Yttrandefriheten och demokratin minskar i Sverige



Måndagens inlägg på DN Debatt hade titeln ”Offentlighetsprincipen är på väg att vittra sönder” och är skriven av journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, före detta sekreterare i Yttrandefrihetskommittén och chefredaktör för Riksdag och Departement. Här återges delar av debattinlägget och även andra exempel på inskränkningar i yttrandefriheten och därmed demokratin i Sverige från blogginlägg 14/3 och 27/3.

Flera sakkunniga artiklar om detta finns att läsa i tidningen Folket i Bild-Kulturfront (se bloggsidan) och dess utmärkta hemsida www.fib.se En av FIB:Ks paroller är just ”Försvar för yttrande- och tryckfriheten”, medan de två övriga är ”För en folkets kultur” och ”Antiimperialism”.
Alltmer sekretess. ”EU-medlemskapet har inneburit mängder av ändringar av öppenhetsreglerna, och flera av dem medför tystnadsplikt för tjänstemän. Offentlighetsprincipen skulle skyddas i EU men har i ökande takt tagit stryk…. Vad hände med Sveriges sturska hållning?” skriver Nils Funcke.

• EU-inträdet 1995 har medfört att sekretessen skärpts vid 65 tillfällen, att meddelarfriheten avskaffats i 12 fall, att en vetorätt för EU:s institutioner införts för utlämnande av vissa handlingar och att utrikessekretessen getts en utökad och vid tillämpning.
• Regeringen har också avskaffat meddelarfriheten i 7 fall, föreslagit lägre skydd för vissa meddelare och vill begränsa möjligheterna att granska militära insatser.

Justitia 1 90px-Statue_of_Themis

* När det svenska EU-ordförandeskapet 2001 utvärderades konstaterade regeringen att Sverige sedan inträdet i EU ”konsekvent och framgångsrikt värnat om den svenska offentlighetsprincipen”. Regeringen ansåg sig ha klarat målsättningen att den svenska offentlighetsprincipen inte får urholkas. Det var då det.

* Meddelarfriheten som lagstiftaren hittills beskrivits som en säkerhetsventil mot misshushållning och korruption upphävs. Anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare upphör och myndigheterna ges rätt att leta upp och straffa den som läcker.

* En ren plattläggningsparagraf ger EU-kommissionen vetorätt och uppgifter får bara lämnas ut om kommissionen samtycker. Det innebär ett avsteg från den svenska huvudregeln att det är den myndighet som förvarar en handling och inte avsändaren som ska pröva ett utlämnande.

* En annan försämring är det sänkta skyddet för den som lämnar uppgifter till utländska korrespondenter i Sverige och tankarna att i princip omöjliggöra en granskande rapportering från internationella militära insatser där Sverige deltar.

Vid EU inträdet 1995 avgav Sverige en deklaration: Offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.

Vart tog denna sturska inställning vägen? Och vad blev det av det enträgna arbetet som präglades av självförtroende och insikt om öppenhetens betydelse för demokratin och EU:s legitimitet?” skriver Funcke.

Andra inskränkningar av yttrandefrihet och demokrati i Sverige.

I DN Debatt 25/3 hävdade två advokater under rubriken ”Fotografers arbete kan kriminaliseras av ny lag” att ”Moderaterna driver en mediepolitik som minskar yttrandefriheten”. Deras artikel innehåller mycket allvarlig kritik mot justititedepartementet. De skrev:

* ”Det moderatledda justitiedepartementet under Beatrice Ask arbetar stegvis med att krympa vad medborgarna får veta genom massmedierna.En utredning tillsatt av justitieministern presenterade nyss ett förslag som hotar att kriminalisera utrikeskorrespondenters rapportering från krigs-­ och oroshärdar, SOU 2012:95.(Se nedan) Samtidigt tar nu riksdagen ställning till ett lagförslag som utarbetats inom justitiedepartementet och som oberättigat kommit att kallas kränkande fotografering.”
Beatrice Ask untitled

* ”När justitieministern ifrågasätter om yttrandefriheten är avvägd på ett rimligt sätt mot andra intressen är det knappast mindre än ett uttryck för att friheten att yttra sig i press radio och tv ska minskas.”
* ”Det förslag som nu presenterats för riksdagen begränsar grundläggande rättigheter till informationsfrihet och yttrandefrihet. Tio ledamöter i riksdagen bör kunna ta ett initiativ för att bordlägga frågan. Ett sådant beslut ger tid till den eftertanke som krävs för att riksdagen ska avvisa propositionen.”

I sin debattartikeln nämner de två advokaterna Ulf Isaksson och Erik Wassén den statliga utredningen ”Spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet” (SOU 2012:95).

I mitt blogginlägg 14 mars 2013 diskuterade jag den föreslagna inskränkningen av yttrandefriheten gällande krigsförhållanden som föreslagits i denna utredning, utgående från en artikel i Expressen av Nils Funcke som skrev ”Att utredningen tagit lätt på yttrandefrihetsintresset återspeglas på flera andra sätt”.

1. Enligt utredningen ”är det svårt att bedöma det praktiska behovet” av nya tryck- och yttrandefrihetsbrott. Behovet brukar ha avgörande betydelse vid nya bestämmelser men utredningen har inte försökt att uppskatta behovet.
2. Enligt utredningen är det ”inte osannolikt att en främmande makt eller sammanslutning” skulle kunna utnyttja grundlagsskyddet för att komma över ”uppgifter som omfattas av den föreslagna kriminaliseringen”. Resonemanget är obegripligt.
3. Utredningen har inte övervägt om det kan räcka att utöka/skärpa sekretessen för uppgifter för att uppnå samma mål som införandet av brottet utlandspionage med sina stränga påföljder.
4. Utredningen söker legitimitet för sina förslag genom att skriva att den ”samrått med Yttrandefrihetskommittén”. Något dokumenterat samråd i den bemärkelsen att Yttrandefrihetskommittén fått ge sin syn på utredningen har inte skett.
5. Utredningen berör inte den utökning av Sveriges skyldighet att lämna rättsligt bistånd till andra länder som följer av förslaget. Andra länder kan förvänta sig att svenska myndigheter efterforskar och håller förhör med uppgiftslämnare i Sverige, som har lämnat uppgifter om det andra landets enheter och soldaters agerande i en internationell militär insats.
6. Frågan om förslagets följder för möjligheten att använda tvångsmedel, som hemlig telefonavlyssning och husrannsakan mot redaktioner berörs inte.
8assange1

Nils Funcke skrev avslutningsvis ”Utredningens förslag utgör en fara för en granskande krigs- och utlandsrapportering. En sådan journalistik förutsätter ibland att även uppgifter som skulle kunna utgöra ”allvarligt men” för insatsen eller kommande samarbete dras fram i ljuset.”

Jag har tidigare beskrivit minskningen av yttrandefrihet och demokrati i USA, främst baserat på kritik från jurister i USA.
Är vi på väg åt samma håll i Sverige>?

Medborgare, demokrater, vänner & organisationer som vill främja sanning och tryck- och yttrandefrihet – upp till kampen mot detta förslag till inskräning av våra demokratiska rättigheter!


i Andra om: , , ,, , , , , , , ,

DN Debatt 10/3FIB-K-artikelDN Debatt 25/3 Expressen N Funcke JuridikbloggenHenrisk Alexanderssons blogg Manning Nobelpriskandidat Mannings modiga uttalanden vid rättegångenSvT 24 SvD 5 mars DN 28/2 Henrik Alexandersons blogg Dagens Arena 14/3 Guardian SvD 20/10 DN 20/10 Hayden i Afghanistan.nu nr 2 2011 ”Tankbilen” Chossudovsky i Globalresearch 15/10 Counterpunch 15/10 DN Wolodarski ledare 12/10 DN 14/10 DN 12/10DN:s ledare 12/10 Folkrörelsen nej till EUMotvallsbloggen 12/10
SvD 12/10 Aftonbladet 12/10Expressen.seSvT 12/10 Nobelpriset till NATO 2013 – Counterpunch 12/10


2 svar till “Yttrandefriheten och demokratin minskar i Sverige”

  1. EU är den härskande klassens fackförening, där de solidariskt bekämpar den folkmajoritet som höll på att få alltför mycket att säga till om.

    • Jan Wiklunds utsaga skulle behöva konkretiseras. Vilka organiserade grupperingar handlar det om? Vilka tankesmedjor? Hur är Englands och Usas eliter inblandade?
      Hur ser ECBs uppbyggnad ut jämfört med Federal Reserve och Bank of England?
      Maktmässigt har det en avgörande betydelse. Om jag har fattat rätt har de affärsbanker som har den verkliga makten över Fed rätt att den vägen trycka upp och låna ut mot ränta ca 9ggr större belopp än de lånar ut till staten. Dvs statens del är 10%.
      Hur är det med ECB i det avseendet?
      Om man vill veta vilka det är som ytterst styr bör såna detaljer belysas.