I Aftonbladet publicerades 29/8 en artikel ”De rödgröna är oförenliga i sin syn på Ukraina-krisen” med undertiteln ”Vilken politik tänker du föra mot Ryssland, Löfven?”. Artikeln är skriven av förre partisekreteraren i moderaterna Gunnar Hökmark, nu delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet. Ulla Johansson, som publicerat flera gästblogginlägg och kommentarer här, reagerade på detta och skickade en väl underbyggd replik till Aftonbladet. Den bemöttes med tystnad av debattchefen AB. Detta publiceras här i något reviderat form, med synpunkter från mig i slutet av augusti. De glädjande händelserna i september finns inte med, men det är inte avgörande. Om inte AB vill/vågar ha debatt i frågan så får vi ha det.

Gunnar Hökmarks artikel.

Det pågår just nu ett krig i Europa. Ryssland bedriver, genom ombud och i all uppenbarhet egna soldater, ett krig mot Ukraina i syfte att underminera landets regim, ockupera ytterligare territorium och därmed skapa en landkorridor till den annekterade Krimhalvön. Detta pågår nu med omfattande civila och militära dödsoffer som följd.

Regimen Putin har skapat detta krig som bland annat ledde till nedskjutningen av det civila passagerarflygplanet MH17. Rysslands krigföring förenas med uppenbara lögner gentemot världen. Samtidigt som man säger sig vilja åstadkomma fred bidrar man med allt mer vapen och trupp till striderna.

Den ryska krigföringen måste ses både mot detta och de hot som man riktar mot andra länder i sin närhet. Kriget mot Georgien 2008, de militära hoten och ekonomiska påtryckningarna mot Armenien och Azerbajdzjan, de kontinuerliga hoten mot Moldavien som förenas med militär trupp i landet och ständiga ekonomiska sanktioner och politisk korruption. Regimen Putin kombinerar sin aggressiva utrikespolitik och krigföring med en omfattande militär upprustning som handlar om Östersjöområdet.

Det säger sig själv att detta är en avgörande och viktig uppgift för varje svensk regering att hantera.För en rödgrön regeringskonstellation skulle denna utmaning innebära en ständig regeringskris i varje enskilt ärende.

Vänsterpartiet har i varje steg av den utveckling som vuxit fram ägnat sig åt att ta avstånd från alliansregeringens klara fördömanden av Ryssland och rysk krigföring. Man har varit onyanserad i kritiken mot kriget, menar man, och har på fullt allvar hävdat att man också måste se till att det finns nationalistiska grupperingar i Ukraina, som om förekomsten av partier man ogillar legitimerar en invasion. Pliktskyldigt har man kritiserat invasionen men samtidigt strävat efter att föra över ansvaret på Ukraina, på Europeiska Unionens grannskapspolitik och på USA.

Miljöpartiet vill liksom Vänsterpartiet möta denna utveckling genom att minska ner på det svenska försvaret. Företrädare för båda partierna menar att en förstärkning av det svenska försvaret kan vara provocerande gentemot Ryssland som om vår försvarsförmåga mot angrepp är en provokation mot Ryssland. Det är att tala med Moskvas röst, liksom när de båda partiernas företrädare säger att vi måste ta hänsyn till regimen Putins syn på svensk säkerhetspolitik när vi diskuterar ökat samarbete med Nato. Precis som man utrycker det i Moskva.

Socialdemokraterna har i sina reaktioner mot invasionen och Rysslands krigföring intagit en balanserad hållning men ingen kan hävda att det faktum att det pågår ett krig i Europa har satt några spår i den socialdemokratiska valkampanjen. Skälet är enkelt: så fort vi diskuterar en rödgrön regerings politik gentemot Ryssland och dess krigföring mot Ukraina ser man en lång serie av utrikespolitiska regeringskriser framför sig.

Sjöstedt som gärna ser ursäkter för Rysslands krig, som pliktskyldigt tar avstånd från ockupation och annektering men som hellre lägger ansvaret på Ukraina, EU och USA än på den som startat kriget. Miljöpartiet som vill möta rysk upprustning med svensk nedrustning. Så Stefan Löfven: vilken politik ska de rödgröna föra gentemot Ryssland och dess krig mot europeiska gränser?

Kommentarer av Ulla Johansson & Anders Romelsjö.
Svar till Gunnar Hökmark. Hans artikel ”De rödgröna är oförenliga i sin syn på Ukraina-krisen”.

Hökmark påstår att Ryssland ”genom ombud” för ett krig mot Ukraina. Så är det ju inte. Kuppregeringen i Kiev vill med vapenmakt underkuva en stor del av befolkningen i östra Ukraina, som vill ha ökad regional självständighet och är förståeligt kritiska mot regimen i Kiev, som tillkom efter en fasciststödd statskupp, stödd av USA, EC och fascistiska och nazistiska organisationer som Svenskarnas parti. Putin har hela tiden talat för en fredlig lösning, se Aftonbladet igår. Och beläggen för att ryska tanks och soldater i tjänst i den ryska armén deltar i kriget är osäkra. Däremot är det väl belagt att högerextremister och nazister strider på Kiev-regimens sida.
Regimskiftet – avsättandet av Ukrainas lagligt valde president – startade med demonstrationer mot regeringen hösten 2013. Så fick vi Maidan. Många demonstranter var vanliga människor som demonstrerade mot oligark-välde och korruption. Sedan fick fascistiska Svoboda och Högra Sektorn allt större inflytande på Maidan.De hade fullt stöd av USA. Victoria Nuland , John McCain och Catherine Ashton lät sig fotograferas tillsammans med fascistledarna. Alla belåtet leende.

Senare dök även CIA-chefen John Brennan (känd för sitt förespråkande av tortyr och av sitt förnekande av bevisad avlyssnande av USA:s senat) upp i Kiev som stöd åt kuppregeringen. I den regeringen ”hamnade” flera fascistiska ministrar: vice premiärministern, utbildningsministern, jordbruksministern, miljöministern, ungdomsministern. USA:s stöd till ukrainska fascister började redan åren efter världskriget. USA gav den tiden programmerat en fristad åt Banderas och Stetskos krigare-krigsförbrytare.

Gunnar Hökmark kallar – liksom alla västs politiker och media – fascisterna i Svoboda och Högra Sektorn för ”nationalister”. ”Nationalister”? Som på nyår (2014) marscherade i demonstrationer på Kievs gator hyllande folkmördaren Bandera och med en del deltagare iklädda krigets nazistuniformer. Kom nu inte och säg att detta är ”rysk propaganda”. Ministrarna i regeringen är verkliga personer. Fascistmarschen är fotodokumenterad.
Det är INTE Ryssland som för krig mot Ukraina. USA och EU inledde genom sitt iscensatta ”regimskifte” ett inbördeskrig. Att östra Ukraina inte
skulle underkasta sig en mot rysktalande ukrainare fientlig regering stod väl klart från början.
Ryssland ”riktar hot mot andra länder” skriver Hökmark. Han önskar tydligen piska upp ett hat mot Ryssland. Det är ju tvärtom med detta hot och vapenhot. USA har omringat Ryssland med sina militärbaser. Från Baltikum, Polen, övriga Östeuropa, Kaukasus, Centralasien, Sydkorea, Japan finns militärbaser med avfyrningsramper och stridsspetsar alla inställda mot Ryssland.
I strid med löfte till Gorbatjov för drygt 20 år sedan har NATO utvidgats österut. En strypsnara mot Ryssland som har alla skäl att känna sig hotat. Och nu skall Ukraina bli en viktig länk i detta mot Ryssland riktade vapenhot. – Ryssland är idag uppenbart i ett värre läge än det var inför Nazi-Tysklands anfall.
Så hackar Hökmark på Vänsterpartiet. Som inte helt står upp bakom hetsen mot Ryssland. Sanningen är väl den att ledningen i Vänsterpartiet är så rädda att stöta sig med mainstream-media och etablissemanget att de inte ens vågar kalla ukrainska fascister för fascister.
Socialdemokraterna har inte kraft att ta ställning mot etablissemangets lagda linje (Ryssland som fienden). Önskar det kanske inte heller. – Det är inte Per Albin Hansson som idag leder partiet. Ledaren som ville hålla landet neutralt.

Miljöpartiet vill minska ned på försvaret. Det är kanske inte fel. Vi kan behöva de ekonomiska resurserna till andra sektorer i samhället. Ingen främmande makt hotar oss. Att politiker och media piskar upp en icke existerande hotbild kan däremot bli farligt. Att försöka driva oss in i NATO är ett risktagande och för många svenskar en otäck dröm som vittnar om Hökmarks och andra politikers okunnighet om det geopolitiska spel USA driver. – Det är ett spel som kan drabba Sverige illa.

intressant.se Ukraina, Ryssland, Ukraina, Jugoslavien, Ryssland, USA, politik, EU, kapitalism, statskupp, fascism, imperialism,antikommunism, massmedia, NATOdemokrati, krig, desinformation Aftonbladet,