Vem snor ”våra” mineralrikedomar?


Jag publicerade i går morse blogginlägget ”Regeringen satsar på gruvnäringen – får Wallenberg köpa LKAB?”. Det har kommit några kommentarer, däribland två längre från Leif Öhman, som jag med hans tillåtelse satt ihop till detta blogginlägg. Den tillspetsade titeln är min egen.
Han har tidigare arbetat på SSAB i Luleå och är tillsammans med sin fru Elizabeth aktiva i den radikala föreningen Myggholken i Jokkmokk. Leif skrev blogginlägget ”Staten rycker in i Ojnareskogen” 29/8. Och 1/9 publicerade vi här rapporten ”Kriget i Norrbotten – pinfärsk rapport”. Den 4/9 kom den fina dikten ”Låt oss resa oss! Poesi från krigsövningarna i Norrbotten och ett par dagar senare dikten ”På verkstadsgolvet i NJA/SSAB – en tillbakablick”.

Nedan följer Leif Öhmans inlägg:
Statsminister Fredrik Reinfeldt och de övriga tre partiledarna i Alliansen presenterade i veckan i Norrbotten en satsning på att förstärka infrastrukturen till gruvnäringen med 3,5 miljarder fram till år 2017, vilket knappast uppmärksammats. 800 miljoner ska gå till en förbättring av malmbanan och 200 miljoner till forskning. Sverige ska bli Europas ledande gruvnation.”(Anders)

“En ökad internationalisering är av allmänt intresse i den näringspolitik som statsmakterna beslutat om och som gäller även mineralutvinningssektorn.” (Bergsstatens hemsida)

“Det är ett allmänt intresse att Sverige genom sina geologiska förutsättningar kan bidra till att tillfredsställa det ökande globala behovet av metall samtidigt som graden av återanvändning ökar. Det är också ange-läget att bl.a. gruvindustrin och gruvutrustningsindustrin genom sitt kun-nande och sin erfarenhet av en långsiktigt hållbar utvinning av natur-resurser kan bidra med produkter och teknikspridning till andra länder.
Det är således ett starkt samhällsintresse – dvs. angeläget allmänt intresse – att mineral kan tas tillvara och brytas. Det är betydelsefullt att i ett långsiktigt hållbart perspektiv få till stånd brytning av de mineral som finns i den svenska berggrunden, men som är svåra och kostsamma att hitta. Detta kräver en minerallag som ger goda ramvillkor för att främja produktivt arbete, företagsamhet och investeringar. Det synsätt som ligger bakom minerallagen, att upphittaren har företräde men staten be-stämmer, utgör därför ett så starkt allmänt intresse att grundlagens förut-sättningar för ingrepp i markägarnas rätt måste anses uppfyllda.”
(Regeringens prop.2004/05:40, undertecknad av Göran Persson och Ulrika Messing.)

Samtidigt som man finner intressanta mineraler, prospekterar på de flesta ställen i landet, lägger man grunden till intressekonflikter mellan skilda kapitalintressen. Minerallagen uttrycker ju just ett underlättande för prospekterare i största allmänhet att ta för sig.

Det sägs att ”vi inte har råd” att själva förvalta våra rikedomar och därför måste bjuda ut dem. En sanslös logik tycker jag. Sverige innehar cirka 90% av EU:s järnmalmsbehov och bara LKAB producerar det dubbla behovet av Sveriges behov. Resterande går på förädlad export.

Vi måste fråga oss om landet verkligen behöver den ständigt ökande järnmalmsproduktionen. Möjlighet till fortsatt brytning i befintliga gruvor, även ökad sådan, har redan hundra-års perspektiv.

LKAB leder ligan och strävar efter nära nog en fördubbling av sin produktion.

Lösenordet för inträde i mineralkampen är arbetstillfällen. Wallenbergs inträde i LKAB grundar sig inte på stor erfarenhet av gruvindustri, däremot på stor erfarenhet av att räkna på möjligheter till vinster. Super-Jasen och en hägrande mineralmarknad hänger ihop för ”Wallenbergarna”.

I en förlängning är det alls inte omöjligt att vi finner Wallenbergarna som åtminstone delägare i LKAB. Herr Löfven vid rodret skulle så klart underlätta den utvecklingen. Löfven´s korporativa omsorg om ”industrin” innehåller säkert bifall till Alliansens infrastruktur-satsning.

Det är också ett allmänt intresse att det finns regelverk som skapar goda villkor för olika slags näringar och främjar produktivt arbete, företagsamhet och investeringar. Ett sådant regelverk är en kollektiv nyttig-het som bara staten kan upprätthålla och utveckla. Spelreglerna bör vara klara och rimligt stabila för att företag och enskilda skall kunna fatta långsiktiga beslut om t.ex. investeringar och utbildning. Regelverket måste dock, när behov uppstår, kunna anpassas till förändringar i omvärlden.

Minerallagen är i första hand ett näringspolitiskt instrument för att främja utvinning av sådana mineral som av statsmakterna anses som industriellt användbara och samhällsekonomiskt betydelsefulla och vars framletande genom prospektering och utvinning är komplicerad och resurskrävande.” (Regeringens prop. 2004/05:40)


intressant.se, , , , , , , , , ,

DN Sveriges Radio 5/9 LKAB Aftonbladet Expressen

  3 comments for “Vem snor ”våra” mineralrikedomar?

  1. 10 september, 2012 at 12:59

    Dessutom är det ingen höjdare att vara råvaruleverantör. Då hamnar man i samma liga som Zambia, Bolivia och Kongo. Byta råvaror mot färdiga varor kallades förr ”dålig handel” eftersom man alltid förlorade på den. Smarta länder som Sydkorea och Kina har försökt komma bort från detta och sälja högteknologi istället.

    • Leif Öhman
      10 september, 2012 at 20:25

      Nu är det ju inte fråga om råvaruleverantör in spe … det är mycket värre än så när det gäller prospektering. Mellanhanden förbereder ”bordet”, gruvbolaget köper och tar plats. Två led som gör pengarna på våra mineraler.

  2. 10 september, 2012 at 19:36

    Och i synnerhet är privatägd råvaruutvinning rena bottennappen.

Comments are closed.