Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion och om EU, tex. om bankunionen och ”Varför angriper David Cameron EU”?. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Vi har tidigare behandlat frågan om vinsten i vården här, senast 23/2. Han behandlar här för första gången den kontroversiella frågan om sionism och antisemitism i Malmö etc.

Inlägget.
”Willy Silberstein tillhör en av de mer framträdande sionisterna i Sverige. Det finns få brott som utförts av staten Israel som inte Silberstein kan försvara. Det är därför inte förvånande när SvD informerar (27/2) att han deltar i en diskussion i USA:s kongress om antisemitism (AS). Han lovordar sina identiskt likasinnade i USA, vilka oskuldsfullt kallas ”politiker”, för att de ”tar upp AS i Europa”. Men helst vill Silberstein att statsminister Reinfeldt skall köra samma ideologiska show i Sverige. Här är det eländigt, nämligen. Vi får veta att hatet mot judar är ett stort problem i södra Sverige och att ”judar flyttar från Malmö för att de är rädda”.

Sionisterna i Sverige organiserade skickligt en kampanj mot avgående kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu. Det började med en artikel i Sydsvenskan. Eldunderstöd gavs omedelbart av SvD:s ledarskribent, israelvännen Claes Arvidsson (se ledaren 3 april -12) där han försöker fixa till ett drev mot Reepalu genom att maliciöst antyda att den senare är anti-semit, låt vara i en mildare, omedveten form, och att Reepalu gör ständiga klavertramp. Reepalu deklarerade att han var lika mycket mot anti-semitism som sionism. Det var en mycket bra ståndpunkt, som de flesta sansade personer rimligen ställer mig bakom. Men detta blev för mycket för svensk, Israelhöger; att ta avstånd både från AS och sionism var att svära i kyrkan. Nu måste hårda bandage tas fram.

I sitt kampanjerande enrollerade den judiska församlingen i Malmö sionistorganisationen Simon Wiesenthalcenter, som varnade judar att åka till Malmö. Detta är fullständigt absurt eller överdrivet. Det senare var också integrationsminister Erik Ullenhags ord i P1 (26/4 -12). Jämför vi antalet hatutfall/hatbrott mot den judiska församlingens medlemmar med motsvarande mot invandrare i Malmö med muslimsk bakgrund, så är det de senare som är mest utsatta, inte de förra. Skall vi våga en gissning, 1-5 eller 1-10? Dessutom har den judiska församlingens medlemmar en helt annan socio-ekonomisk situation än flertalet invandrare med muslimsk bakgrund. Många hot mot de senare torde aldrig anmälas.

Slutligen lyckades sionisterna i Sverige trolla fram det särskilt sändebudet Hannah Rosenthal, från Barack Obama. Denna skulle undersöka AS i Sverige, och åkte till Malmö. Där blev hon mottagen av Reepalu och de hade ett sammanträde. Reepalu har berättat att han uppfattade samtalet som positivt. Det s k sändebudet hade emellertid en annan agenda, och förklarade efteråt vid ett presskonferens att Reepalu och Sverige måste bättra sig. Med facit i handen borde Reepalu och regeringsrepresentanter inte ha tagit emot det s k sändebudet. Detta spektakel från Obama-administrationen var en ren förolämpnlng mot Sverige. Det borde ha bemötts som sådant. I detta sammanhang erinrar man sig den tidigare israeliska ambassadören i Sverige som saboterade ett offentligt konstverk av Dror Feiler och dennes fru. Vid lagbrott brukar man utvisa utländska diplomater. Men den svenska regeringen passade, och krälade i stoftet.

Den judiska församlingen i Malmö gömmer sig bakom fraser om religionsfrihet. De har valt att spela en aktiv roll i propagandakriget mot palestinierna. Det har de full rätt att göra genom att Sverige har mötes- och yttrandefrihet. Problemet är att de överskrider sin roll som religiöst samfund, och väljer att framträda som en politiskt-religiös organisation. Därmed får man också leva upp till politisk anständighet och redlighet – och tåla kritik. Det gör man inte idag.

Israels vidriga förtryck av palestinier och Palestina skapar självklart stark kritik, ursinne och hat mot förtryckarna. Israels brott är så tydliga, utstuderade och hänsynslösa, och ända ”reagerar” inte Västvärlden. Tvärtom har EU nyligen uppgraderat sitt handelsavtal med Israel. EU:s hyckleri är bottenlöst. Jag har deltagit i solidaritetsarbete med Palestina sedan 1967. Visst har jag mött palestinska vänner som uttryckt sig klumpigt om en kollektivbenämning som ”judar”. Det mina vänner menat var representanter för staten Israel eller sionismen. Emellertid har jag aldrig mött rasism, i form av AS.

Det jag skrivit är ganska elementärt, och på inget sätt särskilt originellt. Det handlar om vanlig politisk logik och anständighet. Jag tror också att mina åsikter förstås och delas av de flesta i Sverige. Och därvid skiljer vi oss från Willy Silberstein och hans sionistiska parti.”

intressant.se, sionism, politik, Malmö, kapitalism, antisemitism, Israel, Palestina, ekonomi, socialdemokraterna,apartheid, USA

DN 4/2 DN 28/9 2012 DN 11/10 2012SvD Bilderblogg SKP-bloggen Globalresearch 20/11 DN 21/11 SvD 21/11 Aftonbladet 21/11 Expressen 21/11 SvT 21/11 DN 12/11 Globalresearch
Ship to Gaza 1 Ship to Gaza 2 Ship to Gaza 3 Globalresearch Läkartidningen
FIB-Kulturfront DN 13/11 DN 13/11 DN 2 13/11 SvD 13/11 Expressen SvT 13/11 SR AB 13/11 Globalresearch 16/11