Vad ska vi göra åt arbetslösheten?


Idag rapporterar Sveriges Radio att regeringen vill skärpa kraven på de arbetslösa ytterligare, vilket knappast verkar återges i andra ledande massmedia. I morgonekot kunde man höra ”Samtidigt som regeringen presenterar satsningar på 23 miljarder i höstbudgeten skruvar man nu upp kraven på socialbidragstagare, studerande, invandrare, och att alla arbetslösa ska söka arbete för att få ersättning. Inom några veckor kommer regeringen också att presentera ett förslag om att arbetslösa som vill ha ersättning tydligare än i dag ska kunna visa att man är aktiv och kan visa upp vilka jobb man har sökt för att få ersättning”.

Man kan tycka att de arbetslösa i Sverige har det tufft nog som det är. I ett inlägg i SvD 14/8 (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fas-3-ar-nu-sveriges-storsta-arbetsgivare_7420388.svd) påpekar Ylva Johansson (S, som inte har något tydligt alternativ till regeringen) att ”Antalet personer som har varit arbetslösa i mer än två år har ökat dramatiskt och är nu 70000. Fas 3 är nu Sveriges största ”arbetsgivare” och ungdomsarbetslösheten ett enormt problem. Antalet unga förtidspensionärer har nästan fördubblats.”

Fas 3 infaller för dem som är arbetslösa efter 450 dagar i jobb- och utvecklingsgarantin, som då ska erbjudas sysselsättning hos en så kallad anordnare som Arbetsförmedlingen utser. I Fas 3 skulle inte ordinarie arbetsuppgifter få utföras men reglerna har mjukats upp. Fas 3-anordnaren får 225 kronor/dag per FAS3-deltagare. Efter två år hos samma anordnare ska en fas 3-plats erbjudas hos en ny anordnare. De som deltar i fas 3 får ej lön eftersom ingen anställning föreligger. De får aktivitetsstöd med 65 procent av senaste dagsförtjänst,lägst 320 kronor per dag om de uppfyller kraven för a-kssa, eljest är de hänvisade till hemkommunens försörjningsstöd. Tryggheten har också minskat genom att en allt större andel av arbetena utförs av bemanningsföretag. Och det är arbetsgivaren som har rätt att leda och fördela arbetet (och avskeda då arbetsuppgifter ej finns) åtminstone sedan Saltsjöbadsavtalet på 1930-talet.

Den officiella arbetslösheten i Sverige är 7,5% bland vuxna (c:a 400 000 personer) och omkring 20 % bland unga, med betydande säsongsvariationer. (I detta inlägg är syftet inte att diskutera olika mått på arbetslöshet). Man kan tillägga att totalt över 100 000 människor fick socialbidrag under 10 månader eller mer år 2011. Och att andelen unga i åldern 20-34 år utan inkomst ökat med 50 % mellan år 2005 och 2010 enligt SvT Rapport 23/9.

Den höga arbetslösheten är ett generellt problem i de flesta länder på jorden. Arbetslösheten i USA är officiellt 8 %, men 22 % om man medtar även korttidsarbetslösa och långtidsarbetslösa. Då det gäller arbetslösheten globalt finns olika siffror. Enligt ILO, International Labor Organization var c:a 220 000 000 människor (220 miljoner) arbetslösa 2009, medan 1400 miljoner var lönearbetare. Därtill bedömdes 538 miljoner i åldern 25-54 år inte tillhöra den ekonomiskt aktiva befolkningen. Vidare bedömdes 1700 miljoner vara ”vulnerably employed”, en grupp som inkluderar egna företagare och hemarbetande. (JB Foster, RW McChnesney, Jonna J. The global reserve army of labor and the new imperialism. Monthly Review 2011;63(11):1-31).

Vad beror det ökande och höga arbetslösheten på?
Den beror väsentligen på att man världen över har ett ekonomiskt system, kapitalismen, där varje enhet strävar efter överlevnad, större marknader och så stor vinst som möjligt. Det är då viktigt att hålla ned kostnaderna – ju färre anställda desto lägre lönekostnader. Icke för icke ökar ofta börskurserna när ett stort bolag rapporterar att personalen ska minska.
Och stora bolag dominerar alltmer inom olika sektorer av näringslivet. Vitali och medarbetare fann i en analys av 37 miljoner företag att 147 av dessa kontrollerade 40 % av de samlade tillgångarna. (Vitali S, Glattfelder J, Battiston S. The network of global corporate control. PLoS ONE 6(10): e25995.). Det är alltså ett begränsat antal personer som har en avgörande kontroll över arbetslösheten.

Den höga och i detta millenium ökande arbetslösheten innebär att ”reservarmén” av arbetslösa konkurrenter om eventuella kommande arbeten har ökat. Globaliseringen, som väsentligen sker på storföretagens och de rika staternas villkor innebär generellt en nedpressning av löner och bidrar till ökad arbetslöshet i rika länder, som i USA. Jag har i tidigare inlägg beskrivt hur t.ex. Apple och HM gör enorma förtjänster till följd av låga löner i Kina och Bangladesh. Enligt US Bureau of Labor Statistics var genomsnittslönen för arbetare i Kina 1,36 dollar. Lönekostnaden för sammansättning av en Iphone i Kina – där Iphone sätts ihop uppgår till mindre än 4 % av försäljningspriset.

Vad göra?
Inom ramen för dagens kapitalism i Sverige och annorstädes kan förmodligen en del göras. Viktigt är då att göra facken till reella kamporganisationer, och att S omvandlas från ett parti som väsentligen för en borgerlig politik till ett parti för arbetrklassens stora majoritet. Lättare sagt än gjort. Jag ser inga tecken på en utveckling i den riktningen.

Men i grunden behöver kapitalismen avskaffas på ett eller annat sätt och ersättas av ett mycket mer demokratiskt ekonomiskt system där jordens gemensamma resurser planmässigt används till befolkningens stora massa, till det gemensammas bästa. Det är nödvändigt med en tydlig antikapitalistisk, prosocialistisk politik. Nu sticker jag ut hakan: Till och med diktaturer som Sovjetunionen och Kina kunde genom planhusshållning nå snabb ekonomisk utveckling. Tillväxten i Kina var även på Maos tid vanligen omkring 10 %/år. Och Sovjet lyckades bli världens andra supermakt, trots interna förföljelser och 20 miljoner dödade i andra världskriget. Men jag talar för en socialism, med ökad demokrati jämfört med dagens Sverige och USA.

Befolkningen mer beredd än Du tror!
I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en aktuell uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar.


intressant.se, , , , , , , , , , , , , ,

Sveriges Radio SvT Rapport 23/9 DN om socialbidrag
DN Göran Greider 21/9
DN 20/9
SvD 20/9 Aftonbladet 20/9 Expressen 20/9SvT 20/9SR 20/9
DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9 DN 6/9
Occupy Wall Street 4/9 SvD 6/9 , Expressen 6/9 Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv

  29 comments for “Vad ska vi göra åt arbetslösheten?

  1. 22 september, 2012 at 12:09

    Nu skriver jag här något mycket ”djärvt” och drar förmodligen på mig stor vrede: Det kapitalistiska
    ekonomiska systemet fungerar inte längre. Det har skapat vår moderna värld – även Marx berömde kapitalismens progressiva sida – men har nu gjort sitt. Även i så motto att tekniken vuxit ur den kapitalistiska strukturen som sådan. Men i ett ekonomiskt resonemang bör vi inte förbise de mänskliga tragedier som arbetslösheten och de ständigt återkommande ”lågkonjunkturerna” skapar. Enorma grupper av människor som genom arbetslösheten pressas ut ur den normala samhälleliga gemenskapen. In i misär. – Jag tror det nu är dags att analysera de forna realsocialistiska samhällena. Deras ekonomiska system. Även Sovjetunionen. Vad fungerade? Vad gick fel? MYCKET blev fel i dessa samhällen. Vad berodde det på? Jag tror på en analys där vi inte tar hänsyn till västs propaganda kring ländernas samhällsförhållanden. Sovjets propaganda bör vi också stryka. – Men komma ihåg att hos dem fanns ingen arbetslöshet.
    Ulla Johansson

  2. NSUN
    22 september, 2012 at 14:09

    ”Globaliseringen, som väsentligen sker på storföretagens och de rika staternas villkor innebär generellt en nedpressning av löner”

    Har du några belägg för detta? Jag levde i tron att lönenivåerna höjs kontinuerligt i så väl Kina som Sverige. Enklare produktion flyttas från Asien till Afrika.

  3. 22 september, 2012 at 14:24

    Trots allt skedde stora framsteg ekonomiskt i dessa länder, och det var ingen arbetslöshet. Lebowitz behandlar brister i ”real socialism” i boken ”The contradictions of real socialism – the conductor and the conducted”. Jag skummade den under tåg- och bussresa förra söndagen. I korthet bristande demokrati, mål satta för långt upp, samt ökad användning av bonusar för företagens ledning. Jag saknade dock konkreta uppgifter i tillräcklig omfattning i hans bok. Han har också skrivit ”The socialistic alternative”. Att Sovjet var omgiven av en fientlig omvärld före WW 2 förklarar en del. Landet skulle ha slagit in på en demokratisering med yttrandefrihet mm efter WW 2.

  4. m96
    22 september, 2012 at 16:35

    Kapitalismen är ju iaf överlägset bästa systemet hittills. Det som inte fungerar nu är ju framförallt de bitar där politiker lagt sig i till o styra.. pressa ned räntor, öka på hushållens skuldsättning på konstgjord väg.. pumpa in massor av pengar i stöd till grejer som inte bär sig på egen hand. Inte konstigt att vi står inför kraftiga problem nu. Det är ju liksom inte första gången det visat sig att några få personer inte kan detaljstyra hur allting ska fungera. Finns inte en chans. Det är för många parametrar o för många människor. Att de aldrig lär sig..

    F.ö. är det helt otroligt att någon överhuvudtaget kan ta upp förhållandena i sovjet o östeuropa som nån sorts förebild..
    Det var misär i de länderna.. Ingen arbetslöshet, nä.. men det var det inte i Auschwitz heller..

    Politikerna försökte just planera allting i detalj. Hur gick det? Brist på precis allting som folk verkligen ville ha eller behövde. Man åkte runt i Trabanter, förmodligen världens sämsta bil nånsin, när övriga världen körde Merca, BMW o Volvo osv.

    Vilket system av dessa två som är bäst i grunden är ju otroligt att man ska behöva diskutera ens..

    • 22 september, 2012 at 18:14

      Pumpa in enorma belopp till den _kapitalistiska_ bank och finansmarknaden fungerar inte. Den dränera bara den reala ekonomin.

      Fast den _kapitalistiska_ bank och finansmarknaden tycker det fungerar utmärkt.
      Det kapitalistiska Svenskt Näringsliv också.

      De privata _kapitalistiska_ bankerna tycker det är utmärkt att de fritt kan skuldsätta hela befolkningen.

      Och att de lyckas med det beror bland annat på årtionden med lönestagnation, som drivits på av det kapitalistiska Svenskt Näringsliv.

      För att upprätthålla konsumtionen har man ersatt den förlorade köpkraften genom lönestagnationen med en ökad skuldsättning, genom de privata _kapitalistiska_ bankerna.

      Nej, några få kapitalister inom finans och bankvärlden kan man inte låta detaljstyra hur allting ska fungera. Gör man det går det mycket snabbt utför, vilket vi ser idag.

      • m96
        23 september, 2012 at 13:49

        Nä, några få personer ska aldrig styra nånting som är större än de själva. Det är därför varken detta eller ännu värre, planekonomi, inte fungerar. De planekonomiska bitarna är ju det som fungerar ALLRA sämst i nuvarande system också. Sen spelar det mindre roll om personerna sitter i stat, regering, myndighet eller företag.
        När det gäller bankernas möjlighet o skuldsätta folk är ju de spelreglerna på konstgjord väg skapad av politiker. Kreditutgivningen ”avreglerades” under 80-talet.

        • 23 september, 2012 at 16:37

          Näe, spelreglerna är skapade av hejdlösa kapitalister och kapitalismkramare som utsetts till ”experter” av kapitalisterna själva. Politiker har sedan blivit verktyg i dessa kapitalisters händer, medvetet eller omedvetet. Avregleringen var inget någon politiker främst kom på, de anammade idéerna.

          Näe, en generalisering av planekonomi, ospecificerad, som du gör, fyller ingen funktion alls. Planekonomisk styrning används ju i snart sagt varenda kapitalistiskt storbolag i syfte att ge kapitalisten vinst och gör också det. Sett ur kapitalistens synvinkel är då den planekonomiska styrningen högst fungerande.

          Sedan finns det gott om planekonomisk styrning inom stat och kommun som har fungerat utmärkt. Skola, vård och omsorg är exempel på det.

          Att man kan styra planekonomiskt dåligt är inte detsamma som att all planekonomisk styrning är dålig eller, såsom du påstår, alltid är sämst.

    • Christian
      22 september, 2012 at 21:35

      Håller helt med. Att försöka framhäva något positivt med med kommunismens Soviet eller Kina är bara patetiskt. Facit är tiotals miljoner döda, total misär och ingen ekonomisk tillväxt. Tycker dessutom det är oerhört underhållande att folk tycks tro att det inte fanns någon arbetslöshet i kommunistiska länder. Det är sant att officiellt fanns det ingen arbetslöshet i statistiken. Detta var dock samma statistik som sa att det styrande kommunistpartiet fick 100% av rösterna i valen. Dessutom var militären en stor arbetsgivare och många av de andra statliga arbetena var typ fas 3.

      • 23 september, 2012 at 08:32

        Fakta visar att förhållandena nog inte var så ensidigt negativa som du beskriver. Verkligheten är mer varierande. Kina var mycket fattigt och ungefär på samma nivå som Indien då länderna blev fria i slutet av 1940-talet. Den ekonomiska utvecklingen var sedan klart bättre i Kina än i ”världens största demokrati” Indien, vad man än må tycka om de två regimerna. Enligt bl.a. Världsbanken (World Development Indicators) var medellivslängden i Kina 36 år 1960 medan den var 44 år i Indien. 1980 var medellivslängden 70 respektive 66 år. Ökningen i medellivslängd i Kina var 30 år, 3 gånger större än i Indien. Den enormt utbredda, djupa nöden i Indien saknades till stor del i Kina. Kina framställde syntetiskt insulin 1966 först i världen, och dess system med barfotaläkare lyftes fram som efterföljansvärt exempel av WHO. (Den framstående professorn Staffan Bergström har under senare år visat att vidareutbildade sjuksköterskor i Afrika kan klara av flera av läkarens traditionella uppgifter, inte oväntat). Jag har träffat och hört många som besökte Kina på 1970-talet, ej bara vänstermänniskor och borgerliga släktingar. Bilden som förmedlades i föredrag av bl.a. den moderate riksdagsmannen Hans Wachtmeister, Blekinges rikaste man, kommunalpolitikern Lars Dreje i Karlshamn och kronprinsens gymnastiklärare i Sigtuna (!) (som besökt Kina flera gånger sedan början av 1960-talet) var mycket positiv. Jag är naturligtvis medveten om att de inte fick se allt, vilket de själva var.
        Sovjetunionen var i början av 1920-talet ett mycket fattigt, härjat land efter inbördeskrig där ”de vita” stöddes av militär från ett tiotal länder, omgivet av ganska fientliga stater. Trots brister, terror och övergrepp under f.a. 1930-talet då en stor del av officerskåren sköts lyckades man stå emot och besegra nazi-Tyskland. Fakta, men ej Hollywood och den svenska skolundervisningen, visar att Sovjetunionen fick bära absoluta huvudbördan mot Hitler. 20 miljoner människor i Sovjetunionen och 300.000 soldater från USA uppges ha dödats till följd av kriget Tyvärr avvisade England och Frankrike Sovjets upprepade propåer under 30-talet om en pakt mot Hitler – hur hade andra världskriget sett ut i så fall? Trots avsaknad av vanlig demokrati och yttrandefrihet etc genomgick Sovjet en skaplig ekonomisk utveckling efter kriget, med brist på arbetskraft och med BNP 1967 5 gånger större än 1940 och blev ju världens andra supermakt, men den ekonomiska utvecklingen mattades av under 1980-talet. Man bör nog vara medveten om att USA, världens och sannolikt världshistoriens mest aggressiva stat gjorde mycket för att demonisera och desinformera (om) Sovjet och Kina, bl.a. som en förevändning för krig och upprustning – en upprustning som ökat efter Sovjets fall. Sovjetunionens styrka överdrevs. Med detta ger jag inte stöd till övergrepp, förföljelser, avsaknad av vanlig yttrandefrihet och demokrati i dessa länder.

  5. 22 september, 2012 at 17:09

    Kapitalismen har inneburit stor tillväxt och tekniska landvinngar, det håller jag med m96 och Ulla Johansson. OBS Jag jämför inte med och håller inte fram gamla tiders försök med planekonomi som föredöme. Jag menar att mänskligheten måste övergå till ett annat ekonomiskt system, som inte eller i mindre utsträckning har kapitalismens allt tydligare nackdelar: Se detta och tidigare inlägg. Minst 200 miljoner arbetslösa, 31 % akut fattiga enligt MPI (Multidimensional Poverty Index, se. bl.a FN Human Development Report), oförmågan att ta itu med miljöproblemen då de inkräktar på enskilda företags vinstprognoser (bl.a), krigen och rustningarna för kontroll över olja och andra naturresurser. Det är vidare ett djupt odemokratiskt system, där en liten liten grupp människor kontrollerar en stor andel av världens tillgångar (se Vitali bl.a.) och fattar beslut om jordens resurser där vanliga människor och deras förtroendevalda (med möjligen vissa undantag) ej är invlocerade.

    • NSUN
      23 september, 2012 at 09:11

      Hur ser ett sådant system ut? Med tanke på hur katastrofalt mycket sämre planekonomi fungerar än kapitalism med alla sina brister. Antar jag att en ev ersättare baseras på ett tredje och idag inte existerande system. Det skulle vara vara intresant att få läsa hur det är tänkt att fungera och hur övergången ska gå till.

      • 23 september, 2012 at 10:27

        Som uppgifterna om Kina och Sovjetunionen ovan visar uppnåddes en generellt sett bra tillväxt trots dåligt utgångsläge och stora fel och brister. Båda klarar sig nog bra jämfört med utvecklingen i liknande stater med samma utgångsläge vid samma tidpunkt (där jämförelsen Kina och Indien ligger närmast till). En demokratisk planekonomi kan rimligen fungera bättre. Det går att beskriva ett möjligt sådant system, men det tar tid och utrymme.

        • m96
          23 september, 2012 at 14:04

          Systemet måste få reglera sig självt till största delen. Plan har ju aldrig nånsin funkat. Det är för många parametrar o alldeles för komplext, det är omöjligt o styra. Det skapas bara följdproblem på följdproblem som i sin tur måste åtgärdas osv. Tillslut sitter vi med en ännu mer stört system än idag som absolut inte bär sig på egen hand. Ungefär som när man förstör balansen i naturen o man måste lägga till åtgärd efter åtgärd för att systemet inte ska rasa av sig självt.

          Mer makt åt folket är lösningen. Inte några få individer. Det missbrukas alltid. Staten ska sätta jäkligt generella regler bara är min åsikt. Minska byråkrati osv. Enklare regler.
          Snart har folk 3D-printers hemma osv.. robotar kanske.. osv. Då kommer makten o flyttas när vi inte behöver företag o stat för o ta hand om oss själva. Först när vi inte är i beroendeställning kommer det hända grejer. Våra värderingar kommer säkert ändras på vägen också, bort från materiella ting förhoppningsvis, vilket kan underlätta processen.

          Vi behöver ett nytt system iaf, det håller jag med om.
          Det kommer finnas meningsfulla jobb, i traditionell mening, åt allt färre i framtiden. Vi behöver helt enkelt inte alla i den formens arbete. O då rasar också detta system. Så antingen byter vi frivilligt i tid, eller så kommer det tvingas fram ett nytt av sig självt under obehag tyvärr.

          • 23 september, 2012 at 15:20

            Varför måste systemet få reglera sig själv? ”Plan har aldrig fungerat”. Vad har du för belägg för detta generella påstående? En stor del av mänsklig verksamhet, inte minst inom ekonomin sker efter någon slags plan. Gäller också inom det militära, för NASA:s rymdprogram etc.
            I det nuvarande ekonomiska systemet visar offentlig statistik, som ter sig rimligt tillförlitlig, att en koncentration skett av ägande och bestämmande (utanför vanlig demokratisk, folklig kontroll). Vi kanske är eniga om ”mer makt åt folket, int till några få individer” och att ”vi behöver ett nytt system”. Bra så! (En svaghet med mina förslag om detta kan vara att de är så/alltför allmänt hållna hittills).

  6. Alexander
    22 september, 2012 at 20:20

    Vilka seriösa alternativ finns det till kapitalismen? En sak vi kan göra åt arbetslösheten är ju faktiskt att inte fylla på med tusentals lågutbildade människor som inte kan prata svenska. Det är ju faktiskt så att dessa människor kommer att få oerhört att få ett jobb,så enkelt är det.

    • 22 september, 2012 at 23:11

      Jaha, trollet och sverigedemokraten ”Alexander”, som också går under en mängd andra namn, visar sitt tryne igen. Jinge har ju portat dig på Bilderblogg. Här var du portad tidigare också, men nu är du tillbaka igen och kör samma gamla trams.

      Det du säger har du sagt otaliga gånger och det har bemötts om och om igen. Men aldrig någonsin har du velat förstå att människor är resurser, så även de som kommer hit. Det finns mängder med uppgifter som kan göras utan att man behöva kunna pladdra svenska. Och så lär de sig förstås, när de tillåts delta i samhället.

      Vi får väl hoppas att Alexander blir portad igen, för han är ett troll.

      • 23 september, 2012 at 08:35

        Tack för informationen och tipset!

    • Martin
      23 september, 2012 at 00:36

      Kanske är lika bra att kasta ut alla lågutbildade eller vad säger du ”Alexander”. Eller är det så att ni ’Svärjedemokrater’ anser att det är skillnad på människor och människor ?

    • 23 september, 2012 at 08:34

      Den höga arbetslösheten i Sverige och runtom i världen påverkas inte av och orsakas inte av lågutbildade människor vare sig de är invandrare eller inte.

    • lingon
      23 september, 2012 at 20:13

      Jag skulle nog vilja säga att en sak vi kan göra åt arbetslösheten är att inte fylla luften med en massa skitsnack om invandrares oduglighet och projicera över våra egna tillkortakommanden på dem, utan istället uppskatta och ta vara på deras kunskaper och engagemang samt bjuda in dem i gemenskapen istället för att hålla dem utanför. Men det tycks sorgligt nog vara ett alldeles speciellt drag bland många svenskar att med eller omedvetet utsätta dem som inte ser ut, låter eller beter sig som en själv för mobbning av mer eller mindre avancerad art.

      • Kamelsilen
        25 september, 2012 at 20:37

        På den punkten måste man ändå berömma USA! En färgad president och en kvinnlig utrikesminister! I vilket annat västland skulle något sådant kunna inträffa?
        Kanske den verkliga samhällsrevolutionen sätter igång där, i det land man trodde var för evigt förtappat.

        • 25 september, 2012 at 21:01

          Det är bra att vara optimist! Den härskande klassens makt vilar inte bara på stort ekonomiskt stöd till presidentkandidater, statens våldsapparat försvinner inte av sig själv.

  7. Nils Lindholm
    22 september, 2012 at 23:29

    Vänd på det hela.
    Sysselsättningsgraden är ungefär lika som 2006.
    Alltså är det tidigare förtidspensionerade o sjukskrivna som nu ökat arbetslösheten.
    Sen ska man lägga till FAS3 35-tusen till arbetslösa då dessa enl. dekret från Regeringen, inte ska räknas som arbetslösa, men dom påverkar mindre än 0,1%-enhet, men dom är inte sysselsatta, ’går inte till jobbet’.
    Det är egentligen bara ungdomsarbetslösheten som ska åtgärdas, den som inte fått ett fast redigt jobb vid 30-år, har inrättat sig i detta att hoppa mellan soss o jobb o kommer sannolikt att finnas i nån typ av misslyckad familjebildning, kanske med brott som största försörjning.
    Såg ni arga snickarn som ’lodis’?
    Dom utslagna ’skulle ut o jobba’ !!
    Vilket för dessa innebar att fara ut o stjäla.
    Det är viktigare att en ungdom får ett ’påhugg’ än en äldre.

    • lingon
      23 september, 2012 at 20:27

      >>>Det är viktigare att en ungdom får ett ‘påhugg’ än en äldre.<<<

      Det är lika viktigt att en ung människa får ett jobb som den äldre vilken kanske blivit utsparkad ur en arbetsgemenskap därför att man betraktats som för gammal. Det är väsentligt med en dynamisk arbetssituation med en blandning av alla åldrar där de olika generationerna kan lära av varandra, de yngre får ta del av de äldres långa erfarenhet under det att de äldre kan få nya infallsvinklar och tänkesätt från de yngre. Men att låsa fast sig vid att antingen den ena eller den andra gruppen har störst värde tycker jag är helt galet. Alla har för och nackdelar därför bör eller snarare får inte den ena gruppen spelas ut mot den andra.

      Eller ska de äldre bara kastas bort som rena förbrukningsvaror?!

      fö är artikeln Martin 00:29 länkat till mycket läsvärd och förklarar en hel del…

  8. joakim
    22 september, 2012 at 23:54

    Och ”(s)” meddelar att dagens politiska realiteter är likt stentavlor som huggits av övernaturliga väsen, att vilja annat vid eventuell seger 2014 är…ansvarslöst! Det är oansvarigt med annat än blå skattepolitik på tråkiga ”(s)”kutan Titanic. Den ligger där & guppar trist & verkar stortrivas i det borgerliga samhällsklimatet. Kanske får den murkna farkosten lägga ut från kajen 2014, bara för att segla rakt in i ett isberg som ligger vid horisonten. Gör den det lär den sjunka. Till botten.

  9. Martin
    23 september, 2012 at 00:29

    Dan Josefsson förklarade redan 2005 i en artikel publicerad i AB varför vi för alltid kommer få dras med en onödigt hög arbetslöshet i Sverige.

    Jag rekomenderar alla oavsett politiskt hemvist att läsa den:

    http://josefsson.net/arkiv/050523_men_jobben_kom_aldrig_tillbaka.html

  10. Reksio
    27 september, 2012 at 01:26

    Problemmet är att dagens kapitalism har blivit som socialism…

    ingen tar ansvar, banker vet att de kan missköta sig å det grövsta utan att de går i konkurs, staten kommer alltid rädda bankerna,

    på samma sätt fungerade fabriker i kommunistiska länder, man brydde sig inte om kvalité bara efter kvantitet, eftersom deras produkter var efterfrågade,till sist var kvalitén urusel, men ändå hittade de köpare,

    Banker kan förstöra ännu större värden, en bank kan knäcka flera länders ekonomi,

    • 27 september, 2012 at 11:03

      Intressanta reflexioner. Vad har du för belägg då det gäller generellt dålig kvalitet på varorna från fabriker i kommunistiska länder? (Separat kommentar:Dessa länder var inte kommunistiska och kallade sig inte kommunistiska, utan socialistiska). Jag såg ett faktarikt dokumentärprogram på SvT för några veckor sedan. Man kunde övertygande visa att varor medvetet tillverkades med begränsad livslängd i Västeuropa och USA för att möjliggöra ökad försäljning. Man visade också uppgifter från Östtyskland där man hade förbrukningsvaror (glödlampa var ett exempel) med jämförelsevis betydligt längre livslängd.

Comments are closed.