I morse såg jag en artikel i New York Times, som Putin skrev. Satte igång och översatte en hel del – innan jag insåg att de publicerades för idag exakt 5 år sedan.
* Men jag insåg att artikeln är synnerligen aktuell även nu efter 5 år. Dessvärre. Därför återpublicering.
I artikeln talar Putin sig varm för FN-stadga och internationell rätt. Jag vill tillägga att Rysslands och Irans insatser i Syrien är helt i linje med FN-stadga och internationell rätt, meda insatserna av USA,Storbritannien,Frankrike och Turkiet inte är det.

Artikeln från september 2013.
I onsdags förra veckan publicerade New York Times en öppen ledare av Vladimir Putin, Rysslands president. Den har uppmärksammats mycket. Jag återger den här med några kommentarer i ett blogginlägg som fått vänta några dagar pga. andra nyheter.. Titeln är ”A Plea for Caution From Russia. What Putin Has to Say to Americans About Syria” som jag översätter med ”En vädjan om Ryssland. Vad Putin har att säga amerikaner om Syrien”.Det kom många kommentarer som New York Times sammanfattar: ”Som svar på den öppna ledaren av den ryske presidenten Vladimir Putin har många synpunkter kommit från läsare: att en tidigare KGB-chef förefaller att gripa fredsmanteln medan han stödjer Bashar al-Assads kritiserade syriska regering; att president Obama har utmanövrerats globalt; och att Mr Putin sökte ta ledningen i dialogen medan han förtryckte dissidenter i sitt land”.

Låt mig säga att jag är alls ingen särskild anhängare av Ryssland. Det är väl tydligt att ledaren och Rysslands fredsarbete stärkt Rysslands ställning internationellt. Visst har Rysslands särskilda engagemang i Syrienfrågan en förklaring i att länderna har nära och bra förbindelser sedan länge. Jag kan inte komma på att Ryssland på annat håll intervenerar i andra länder och som USA bryter mot FN-stadgan – kan någon läsare det? Och i Syrienfrågan förtjänar dess uppslutning bakom FN-stadgan och arbetet på en fredlig lösning allt stöd. Sveriges regering verkar ha ungefär samma inställning

Vetorätten i FN.På Agenda söndag kväll nämndes om Rysslands användning av sin vetorätt i FN, av en i frågan uppenbarligen okunnig Anna Hedemo, programledaren. Under de senaste 47 åren, från och med 1966 har Sovjetunionen/Ryssland lagt in sitt veto vid 22 tillfällen, medan USA gjort det 83 gånger, dvs nästan fyra gånger så ofta. Storbritannien har lagt in sitt veto 27 gånger, dvs. oftare än ryssarna. Däremot leder Sovjetunionen veto-ligan under FN:s första 20 år. USA:s första veto 1970 var mot ett resolutionsförslag som fördömde Storbritanniens stöd till rasistregeringern i Rhodesia (Zimbabwe). Genom 42 veton 1970-2012 har USA förlamat FN då det gäller åtgärder mot Israel.

USA sviker löften att förstöra sina kemiska vapen och kärnvapen.USA lovade 1997 att förstöra sina kemiska vapen inom 10 år, högst 15 år. Se länk till Common Dreams och tidningen Proletären, vilken har en utmärkt linje i Syrienfrågan med massor av relevanta fakta. Nu säger USA att man inte kan förstöra sina kemiska vapen förrän år 2023, medan man kräver att Syrien ska göra det på ett år. USA – och andra kärnvapenmakter ska rusta ned sina kärnvapen enligt SALT-avtal, men man gör tvärtom. Och massmedia som stryker medhårs så ofta håller tyst om detta hyckleri.
Över till Putin!

Några kommentarer till centrala avsnitt i ledaren:
1. Putin sluter upp bakom FN-stadgan, medan USA vill gå förbi den. ”Ingen vill FN att drabbas av samma öde i Nationernas Förbund.”
2. Ryssland har hela tiden pläderat för en fredlig lösning, medan USA förberett anfallskrig vid sidan av FN, och inte utesluter detta trots fredsarbetet och trots att Syrien skriver på konventionen om kemiska vapen och förklarar att man lämnar in dessa för internationell kontroll.
Däremot har varken USA eller Ryssland förklarat att man vill lämna in sina egna kemiska vapen för internationell kontroll.
Man kan tillägga att Syriens regering har ställt sig bakom olika fredsförslag, de USA-stödda rebellerna har det inte
3. Putin har rätt i att ett anfall av USA på Syrien skulle resultera i fler oskyldiga offer och eskalering och slutligen sprida konflikten långt utanför Syriens gränser samt troligen släppa lös en ny våg av terrorism. Det skulle ytterligare destabilisera Mellanöstern och Nordafrika. Det kunde få hela systemet för internationell lag och ordning ur balans. Men enligt massmedia idag utesluter USA inte ett anfall. Är Obama från vettet och/eller helt i händerna på det militärindustriella komplexet och vissa storbolag?
4. Det är väl belagt att legosoldater från flera länder strider bland rebellerna i Syrien. Putin nämner diplomatiskt nog inte att det är väl belagt att USA via CIA utbildar dessa legosoldater i samarbete med Storbritannien, Saudiarabien, Turkiet och Jordanien. Han nämner den allt starkare roll vi skett för al-Qaida bland rebellerna på marken. Och svenska massmedia har på nyheterna idag berättat om de hårda striderna mellan al Nusra och Fria Syriska Armén.
5. Han har rätt i att det knappast pågår en väpnad kamp för ökad demokrati i Syrien, utan främst en kamp för ökad islamistisk extremism
6. Putin menar att det finns all anledning att tro att rebellerna använt giftgas, och han varnar för att de kanske vill använda den mot Israel.
7. Han har förhoppningsvis rätt i att ”Miljontals människor alltmer ser USA inte som en demokratisk förebild utan som en brutal makt som enbart förlitar sig på rå styrka”. Förhoppningsvis, då detta är synnerligen väl belagt. Fakta är av central betydelse anser jag.
Men han nämner inte att Ryssland använt våld för att hålla ihop landet (Tjetjenien), något mot Georgien, och att Sovjetunionen hade ett liknande orättfärdigt krig i Afghanistan för ett trettiotal år sedan, som det USA och Sverige och många NATO-länder nu bedriver.

Nästa steg? Jag är inte så optimistisk. Man kan vänta sig att USA & Co kommer med helt orealistiska krav då det gäller Syrien, som de gjorde mot Irak. Då dessa inte kan uppfyllas inleder USA & Co ett anfallskrig. Se uppgifterna ovan om att USA inte förstör sina kemiska vapen

Putins ledare i New York Times 11 september direkt till det amerikanska folket.
Jag har här användt den översättning av talet som utförts av Stefan Lindgren i den förträffliga bloggen Nyhetsbanken (www.nyhetsbanken.se), som jag rekommenderar alla att läsa.

”Den senaste tidens händelser kring Syrien har fått mig att tala direkt till det amerikanska folket och deras politiska ledare”, skriver han. ”Det är viktigt att göra detta i en tid av bristande kommunikation mellan våra samhällen .

”Förbindelserna mellan oss har genomgått olika stadier. Vi stod mot varandra under det kalla kriget. Men vi var också allierade en gång , och besegrade nazisterna tillsammans. Den universella internationella organisationen – FN – bildades därefter för att förhindra att en sådan förödelse någonsin sker igen.

FN:s grundare förstod att beslut som rör krig och fred endast bör fattas genom konsensus, och med USA:s samtycke skrevs vetorätten för säkerhetsrådets permanenta medlemmar in i Förenta nationernas stadga. Denna djupa visdom har i decennier understött stabiliteten i internationella relationer.

Ingen vill att FN drabbas av samma öde i Nationernas Förbund, som kollapsade eftersom det saknade verkliga maktmedel. Detta kan ske om inflytelserika länder kringgår FN och vidta militära åtgärder utan säkerhetsrådets godkännande

USA:s potentiella anfall mot Syrien, trots starkt motstånd från många länder och viktiga politiska och religiösa ledare, inklusive påven , skulle resultera i fler oskyldiga offer och eskalering och slutligen sprida konflikten långt utanför Syriens gränser. Ett anfall skulle öka våldet och släppa lös en ny våg av terrorism. Det skulle kunna undergräva multilaterala ansträngningar för att lösa det iranska nukleära problemet och den israelisk-palestinska konflikten och ytterligare destabilisera Mellanöstern och Nordafrika. Det kunde få hela systemet för internationell lag och ordning ur balans.

Syrien bevittnar inte en kamp för demokrati, utan en väpnad konflikt mellan regeringen och oppositionen i ett mångreligiöst land. Det finns några förkämpar för demokrati i Syrien . Men det finns mer än tillräckligt av al Qaida-kämpar och extremister av alla slag som slåss mot regeringen. Förenta staternas utrikesdepartement har karakteriserat al Nusra-Fronten och Islamiska staten Irak och Levanten, som slåss tillsammans med oppositionen, som terroristorganisationer. Denna inre konflikt , som drivs av utländska vapenleveranser till oppositionen, är en av de blodigaste i världen.

Legosoldater från arabiska länder som kämpar där, och hundratals militanter från västvärlden och även Ryssland, är en fråga som inger oss djup oro. Kan de inte återvända till våra länder med erfarenheter från Syrien? När allt kommer omkring flyttade extremisterna efter striderna i Libyen till Mali. Detta hotar oss alla.

Redan från början har Ryssland förespråkat en fredlig dialog som möjliggör för syrier att utveckla en kompromiss plan för sin egen framtid . Vi skyddar inte den syriska regeringen utan folkrätten. Vi måste använda FN:s säkerhetsråd och anser att bevarandet av lag och ordning i dagens komplexa och turbulenta värld är ett av de få sätten att förhindra att internationella relationer glider över i kaos . Lagen är fortfarande lagen, och vi måste följa den vare sig vi vill det eller inte . Enligt gällande folkrätt är våld endast tillåtet i självförsvar eller efter beslut av säkerhetsrådet. Allt annat är oacceptabelt enligt Förenta nationernas stadga, och skulle utgöra en aggressionshandling.

Ingen tvivlar på att giftgas har använts i Syrien. Men det finns all anledning att tro att den inte användes av den syriska armén, utan av oppositionen för att provocera fram ett ingripande från deras mäktiga utländska beskyddare på fundamentalisternas sida. Rapporter om att dessa förbereder en ny attack – denna gång mot Israel – kan inte ignoreras .

Det är alarmerande att militär interventioner i interna konflikter i främmande länder har blivit vardagsmat för USA. Är det i USA: s långsiktiga intresse? Jag tvivlar på det. Miljontals människor runt om i världen ser alltmer USA inte som en demokratisk förebild, utan som en brutal makt som enbart förlitar sig på rå styrka och syr ihop koalitioner under parollen ”antingen är du med oss eller emot oss”.

Men militärt våld har visat sig ineffektivt och meningslöst. Afghanistan är i gungning, och ingen kan säga vad som kommer att hända sedan de internationella styrkorna dragit sig tillbaka. Libyen är splittrat mellan stammar och klaner . I Irak fortsätter inbördeskriget med dussintals dödade varje dag. I USA drar många en parallell mellan Irak och Syrien och frågar varför deras regering skulle vilja upprepa sitt senaste misstag.
Oavsett hur riktade anfallen och sofistikerade vapnen är, blir civila offer oundvikliga, inklusive åldringar och barn, som anfallen sägs skydda.

Världen reagerar med att fråga: om man inte kan räkna med folkrätten längre, måste man hitta andra sätt att säkerställa sin säkerhet. Således försöker ett växande antal länder skaffa sig massförstörelsevapen. Detta är logiskt: om man har bomben, kommer ingen att röra dig. Vi pratar fortfarande om behovet av att stärka icke-spridningen, när det i verkligheten är den som urholkas.

Vi måste sluta använda maktspråk och återvända till de civiliserade diplomatiska och politiska lösningarnas väg.

En ny möjlighet att undvika militära åtgärder har vuxit fram under de senaste dagarna . Förenta staterna , Ryssland och samtliga medlemmar i det internationella samfundet måste dra fördel av den syriska regeringens vilja att placera sin kemiska arsenal under internationell kontroll för efterföljande destruktion. Att döma av uttalanden från president Obama, ser USA detta som ett alternativ till militära insatser .

Jag välkomnar presidentens intresse av att fortsätta dialogen med Ryssland om Syrien. Vi måste arbeta tillsammans för att hålla det hoppet vid liv, så som vi kom överens om att göra vid G8-mötet i Lough Erne i Nordirland i juni , och styra diskussionen tillbaka mot förhandlingar.

Om vi kan undvika våld mot Syrien, kommer detta att förbättra stämningen i internationella frågor och stärka det ömsesidiga förtroendet . Det blir vår gemensamma framgång och öppnar dörren för samarbete i andra viktiga frågor .

Min arbets- och personliga relation med president Obama präglas av växande förtroende. Jag uppskattar detta. Jag studerade noga hans tal till nationen på tisdagen . Fast jag skulle vilja invända mot ett argument han anförde om amerikansk exceptionalism, om att USA:s politik är ”det som gör Amerika annorlunda. Det är det som gör oss exceptionella.”

Det är extremt farligt att uppmuntra människor att se sig själva som exceptionella av vilka skäl det vara må. Det finns stora länder och små länder, rika och fattiga, de med långa demokratiska traditioner och de som fortfarande söker sin väg till demokrati. Deras politik skiljer sig också åt. Vi är alla olika, men när vi ber om Herrens välsignelser, får vi inte glömma att Gud skapade oss lika.”

i Andra om: al-Assad, kemiska vapen, Syrien, islam,salafister,Irak, USA imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration al-Qadia, terrorstater NATO opposition, unconventional warfare, demokrati,fred, kommunikation, terrorism

Putins ledare New York Times NY Times kommentarer till Putins ledareCommon Dreams 3/5 om USA:s kemiska vapenProletären 17/9 Piratpartiets ungdomsförbund Washington Post 12/9Counterpunch 12/9 Männen bakom Obama DN 31/8 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 Bilderblogg 30/8BBC 29/8 Nyhetsbanken 29/8 Counterpunch 29/8Washington Post 14/6 New York Times 25/3 , Youtube-historikDN 27/8DN 27/8 Winiarski Bilderblogg Frödjpunktse Aska Globalresearch – H. Clinton medger stöd från al-Qaida
SvD 25/8 Wall Street Journal 25/8 DN 24/8 kl 14.21 SvD 24/4 emSvD 24/8 New York Times SvD Bildt & Storbritannien anklagar AssadSvD 23/8 Magnus Norell SvD 24/8 Expressen DN 22/8 II Nyhetsbanken 22/8 Aftonbladet 22/8 DN 22/8 DN 21/8 DN:s huvudledare 22/8 Syriens regering kräver FN-utredningDN 11/7 BBC – Rebeller använder gas?Reutters – rebellerna använder gas? Oppositionsledare avgårDaily Star Homs