Efter att ha surfat runt i arla morgonstund och läst bland andra Motvallsbloggen och Olydig så hamnade jag på denna text som jag citerar delar av: …I grunden handlar girighet om vårt moraliska förhållningssätt som människor. Det handlar om vår syn på vad som är rätt och fel. I dag finns det skäl att oroa sig för att vår gränsdragning här emellan blivit inte bara otydligare, utan också förskjutits åt fel håll… …Då politiker och makthavare inte kan skilja på rätt och fel får det genast gensvar hos vanligt folk. Många ställer sig frågan varför de själva ska anstränga sig och vara ärliga, då de som befinner sig i samhällstoppen agerar som de gör. Det urholkar människors vilja att göra rätt för sig… …Med denna girighet hotas de värderingar och den moral som bär upp ett fungerande samhälle; att man ska arbeta och göra rätt för sig, att man ska ta ansvar för sina handlingar och hjälpa dem som har det svårt. Fusk, fiffel och likgiltighet kommer i dess ställe. Vi kan i dag se hur ett nytt samhälle avtecknar sig, där det inte längre är fel att sätta sig upp mot lagar och regler eller att skapa sig sina egna normsystem… …Detta kan ta sig i flera uttryck. Det kan handla om att sjukskriva sig trots att man är frisk eller att smita från betalningen på spårvagnen. I sina värsta former ser vi hur människor organiserar sig i gäng eller olika former av grupperingar med enda syfte att tillskansa sig fördelar och låta andra stå för notan… …Då våra värderingar trasas sönder och de små övertrampen inte möts av tydliga reaktioner öppnar det för den värsta formen av girighet, den rena brottsligheten. När inte regler gäller, när inte rätt och fel är tydliga, avtecknar sig ett annat samhälle. Den starkes rätt tar över. En värld styrd |
av kontakter och beskydd avtecknar sig. För att vända utvecklingen finns inga enkla vägar. Likafullt är det nödvändigt. Sverige måste åter bli ett land som kan skilja på rätt och fel… Nu är den stora frågan – Vem har skrivit dessa tänkvärda rader? Klicka på länken här under om du går bet på uppgiften. Andra bloggar om: Högerregeringen, Tobias Billström, Anders Borg, Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Moderaterna, Politik [tags]Högerregeringen, Tobias Billström, Anders Borg, Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Moderaterna, Politik[/tags] |
11 svar till “Vem har skrivit dessa kloka ord?”
Underbart … Hahahahahaha
Kul bild, och bra koppling bakåt i tiden Jinge!
Jag tror att artikelförfattaren ställer sig bakom artikeln idag också: socialdemokratin är inte till för medlemmarna utan för partieliten. Det är (än så länge) lika sant idag som när artikeln skrevs. Vi får se om det blir någon omprövning.
De sista orden i den refererade artikeln tycker jag tyder på probleminsikt: ”Girigheten blir vi inte kvitt, vi kan bara anstränga oss att begränsa dess svängrum.”
mvh /Jan Garefelt
Du gör det lite lätt för dig Jan. Oavsett vad du anser om socialdemokraterna så tror jag knappast att du får några sossar att skriva under på det. Men det absurda är att vi nu vet hur mycket sanning det ligger bakom orden som skrevs.
Skulle jag förenkla? Aldrig i mina dar! :-)
Naturligtvis finns det sossar som tycker att SAP blivit ett pampvälde, att ledningen har blivit en klubb för folk som vill ha makt för maktens egen skull.
Tror inte du det?
mvh /Jan Garefelt
Snacka om ärendeglidning.. :)
Jag vet vem som skrev det! Vinner jag någontong nu?
;-)
Det är märkligt att inga journalister pressar honom på vad han skrev i sin debattartikel. Vill han kännas vid sina ord nu? Blir det i så fall inte lite problematiskt för honom att försvara sina kolleger som han har gjort?
Jag tror att ordet ”hycklare” är det bästa som kan beskriva de ”nya moderaterna”.
Heh…det svider när sanningen slår tillbaka. Men denna ”lyteskomik” borde faktiskt fler få läsa.
Gissa vem som har skrivit det här då:
Om alla agerade politiskt genom att bryta mot lagen, då skulle vi hamna i ett tillstånd av anarki. Demokratin skulle bryta ihop inifrån.
Det låter som samma gubbe..
Men om det är samme gubbe, hur kan han i så fall ha förtroende för migrationsministern eller sin medförfattare och partisekreterare? Och hur kan partisekreteraren ha förtroende för sig själv?
Där Moralism går in, där har Moral redan gått ut.