Idag börjar socialdemokraternas kongress i Göteborg. Motsättningar finns främst om vinster i vården. I övrigt är det tydligt att S gradvis gått längre och längre åt höger. Skillnaden mellan Löfven och Reinfeldt är liten. En koalitionsregering vore naturlig, liskom mellan t.ex. Obama och Romney. Man är långt borta från 1960- och 1970-talets socialdemokrati, då dåvarande partiledaren Olof Palme med eftertryck sa att han var socialist. Socialismen togs bort ur partiprogrammet 2003, under Göran Persson, nu konsult. Och S under Palme låg till höger om Brantings socialdemokrati.
På DN Debatt skrev Daniel Suhonen och Dany Kessel 18/2 under rubriken ”Vinsterna i välfärden bra valfråga för oppositionen” att en ny undersökning visar att ”En majoritet svenskar är kritiska till vinster i välfärden och vill att frågan åtgärdas.” De lade fram ett bra förslag som förbjuder vinstdrivande företag i välfärdssektorn och presenterar ett välutvecklat förslag för hur detta ska gå till.
Och 2/10 2012 skrev Daniel Shonen och Felix Antman Debels på DN Debatt att ”Svensk demokrati bygger traditionellt på intressegrupper som står mot varandra. I dag smälter eliterna alltmer samman och tidigare toppolitiker fungerar ofta som dörröppnare åt näringslivet. Just nu är den stora uppgiften att hindra S-kongressen att säga nej till vinster i välfärden”.
På DN Kultur publicerar igår Daniel Suhonen, skribent, debattatör och kongressombud inlägget ”Tio arbetspunkter för en socialism för vår tid”, som jag presenterar och kort kommenterar:
Punkt 1. ”Själva idén om ett gemensamt ansvar för samhället utarmas när socialdemokratin som politiskt koncept upplöses. Jag möter ständigt människor som sörjer socialismen i den här betydelsen. Vi är helt enkelt många som längtar efter den politik som en gång gick under beteckningen socialdemokrati. Kanske är vi en majoritet.”
Kommentar: Har dessa ärliga socialister hela tiden trott på en illusion?
Punkt 2 kontrasterar Peter Weiss manifest från 1965 ”Varje ord jag skriver ner och överlämnar till offentligheten är politiskt.” med Suhonens bedömning ”När jag läser det socialdemokratiska programmet finner jag inga politiska ord alls, knappt ens några ställningstaganden.” Kommentar: Frånvaron av politiska ord och ställningstaganden är och en politik!
Punkt 3 konstaterar ”Skulle vi i dag ta ut samma andel av BNP till den gemensamma sektorn som år 1988 skulle staten ha 420 miljarder mer att spendera på hälsovård, skola, vägar, bibliotek – per år. Summan motsvarar runt 850 000 sjuksköterskor. Bakom den massiva omläggning som skett står tre decennier av systematisk avveckling av nästan allt socialdemokratin stod för”.
Kommentar: Socialdemokratin har bidragit till den, och har nu inget tydligt alternativ.
Punkt 4 betonar vikten av idéer och ställer frågan ”Kan en socialdemokrati som inte ser ett problem i att kapitalister får ökad makt över välfärden kalla sig socialdemokrater? Vad blir demokratins uppgift sedan, när allt är sålt?”Kommentar: Socialdemokratins ledning för en borgelig politik, fast många väljare och även aktiva vill ha en annan politik. Och V framstår tydligen inte som ett alternativ.
Punkt 5 ”Vi måste inse att denna socialistiska hållning är en moralisk mittpunkt i varje anständigt samhälle”
Kommentar: Socialdemokratins linje är uppslutningen kring kapitalismen, där ett fåtal berikar sig på de många, med ekonomiska utan demokratisk insyn, med en ekonomi som styrs av vinster före mänskliga behov, med ökad arbetslöshet och ökade ekonomiska skillnader.
Punkt 6 ”Klimatomställningen är vår generations existentiella utmaning. Här kommer idéerna om det gemensamma att utmanas och behövas. Få frågor lämpar sig bättre för det slags reforminriktade samhällsbygge som socialdemokratin arbetat för.”
Kommentar: Men har inte S misslyckats med att presentera ett tydligt alternativ även på detta område.?
Punkt 7 ”Blir människor som får det bättre med automatik mindre solidariska? Socialdemokratins svar blev en välfärdsstat som höjde sina ambitioner så att även medelklassen blev tillgodosedd.”
Kommentar: Under senare år har arbetslösheten och andelen fattiga ökat i Sverige. Och S har inte presenterat ett tydligt socialistiskt alternativ på decennier. Människans värderingar grundläggs av dominerande samhällsvärderingar, där en borgerlig press spelar storr roll.
Punkt 8 ”Grogrunden för den rasism vi ser i dag är frånvaron av klasskamp. Socialdemokratin riktar sig till medelklassen i storstäderna.” Kommentar: Den socialdemokratiska ledningens klasskamp består väsentligen av en kamp för kapitalismens intressen!
Punkt 9 ”Detta är kulturkamp. Det som en gång gav oss skolor, bibliotek, offentliga teatrar och simhallar var vår syn på bildning. I dessa möten blir vi samhällsvarelser, och för mig är det innebörden av socialism.” Kommentar: Socialism betyder mycket mer än detta. Det betyder bland annat att arbetarklassen i vid mening i praktiken är den härskande klassen. Vidare har S sedan länge haft en usel skolpolitik och dess ledning tar inte bestämt avstånd från den enligt forskare mycket skadliga privatiseringen av skolan.
Punkt 10 ”Därför måste vi påminna om socialismen och hur modernt, ja evigt, dess ställningstagande är: från bergspredikan till Marx är envars fria utveckling beroende av allas fria utveckling.” Och man noterar att en så pass drivande S-ideolog som Lena Sommestad verkar så sidsteppad i debatten.
Och i SvD Opinion frågar en annan framträdande vänstersocialdeomkratisk (?) debattör Ulf Bjereld ”Saknar S modet att förändras? Socialdemokratin måste fråga sig om man bara vill vinna nästa val – eller vinna framtiden.” Högerdebattören Danne Nordling krtiserar förstås Suhonens inlägg.
Sammanfattningsvis: Det vore bra om S-kongressen ställer upp bakom Suhonen, vilket är mycket osannolikt. Men även om detta skulle ske får vi därmed INTE ett program för ett socialistiskt, mer deomkratiskt, tryggar och mer jämlikt Sverige!
intressant.se, sjukvård, politik, vinster, kapitalism, vård,vårdpolitik, fattigdom, socialism, välfärd, privat vård, orättvisor, ekonomi, socialdemokraterna, ideologi, klasskampval, folk, framtid, finanskapital, privatisering, kultur, rasism, socialdemokratin, solidaritet
DN 3/4 Danne Nordling DN Kultur 2/4 DN 2/4 DN 1/4 SvD 2/4 SvD Opinion 2/4 AB 4/2 Expressen 4/2 Lena Sommestad DN Debatt 18/2 DN 16/2 DN 17/2 Zaremba Alliansfritt Sverige Svensson DN 15/2För ett alliansfritt Sverige bloggen DN 13/2Socialdemokraterna i region Skåne- Blogginlägg SvDAb 16/2 Expressen SvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar BilderbloggCochrane Dagens Medicin 12/12Cochrane-rapporten DN Debatt 1/11 Hägglund DN Debatt 1/11 Hallengren/a> DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN Stockholm 2011, DN Stockholm 18/42, DN Stockholm 20/4 svar från landstingsråd, Expressen , Socialistiska Läkare , Ordfront,Läkartidningen 4 oktober 2011, Jan Halldin Socialmedicinsk Tidskrift, DN 10.10 2011
6 svar till “Vart går socialdemokratin?”
Tja, att Socialdemokraterna har gått åt höger och Moderaterna åt vänster för att slåss om mitten rösterna som kan tippa ett val resultat åt ena eller andra hållet är inte så konstigt, (även om den politiska debatten i Sverige i dag har blivit helt urvattnad och tråkig som ett resultat).
Om Socialdemokraterna tappar vänsterväljare till Vänsterpartiet spelar ur ett valresultats perspektiv ingen roll, men fångar Moderaterna mittenväljarna förlorar Socialdemokraterna val.
Jag tror att Socialdemokraterna kommer att behålla jobbskatteavdragen och valfriheten inom skola och sjukvård. På sin höjd blir det inskränkningar i hur och i vilken omfattning företag får plocka ut vinster i skolan och vården. Allt annat skulle omkullkasta tillvaron för den ”urbana medelklassen”, dvs de viktiga mitten rösterna.
@NSUN
Vi ska stoppa utsugarna innan dom drar iväg med våra pengar till sina skatteparadis.
Det tjänar både vi och medelklassen på. :)
Jag kan inte annat än hålla med, skatt ska betalas där verksamheten utförs. Självklart ska inte riskkapitalbolag undkomma att betala skatt på lukrativ-verksamhet på bekostnad av andra skattebetalare.
Det är också skandal att komuner och landsting inte är kapabla att genomföra upphandlingar trots att det finns en tydlig lagstiftning. Man tycker att kommuner ooh landsting borde ha en MYCKET stark förhandlingsposition vid upphandlingar av underlevrantörer till sin kärnverksamhet. Man borde ha björnkoll på vad kostnaden igentligen är, (man bedriver trots allt liknande verksamhet i egen regi).
Det tragiska är att nuvarande lagstiftningen tillåter att man riktar upphandlingar om konkurens utsättning av upphandling inte är tillämpar. Då bestämmer man hur mycket vinst verksamheten får gå med på förhand och man gör revision på levrantören. Helt obegripligt att denna möjligheten inte används under de rådande förhållanden då det inte verkar gå att pressa priserna genom att konkurens utsätta upphandlingarna.
Det ska självklart vara:
Helt obegripligt att denna möjligheten INTE används under de rådande förhållanden då det inte verkar gå att pressa priserna genom att konkurens utsätta upphandlingarna.
Jag minns så väl 60 och 70 talen, studentrevolten osv. Massmedia hängde på. ”Intellektuella” och proffstyckare gick samma väg. Folkmassorna lät iaf. som om dom förstod politiken. Högern och övriga borgare framstod som löjliga figurer i debatterna. Tyckte nästan, bara nästan, synd om dom. Yttersta vänstern med Baude o gänget ville ta till våld osv… 80 talet kom, och så sakteliga försvann intresset för politiken och utvecklingen. Sossarna blev lika grå och tunga som ett betongblock. Vänstern försvann, (vart tog ”R”arna vägen?) Massmedia bytte sida. Helt plötsligt, över hela samhället betydde profiten allt. Folket lät det ske. Valde borgarna fler gånger, trots att dom såg/ser resultatet. Slutligen finns inte längre något alternativ… Vad gör man? Väntar tills det svänger igen?
För eller emot kapitalimen? (S) och välfärdsfrågorna avslöjar reformismens dilemma.
Intressant blir att höra partilinjen i utrikespolitiken. Mycket lite talar för ett avståndstagande från kriget, men sossarna är ju en kluven tunga i sammanhanget.