USA:s plan för regimskifte i Iran

På radionyheterna kl 9 i morse sa radio-reportern Cecilia Uddén bland annat att CIA nyligen inrättat en enhet för destabilisering av Iran. Detta rapporterades inte i nyheterna kl. 12.30. Det finns både fredliga demonstrationer, och demonstrationer där våldsamheter sker.
Pål Steigan har i morse publicerat en artikel som beskriver en sannolikt mycket viktig komponent i konfliktsituationen. USA:s plan för regimskifte i Iran.
Pål Steigan beskriver Iran som religiös diktatur. Om detta kan man ha olika uppfattningar.

I förgår publicerade vi en annan artikel om protesterna i Iran Protesterna i Iran – USA önskar regimskifte

Artikeln.
Det er ingen hemmelighet at USA ønsker å styrte regimet i Iran og skifte det ut med et pro-amerikansk, pro-israelsk regime. Når Hillary Clinton, John McCain og Donald Trump kommer ut med nærmest likelydende uttalelser om å støtte opprøret mot diktauret i Iran, så vet vi hvor landet ligger. Vi har sett filmen før og kjenner neste episode. Denne gangen er vi så heldige at vi kan lese planen for regimeendring svart på hvitt, for den ble publisert av Brookings Instution i 2009, og gjør ingenting for å skjule sine hensikter.
Iran rouhani-tillersonBild från Steigans blogg: President Rouhani och utrikesminister Tillerson
Planen for regimeendring
Brookings Institution er utvilsomt den mest innflytelsesrike tenketanken i USA, og dens rapporter og utredninger får nesten uten unntak stor innflytelse på USAs politikk. Hvis noe er «djupstatens» tenketank, så er det Brookings.

I 2009 publiserte Brookings en rapport, eller nærmest ei håndbok, om hvordan USA skulle sørge for regimeskifte i Iran. For den som ønsker å sette seg inn i USAs planer, taktikk og strategi for å styrte regimet i Iran, er den obligatorisk lesning. Den har tittelen: WHICH PATH TO PERSIA? – Options for a New American Strategy toward Iran (pdf) Den inneholder fire deler: Brookings Iran strategi

• Part I – Dissuading Tehran: The Diplomatic options.
• Part II – Disarming Tehran: The Military options
• Part III – Toppling Tehran: Regime Change
• Part IV – Deterring Tehran: Containment (Avskräcka Teheran)

Del III om regimeskifte inneholder fire underkapitler:

• Chapter 6: The Velvet revolution: supporting a Popular Uprising (Stödja ”färgrevolution”)
• Chapter 7: Inspiring an insurgency: supporting Iranian Minority and opposition Groups (Stödja uppror)
• Chapter 8: The coup: supporting a Military Move against the regime (Stödja militärkupp).

I kapittelet om «fløyelserevolusjonen» (sammetsrevolution) skriver Brookings (s. 105):

The United states could play multiple roles in facilitating a revolution. By funding and helping organize domestic rivals of the regime, the United states could create an alternative leadership to seize power. As Raymond Tanter of the Iran Policy committee argues, students and other groups “need covert backing for their demonstrations. They need fax machines. They need internet access, funds to duplicate materials, and funds to keep vigilantes from beating them up.” Beyond this, U.S.-backed media outlets could highlight regime shortcomings and make otherwise obscure critics more prominent.

Man legger ikke fingrene i mellom her; finansiering og støtte til å organisere en opposisjon, praktisk hjelp av alle slag – og en mediakampanje mot regimet som også tar sikte på å løfte fram opposisjonsfolk som ellers ville ha vært lite kjent. Når det gjelder å finne folk og grupper som kan brukes i denne planen, finnes det et eget underkapittel med den talende tittelen «Finding the right proxies», altså finne de rette stedfortrederne.
Latuffe Irak-Afghanistan-Libya-Syria-Iran war-businessman2En av Latuffes gratisbilder
Lista består av reformistene, de intellektuelle, studentorganisasjonene, arbeiderorganisasjoner, organisasjoner i «sivilsamfunnet», sjahtilhengere. Men Brookings konkluderer med at ingen av dem utgjør noen tilstrekkelig kraft til å ta ledelsen i regimeending. Brookings anbefaler derfor at det brukes store pengesummer til å bygge opp en opposisjon, samt å sikre seg detaljert etterretning, for som man skriver:

«Meddling in the internal politics of another country requires excellent intelligence if the efforts are to succeed.» s. 108

Brookings tviler på at en tradisjonell fargerevolusjon vil ha noen sjanser til å lykkes. Derimot har man større tro på det som kalles å «inspirere et opprør», som er behandlet i kapittel 7 (s. 113).

For instance, the United States could opt to work primarily with various unhappy iranian ethnic groups (Kurds, Baluch, arabs, and so on) who have fought the regime at various periods since the revolution. A coalition of ethnic opposition movements, particularly if combined with dissident Persians, would pose a serious threat to regime stability. In addition, the unrest the groups themselves create could weaken the regime at home. At the least, the regime would have to divert resources to putting down the rebellions. At most, the unrest might discredit the regime over time, weakening its position vis-à-vis its rivals.

Det vi ser utspille seg i Iran disse dagene ser ut til å være en blanding av reelle protester mot regimets politikk og en kombinasjon av punkt 6 og 7 i Brookings-planen, altså en blanding av «fargerevolusjon» og støtte til opprørsgrupper.

Reell protest og infiltrasjon.
Det sier seg sjøl at det er umulig å stimulere et opprør hvis det ikke finnes objektive grunner til å gjøre opprør, eller som en berømt kineser sa: «Du kan ruge en kylling ut av et egg, men uansett hvor mye du ruger kan du ikke ruge en kylling ut av en stein.»

Det iranske folket opplever svært mange problemer, og det religiøse diktaturet har lenge vært upopulært i store deler av folket. Presteskapet har gjort seg til en religiøst-økonomisk overklasse, som styrer ut fra sine egne interesser og er svært korrupte. I basaren i Esfahan møtte jeg en gang en miniatyrmaler som malte bilder av toppløse skjønnheter på kamelbein i den tradisjonelle miniatyrstilen. Jeg spurte ham om han ikke var bekymret for hva prestene ville si, men han svarte foraktelig:

«Prestene bryr seg ikke om nakne damer. de er bare opptatt av penger og makt!»

Korrupsjonen er omfattende og velkjent, og det har også undergravd mye av den religiøse autoriteten presteskapet måtte ha hatt. Det finnes også etniske og regionale motsetninger og undertrykking av ulike minoriteter, så det finnes mange grunner til misnøye.
Den nåværende presidenten, Hassan Rouhani, fører en nyliberal politikk med privatisering og frislipp av priser. De første protestene i Iran denne gangen rettet seg nettopp mot dette.

Men samtidig er det allerede nå tydelig at opprøret er infiltrert, slik Brookings foreslo. Når demonstranter angriper politistasjoner og militærleire og forsøker å sette fyr på dem, så er det åpenbart provokasjoner som tar sikte på å framprovosere voldelige mottiltak som kan filmes med mobiltelefon og spres på nettet som bevis på at vi står overfor «månedens Hitler». Eller som man sa fra US State Department: «The world is watching».

En uttalelse fra det iranske Tudeh-partiet peker på denne dobbeltheten i begivenhetene. På den ene sida gir partiet sin støtte til det de ser som et rettferdig opprør mot et korrupt og reaksjonært styre. På den andre sida advarer de mot infiltrasjonen fra grupper som er støttet av USA og Israel, som «tar sikte på å erstatte ett reaksjonært styre med et annet reaksjonært styre»:

«The support of these forcesi.e. the regional reaction, Trump administration, and the right-wing government of Netanyahu, for the Iranian monarchists and those political groups whose agenda is to cooperate with the most reactionary regimes of the region and to persuade the European states to impose sanctions on Iran’s economy – thereby exacerbating the misery for the destitute and disadvantaged people of our country – and to encourage foreign states to interfere militarily in Iran, leaves no room whatsoever for any optimism regarding the future designs of such “opposition”.»

Ingen revolusjon i denne omgangen
Det ser ut til at dem legitime protestbevegelsen allerede i stor grad er blitt kuppet av grupper med en annen agenda, og dessuten har USA allerede gjort en del tabber, og da ikke minst denne helt åpenbare støtten til «opprøret mot diktatoren», akkurat som om USA har noe som helst mot diktatorer, hvis de bare gjør som USA sier. USAs og Israels hånd i dette er altfor synlig. For eksempel når noen demonstranter roper slagord mot støtte til Hezbollah og Syria, så er det veldig i utakt med iransk opinion. En meningsmåling som ble publisert i juli 2017 av Center for International and Security Studies at Maryland (CISSM) og IranPoll.com viser at det er stor støtte til Rouhanis utenrikspolitikk. Irans seire i kampen mot IS har gjort at flere iranere enn før stiller seg bak støtten til Syria, nemlig hele 64,9%. Det er den økonomiske politikken folk er misfornøyde med, sier den samme målinga.

Det som ikke har kommet fram i vestlige medier – som vanlig – er at samtidig med demonstrajonene mot regimet, har det vært mye større demonstrasjoner til fordel for regimet.

Sammenliknet med i 2009, da det virkelig var store demonstrajoner mot regimet og da det gikk sprekker langt inn i regimets egne rekker, virker den nåværende bevegelsen mye mindre og mye grunnere forankret. Det er også tegn som tyder på et Rouhani vil imøtekomme en del av de økonomiske kravene.

Geopolitisk er det ingen tvil om at Iran har spilt en helt avgjørende rolle for å knuse de jihadistiske leiesoldatene som Vesten og oljediktaturene har sendt inn i Syria, og at Iran har bidratt vesentlig til at Vestens og Israels planer så langt har lidd nederlag. Den vestlige kampanjen for regimeskifte i Iran har ingenting med støtte til demokrati å gjøre, men derimot alt å gjøre med geopolitikk og med særlig Israels ønske om å kunne dominere regionen.

Antakelig innser også de smarteste planleggerne i USA og Israel at de ikke vil klare å utløse noe regimeskifte i denne omgangen. Det de ønsker er å framprovosere hendelser som kan brukes til å skjerpe sanksjonene og bygge opp mer en opinion for stadig mer aggressive tiltak mot Iran. Israel har ikke gjort noen hemmelighet av at det de ønsker er å få USA med på en krig mot Iran. Men da trengs det noe som kan selge krigen i vestlig opinion, slik at til slutt pasifisktiske prester krever bombing. NATO har jo allerede gjort klart at de kommende NATO-krigene vil bli feministiske kriger, kriger for å «hjelpe kvinner og barn». I en artikkel i The Guardian skrev NATO-generalsekretær Jens Stoltenberg og skuespiller Angelina Jolie at Nato må «forsvare kvinners rettigheter». Guardian

intressant Andra om:
, , , , , , , ,

  12 comments for “USA:s plan för regimskifte i Iran

  1. Som man bäddar kommer man att ...
    2 januari, 2018 at 20:32

    Enligt en annan analys borde Trump(eten) och dess husse israel tänka två gånger innan de går på äventyr i Iran – för det kan sluta illa särskilt för marktjuvar enheten som har förpestat en hel värld. Världen ser fram emot dagen då marktjuvarnas enhet sätts på plats för då börjar andas verklig fred.

    https://www.globalresearch.ca/the-us-and-israels-new-secret-anti-iran-plans/5624678

    Enligt ytterligare en annan analys är detta på sin höjd tecken på saliv avsöndring, hetsjakt och desperation.

    http://thesaker.is/iran-protests-western-salivation-agitation-desperation/

  2. Mats Larsson
    2 januari, 2018 at 21:35

    En fråga till Anders Romelsjö, i den första kommentaren på denna blogg på temat Iran som inte är skriven anonymt:

    I Steigans originalartikel länkas uttalandet ”mye større demonstrasjoner” till en bild, som
    visas utan bildtext eller ursprung. I Romelsjös återgivning av Steigans originalblogg har
    länken fallit bort utan förklaring.

    Jag har efterfrågat en referens till bilden, särskilt som att en liknande bild på
    bloggen ”Moon of Alabama” anses vara tagen 2009, på Steigans blogg, men
    ännu har han inte publicerat någon referens. Men kanske Anders Romelsjö
    kan svara på frågan; trots allt har ju redan två bloggar publicerats här om Iran.

    • 2 januari, 2018 at 23:19

      Beklagar, förstår imnte frågan. Vänligen precisera.

      • Mats Larsson
        2 januari, 2018 at 23:43

        I Steigans originalartikel, som Romelsjö återger i sin helhet, står:

        ”Det som ikke har kommet fram i vestlige medier – som vanlig – er at samtidig med demonstrajonene mot regimet, har det vært mye større demonstrasjoner til fordel for regimet.”

        ”mye større demonstrasjoner” är färgmarkerat, och när man klickar så kommer man
        till en bild som visar en demonstration. Flera demonstranter bär plakat med ”Död åt Isreael”. I Romelsjös återgivning av Steigans blogg finns inte denna länk med. Jag frågar därför Romelsjö: var kommer bilden ifrån? Jag vill ha en referens.

        • 2 januari, 2018 at 23:56

          Saknar referens till bilden – som inte finns i min artikel. Jag medtar inte alltid alla referenser, främst av tidsskäl som idag, då jag hade att resa bort under eftermiddagen. Föreslår du kontaktar Pål Steigan om detta.

          • Mats Larsson
            2 januari, 2018 at 23:59

            Redan gjort, men inget svar. Finner det märkligt att du återger en blogg
            i sin helhet, för att sedan, utan upplysning till läsaren, ta bort en viktig
            länk.

            • 3 januari, 2018 at 00:17

              Jag har återgivit all text, länken till artiklarna och de flesta referenserna i artikeln. Den som vill veta alla referenserna går till ursprungsartikeln, vilket du gjort. Bilden saknar betydelse för analysen och budskapet i artikeln enligt min mening.

  3. Andersson
    2 januari, 2018 at 22:05

    Vi får hoppas att inte Peter Hultqvist, Löfven och Wallenberg blandar in Sverige i detta för då lär tidigaste pensionsålder höjas till 85 år.

  4. Benny
    2 januari, 2018 at 22:07

    Självklart håller Israel och USA ihop de är ju kumpaner i brott som marktjuvarnas sammanslutning. I Iran är nog islam för starkt för att rubbas speciellt mycket men CIA är en organisation som jobbar långsiktigt för att få till en marionett i Teheran, alternativt starta ett krig tillsammans med Israel mot Iran vid tillfälle. Att skapa ett nytt Irak är målet..

  5. Jan Hagberg
    2 januari, 2018 at 23:39

    Sveriges Radio lever uppenbarligen helt enligt de normer Granskningsnämndens stakar ut.

    I morse (den 2 januari 2018) släpptes en ”Iranexpert” vid namn Trita Parsi fram för att uttala sig om situationens i Iran, se här
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6853310

    En lyssnare som aldrig hört namnet förut undrar då kanske lite försiktigt vem denne expert kan vara.
    Efter en lätt sökning över nätet kan konstateras, att Parsi är ordförande för National Iranian American Council (NIAC). Vad det är för slags organisation, får läsaren här i sin tur fundera ut på egen hand.

    Kort kan väl sägas, att SR som vanligt är att lita på!

    • Med filantropi som täckmantel för regime change
      3 januari, 2018 at 06:36

      Det kommer att dyka upp många okända Iranier – särskilt bosatta i USA. Bokstavs organisationer som ingen har hört talas om men som likväl säger sig värna om Irans väl och ve kommer också att dyka upp i Fejk Stream Media. Precis som enmanna ”Syrian Human Rights …”, med säte i Coventry och som finansieras av MI6 blev organet för Syrier utomlands. SR agerade ekokammare för det skumma enmanna enhet från Coventry.

      Det är det sedvanliga sättet att jobba med regime change projekt. Vi kommer ihåg mången Syrier som värmde soffor och dök upp som ”experter” när sionisterna begav sig med projekt Libya 2.0 i Syrien. NIAC en sammanlutning, till synes för att främja relationer mellan amerikaner och iranier, är i själva verket finansierat av land annat Rockefellers Brothers Fund (https://www.rbf.org/programs/program-statement). Rockefeller är en bankirvampyr familj som vill skapa en NWO (New World Order). Se här
      http://yournewswire.com/david-rockefeller-says-conspiracy-about-one-world-order-is-true/

      Ploughshares Fund, som skriver på deras hemsida bland annat att ”Prevent the Emergence of New Nuclear States. Iran and North Korea have been the biggest threats to containing nuclear weapons.”, (https://www.ploughshares.org/what-we-fund). Anmärkningsvärt nämns inte den största nukleära faran i vår tid – nämligen marktjuvarnas sammanslutning israel av Ploughsahres ”anti kärnkraft organisation”. Det säger en hel del om vad den verkliga missionen är; och The Hand Foundation som stödjer PARSA som beskrivs som ”HAND incubated PARSA Community Foundation (PARSA), the first and only Persian community foundation in the United States. ” och som fick ca 8 miljoner dollar sedan 2011 av just Hand. Detta är det enskilt största projektet som HAND har investerat i.

      Slutsats: NIAC är ett täckmantel för ”the usual suspects” : https://www.niacouncil.org/about-niac/transparency-in-governance-finance/
      Vilka som sitter i ledningen för dessa ”humanitära” organisationer ger en hint om vart vinde blåser …

  6. 4 januari, 2018 at 10:17

    USA har sina intressen US Promises ‘Great Support’ for Iranian Protesters at the ‘Appropriate Time’, liksom då det gäller Irak,Afghanistan,Libyen, Jemen och Ryssland.

Comments are closed.