Man funderar nog lite till mans och kvinns om Rysslands politik gentemot Israel, Iran och Syrien. Motsägelser verkar finnas. Pressen har i artiklar påstått att Ryssland ger Israel klartecken att slå till mot iranska militära befästningar i Syrien. The Algemeiner
Jag hade tänkt skriva om detta men återpublicerar nu en bra, aktuell artikel av Pål Steigan om saken.
Vilket slags spel driver Ryssland och Israel gentemot Iran och Syrien?
Artikeln.
Vad pågår? Driver Ryssland ett politiskt spel bakom ryggen på Syrien och Iran? Till och med vanligtvis entusiastiska anhängare till Putin undrar om han säljer ut sin Syrienpolitik till Israel.
Israels försvarsminister Avigdor Lieberman träffade Rysslands försvarsminister Sergej Shoigu i Moskva den 31 maj 2018. Syftet med mötet var att diskutera Irans militära ställning i Syrien, skriver Times of Israel. Times of Israel I Moskva har Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov sagt att utländska militärstyrkor måste lämna sydöstra Syrien så snart som möjligt.Tass Benjamin Netanyahu har krävt att ett avtal mellan USA, Ryssland och Jordanien om styrkorna i södra Syrien måste omfatta ett tillbakadragande av iranska styrkor där.
Putin och Netanyahu på Segerdagen 180509. Bild i Times of Israel
Vad pågår? Bedriver Ryssland ett politiskt spel bakom ryggen på Syrien och Iran? Även vanligtvis entusiastiska anhängare av Vladimir Putin frågar om han säljer till Israel i Syrien.
I den intervju som RT med Bashar al-Assad var denne mycket tydlig att Syrien inte skulle ge upp förrän hela landet befriatss.
Ryssland är en stormakt med egna intressen
Situationen i Syrien och resten av Mellanöstern är väldigt komplex. Det faktum att Ryssland är allierat med Syrien och Iran i kriget mot de utländska interventionskrafterna får inte förväxlas med deras identiska intressen. Det är mer korrekt att säga att de delvis har överlappande intressen. Ryssland vill uppenbarligen ha ett bra förhållande med Israel. Det är omöjligt att tolka det annorlunda när Benjamin Nentayahu får delta under segerparaden den 9 maj i Mskva, medan Israel bombade djupt i Syrien. Ryssland söker uppenbarligen en möjlighet att prata med alla parter i Mellanöstern, även med partier som står i konflikt med varandra.
Samtidigt vill Ryssland få en lösning som USA kan acceptera på ett eller annat sätt. Kalla det cynisk geopolitik, för det är det. Samtidigt är det uppenbart att Ryssland varken har styrkan eller intresset för ett långvarigt krig via mellanhänder med Förenta staterna. Ryssland vill inte hamna i Afghanistan igen.
Och Ryssland vill ha långsiktiga goda förbindelser med Israel. Detta vet Netanyahu att utnyttja, som den hänsynslösa maktpolitiker han är.
Iranska tjänstemän att landet har inga planer på att stanna kvar i Syrien och att landets militära rådgivare och soldater är där på inbjudan av Syrien för att bekämpa terrorister.
Ett slutspel i Syrien-kriget?
Den syriska armén har segrat på alla fronter mot terrorister förra året, men det finns fortfarande några allvarliga problem. Ett problem är naturligtvis områdena norr om Eufrat, som hålls av kurdiska styrkor med Förenta staterna som militär garant. Ett annat problem är terroristenklaven Idlib och ett tredje området i norr som Turkiet invaderat i samarbete med sina terrorister. Och det fjärde problemet är området runt Daraa i sydväst vid gränserna till de ockuperade Golanhöjderna. Alla dessa frågor måste lösas politiskt-militärt. Syrien känner sig starkt nog för att förklara att hela landet ska behållas, om nödvändigt med militär makt. Men för att göra det, är Syrien fortfarande beroende av iranskt och ryskt stöd.
Det kan tyckas som att USA och Israel kan gå med på att terroristerna fördrivs från Daraa och sydvästra Syrien och att den så kallade deeskaleringssonen övertas av den syriska armén, medan det ges garantier för att inga iranskt-vänliga miliser kan stå nära Golan.
Rysslands FN-ambassadör Vasily Nebenzyasa sade 1 juni, 2018 att man tecknat ett avtal där iranska styrkor och Hizbollah kommer att dra sig från södra Syrien. Southfront Det kommer också snart ett förhandlingsmöte mellan Ryssland, USA och Jordanien i Jordaniens huvudstad Amman där agendan är deeskaleringszonen i södra Syrien. här
Lokala observatörer tror att detta möte skulle kunna förhindra eskalering av militära strider på detta område. Detta kan återigen få en positiv inverkan på situationen i hela Syrien.
Det rapporteras också från Libanon att syriska flyktingar förbereder sig att återvända hem.
Ett hundratal artiklar om Syrien
i Andra om: massmedia Iran Ryssland, kemiska vapen, Israel,folkrätt imperialism, Syrien, krig, USA, Politikdemokrati,fred, desinformation, terrorism, siplomati
5 svar till “Vad för slags spel driver Ryssland med Israel, med tanke på Syrien och Iran?”
Maktspelet är nog ännu mer komplicerat. Kina har goda relationer med Israel, samtidigt som man vill bygga ut den nya sidenvägen genom Syrien och slå ut islamister med kinesiskt ursprung där. Man kan jämföra med Ukraina, där kineserna glatt bygger upp affärsrelationer samtidigt som kriget fortsätter bubbla på låg nivå i Donbass. Frågan är om det finns motsättningar mellan Kina och Ryssland, eller om de arbetar samordnat men på olika sätt. En likhet mellan Putins och Xis metoder tycks dock vara att man inte provocerar i onödan, hellre förhandlar än hotar, håller sig till principen om icke-inblandning, och tar tillfälliga motgångar idag i utbyte mot (förhoppningsvis) större vinster i morgon – alltså tänker långsiktigt. Ur den kinesiska och ryska synvinkeln kan det märkliga hanterandet av Israel vara en vinnare på lång sikt även om den är besvärlig att försvara idag.
Kanske det också finns en beräkning hos Putin att mängder av israeler med ryskt ursprung, utbildning och kunskaper, skulle vilja återkomma till det gamla hemlandet. Då kan det vara bra att hålla dörren öppen, uppträda artigt och överlåta förolämpningar och brutalitet till de israeliska ledarna och deras springpojkar i USA.
det har sett märkligt ut med putin och israel fram till nyligen, men det verkar som sötebrödsdagarna är förbi för det judiska stridsflyget, långt om länge bestämde sej syrien att försvara sitt luftrum nyligen, ett judiskt f16 slog i backen och ett f15 skadades men tog sej till boet, vilket skapade en viss panik i israel men även usa, dom judiska planen var utrustade med det senaste amerikanska defensiva elektroniska försvarsinstallationer multidyra EMC som försvarar jaktplanen mot missiler, EMC misslyckades mot föråldrade missiler från 60 talet, dom ryska S-200 missilerna, jag tror att pentagon börjar få gråa hår
USA och Israel har fortsatt stor förmåga att skapa kaos i Mellanöstern. Det är realism från Rysslands sida att inte besvara deras provokationer och att gå med på kompromisser som inte är ideala. Från rysk sida har man dock sagt att Syriens ledning utses av syrierna och ingen annan, det lär stå fast.
Att Netanyahu gick med i segerparaden i Moskva beror på att Israel är det enda landet i Västlägret som inte är villigt att tumma på Andra världskrigets historia. I resten av ”Västen” är det olika grader av historierevisionism som gäller, med början från likhetstecken mellan Hitler och Stalin. Om jag inte misstar mig bar även Netanyahu på ett porträtt av en förfader eller släkting som deltagit i kriget.
Vad man vill och vad man kan är två skilda saker. Sovjetunionen gick successivt för ett starkt stöd för de sekulära arabstaterna mot Israel men tvingades backa och blev även svikna av vissa som Egypten. Att gå in för direkt konfrontation med Israel skulle innebära storkrig som man bör undvika.
Om Irans roll förekommer motstridiga uppgifter. Enligt Assad handlar det enbart om militärt ledarskap medan det i medierna cirkulerar kartor över baser som flaggas som iranska.
Ryssland har två militärbaser, första är i Krim och den andra är i Syrien.
Det var före någon startade krig.
Det finns en enkel förklaring till varför Netanyahu är med på segerparaden och det är att i Israel bor det miljoner judar med ryskt ursprung och som ofta har kvar släkt i Ryssland. Och många av de äldre var ju med i kriget mot Hitler och säkert även med i paraden även om leden av krigsveteraner av ålderskäl börjar tunnas ut. Netanyahus föräldrar kom väl från Polen (då en del av Ryssland) och Libermann är väl född i Ryssland dessutom. Dessa gubbar är alltså khazarjudar och har egentligen inte det minsta att göra med semitiska judar och Mellanöstern alls förutom då att deras forntida ledare en gång i tiden påverkades av den judiska religionen när judar fördrevs från Bysantion och lyckades få judendom som statsreligion i khazar-riket.