Anders Romelsjö på jinge.se

Varför tomten inte kommer

Många är vi fyrtiotalister som undrar var sjutton tomten tog vägen. För han kom ju varje jul när vi var små, men plötsligen slutade våra fäder att gå ut och köpa tidningen på julafton.


Givetvis var detta en svår upplevelse, något som vi längtat efter ett helt år bara uteblev och ingen hade någon förklaring. När vi sedan blev äldre och skaffade egna barn tvingades vi själva agera tomtar, eller hyra in grannen. Någon förklaring till vart tomten tog vägen har vi aldrig fått. Själv undrar jag givetvis om inte detta trauma har sysselsatt halva terapeutkåren sedan dess.

Nu idag fick jag svaret när jag surfade in på Hans Lindströms hemsida http://bonton.se

Det är inte utan att man fäller en tår eller två…


Hans Lindströms hemsida


Andra om , , , , ,

[tags]Dagens Bild, Hans Lindström, Humor, Tomten, Julen, Jägare[/tags]

Jinge

,
, , , , ,

7 svar till “Varför tomten inte kommer”

  1. På pendeltåget vid Handen i eftermiddags lade jag märke till ett par skäggiga farbröder som verkade vilja dölja sig i sina anorakar. De kom söderifrån och fortsatte in mot stan. Undrar om det i själva verket var under-covertomtar på väg att inta position inför julaftonen. Och om de eventuellt for Handen förbi för att den där Jinge bor där och alltid är så stygg mot kyrka och stat så han ska tamejfasen inte få några klappar?

  2. Jag måste få skriva några tröstens ord till dig ;) Om man bara önskar riktigt mycket så kommer han. Precis som Åsa Waldaus Jesus :)
    Såg en tvfilm ikväll och där kom verkligen tomten bara alla trodde det!
    Så sätt dig och meditera och önska så blir det säkert en glad och god Jul för dig och din familj!
    Om inte så önskar jag dig en God Jul och ett Gott Nytt År ändå!

  3. Detta trauma besparades mig. När jag var fem år gammal vidtalades grannen att tomta hos oss. Det var på den tiden tomtarna bar pappmask för ansiktet, med ett par små hål för ögonen.
    Jag blev livrädd för honom. När han äntligen gick igen vågade jag mig fram bakom mammas kjol och lär enligt nämnda person ha förklarat att jag tyckte han var otäck för han hade så konstiga ögon. De snälla föräldrarna tyckte nog att det hela var var lite förfelat om jag blev rädd och ansåg att tomten var en otäck gubbe, vilket ju inte var tanken, så de berättade att det bara var farbror Ivar som utklädd.
    Därefter förskonades jag från tomten. Traumat blev alltså ganska kortvarigt och min dotter, som är 60-talist, har aldrig utsatts för detta lurendrejeri så hon har hon också alltid varit fullt psykiskt frisk :-).

  5. När jag var barn firade vi jul i en liten by långt ute i skogen, men nära till järnvägen.
    På julafton skulle några av byns ungkarlar vara jultomte, och så var det i många år.
    En viktig regel gällde, vartannat år skulle de starta sin tur i södra ända av byn och året därpå i norra ända. Det var av praktiska skäl, tomtarna fick en julsup till livs vid varje julklappsutdelning. Av någon underlig anledning blev tomtarna stökiga och högljudda och fick svårt att läsa ju längre in på julklappsrundan de kom.
    På juldagen samlades byns befolkning i sitt egenhändigt byggda folketshus. Vår farfar spände för hästarna framför risslan för att vi barn skulle få åka med den dit. Efter lång och krokig färd kom vi fram och alltid till min. stora förvåning var mina föräldrar redan där. Vad jag aldrig insåg var att farfar körde körde en mycket krokig och långväg, det förstod jag mycket lång senare.
    Men i vilket fall som helst det var mycket roligt för oss alla ungar att få vara tillsammans, och slippa de vuxnas ständigt ätande och pratande.
    Min morfar var också där, han var en driven musiker, han och hans kompisar spelade julmusik och sånt som passade till ringlekar och annat, efter julmiddagen var över.