På Facebook hittar jag en mycket intressant reflexion och analys av Karin Boyes mycket kända dikt av norrmannen Ola Bog. Han skriver ”Googlar vi efter analyser av Karin Boyes mest kända dikt ”Ja visst gör det ont” får vi veta att den handlar om våren, om kärleken, om att vara människa, om uppbrott och om att komma ut som lesbisk. Kort sagt håller inte analyserna. Ty det det som ligger i botten av dikten är beskrivningen av den den dialektiska övergången från något till något annat. Tes- antites – förändring. Då kan man fylla texten med mycket.
Dikten handlar alltså om den socialistiska revolutionen.”
Jag själv är inte insatt i olika tolkningar av den även för mig välkända dikten, men tycker att detta är värt att publicera.
Vad tycker Du, bäste läsare?
När Karin Boye (1900 -1941) studerade vid universitetet i Uppsala blev hon 1925 medlem i ”Uppsalasektionen av det internationella socialistiska studentförbundet Clarté”. Hon var gift 1929-32, och dog efter en överdos av sömnmedel. Det finns ett Karon Boye-sällskap. http://www.karinboye.se/
* På denna blogg annonseras den socialistiska tidskriften Clarté i en kolumn till höger. Mycket läsvärd! Gå gärna med i Clarté-förbundet!http://www.clarte.nu/
Kallocain, med undertiteln Roman från 2000-talet, är en dagboksroman från 1940 av Karin Boye. Den är både Boyes mest kända, tillika sista publicerade, roman. Den har översatts till fler än tio olika språk. Romanen innehåller inslag av både science fiction och dystopi, och beskriver ett framtida samhälle där individen tillhör staten, enbart har betydelse som en del i gruppen och ständigt övervakas.
* Jag läste boken då jag var ungefär 15 år, dvs omkring 1960. I boken har vetenskapsmannen Leo Kall uppfunnit ett medel som gör att man kan läsa människors tankar, vill jag minnas.
* Här en inspelning av då Karin Boye läser dikten http://www.karinboye.se/…/ljudinsp…/ja-visst-gor-det-ont.mp3
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
* JA VISST GÖR DET ONT
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
YES, OF COURSE IT HURTS
Yes, of course it hurts when buds are breaking.
Why else would the springtime falter?
Why would all our ardent longing
bind itself in frozen, bitter pallor?
After all, the bud was covered all the winter.
What new thing is it that bursts and wears?
Yes, of course it hurts when buds are breaking,
hurts for that which grows
and that which bars.
Yes, it is hard when drops are falling.
Trembling with fear, and heavy hanging,
cleaving to the twig, and swelling, sliding –
weight draws them down, though they go on clinging.
Hard to be uncertain, afraid and divided,
hard to feel the depths attract and call,
yet sit fast and merely tremble –
hard to want to stay
and want to fall.
Then, when things are worst and nothing helps
the tree’s buds break as in rejoicing,
then, when no fear holds back any longer,
down in glitter go the twig’s drops plunging,
forget that they were frightened by the new,
forget their fear before the flight unfurled –
feel for a second their greatest safety,
rest in that trust
that creates the world.
Översättning av David McDuff
i Andra om: Karin Boye, Clarté, dikter, krig, revolution, Politik,fred, socialism
7 svar till “”Visst gör det ont när (revolutionens) knoppar brister” – socialisten Karin Boye!”
På folkhögskolan, det bär mig emot att säga vilken, beskrevs bara och snart sagt alla betydande svenska poeter o liknande blott som de som tog sina liv. De blev med den taffliga beskrivningen blott offer för något egentligen inte dög som livskvalitet utan istälĺet framställdes religionen och särskilt den kristna tron som det enda hoppet….
Under samma brutna tak beskrevs ondskan som något gud använde (!) tillät eftersom med praktisk rättfram svenska, skitgörat sköttes av den andra sidan, vilket ju en god gud inte kunde genomföra eller kännas vid. Men på ett outgrundligt sätt ändå dra fördel av…
Tack och lov var inte min tro eller övertygelse av den säregna arten..
Annars är smärtan det vi mest försöker hålla i styr och den vars kraft tyvärr får rida oss mest. Kanske för att just den överväldigar och hotar spränga allt vi tro och föreställer oss. Särskilt i en verklighet som aldrig hade plats för stora känslotryck.
Nog väcker socialismen hotande smärta hos girigheten och maktmissbruket.
Om jag tar detta på ett personligt plan så känner jag med min frienemy, som sade att det är läskigt att utöva självutveckling!! Att se in i sig själv, och det monstret det innebär att vara ”jaget”(!).
Man ska alltid utgå från sig själv… De bästa lektioner en fadd blick, ett sinne kunnat möta, som inte kunde ha något hopp alls, allra minst om självet, som inte stod ut med sig själv. Var att möta Eric Berne’s transaktionsanalys. Utgående ifrån jag är ok, du är ok. Att det skulle bana väg för en djupare tro och övertygelse. För en positiv självutveckling kunde ingen ana, allra minst den hopplöse själv. Människan är full av resurser och möjligheter, men vad allt lägger inte hinder i vägen. Som om inte sju tätt komna sorger och åtta bedrövelser kunde kättra en människa…. men att aldrig fått ett språk kanske gör det hela omöjligt på egen hand…
Fortsatte för övrigt ”gamla testamentets” arv att gälla, forma och konsekvent determinera, öga för öga, tand för tand, skulle ju monstret, ormen alltså fortsätta födas och gödas för att aldrig sluta eller få nog. Varken mönstret eller ränderna skulle heller aldrig gå ur och det se vi många nutida exempel på. Människan skulle dessutom få fortsätta tro att hon var till för en grym oförsonlig gud…
Kärlek väcker smärta. Villkorslös acceptans väcker längtan, minnen.
Om Karin Boye var socialist hedrar det bara hela hennes varelse. Var ska man få sitt målande språk ifrån om inte livet, värmen och vår eviga kraftkälla själv?
Mycket märklig tolkning av Karin Boyes dikt Ja visst gör det ont när knoppar brister…att den handlar om den socialistiska revolutionen. För mig handlar dikten om svårigheten att vara människa .Karin Boye hade på den tiden…med sin problematiska sexuella läggning ett helvete. Av en fördomsfull och fördömande omgivning.
/Svårt att vara oviss,rädd och dela…,svårt att känna djupet dra och kalla…ändå sitta kvar och bara darra- svårt att vilja stanna…och vilja falla…slut citat ur dikten…I Karin Boyes känsliga själ…dansade självmordets kallelse…som retade bin i hennes inre landskap
För c.a 25 år sedan lämnade en mycket nära anhörig jordelivet…genom att ta sitt liv…Och i en diktsamling av Karin Boye…läser jag JA VISST GÖR DET ONT NÄR KNOPPA BRISTER…och de strofer jag ovan citerat…är understruckna av henne…Så min tolkning av dikten är att den handlar…om något djupt och för oss alla så skrämmade nämlingen…SJÄLVMORD…Tystnaden är rymden…kring varje handling som människor…det är en ensamhet…befriad från enamhetens ångest…citat ur Dag Hammarskiölds bok Vägmärken…
Dikten har berör många sedan den publicerades. Den kan tolkas och upplevas på olika sätt som andra konstverk, som andra starka uttryck för vår existensen. Det är inte ovanligt att man kan se att flera tolkningar är möjliga, är komplementära, beroende bl.a. läsarens erfarenhet och värderingar skriver jag som vanlig engagerad lekman inom området.
Nja, Karin Boye tillhör Clartés grandiosa förflutna.. I likhet med många förflutna tider är 20-30-talet kanske inte alltid så grandiost som vi ibland föreställer oss – vilket man ibland sig konstatera vid genomläsning av en del nummer från tiden, eller samlingsvolymen ”Röda Pennor”. Om Clarté på denna tid var mera uppmärksammat i den kulturella debatten, vilket det var, behöver det inte innebära att vi var ”bättre” då.
Maos diktrad från Snö förtjänar att upprepas: (ungefär)
….Alla är de borta!
Om man söker verkliga hjältar
sök endast i vår tid!
Men Clarté har en annan sammansättning nu, andra prioriteringar. Boyes för tiden (i samhället, inte i konstnärskretsar) modiga sexuella frigjordhet är nu inte så radikal längre.
Hennes självmord kan delvis ha orsakats av det Gullberg nämner i Död Amazon, men hon hade genom tiderna gjort flera försök. Denna gång spelade nog vänninans bortgång i cancer också en roll liksom psykolabilitet.
Hennes dikter skulle i alla fall inte, om de skrivits dag, givits en särskilt marxistisk tolkning som Ola Bog försöker göra. Den bristande knoppen och den tvekande regndroppen kann nagturligtsvis ges en tolkning som ett exempel på dialektik – d v s som metafor för mödosamma personliga beslut. (I likhet med Geijers klart politiska ”Nyårsdagen 1838). Men dialektisk framställning är ju inte något som Marx eller ens Hegel uppfunnit, utan ett vida använt grepp i poliska tal och i lyrik.
Boye var väl bra som hon var, Bogs tolkning lägger intet tum till hennes längd.
Mvh
Hans