30 svar till “Valet i Syrien”

1. Denna veckas presidentval i Syrien var demokratiska, öppna , och kommer att bana väg för ” stabilitet och nationell överenskommelse ” sade en delegation representanter från mer än 30 länder i ett uttalande .

   Förenta staterna och Europeiska unionen , som stödja upproret mot Assad , har förkastat omröstningen .

   Statliga medier rapporterade sa att valförrättare hade börjat processen med att kontrollera hur många röstsedlar mot listor över registrerade väljare .

   Röstningen skedde endast i regeringskontrollerade områden , med undantag av stora delar av norra och östra Syrien . Tiotusentals syrier utomlands röstade förra veckan , även om många av de mer än 2,7 miljoner syriska flyktingar i hela regionen antingen avstod eller uteslöts enligt lag .

   Delegationen sade att för den ” första gången i historien om Syrien ” valen hade genomförts med ” deltagande av olika åsikter och politiska partier , ” och med ” frihet och demokrati . ”

   ” Dessa val i Syrien kan bana väg för en ny etapp av stabilitet och nationell enighet i landet”.
   (http://abcnews.go.com/International/wireStory/allies-syrias-assad-praise-vote-23985657)

2. […] http://jinge.se/allmant/valet-i-syrien.htm […]

3. Enligt rapporter från Syrien vann Assad icke oväntat presidentvalet, med 88,7 % av rösterna. Valdeltagandet var 74 %, dvs. mycket högre än i EU-valet och valen i USA – som påstår att valet i Syrien var en fars. Och USA & Co vägrade syrier i dessa länder att rösta i presidentvalet.
   Och direkt godkännade av kuppregeringen i Kiev..
   Demokratin i USA och EU-tappning blir alltmer en fars, eller hur?

4. ”Valobservatörer kom från USA, Ryssland, Iran, Kanada, Nordkorea, Pakistan, Brasilien”

   Som ”vän av ordning” måste jag ändå tillåta mig att ifrågasätta hur valobservatörer från exempelvis den absoluta ”de-facto monarkin” Nordkorea och teokratin Iran kan ses som trovärdiga valobservatörer med uppgift att legitimera ett valresultat. Från Nordkorea lär knappast några andra än ”kejsarens lakejer” som sändas ut för att vara valobservatörer.

   Också relevansen rörande siffran om valdeltagande (73,42 procent enligt landets författningsdomstol) kräver ett skärskådande. Gäller den hela landet eller enbart de delar som kontrolleras av Assad-regimen? Och i delar kontrollerade av Assad, går stridsfronterna på ett sådant sätt att det i ett valdistrikt i praktiken går att avgöra vilka som haft möjlighet att rösta eller inte?

   Också Assads resultat på 88.7 procent ”luktar”. Bland fria val, som hållits under hemliga och ordnade former, är nog exemplen på liknande valresultat lätt räknade.

   Det finns nog ändå fog att utfärda ”farsvarning” för detta val.

   • USA och Pakistan kan ju ifrågasättas också. Frågan är, spekulerar du på detta viset om att en viss procent i valet skulle peka på oegentligheter när det sker i Sverige? USA? Danmark? Irak? Egypten? Var drar du gränsen för den typen av spekulationer? Din argumentation vilar ju enbart på bias, det är kärnan i din argumentation, det ser du väl själv?

     • Martin du får gärna ge exempel på val där segraren har fått drygt 90% av rösterna som du anser har varit fria och rättvisa.

       • Det behöver jag inte. Det är inte en kvantitativ fråga. Du kan redogöra för en enda person som är lika populär i Syrien som Assad, han har inte blivit mindre populär av terroristernas taktik av att springa in i bostadsområden och skjuta vilt omkring sig.

         Redogör gärna för dina kunskaper om syrier, de syrier du talat med och vad deras syn på Assad är.

         Men alla andra jag har träffat som är som du, de känner inte en enda syrier, har inte talat med en enda syrier, därför anser jag att du inte har gjort det. (Ser du vad dina kvantitativa och logiska slutledningsförmåga är, den jag använde där?)

   • Dina reflexioner och invändningar tycker jag är relevanta. Men ”farsvarning”? Jag tycker vi ska undvika att ta efter detta begrepp för mycket – om än jag kontrade med det i titeln till blogginlägg följande dag. Är hyllningen av överenskommelsen mellan Janukovitj och oppositionen i Ukraina 21/2 och godtagande av statskuppen dagen därpå en fars? USA:s valsystem?
     Icke desto mindre ser jag gärna det som ett framsteg att ett bristfälligt – i icke ringa utsträckning pga. andras agerande- val ändå anordnades.

     • Anders, fars eller inte men att genomföra ett val på detta sätt med alla de tveksamheter som finns gagnar ingen – det ökar enbart spänningarna. Det låter sig helt enkelt inte göras att genomföra öppna, fria och hemliga val i den situation som råder. Syrien saknar en demokratisk tradition vilket blir mycket uppenbart när man ser hur myndigheterna väljer att hantera och redovisa valet.

5. ”Faktum är att Syriens armé utgör huvudstyrkan i kampen mot terrorismen, med stöd av Ryssland, Hizbollah och säkert många regeringar.”
   Blotta tanken att en terroristorganisation som Hizbollah skulle stödja kampen mot terrorism är så helt verklighetsfrämmande att man kan stöna. De nordkoreanska valobservatörerna är inte heller speciellt imponerande. Vad har de övervakat tidigare? Vilka som ska avrättas i de nordkoreanska dödslägren?

   • Hizbollah är en organisation som skiljer sig mycket från (av CIA en gång närmast skapade) al-Qadia och liknande grupper som strider på rebellsidan i Syrien. Att den terroriststämplats av USA och Hamas säger bara att det passar USA:s politik att terroriststämpla dem – men inte CIA-. Sedan tar dominerande massmedia och många personer fasta på det och tror att terroriststämplandet har något drag av objektivitet och tillförlitlighet över sig.
     Jag utgår från att det finns brister i valet, som för första gången nu ordnades i Syrien. Om de är större än bristerna i USA:s presidentval, som ordnats många gånger om man betänker skillnaderna i förutsättningar undandrar sig min bedömning.

   • Thomas var god sluta med att använda sunt förnuft och logiskt tänkande för det har du inget för här. Vet du inte att alla länder/organisationer som är emot USA är blomstrande demokratier medan alla länder som är med USA är diktaturer och terrorister.

     • Intressant analys.

       • Vi kan ju titta på lite andra valresultat i historien. Nelson Mandela gav frihet till alla svarta i Sydafrika, trots detta fick han bara drygt 60% av rösterna. Socialdemokraterna styrde Sverige under perioden då Sverige var världens rikaste land. Trots detta låg deras bästa valresultat ändå bara på drygt 50% av rösterna. FDR ledde USA ur depressionen och landet under andra världskriget och anses som den största presidenten genom tiderna. Fick ändå aldrig mer än 60% i något val. Churchill ledde England till seger i andra världskriget. Trots detta förlorade han valet 1945. Mot bankgrund av denna beskrivning så inser de flesta att i ett val där Al-Assad får knappt 90% av rösterna knappast kan kallas annat än en fars.

         • Valet i Syrien skedde under förhållanden som mycket avvek från de övriga valen du beskriver. De skedde under en pågående krig, där till stor del utländska extremister med stöd av USA & Co förstört en stor del av landet, där 150 000 beräknas ha dött och miljontals ha flytt, och i ett land som ej tidigare haft val av denna typ. Att valet kunde genomföras vittnar om viss styrka hos Syriens regering. Assad har lett landet sedan länge och leder kriget mot angriparna (och mot terrorismen) och har med all sannolikhet ett betydande stöd, enligt olika bedömare. Givetvis har de andra kandidaterna ej haft möjlighet att i detta läge utveckla samma informationsverksamhet, och de har haft avsevärt kortare tid att visa upp sitt program. En stor vinst för Assad var väntad.

           • Mot bakgrund av att en person som Nelson Mandel aldrig fick mer än 60% av rösterna i Sydafrika, samtidigt som Al-Assad, som har berikat sig på det syriska folkets bekostnad och torterat och fängslat hundratusentals av sina landsmän, får nästan 90% av rösterna så borde väl logiskt tänkande säga att valet är en fars ellerhur Anders och Martin? Eller ni anser att det är logiskt att Al-Assad är mera populär i Syrien än vad Nelson Mandela var i Sydafrika? Ni får också gärna ge exempel på val där den ena kandidaten vunnit lika stort som Al-Assad.

             • Alla som vet något om Syrien och vad syrierna tycker, de vet en sak.Enda sättet Assad hade kunnat förlora ett val, det är om det förekommit utbrett valfusk.

               Du har sannolikt inte talat om detta med en enda Syrier. Du vet ingenting, därför du lutar dig på kvantitativt nonsens, som om man kan säga något om syrien med historia från andra länder. Du inser att du inte har presenterat någonting annat än dina egna spekulationer. Du påstår något fantastiskt, att någon annan var mer populär än Assad, bevisbördan ligger helt på den som påstår något fantastiskt. Du har inte visat upp en enda kandidat som hade haft skuggan av en chans emot Assad.

               Vi kan tycka vad vi vill om Assad, men det ändrar inte att han är populär.

         • Ledsen, men du kan inte räkna dig fram här, den sortens tänkande färgas av mer av dig än av verkligheten. Ingen är förvånad att Assad vann, men du pratar inte med din syriske pizzabagare, taxichafför, eller andra Syrier i din omgivning. Att Assad vann var bara en överraskning för den som använder ”logiskt tänkande” istället för att prata med folk.

     • Logiskt tänkande är för folk utan riktig kunskap, de extrapolerar från sin bristfälliga kunskap istället. Därför de så ofta har helt åt helvete fel, men aldrig kan erkänna det.

6. Det är riktigt att Syrien saknar en demokratisk tradition. Nu tar man förhoppningsvis ett steg på den vägen under synnerligen svåra förhållanden, och det är väl bra. Att jämföra popularitet och röstsiffror mellan val i länder med mycket olika förhållanden är inte lätt att göra – se min tidigare kommentar om de olika förutsättningarna kandidaterna haft.

   • Anders, Syrien har inte tagit något steg alls mot demokrati. Att du inte inser det visar hur svårt du har att behandla information objektivt. Demokratins kärna innebär att alla medborgare får ställa upp och den kandidat/parti som får flest röster vinner. Inget av detta gäller för Syrien. Valen i länder som Tunnisien, Libyien, Irak och Afghanistan kan knappast ses som demokratiska föredömen, trots de är mer demokratiska än valet i Syrien. Trots detta har jag inte sett dig en enda gång lovorda valen i dessa länder och skriva att tros ”svåra förhållanden” är de nu påväg mot demokrati. Varför? Eller ett val kanske enbart är demokratiskt om en motståndare till USA vinner? Sen väntar jag också på exempel från andra länder där en kandidat vunnit lika stort som Al-Assad. Alternativt kan du erkänna att det inte finns något i det syriska valet som är värt att kallas demokrati.

7. Demokratins kärna? Hur har USA, Sverige och EU behandlat Hamas valseger? Och Ukraina? Där vann Janukovitj i ett presidentval 2010, lovordat av OSSE. Direkta gratulationer av Obama och EU. Sedan lovordad överenskommelse mellan president Janukovitj och oppositionen 21/2. Lovordat av USA,EU, Ryssland m.fl. samt dominerande massmedia. Dagen efter fascistinspirerad statskupp, godkänt och lovordat av USA,EU, m.fl (ej Ryssland) samt dominerande massmedia.
   Är detta demokrati?

   Är detta val, som kan tolkas som första steg i formell demokratisk riktning i ett land i brutalt krig med demokratiska dollarokratin och plutokratin USA & Co en större fars än USA &EU:s Ukrainamanöver 20-22/2? Varför? Måttstock?

   • Som vanligt Anders ser jag att du inte har något konkret att komma med i sak, vilket tyvärr är regel snarare än undantag här på bloggen och då i ditt svar tar du till det du brukar göra när argumenten tryter, nämligen att spy ur dig hat-propaganda mot USA. Det var du som hyllade valet i Syrien i inlägget varpå jag och många med mig helt riktigt kritiserade dig för detta. Vi har kontret påpekat bristerna i valet och varför det enbart skall ses som en fars, snarare än ett demokratiskt val. Dessa punkter har du inte lyckats bemöta. Du har flera gånger kritiserat valen i Libyen, Egypten, Afghanistan och Irak som odemokratiska. Därför undrar jag igen vilka demokratiska komponenter tycker du finns i det syriska valet som får dig att hylla det, och som saknas i valen i tidigare nämnda länder som du flera gånger har kritiserat.

     Själv tror jag att det hela beror på om den som väljs är för eller emot USA. Hade Al-Assad varit allierad med USA, tror jag knappast att du hade suttit här och hyllat valet i Syrien. Men du får gärna bevisa att jag har fel om du kan.

     • Den här bloggen innehåller ingen hatpropaganda mot USA, som jag besökt många gånger och haft trevligt i tillsammans med vänner och släktingar. Däremot faktaunderbyggd kritik.
       Valen i dessa Libyen, Afghanistan och Irak skedde alla i länder som förstörts främst genom USA:s politik – en likhet med läget i Syrien. En skillnad är att valet i Syrien ordnas av en nationellt självständig regering, inte av de som är beroende av USA för sin ställning och för att kunna ordna valen. Egypten:Noterar att valet ordnas efter en av USA i praktiken godkänd statskupp, där anhängnare till den tidigare regeringen i form av (Muslimska Brödraskapet,MB) och att 500 av förra regeringens främsta stöttepelare MB dömts till döden.
       -I alla dessa länder har valförfarandet sina tydliga brister, liksom i Syrien och inte minst i USA.
       Valseger med mer än 90 %? – Omröstningen på Krim….

       • Syrien en ”nationellt självständig regering” Har du helt missat Anders att Syrien sedan drygt 40 år enbart är en vasallstat till Sovjet/Ryssland? Att Syrien tar emot stora mängder ekonomiskt och militärt bistånd från Ryssland och att Ryssland har en stor flottbas i Syrien. Mot bakgrund av denna fakta som du uppenbart inte kände till får du gärna igen precisera på vilket sätt valen i Syrien är olika från de andra länderna. Dessutom förstår jag heller inte varför ett val skulle vara mer demokratiskt bara för att de anordnas av en nationellt självständig diktator. Detta får du också gärna utveckla då det finns många exempel på nationellt självständiga diktaturer som anordnat odemokratiska val. Det tydligaste exemplet på detta är förmodligen Nordkorea. Eller Anders, du och Martin kanske hävdar att även valet i Nordkorea var demokratiskt där Kim segrade med över 99% av rösterna. Det kanske är så att trots massvälten i Nordkorea och den ofattbara terrorn befolkningen utsätts för så är Kim oerhört populär enligt er?

         • Ahh, det är alltså din rysskräck som driver dig. Skönt att du slutar vara intellektuellt ohederlig, din svada har alltså inget med omsorg om syrier att göra, utan det är dessa fakta som du vilar hela din svada på.

           Men faktum kvarstår, du har talat bredvid frågan i samtliga dina kommentarer. Har du något att komma med som rör valet i Syrien? Utom att du är förbannad att den av syrierna mest populära ledaren vann, vilket irriterar dig.

           Jag föreslår att du avhåller dig från spekulationer om andra personer, det är ofint, jag försökte i tidigare kommentarer demonstrera det för dig. Men det gick visst inte in riktigt.

8. Jag träffar regelbundet syrier, som medlem i styrelsen för föreningen Syrien-Solidaritet där c:a halva styrelsen utgörs av personer födda i Syrien, och med kontakter med anhöriga i Syrien. Ett par har haft ledande förtroendeposter i syriska eller svensk-syriska riksorganisationer. Deras bestämda uppfattning är att en majoritet av syrier i Sverige (och troligen i Syrien) stödjer Assad. Dock tar föreningen Syrien-Solidaritet inte ställning i frågan om vem som ska styra i Syrien etc. Vi råkar – i motsats till president Obama, utrikesminister Bildt m fl. ha uppfattningen att det är något för Syriens befolkning att fatta beslut om. Odemokratiskt? – eller rentav tvärtom?

   • Hade lirarna som kommenterat här haft minsta konkret bevis för fusk, hade de basunerat ut den för full hals. Tämligen naken kritik emot valet och man får förmoda att de har någon sorts drivkraft som inte har något med ett intresse för syrier att göra.

     Redan när oroligheterna bröt ut sa en syrisk tjej i min närhet, ”Jag vet inte varför, men de älskar honom(Assad) där, om det vore val idag skulle han vinna.”

     Det kan tyckas ofattbart för västerlänningar att en hårdför diktator kan vara populär. Men det är faktiskt inte så ovanligt. Jag satt nyligen i samspråk med ett par Eritreaner (*), men jag sa till honom att ni som exil-Eritreaner, ni kan ju skapa en opposition. I ert land kan man ju inte prata i telefon om politik, ni som är här i Sverige, ni har ju möjlighet att göra det. De titta på mig och skakade på huvudet, ”De flesta Eritreaner anser att Afwerki är världen bästa president”. Jag blev uppriktigt förvånad och undrade varför de lämnat Eritrea, de ville se världen, tjäna pengar och kunna skicka hem något till sina familjer. Tyvärr fick han lämna Libyen och det jobb han hade där för kamp för att få ett jobb i Sverige.

     Gång på gång, när jag talar med folk som nyligen kommit till Sverige, så är deras historier i bjärt kontrast till det jag kan läsa i svensk press eller på wikipedia. Jag har träffat personer som flytt för sina liv från nationer som beskrivs som demokratier i wikipedia, jag har träffat folk från diktaturer som inte flytt, utan migrerat för att jobba och tjäna pengar ett tag i ett västland. Verkligheten är mer komplicerad än vad vi tror, jag blir ständigt förvånad, varje möte med människor från vår stora värld har historier som kommer innehålla saker som förvånar en, ibland till och med chockar en. Räknetomtarna här uppe, de kan inte ha träffat många människor från världen, för hade de gjort det hade de blivit förvånade såpass ofta att de hade slutat upp med att extrapolera från sina egna fördomar.

     (*)Den ena killen var i Libyen när terrorangreppen började där, det hade han mycket intressant att berätta om.

9. Bertilsson, Thomas Åkerblad, Anonym och Tom Jensen resonerar plausibelt beträffande procentsatsen om det hade varit någorlunda normala omständigheter. Men när ett land analogt med Irak och Libyen står inför ett ohyggligt hot utifrån då sluter folk leden kring sin ledare även om de hyste mycket kritik mot honom innan. De som krigar mot Assad är en avgrund och bara en liten minoritet kan känna sig lockade av att lita på Usa.
   Internet öppnar ögonen på många dock inte på er fyra tycks det.

10. ”Internet öppnar ögonen på många dock inte på er fyra tycks det.”

    Något fler än vi fyra är det nog ändå som har en skeptisk syn på Assad-regimens ”demokratiska” försök. I vårt land delar i princip hela det politiska fält son representeras i riksdagen denna ståndpunkt. Titta t.ex. på vänsterpartiets officiella hållning i frågan:
    http://www.vansterpartiet.se/politik/syrien

    Att länder som Syrien, Irak och Libyen skulle sluta upp för sina ledare håller jag inte för särskilt troligt. Dock har dessa stater många likheter.

    För det första är de inga ”naturliga” statsbildningar. Irak och Syrien var tidigare en del av det osmanska riket. Efter första världskriget och osmanerenas fall skapades Irak vid britternas ritbord, omkring 1920, utan några närmare betänkligheter om befolkningen (studera kartan och se alla räta linjer). Syrien blev ett franskt mandatområde, skapat ur den osmanska provinsen Storsyrien där såväl nuvarande Syrien, Jordanien, Libanon och Palestina ingick. Landet fick egentlig självständighet 1944.

    Libyen var italiensk koloni fram till början av 1950-talet. I grunden bestod det av ett gytter av olika klanvälden och beduinstammar. Det var inte dessa som skapade Libyen utan italienska och franska kolonialherrar, som också använden linjalen som främsta hjälpmedel när koloniernas gränser skulle regleras.

    Samtliga de aktuella länderna, Syrien, Irak och Libyen kom efter hand att få allt mer repressiva regimer med ganska olustiga personer i ledingen, Hafez Assad, Saddam Hussein och Mohammar Gadaffi blev med tiden allt mer dikatoriska och egensinniga. I Gadaffis fall var det nog mot slutet av hans regim förmodligen frågan om rena galenskapen, hur kan man annars låta kröna sig till ”Kung av Afrika” och springa omkring med en guldpistol?

    Gemensamt för dessa ledare var att de alltmer kom att stödja sig på sina ”klaner” och i de ledande skikten. Nepotismen blev mer och mer uppenbar. Assad ersattes av sin son, Saddam Hussein omgav sig av släktingar och Gadaffis söner hade alla ledande befattningar. Således en ”trojka” med allt annat än demokratisk agenda.

    När så regimen i Irak störtades (man kan ha synpunker på hur det skedde) och när den arabiska våren nådde Tripoli och Damaskus lösgjordes olika befolkningsgrupper som tidigare hållits tillbaka av de repressiva regimerna. Utvecklingen nådde en punkt där den inte gick att stoppa. Likheterna med händelserna i det forna Jugoslavien efter Titos bortgång och hans arvtagares fall är uppenbara. Visst kan det vara så att externa krafter på olika sätt sökt utnyttja situationen men grunden för problematiken finns inom det egna landets gränser, gränser som långt tidigare ritats ”med linjal” av britter, fransmän och italienare utan hänsyn till olika befolkningsgrupper.