Vem berättar sanningen om konflikten i Syrien?




Dagens gästbloggare är Ulla Johansson från Göteborg, som är pensionär, författare och debattör. Detta inlägg utgörs av en debattartikel som hon 21/9 sände till Aftonbladet, där den refuserades. Ulla Johansson har medverkat i böckerna “Mona Elsa Ulla“, “Främmande besök“, “Kvinnor i butik, kvinnor på fabrik“ och givit ut boken “Flyktigt förbi“ 1998. Hennes senaste böcker är ”Valets pris” 2008 och ”Frånstulna framtidens samhälle” 2009. Hon publicerade här inlägget ”Fascismen återuppväckt” 8 augusti.

Inlägget
Jag greps av förtvivlan när jag läste Aftonbladets ledare (Anders Lindberg) idag (21/9-12). Rubriken ”Syrien bombar sina egna barn”. Som påminner så skrämmande om medias upplägg inför angreppet på Libyen. Där det påstods att Gaddafis styrkor bombat den egna befolkningen. Något som sedan visades sig vara en propagandalögn. Men så användbar för att rättfärdiga angreppet på landet. Nu samma rubriker kring Syrien.
Förvånande att propagandamakarna inte förmår förnya sina grepp. Bland svenska media har Aftonbladet hela tiden varit värst i hetsen mot Syrien. På begäran av Schibsteds ledning?(?) Och varför skriver journalisterna alltid ”regimen i Syrien”? När de diskuterar regeringen i Syrien. Ett propagandatrick det också. Förnedrande.

Ur ledarens text: ”Men det är Bashar al-Assads och den syriska regimens ¬ansvar att inbördeskriget bröt ut.” Det är INTE Bashar al-Assads och den syriska regeringens skuld. Landets fiender Saudiarabien-Turkiet-Quatar blandade sig från början i de tidigare pågående demonstrationerna. Med beväpnade ”demonstranter”. För att i fortsättningen sända in legoknektar i i stort antal. Som mördar, plundrar och våldtar – erövrar syriskt territorium.
USA:s vasallstaters angrepp på Syrien är planerat sedan ett årtionde. Möjligen avsåg USA från början att anfalla i egen regi. Men att vara dirigenten i bakgrunden ansågs politiskt som klokare. Så ser således upplägget inför angreppet på Syrien ut. Något som västs media (svenska media) aldrig informerar om. Inte heller om USA:s grepp över Mellanöstern-Nordafrika. Irak erövrat (även det angreppet ”rättfärdigat” av en lögn), Libyen krossat, Syrien nu, och sedan kommer angreppet på Iran – kanske utfört av vasallstaten Israel. Iran är redan svårt skadat av FN:s (västs) sanktioner.
Kring dessa militära-politiska operationer får vi ”vanliga svenskar” inget veta. Politiker och media matar oss med en förvanskad verklighetsbeskrivning. Så tror vi på att Syriens armé anfaller sin egen befolkning. Att Amnesty International rapporterar sanningar. I Libyen var någon annan ”människorättsorganisation” inblandad i propagandan.
Vi kan söka pålitlig information i fristående media, siter på nätet som voltairenet, CounterPunch, Global Research och många fler. Även Guardian har haft kritiska artiklar kring angreppet på Syrien.De flesta av oss har inte tid eller kraft att söka upp denna information. Det vet västs (svenska) medias ägare och dirigenter.

Således fortsätter desinformationen. En desinformation som kan dra oss i fördärvet. Svenska soldater till Syrien? Den fördärvbringande Carl Bildt har nu börjat i liten skala med löften om ”hjälp” till de anfallande styrkorna. Dock inte vapen – ännu.


i Andra om: , ,, , , , , , ,

Aftonbladets ledare 21/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7


10 svar till “Vem berättar sanningen om konflikten i Syrien?”

  1. […] Johansson – Vem berättar sanningen om konflikten i Syrien? Jag greps av förtvivlan när jag läste Aftonbladets ledare (Anders Lindberg) idag (21/9-12). […]

  2. Om man läser kommentarerna till Anders Lindberg, så vet man att många greps av förtvivlan Ulla och inte bara jag och dig. Tack och lov har vi vettiga människor Om dig och Anders Romeisjö. Bra skrivit Ulla.

  3. Utan tvivel gäller fortfarande – ”Krigets första offer är sanningen”. Allt oftare ställer jag mig frågan vad som är sant om det som sker i Syrien.

    Den mer eller mindre ”osminkade” krigsretorik som fyller våra västliga media i rapporteringen där B Assad framställs som besläktad med den underjordiske potentaten själv. En blodbesudlad regim som urskillningslöst ”släppt loss” sin militärmakt mot sitt eget folk.

    Eller den andra ståndpunkten, ofta framförd här, som ser krigsretoriken som del i västvärldens (USA;s) strävan efter att få obegränsad ”makt” över bl a regionens naturtillgångar. Och vars ”legoknektar” finansierade av väst och diktatoriska arabregimer (Saudiarabien).

    Någon mellanliggande ståndpunkt kommer ytterst sällan till tals men jag kan försöka mig på att ge mina synpunkter.
    B Assad kan knappast sägas vara någon direkt ”jultomtefigur” och sant är nog att regimen i ett tidigt skede svarade på folkliga (fredliga) protester med en osedvanlig brutalitet. Och detta ledde till ett initialt folkligt förankrat uppror mot regimen som svarade med mer och allt urskillningslösare brutalitet. Konflikten har sedan exploaterats av aktörer med en ”egen” agenda som gått in med ekonomiskt, politiskt och militärt stöd (legoknektarna). Dessa har även det opinionsmässiga monopolet på att skildra händelserna och gör detta genom att i västmedia sprida sin krigsretorik och ”kratta manegen” för ett eventuellt militärt ingripande. Samtidigt fortsätter det syriska folkets tragedi med tiotusentals på flykt undan strider som förs med en osedvanlig brutalitet av alla krigförande även i större befolkningscentra.

    • Leon: ”folkliga (fredliga) protester” var det aldrig. Rebellerna Var väpnade från första dag. Moskeer var fylda med smuglat vappen och det hela var noga planerad redan från början. Från första veckorna Polisen greps många turkiska officerare som hjälpte rebellerna. USA och sina allierade har planerat detta i flera år och syftet är att få bort Assad. Förresten Assad har alltid varit uppskattad av folket. Det är sant att det finns korruption i Landet vilket ledde till missnöje mot regeringen, men det användes av väst för att skapa opinion mot Assad. I alla andra länder finns missnöje mot politiker och inte bara i Syrien.

  4. En sympatisk inställning. Läs gärna det senaste inlägget om nationella dialog. Den syriska oppositionen är ej alls enhetlig. Men all sannolikhet har också regeringen gjort fel och övergrepp. Och visst fanns det grund för missnöje och protester, vid sidan av avsaknaden av demokrati, med få partier. Har vi goda belägg för att regeringen svarat med ”mer och allt urskiljningslösare brutalitet”?

    • Anders: bara för att Syrien saknar demokrati betyder inte att regeringen använt våld mot demostranter och svarat med brutalitet som du säger. Är din källa mainstream media eller?. Folk har visst varit missnöjda med vissa saker och t.o.m i Väst är många missnöjda med politiken, men det är en annan sak. Upproret i Syrien är en del av det så kallad arabiska hösten (nya Saiksbiko) som är ett imperialistiskt plan för att störta oönskade ledare. Det verkar som att du inte vågar säga emot mainstream media. Många är rädda för att försvara Bashar för att inte bli stämplade till ”stödjer en diktator” om du förstår vad jag menar. Jag vill tipsa om en bra sidan ”vi är mot imperialistiskt inblandning i Syrien”

      • Min källa är inte mainstream media, tvärtom. Jag har i kväll delat ut flygblad om Syrien-konflikten vid ett möte på ABF, Stockholm, som ordnades av anhägnare till SNC. 90 % som gick in på ABF tog flygbladet. Ska nog publicera detta på bloggen. Håller helt med dig om att bristande demokrati inte alls i sig innebär att våld använts mot demonstranter. Våra huvudparoller var ”Inga fler anfallskrig! Ned till svenskt stöd till USA:s och deras allierades krigshandlingar i Syrien!”
        Efter text på baksidan av flygbladet följde parollerna ”Detta kallar vi USA-imperialism!” och ”Det är stor skam att den svenska regeringen stödjer USA:s politik!”

      • Det är inte bara mainstream media, utan även FN, Rödakorset, och Amnesty som rapporterar om den Syriska regimens brutalitet.