Enligt Ekot igår så anser tullverket att de nått stora framgångar i sin jakt på narkotikasmugglare.

Så här uttalar sig en representant för Ekot: – Jag skulle vilja beskriva det som ett lyckat år, vi har nått stora framgångar både i att få undan narkotika från svenska marknaden och att i angripa de kriminella nätverken som ligger bakom, säger Lotta Hedin, chef för tullens brottsbekämpning.

Jag förstår inte varför tullverkets personal inte säger som det är. Numera är det ytterst lite av den narkotika som de facto flödar in i landet som de får tag på. Än mindre får de tag i några smugglare att tala om.

Däremot tycks de ha satsat lite av sina resurser på en utbyggd PR-avdelning vars verksamhet uppenbarligen skördar framgångar.

Sanningen är i själva verket att knarket flödar in sedan Sverige gick med i Schengensamarbetet. Tidigare var det en icke obetydlig risk att åka igenom tullen med narkotika, idag är det praktiskt taget riskfritt. Vem som vill kan smuggla in önskad kvantitet vapen, narkotika, alkohol och cigarretter.

Att beslagen trots detta ökar beror på att smugglingen ökat lavinartat medan tullkontrollen i praktiken nästan helt försvunnit.

Ekot skriver: Tidigare i år beslagtog tullen två ton efedrin, ett preparat som används för att bland annat framställa amfetamin. – Det kan vara ett tecken på att vi har produktion av amfetamin i landet, det är oroande. Vi har inte tidigare haft kunskap om narkotikatillverkning i Sverige, säger hon.

Antingen blåljuger Lotta Hedin eller också har Ekot hanterat klippningen utomordentligt dåligt.

Den mest kände amfetaminkokaren i Sverige är annars Fleming Broman som till och med skrivit en bok om saken,”Ursäkta, mitt namn är Broman” som handlar om den tid då han kokade amfetamin i Sandhamn.

Under mina år som socialarbetare bland narkotikamissbrukare i Stockholm så känner jag personligen till fler som tillverkat amfetamin. En av mina f.d. klienter lyckades spränga ett utedass i Småland när tillverkningen gick snett.

Efedrin används i samband med tillverkning av amfetamin, men det finns också andra recept. Men en kvantitet på två ton indikerar utan minsta tvivel att det förekommer industriell tillverkning inom landets gränser.

När tullen säger att det ”kan vara ett tecken” så blir jag oroad. Varför säger inte tullverket som det är? Finns det risk för att man helt lägger ner verksamheten om medborgarna får reda på hur illa det egentligen är ställt?

[i] Ekots artikel om beslagen