Vad händer i Irak? – uttalande från föreningen Iraksolidaritets årsmöte maj 2013


Efter nästan tio års kamp mot krig och ockupation tvingade Iraks folk USA och dess allierade att dra tillbaka sina stridskrafter från Irak. Den militära ockupationen avslutades och huvuddelen av ockupationstrupperna lämnade landet, men ett stort antal ambassadvakter, militära rådgivare och kontraktanställda finns kvar. Den av USA iscensatta ”politiska processen”, som baseras på den illegitima och sekteristiska Bremerförfattningen, tvingade fram en ”libanisering” av den irakiska staten. De olika makteliter som stödde USA-invasionen skulle dela på kontrollen för att garantera fortsatt USA-inflytande i landet.
Iraksolidaritet newimage

Den militära ockupationen är över. Motståndet har gått in i en andra fas, som handlar om att få bort de kvarvarande sekteristiska politiska strukturer som påtvingades landet genom ockupationen.
För att motverka den växande motståndsrörelsen stödde USA en ”El Salvador- modell” med av USA tränade dödsskvadroner för att driva fram etnisk rensning och inbördesstrider. Detta öppnade landet för inblandning av sekteristiska grupper utifrån, som sunnitiska Al Qaida och shiitiska Al Qud, med förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Motståndskampen mot USA splittrades.

De massiva folkliga protester som nu sprider sig i Irak har materiell grund. Följderna av ockupationen och splittringspolitiken drabbar såväl shiiter som sunniter och kristna, såväl araber som kurder och turkmener. Upplösningen av armén och förbudet mot Baathpartiet berövade miljontals irakier och deras familjer i alla grupper försörjningsmöjligheter. Regimen kan inte garantera folkets säkerhet mot terrorattacker. Folk sprängs i luften av bomber, fängslas utan rannsakan eller åtal; fångar torteras och våldtas. Alltfler människor avrättas. De omfattande demonstrationer som organiserats har varit fredliga och har försvarat Iraks enhet på icke-sekterisk grund. Men imperialismen och en del krafter, även från grannländerna, utnyttjar oron i sekteristiska syften vars mål kan vara att en delning av Irak i svaga klientstater.
Al-Malaki och Obama 1 untitled
USA-imperialismen har planer att krossa Syrien och Iran, legitima statsbildningar som är grannar till Irak, och installera klientregimer av samma typ som i Irak, Afghanistan och Libyen. Med avsikt att rita om hela Västasiens karta, ”det Nya Mellanöstern”, använder de sig av olika argument för att rättfärdiga sin ”humanitära intervention”.

Ingen bör ta Saudiarabiens och Qatars omsorg om demokratin eller USA:s oro för kärnvapenspridning (utom till Israel) på allvar. Det är klassisk kolonial politik, att söndra och härska under falska premisser. Och det är civila som betalar dessa planer med krigets konsekvenser. Irak är ett klart exempel på detta.

Gränserna i Mellanöstern upprättades efter första världskriget. Handels- och stamförbindelser över gränserna har varit och är fortfarande viktiga, men gränserna respekteras inte när sekteristiska väpnade grupper för in vapen och soldater som kränker länderna oberoende. Även detta bidrar till att trappa upp interna och regionala konflikter i området och splittra den nationella enighet som behövs för att bekämpa de nya koloniala herrarna.

Bara Iraks folk självt kan återvinna sin frihet och sitt oberoende och upprätta fred. IrakSolidaritet tar inte ställning mellan olika grupper inom det irakiska motståndet. Vår solidaritet grundar sig på det gemensamma intresset att slå vakt om nationellt oberoende mot imperialismen. Vi samarbetar med alla irakiska grupper och internationella krafter som stödjer ett enat, icke-sekteristiskt, självständigt och fredligt Irak, ett sekulärt samhälle där religion eller etnisk tillhörighet inte bestämmer landets politik.

Verksamhetsplan för 2013 – 2014
Irakfrågan står inte i fokus för fredsarbetet och kampen mot USA:s krigspolitik på samma sätt som då landet var ockuperat. Även IrakSolidaritet påverkas av det förändrade läget. Det irakiska folkets kamp för att bli av med resterna av ockupationen kompliceras av krig och krigshot i området. Vi har fortsatt ansvar för att stödja Iraks folk, som har drabbats oerhört hårt av detta brottsliga, folkrättsstridiga krig. Samtidigt måste vi anpassa vårt sätt att arbeta för att kunna mobilisera fortsatt stöd till folkets kamp i Irak.

Demonstration i Irak

Under de kommande två åren måste vi koncentrera oss på:

ATT bevaka och informera om händelseutvecklingen i Irak och stödja alla icke-sekteristiska ansträngningar att få bort resterna av ockupationen

ATT kräva oberoende, internationella undersökningar om ockupationens brott mot mänskliga rättigheter.

ATT kräva att en speciell rapportör för mänskliga rättigheter för Irak utses av FN samt att kräva att effekterna av användning av uranvapnen i Falluja och andra områden utreds grundligt

ATT tillsammans med andra internationella anti-ockupationsrörelser delta i kampanjen för ”Rättvisa åt Irak – de skyldiga måste ställas till ansvar”
130519

Information om årsmöten: styrelse och verksamhetsberättelse finns här.

Kontakt: info@iraksolidaritet.se
Hemsida: www.iraksolidaritet.se



i Andra om: , , , , , , , , ,, , , , , , , , Irak , , ,

Iraksolidaritet uttalande Proletären Guardian Democracy NowKultursörens bloggPierre Gilly DN 29/3 DN 19/3SvD 19/3 DN 20/3DN 20/3 SvD 20/Ab 19/3 Expressen DN 15/3 SvD 15/3SKP-bloggen DN 18/3 SvD 19/3Iraksolidaritet DN 4/3 SvD 6/3 Aftonbladet SKP-bloggen Konflikt 16/3 BRussellstribunal 26/1 Föreningen IrakSolidaritets hemsida DN 23/1 SvD DN på stan Indiensolidaritets hemsida DN 27/10 Ab SvD Folket i Bild Kulturfront S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd

  1 comment for “Vad händer i Irak? – uttalande från föreningen Iraksolidaritets årsmöte maj 2013

  1. 25 maj, 2013 at 10:00

    Här en kommentar med kompletterande uppgifter från olika källor, bland annat från artiklar i Proletären och The Graudian

    Det är väl belagt att en del sunnitiska irakier stödjer det av sunniextremister ledda upproret i Syrien. Det har också varit tydligt i de senaste månadernas massdemonstrationer. Deltagare har viftat med de syriska rebellernas flagga och stampat på porträtt av Syriens president Bashar al-Assad och av iranska ledare, vilka är allierade med den irakiska regeringen.

    Det handlar nog inte bara om svar på den irakiska arméns övervåld, snarare strid för att förvandla Irak till ett nytt Syrien.

    De sekteristiska motsättningarna underblåstes av ockupationsmakterna enligt mottot ”Söndra och härskan”. Bättre att irakierna slåss mot varandra än mot oss, som den US-amerikanska republikanen Daniel Pipes uttryckte det 2006.

    För The Guardian berättar en Abu Saleh att det sunnitiska förenats mot den shiitiske fienden. I denna förening ingår också vad han kallar ”moderata element inom al-Qaida”.

    Han uppger att pengar och vapen kommer från Gulfstaterna, som i samarbete med västmakterna stödjer de syriska upprorsstyrkorna, inkluderande al- Qaida. Vem tror att inte USA är med på detta? USA är missnöjt med vad som kom ut av kriget och ockupationen. Irak blev ingen politisk lydstat, inget militärt fäste och ingen oljekran med fri tillgång.

    Kanske är Irak på väg att förvandlas till ett nytt Syrien, där extrema religiösa grupper utnyttjar ett folkligt missnöje för att starta ett blodigt, sekteristiskt krig? Och att Irak till slut delas i mindre och svagare stater likt företrädare för USA önskade redan efter invasionen 2003?

Comments are closed.