Igår var det val i Spanien. Regerande högerpartiet Partido Popular (PP) ökade till 33,0 procent, vilket motsvarar 137 platser i kongressen (en ökning från 123 i det ordinarie parlamentsvalet i december). Därpå följde socialdemokratiska Partido Socialista Obrero Español (PSOE) med 22,7 procent eller 85 platser (90). Unidos Podemos låg på 21,1 procent eller 71 platser (71). Den nya alliansen består av vänsterrörelsen Podemos och Förenade vänstern IU, som hyser kommunister, republikaner, gröna och feminister. Mittenpartiet Ciudadanos noterade 13,0 procent eller 32 platser (40).
För att nå absolut majoritet i kongressen krävs 176 platser. Dit når varken PP plus Ciudadanos (169 platser ihop) eller Unidos Podemos plus PSOE (156). Liksom efter valet i december väntar troligen hårda förhandlingar.
Vårens förhandlingar ledde varken till att en minoritetsregering kunde släppas fram eller till att en koalitionsregering kunde bildas. I de första analyserna i Spanien sent på söndagskvällen kunde ingen utesluta tanken på ytterligare ett nyval efter att de nya regeringsförhandlingarna blir lika resultatslösa.
Arbetslösheten ligger på 20 % och ungdomsarbetslösheten på 45 %.

Michael Winiarski skriver i DN ”Partierna kommer inte att kunna repetera sitt agerande efter valet i  december – då de slank undan sitt ansvar att bilda regering och under sex månaders oseriösa koalitionsförhandlingar fördjupade allmänhetens misstro mot politikerskrået.”

För några-något år sedan såg delar av ”Vänstern” Podemos som ett radikalt alternativ som skulle kunna minska/bryta kapitalets makt och åstadkomma en ordning med ökad jämlikhet och mindre ekonomiska skillnader. Som man såg på Syriza.
Pål Steigan diskuterar valet och Podemos. Valflopp i Spanien
For det første var det den laveste valgdeltakelsen siden avskaffelsen av fascismen. For det andre førte det ikke til noen vesentlige politiske endringer. Valget ble avholdt fordi det hadde vært vanskelig å danne en fungerende flertallsregjering, og det er det fortsatt. For det tredje ble det også en flopp for partiet Unidos Podemos. De hadde håpet på å bli Spanias nest største parti, men ble stående på stedet hvil og klarte ikke å slå det høyresosialdemokratiske PSOE.

Podemos (Vi kan!) kom inn som et friskt pust i spansk politikk som en del av Indignados-bevegelsen, eller Movimiento 15-M, den ungdommelige massebevegelsen som har fylt gater og plasser i Spania med enorme demonstrasjoner.
Denne massebevegelsen mot nedskjæringspolitikken og arbeidsløsheten var noe av det mest løfterike som har skjedd under den langvarige økonomiske krisa som har herjet Europa siden 2008. Mange har derfor hatt forventninger til at et parti som springer ut av denne bevegelsen skulle kunne få til store ting.

Disse forventningene har vært helt urealistiske, som jeg tidligere har pekt på.

Podemos har de samme svakhetene som det greske Syriza. Det er et parti som er dominert av småborgerlige akademikere. Det har ingen reell forankring i arbeiderklassen. Det har de samme illusjonene om å «dreie Europa mot venstre» som Syriza hadde. De godtar euroen og EU. Ved forrige valg var det også klart at de godtar NATO og dermed fortsatt vil se på at Spania er en base for USA mot Afrika og Sør-Europa.

Ved valget i desember sto den tidligere spanske generalstabssjefen, general José Julio Rodríguez, fram som kandidat for Podemos. Rodriguez ledet det spanske flyvåpenet under angrepskrigen mot Libya i 2011, og regnes av CIA som en lojal samarbeidspartner med USA.

Etter valget i desember 2015 har Podemos hatt samlingsdiskusjoner med Izquierda Unida, som er sprunget ut av det gamle spanske kommunistpartiet PCE. Forhandlingene endte med samling i ett parti Unidos Podemos! (Sammen kan vi!)

I valgkampen har partileder Pablo Iglesias betont sterkt at UP er et sosialdemokratisk parti som tar opp igjen den tradisjonen som de gamle sosialdemokratiske partiene har forlatt. Og han håpet på at UP skulle bli nest største parti, slik at de kunne presse PSOE til å gå i samlingsregjering under ledelse av UP. De gamle programpunktene om å nasjonalisere bankene og storkonsernene var skrinlagt. Akkurat som Syriza har de akseptert premissene for nedskjæringspolitikken, men prøver å gi den en annen innpakning.

UP har lagt seg på en europapolitikk der de vil reformere eurosonen og forankre pengepolitikken i Europaparlamentet. Dermed vil det jo i så fall bli ett europeisk finaansdepartement, og man ender opp med en venstrevariant av Wolfgang Schäubles plan.

Denne taktikken mislyktes.”

Kommentar (Anders): Erfarenheten av Syriza, Podemos är att det behövs ett socialistiskt arbetarparti som klart och tydligt tar ställning mot kapitalismen och för socialismen, mot EU och NATO. Kanske får ett sådant parti färre röster till att börja med. Men det kommer att växa. Behovet av alternativ kommer att bli allt tydligare. Det visar Brexit och kraven på Frexit, Nexit och Svexit!

i Andra om: Spanien,val, Podemos, EU,socialism, NATO, USA, Politik , kapitalism demokrati