Vattenbaronerna pekar på socialismens nödvändighet


”Water, water” sjöng Tommy Steele för närmare 60 år sedan. Ja, vatten är verkligen en frågan för oss alla. Vi består av vatten till ungefär 2/3 och vi behöver alla vatten. Detta är en lång artikel från december 2012 som jag hittade på Globalresearch, skriven av Jo-Shing Yang, vilken jag förkortat betydligt och översatt.
Vatten imagesCA1PVQB7
Man kan se en oroande trend i vattenförsörjningen i världen. De nya ”vattenbaroner” – stora banker på Wall Streets banker och utomlands som Goldman Sachs, JP Morgan Chase, Citigroup, UBS, Deutsche Bank och Credit Suisse m.fl och multimiljardärer köper upp vatten över hela världen i snabb takt. Bland mångmiljardärerna kan nämnas T. Boone Pickens, Hongkongs Li Ka -shing , Filippinernas Manuel Pangilinan och även förre presidenten George HW Bush och hans familj. De köper tusentals hektar mark med grundvattenmagasin, sjöar, vatten rättigheter, vattenverk och andelar i teknikföretag över hela världen .

Medan de nya vattenbaronerna köper upp vatten över hela världen begränsar regeringar snabbt medborgarnas möjligheter att bli självförsörjande på vatten. Några exempel från den långa artikeln.

Miljardären T. Boone Pickens ägde mer vatten rättigheter än någon annan i USA, motsvarande mer än 200 miljarder liter vatten per år. Det är en märklig ny världsordning där vanliga medborgare kan inte ens samla in regnvatten och snö avrinning på sina egna bakgårdar (avser ett fall med en Gary Harrington i USA).

”Vatten är 2000-talets olja” sa till exempel Andrew Liveris, VD för DOW Chemical Company 21 augusti 2008.
* Mycket verkar hända just 2008, under finanskrisens fördjupning.
2008 kom artikeln ”Why Big Banks May Be Buying up Your Public Water System” där författaren hävdade att den verkliga historien om den globala vattensektorn handlar om det globaliserade finanskapitalet: Wall Street och globala värdepappersföretag, banker och ”private – Equity” -företag, hedgefonder, teknologiföretag och försäkringsbolagsjättar, regionala offentliga pensionsfonder, nationella placeringsfonder om kan samarbeta med varandra går snabbt in i vattensektorn för att köpa upp inte bara vattenrättigheter och vattenbehandlingsteknik, men också för att privatisera offentliga vattenverk och infrastruktur.

År 2012 ser vi hur denna utveckling accelererat. I en aktieanalys från JP Morgan står det klart och tydligt att Wall Street verkar väl medvetna om investeringsmöjligheter förbereder sig för att göra vinst på global vattenkontroll under de kommande decennierna. Goldman Sachs har samlat ihop mer än 10 miljarder dollar sedan 2006 för investeringar i bl.a. vatten. New York Times skrev 2008 att Goldman Sachs, Morgan Stanley, Credit Suisse, Kohlberg Kravis Roberts och Carlyle Group hade samlat ihop 250 miljarder dollar för att finansiera en flodvåg av infrastrukturprojekt i USA och utomlands.

År 2008 menade Goldman Sachs att vatten är ”2000-talets olja” och att de investerare som vet hur man spelar kommer att skörda enorma vinster. Vatten beräknades då vara en 425 miljarder dollar-industri och en förödande vattenbrist skulle kunna bli ett allvarligare hot mot mänskligheten än mat-och energibrist. I juli 2012 köpte Goldman Sachs Veolia Water som betjänar 3,5 miljoner människor i sydöstra England. I Kina ökar problemen med vattenförsörjningen och Goldmans Sachs investerat i stora Kina Water and Drinks Inc

*I artikeln nämns flera andra exempel på Goldmans Sachs vatten-offensiv, (som delvis betalas av arbetslösa, hemlösa människor i misär i Grekland).

Citigroup är inne på banan och har identifierat 10 olika trender inom vattensektorn. Banken rekommenderade en satsning på vattenhantering vid den miljöförstörande ”fracking”-processen för att utvinna olja.
Varje oljekälla kräver 3-5 miljoner liter vatten och 80 % av detta vatten kan inte återanvändas eftersom det är 3-10 gånger saltare än havsvatten. Citigroup rekommenderar ägarna vattendom sälja vatten till ”fracking” företag istället för till jordbrukare eftersom vatten för fracking kan säljas för upp till 3000 dollar per tunnland i stället för bara 50 dollar per tunnland till jordbrukare. Citigroup samarbetade med HSBC Bank, Prudential och andra mindre partners för att förvärva Storbritanniens vattenverk Kelda 2007 .

De stora bankerna i Schweiz som UBS och Credit Suisse menar att ”Vattenbrist definiera 2000-talets kris” respektive är ”megatrenden i vår tid”. I artikeln ges flera exempel på dessa bankers stora satsningar. Credit Suisse har konstruerat ett ”Water Index” och lanserat Credit Suisse PL100 World Water Trust 2007. Credit Suisse menar att vattenförsörjningskrisen kan orsaka en allvarlig samhällskris under de närmaste 10 åren och att två tredjedelar av världens befolkning sannolikt kommer att leva med vattenbrist år 2025.

JP Morgan Chase , som kontrolleras av familjen Rockefeller, slog 2007 slog ut rivaler Morgan Stanley och Goldman Sachs och köpte vattenverket Southern Water i Storbritannien. Banken gav för 6 år sedan ut rapporten “Watch water: A guide to evaluating corporate risks in a thirsty world”.

Även tyska försäkringsjätten Allianz och Deutsche Bank satsar hårt på denna sektor.

Många aktiefonder och hedgefonder har tillkommit med fokus på vattenförsörjning och många pensionsfonder ser vattensektorn som en trygg investering. Och presidentfamiljen GW Bush har köpt 300 000 tunnland i Sydamerikas och världens största vattenreserv, Acuifero Guaraní. Enligt Wikipedia täcker vattenreserven 1,200,000 km², med en volym på omkring 40,000 km³. (Om min huvudräkning fungerar motsvarar detta 40 000 000 000 000 000 liter, dvs. c:a 6 miljoner liter vatten per invånare på jorden).

Författaren menar att den globala privatiseringen av vatten och infrastruktur inte kan stoppas. Många nationella och regionala regeringar har budgetunderskott och har finansiella påfrestningar. Den förmår inte att tillräckligt väl underhålla sina vattentillgångar och dess infrastrukturer. Då de erbjuds stora summor av Goldman Sachs, JPMorgan Chase, Citigroup, UBS och andra storbanker kommer de att ha mycket svårt att motstå dessa privatiseringserbjudanden.

Är dagens kapitalism det bästa för mänskligheten?
Jag menar att läget på vatten-fronten är bara ett av många fakta som visar omöjligheten med dagens kapitalism, ett system som på område efter område kolliderar med mänsklighetens behov och förhindrar de gemensamma lösningar som måste genomföras och kan genomföras – i ett annat ekonomiskt och socialt och demokratiskt system, en högre civilsation.
Ökenlandskap untitled

Några grundfakta
-1/3 av jordens befolkning lever i fattigom (FN Human Development Report 2010).
-200 miljoner är officiellt arbetslösa.
-skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan dennu är över 350 %).
-USA har med stöd av f.a. G7 kunnat använda IMF och Världsbanken för att motverka och störa ekonomisk utveckling i fattiga länder, och ibland sko sig på andras, svagares bekostnad.
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält.-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-detta har samband med dels en relativ stagnation i ekonomin,med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc);
Poverty imagesCASVJI40

Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
Kapitalismen har sina fördelar, men nackdelarna blir allt tydligare, och mänskligheten behöver något bättre. Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.
Kapitalism nej tack untitled
I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare representativ undersökning uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Det återstår för socialistiska partier och mig och andra som föreslår detta att komma med konkreta förslag.

Förslag på några punkter för socialismen.
Troligen måste det ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;

Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledan reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).

För detta behövs massrörelser och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas!


intressant.se, , , , , , ,, , , , , , ,, , , , ,, ,

Vatten – Globalresearch ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4
Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9

  2 comments for “Vattenbaronerna pekar på socialismens nödvändighet

  1. 10 juni, 2014 at 15:50

    Att spekulativt kapital försöker lägga under sig gemensam egendom där de inte har något att bidra med är en periodisk företeelse. Detta händer varje gång det anses för olönsamt med att producera något och kapital alltså blir sysslolöst. Och detta händer varje gång ett teknologiskt paradigm börjar bli gammalt och det inte finns politisk vilja och kraft att introducera ett nytt, där det blir möjligt att tjäna pengar på produktiva saker.

    Detta hände i slutet på 1700-talet, i mitten av 1800-talet, i slutet av 1800-talet, på 1920-30-talen och alltså nu.

    Det uttrycker inte i sig något behov av nya ismer, däremot av kraftiga mobiliseringar för att tvinga kapitalägarna att veta hut. I vår tid kanske det effektivaste skulle vara att göra det lönsamt att investera i radikal hushållning med energi och råvaror som föreslås av Carlota Pérez i The financial crisis and the future of innovation: a view of technical change with the aid of history, http://hum.ttu.ee/wp/paper28.pdf

    Vid alla tidigare tillfällen har mobiliseringarna kommit till. Men i vår tid har de varit förvånande kraftlösa, åtminstone i Europa och Nordamerika (i t.ex. Latinamerika har de varit bättre och alltså i hög grad lyckats). Jag misstänker att detta åtminstone delvis beror på tankeslöhet – t.ex. att uttrycka tidens behov i kraftlösa floskler som t.ex. ”socialism” istället för vad detta konkret skulle innebära.

    Provisoriska utopier, för att tala med Wigforss…

  2. 10 juni, 2014 at 16:06

    Tankeväckande som alltid. Jag försöker mot slutet av blogginlägget presentera några hemsnickrade idéer om hur socialism kan se ut. Bör utvecklas mycket på det konkreta området. Om man tror att socialism=Sovjetunionen (den bild vi fått) och Nordkorea är det närmast kontraproduktivt att bara nämna ordet socialism utan att säga något mer.

    Kapitalet är mycket starkt, inte minst på de kulturella och ideologiska området. Därför svårare att mobilisera. Å andra sidan är dess svagheter mer uppenbara än på 70-talet då det mobiliserades. Nu är arbetslöshet och ekonomiska skillnader mycket större än då. Då fanns socialistiska stater som många såg positivt på, om än man var medveten om svagheter hos dessa.

Comments are closed.