberoende.

Faktum är att ett antal nyckelpersoner i den syriska oppositionsrörelsen befinner sig utomlands sedan länge och har fått ersättning från USA:s regering för att undergräva Assad regeringen långt innan den arabiska våren bröt ut. Dessa talesmän är högljudda förespråkare för utländsk militär intervention i Syrien.
De är därmed naturliga allierade till välkända amerikanska neokonservativa som stödde Bushs invasion av Irak och nu utövar påtryckningar på Obama att ingripa militärt. Flera av dessa talesmän har funnit stöd av, och i vissa fall utvecklas långa och lukrativa relationer med förespråkare för militär intervention på båda sidor av Atlanten
Det är hög tid att ta en närmare titt på dem som talar på uppdrag av det syriska folket.

Syriska nationella rådet.
De mest citerade av oppositionens talesmän är officiella representanter för den syriska nationella rådetm SNC som anses vara den viktigaste oppositionsorganisationen. Mot bakgrund av beskrivningen nedan är det knappast förvånande att man kan läsa att den syriska oppositionen är splittrad. DN skriver 2/8: ”Men inne i Syrien förlorar den splittrade exiloppositionen alltmer förtroende.”

Washington Post beskriver SNC som ”en paraplyorganisation av rivaliserande fraktioner baserade utanför Syrien”. SNC är den oppositionsgrupp som har haft de närmaste kontakter med västmakterna – och den har krävt utländsk intervention från de tidiga stadierna av upproret.
I februari i år vid ett möte för ”Syriens vänner” i Tunisien förklarade Storbritanniens utrikesminister William Hague: ”Vi, kommer liksom andra nationer, att erkänna SNC som legitim representant för det syriska folket.”

”Den äldste av SNC:s officiella talespersoner är den Paris-baserade syriska akademikern Bassma Kodmani. Hon arbetade för Ford Foundation i Kairo år 2005, då förbindelserna mellan USA och Syrien allvarligt försämrades, vilket medförde att USA började satsa medel på olika projekt för att försvaga den syriska regeringen enligt Washington Post.

Hon framträder internationellt och har två gånger deltagit i Bilderberggruppens möte, där världens finansiella och ekonomiska elit träffas. År 2005 försämrades förbindelserna mellan USA och Syrien markant. USA Kodmani blev chef för ett centralt projekt i detta syfte Arab Reform Initiative, som initierades av Council on Foreign Relations (CFR), som sedan länge har mycket stort inflytande på USA:s utrikespolitik.

Kodmani är inte en vanlig ”pro-demokratisk aktivist” som råkar hamna framför en mikrofon. Hon är bland annat forskningschef för Académie Diplomatique Internationale, som leds av Jean-Claude Cousseran, tidigare chef för DGSE – den franska underrättelsetjänsten.
Hon har alltså nära och långvariga förbindelser med precis de stater som hon ber intervenera i Syrien.

Liknande förhållanden gäller för andra talesmän för syriska nationella rådet.

En talesman som ofta citeras är Radwan Ziadeh, senior medarbetare i en federalt finansierad tankesmedja, the US Institute of Peace. Han skrev tillsammans med andra ett brev i början av året till Obama med förslag till intervention i Syrien. En annan är Monajed, som sedan länge bor utomlands och brukar intervjuas av internationella massmedia. and democratic change in Syria”. Han arbetar för den brittiskt baserade Movement for Justice and Development, som finansieras av USA:s utrikesdepartement enligt Washington Post.
I en sammanfattning av artikeln (här något förkortad) skriver Skelton: ”Dessa talesmän för den syriska oppositionen säljer förslag på militär intervention och regimförändring, och domninderande massmedia köper det gärna. Många av ”aktivisterna” och talespersonerna som representerar den syriska oppositionen är nära och i många fall finansiellt knutna till USA och London, till de personer som skulle genomföra en intervention.
Detta innebär att informationen från dessa källor inte bara handlar om nyheter – det rör sig om en PR kampanj.
Men det är inte för sent att ställa frågor och att undersöka källorna. Att ställa frågor innebär inte att du sluter upp bakom Assad. De goda nyheterna är att en skeptiker (till dominerande nyhetsförmedlingen) föds varje minut.”


i Andra om: , ,, , , , , , ,

DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7

  11 comments for “Den syriska oppositionen -vilka är de?

  1. 1 augusti, 2012 at 08:00

    Den som orkar läsa en längre genomgång på engelska av syrisk opposition, av mer samhällsvetenskaplig typ, hittar ett dokument här: http://www.palmecenter.se/Documents/Kunskapsbanken/Rapporter/Syrian%20opposition%20paper%20-%20PALME%20FINAL.pdf

    • 1 augusti, 2012 at 09:11

      Tack för tipset Björn. Kommer att läsa den.

  2. Jens O
    1 augusti, 2012 at 08:54

    Cronemans perspektiv känns spontant mer relevant än Skeltons. Att dissidenter i exil backas upp av stormakter och andra med intressen i frågan är ju ingen sensation. Hur skulle de annars kunna verka? Vilka skulle annars backa upp dem? Flickscouterna?

    Däremot är det som sagt viktigt att påpeka att detta perspektiv hittills saknats nästan helt i Syrien-rapporteringen. Jag kan inte påminna mig om någon våldsam konflikt där sidan vi förväntas hålla på varit så anonym. Den extrema förenkling som Croneman beskriver har drivits till en omfattning som gör att man inte ens förstår varför konflikten pågår. Jag noterade exempelvis häromdagen att min gamla mamma tror att Assad plötsligt en dag bara satte igång och bombade sitt lands befolkning. Så obegripligt misstänker jag att många har uppfattat rapporteringen.

    Fast det är viktigt att inte ersätta förenklingar i en riktning med förenklingar åt andra hållet. Att den syriska oppositionen har något kuckel ihop med Frankrike och USA är inte nödvändigtvis ett bevis på dirty business. Det räcker inte med att bara säga ”aha, aha, se där, se där!” I en icke-förenklad världsbild ryms faktiskt även demokratikämpar som tar hjälp där sådan finns att få.

    Det som skulle behöva klargöras är samtliga stormakters roll i konflikten, på båda sidorna. Själv har jag börjat få den obehagliga känslan av att de gamla Brezjnev- och Truman-doktrinerna dammats av igen. Om det är så har folk rätt att få veta det.

  3. 1 augusti, 2012 at 09:15

    Tack för värdefulla synpunkter och ett principellt tilltalande perspektiv.Jag tycker dock att Skelton och andra ger belägg för långvarig och nära förbindelse sedan lång tid med syfte att så småningom störta Assad. Det pågår en sjömilitär uppladdning i östra Medelhavet av Ryssland och betydligt mer av USA, Storbritannien och Frankrike apropå läget och referens till Truman- och Breznevdoktriner.

  4. Bertil
    1 augusti, 2012 at 13:11

    http://www.youtube.com/watch?v=YvE6RgFy9Ic

    Unikt. Fyrstjärnig amerikansk general berättar om USA:s m.fl strategi i de nuvarande mellanösternkonflikterna. Om detta som generalen berättar är sant, vilket jag tror, är vi illa ute. Alla.

  5. Marwan
    1 augusti, 2012 at 14:54

    Det är inte många som vet vem är syriska oppositionen . Medierna i västvärlden har aldrig velat granska den syriska oppositionen och dess bakgrund samt deras politiska förbindelse och inte heller deras koppling till USA och England

    De oppositionsgrupperna som bor utomlands har en liten koppling till vad som sker i Syrien samt de är adjungerad av USA och England . De är högljudda förespråkare för utlands intervention i Syrien
    Oppositionen har aldrig varit enig och deras möten avslutade utan resultat . De flesta är före detta vänner och nära medarbetare till Al Assad som har hamnat i onåd och bland de Abed al Haken Khadam som var vice presidenten till Hafez Al Assad som är far till Bashar Al Assad den nuvarande presidenten

    Igår bildades en ny oppositionsgrupp som omfattar syriska aktivister som aviserad en ny opposition allians som syftar till att bilda en övergångsregering och detta är en utmaning till den syriska nationella rådet ( SNC) som motsätter sig detta och kräver att Assad måste avgå först
    Det nya gruppen är emot en utländsk blandning i Syriens angelägenhet och är emot utländsk hjälp . Alla de syriska oppositionsgrupperna är inte sams och de saknar ett gemensamt program för Syriens framtid

    Personligen tror jag att Syrien kommer att likna Irak efter Assads fall och ännu mer människor kommer att dö samt den nuvarande militären kommer att förvandlas till motståndrörelse i fall Assad förlorar makten alltså det kommer att rinna mer blod

    • 1 augusti, 2012 at 22:00

      Berätta gärna mer om den nya syriska oppositionsgruppen, har missat detta.

      • Marwan
        2 augusti, 2012 at 07:43

        Oppositionen samlades i Kairo i Tisdags för att enas om en allmän plan för Syriens framtid men de misslyckades pga stora meningsskiljaktigheter . Motsättningarna var stora mellan det ny bildade aktivist gruppen och de andra som får stöd utifrån
        Oppositionen kunde inte bygga en enad kropp för att representerar de i förhandlingarna med västvärlden . Slagsmål utbröt mellan delegaterna när kurdernas delegation lämna mötet i protest mot att mötet inte vill inte diskutera deras framtid och inflytande

        De nya oppositionen försökt vill ha en övergångsregering och vill stoppa våldet men fick ny av de övriga . Utländska finansiärer tvingar vissa oppositionsgrupper att radikalisera sina aktioner mot Assad och rebellerna får pengar med understådd villkor som tvingar de att agera på et sätt som strider mor deras önskade riktning

        Abu Majid en rebell ledare sa att krisen i Homs orsakades av att vissa grupper som fick pengar av Saudiarabien fick order att attackera bostadsområden och döda alla de regeringstrogna människor samt krävde av rebellerna en sekterisk upptrappning

        Nu kräver jag att medierna ska granska de syriska så kallade oppositionen och vilka länder som ligger bakom blodsutgjutelse i Syrien

  6. Linda
    1 augusti, 2012 at 19:47

    Det är obehagligt hur denna blodspillan pågår, OCH får (vissa) svenska ledarskribenter och politiker att förespråka intervention UTAN någon granskning!Många verkar tycka att det är ok att skylla problemen på Ryssland och Assad utan att göra sig besvär med att kontrollera fakta. Det är skrämmande hur lätt och skrupelfritt man lurar befolkningen.

  7. Tomber
    1 augusti, 2012 at 19:49

    Är det kanske dags för alla konspirationsförnekare att börja inse vad vi alla har sagt i många år, Bilderberg, CFR, Club of Rome och alla andra liknande tankesmedjor är inte för demokrati, dom är för intervention som gynnar militär-industriella-komplexet, för krig och bombmassaker mot civila.

    Ordning utav kaos är mottot, skapa tillräckligt mycket kaos i världen så medborgarna till slut går med på lösningen på alla världens problem, som dessutom kommer att erbjudas från samma tankesmedjor som skapade kaoset från början!

    Detta är inget man gör på några år utan planeras 20 år i förtid.. Gå tillbaka och läs vad Bilderberg/Club Of Rome/CFR skrev om för 20 år sedan.

    Planerna för ett EU dök upp inom Bilderberg på 60-talet om jag inte minns fel.

  8. 1 augusti, 2012 at 22:05

    Tyvärr tror jag att du i stort sett har rätt i din beskrivning av läget. Gäller även Bilderberggruppen. Återger ett utdrag om Bilderberggruppen jag skrivit i ett större manus. Se sista meningen nedan.

    Bilderberggruppen
    Denna exklusiva klubb grundades 1954. En av dess ursprungliga initiativtagare var Joseph Retinger, en politisk rådgivare, som redan på 1940-talet pläderade för en federal stat i Europa. Detta blev också ett viktigt mål för gruppen, liksom för USA:s underrättelsetjänst, fram till dess att EU:s föregångare EEC bildades 1957 Marshall, 2010). Det finns en kärngrupp av 37 permanenta medlemmar, medan andra mycket inflytelserika personer bjuds in (se nedan). Det ursprungliga syftet var att bekämpa en växande ”anti-amerikanism” som fanns i Europa och att konfrontera Sovjetunionen och kommunismen som vunnit i styrka på den europeiska kontinenten.

    Huvudpunkten vid mötet 1955 var att diskutera hur en gemensam europeisk marknad skulle skapas, och två är sedan bildades den europeiska gemenskapen, nuvarande EU, i Rom.

Comments are closed.