Detta inlägg har skrivits av den antiimperialistiske Palestinaexperten och kirurgöverläkaren Gunnar Olofsson i Borås. Han har berikat denna blogg med flera artiklar tidigare, främst om Palestina och Israel. Jag återger nedan ett brev av honom till Mathias Bred på Göteborgspostens ledarredaktion. Men debatten har uteblivit eftersom GP inte publicerat Gunnar Olofssons kommentar.

Ledarskribenten Mathias Bred skrev under rubriken ”Vänsterns talande tystnad” … Hur hade den svenska vänstern låtit om det var USA och inte Ryssland som stod för våldet mot civilbefolkningen i Syrien?” och vidare ”Tystnaden är talande. För hur hade debatten låtit om det hade varit USA, Storbritannien eller Israel som utövat ens en bråkdel av det våld som Ryssland nu visar i Syrien?” GP: Vänsterns talande tystnad

Gunnar Olofssons replik.
Till Mathias Bred, Göteborgspostens ledarredaktion.

Varför är vänstern så tyst frågar du i en ledare. ”För hur hade debatten låtit om det varit USA, Storbritannien eller Israel som utövat ens en bråkdel av det våld som Ryssland nu visar i Syrien?”.

Eftersom jag sedan snart ett halvt sekel anser mig tillhöra denna ”vänster” tillåter jag mig att ge åtminstone ett personligt svar:

1. Först av allt är det inte bara Ryssland som står för våldet. USA, Storbritannien och andra västländer har medvetet stött och utrustat de syriska rebellerna med vapen. Jag gissar att du inte läst Aron Lunds (lib) utmärkta böcker om Syrien. I så fall hade du nog inte ställt frågorna som du gör. Det finns kort sagt i praktiken ingen ”demokratisk” opposition som gjort uppror mot regimen, utan hela frågan har kidnappats av olika jihadister och legokrigare – precis som skett efter interventionerna i t.ex. Afghanistan, Irak och Libyen. I fallet Syrien deltar dessutom Israel aktivt på jihadisternas sida. Jihadisterna är nog så brutala och intoleranta, även om de (när inte USA eller Israel går in och stöttar) tills vidare saknar flygvapen. Ryssland är däremot i landet på inbjudan av regimen – detta inte sagt som ursäkt för att bomba sjukhus och hjälptransporter.
IS i farten
2. ”Vänstern” är faktiskt inte enig i den här frågan. Åtminstone inte om (v) och ev. (mp) räknas dit. Båda dessa partier stödde t.ex. bombningarna i Libyen, och lever också, tvärtemot allt förnuft, i illusionen om en demokratisk och trevlig väpnad opposition mot både Assadregimen och IS. Denna linje – att göra alla viktiga aktörer irrelevanta i konflikten, och söka egna, utanförstående, ”lösningar” – är en politik för fortsatt krig, och ett kolonialt sätt att närma sig konflikten. Tyvärr är det denna syn den som både den svenska regeringen och allianspartierna står bakom, och något som, om man inte tänker om, kommer att göra en rättvis fred ännu mer ouppnåbar.

3. De tankegångar jag här beskrivit finns tillgängliga i debatten, även om de har väldigt svårt att komma fram. Allmänt sett var det många årtionden sedan man inom det jag kallar vänster övergav idén om att försöka överflygla och störta demokratiska och legitima regimer för att införa någon form av styre utan folkligt stöd. Detta är ju däremot en politik som idag övertagits av liberalerna, och som man borde få stå till svars för. Vad har egentligen alla era interventioner i olika länder, med störtande av auktoritära men folkliga regimer, resulterat i utifrån demokratiska synpunkter? Varför inte ta en funderare på det?

Slutligen kan man ju fråga sig varför inte de svenska liberalerna kunde ordna någon form av manifestation eller upprop om Syrien? Ni verkar ju i alla fall ha en gemensam syn på saken…

intressant Andra om:
Sverige, vänstern, Libyen, vapenexport, USA, Syrien, Politik, socialism, Palestina,