Detta inlägg emanerar från en i mitt tycke bra bedömning i Counterpunch av Philippe Marlière, som är professor i franska och europeiska politik vid University College London i Storbritannien.

”Valet i Frankrike var i slutändan en tydlig men ändå begränsad framgång för Front National (FN), och knappast ett bakslag för socialismen – det var ett bakslag för den neoliberala åtstramningspolitiken. FN vann borgmästarvalet i 13 av över 36 000 kommuner, har avsevärt förbättrat sina positioner lokalt jämfört med valen 2001 och 2008 men står ungefär på samma nivå som 1995. FN har nu en bredare nationell bas efter att ha ökat sin andel av rösterna i regioner där det var traditionellt svaga (väster, sydväst och centrala Frankrike). Vinsterna i den före detta gruvstaden och gamla bastionen för socialism Hénin-Beaumont imponerar, liksom vinsten i arbetarklasstäderna Hayange ,Béziers (FN:s folkrikaste vinststad med 70 000 invånare), Fréjus, Cogolin och Baucaire.

Men Front National är fortfarande en relativt blygsam politisk organisation och hade bara egna listor i 587 kommuner av 36 000 kommuner, dvs i drygt 1,5 % av kommunerna. Efter valsegrar på 1990-talet i Toulon, Marignane och Vitrolles försökte FN införa diskriminerande politik mot utländska medborgare, vilket ansågs antikonstitutionelltoch upphävts av domstolar. Partiet förlorade makten där efter bara en mandatperiod.
Dessutom förblir FN ett relativt litet parti på lokal nivå. Borgerliga UMP vann 109 städer med mer än 30.000 invånare, center-vänster Parti Socialiste (PS) säkrade 56, borgerliga UDI 28, ”kommunistpartiet” 22 center-högerpartiet Modem 6, de gröna 2 och FN 2.

Till skillnad från sin far har Marine Le Pen en långsiktig strategi med ”av- demonisering ” av FN och hoppas att det snart kommer att betraktas av majoriteten av befolkningen som mainstream och respektabelt. Hon har distanserat sig från faderns rasistiska uttalanden och antisemitiska ordlekar. I stället koncentrerar hon sig på vardagens frågor, kritiserar globalisering och finansindustrin, och vill att Frankrike ska lämna euroområdet och EU helt och hållet. Hon vill framstå som en politiker för ”vanligt folk”.

Detta tilltalar en del arbetare i norr. I söder framför hon mer välbekanta FN-teman: lag och ordning och ”hotet” från mångkultur. Hon menar att det franska sekulära statsskicket hotas av islam.

Denna strategi har hittills varit framgångsrikt. 40 % av högerpartiet UMP:s väljare tycker att deras partis värderingar är förenliga med FN:s. Ett växande antal av UMP:s partifunktionärer och aktivister är för en allians med FN, en trend som sätter UMP ledarskap i en alltmer besvärlig situation.

Socialistiska partiet förlorade 155 städer med fler än 9 000 invånare, och andelen som avstod steg till rekordhöga 38,5 % i andra valomgången. En del traditionella arbetarklassväljare ville varken rösta på PS eller FN utan avstod.
François Hollande alienerade sänsterväljare som ofta vägrade att stödja socialistiska kandidater i andra omgången. Hollande är mycket impopulär bland väljarna och hånades som en ”president för de rika”, då höjer momsen för alla. Han håller fast vid Nicolas Sarkozys misslyckade åtstramningspolitik: Arbetslösheten och statsskulden är skyhöga, och trots att han beviljat företagen otaliga skattesubventioner växer inte ekonomin. Efter att ha brutit sina vallöften betraktas Hollande nu allmänt som bundsförvant till storföretagen och Angela Merkel.

Marine Le Pen kan tala om de socioekonomiska frågor som är viktiga för vanliga människor men hennes ”självförsörjande kapitalism” erbjuder föga för arbetare. De flesta väljare vet det, men de kan inte heller undgå att märka att Hollande inte ens orkar prata om detta.”

Finns motkrafter?
Främsta motkraften är en politisk radikalisering av arbetarrörelsen och de fackliga organisationerna, som i stora delar av Europa sedan decennier vandrat allt längre åt höger. Detta gäller både Frankrike och Sverige. Som marxismen velat hävda är staten den härskande klassens organ. Den härskande klassen består av en liten, liten grupp storkapitalister, i nära samarbete med ideologer bland annat. I takt med att den härskande klassen stärkt sin ställning på bekostnad av arbetarklassen, och till följd av en allt djupare kris i kapitalismen per se minskar utrymmet för reformer och förstaliganden är det ju inte tal om.

i Front National,Sverigedemokraterna, socialism, Jimmie Åkesson, solidaritet, Frankrike, Provence, val,
nationalism, kapitalism,demokrati, Brignoles/a>, EU, fred,politik, fascism, FN, Sverige, krig, rasism, Sverigedemokraterna, ekonomi, solidaritet,

Counterpunch Le Figaro 31/3 Dagens Arena 29/3 Kildeén & Åsman 31/3 Counterpunch Var Matin 28/3 Video om demonstationerna i Brignoles Le Figaro 24/3 Le Monde 14/10 Var Matin 14/10 Liberation 13/10 kl 20.56 Le Nouvel Observateur 10/110 SvD Var Matin 7/10 Knut Lindelöf Le Figaro 10/10 Daily Telegraph 10/10 Anna-Lena Lodenius Pål Steigan 10/5 Knut Lindelöf 13/5 SvD 26/4DN Debatt Nils Funcke 23/4DN 22/4SvD 24/4Ab 24/4 DN rescension av Arnstads bok av Olle SvenningDN 4/4 SvD bokrescension Aftonbladet rescension av Arnstads bok Jinge ”Åh vilken röra – vad är fascism?” Annarkia 22/11 VarghjärtaDN Unga Sverigedemokrater vill ha Almqvist kvar DN Debatt 15/11 DN:s ledare 15/11 AB 15/11 Svd 15/11 Expressen 15/11 SvT 15/11 The Independent 30/8 SvT DN Breivik kommer ut SvD Proletären FIB-Kulturfront