Det senaste inlägget här om Ukraina 22 maj handlade om valet och sammanfattar läget fram tills dess. Detta inlägg handlar dels om den senaste händelseutvecklingen och dels återges delar av analyser i från Counterpunch av Diana Johnstone och av Mann Whitney. Annat har hämtats från den nya utmärkta lilla skriften ”Det som hände i Odessa angår alla”, utgiven av Folket i Bild/Kulturfront i Blekinge (www.fib.se)

* Massmedia rapporterar att Ukraina inte vill betala hela sin stora, långvariga skuld för gasleveranser och att de kräver prissänkning, medan medlingsbud från EU innebär att Ukraina betalar halva skulden nu och accepterar det aktuella priset. Ukraina har stora gaslager och Väst ska inte drabbas om Ryssland stänger av gaskranen. Ryssland erbjuder Ukraina lägre gaspriser än övriga kunder i Europa och en rabatt på 100 dollar per 1000 kubikmeter. Jag kan inte tycka annat att Ryssland sedan länge aviserade åtgärd är förståelig. Skulden till Gazprom uppgår till c:a 4,5 miljarder dollar, motsvarande c:a 30 000 000 000 kronor.

DN rapporterade 15/6 att den militära närvaron av NATO och Ryssland ökat i Östersjöområdet. DN skriver att ”den massiva närvaron av NATO-styrkor i Östersjön har fått ryska befälhavare att reagera”. Ryssland har i år utestängts från sitt vanliga deltagande i den stora militärövningen ”Baltops” i vattnet utanför södra Sverige, under ledning av en USA:s flotta och med en svensk officer som vice befälhavare. DN skriver ”I en plötslig svarsövning markerar Ryssland nu sin styrka”. ”Det är det sämsta geostrategiska läge som Ryssland har haft på flera hundra år, det är utifrån den situationen som man ska se den här återuppbyggnaden och övningsverksamheten” säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys.

* Ja, sedan Sovjetunionens sammanbrott har en inringning skett av Ryssland. NATO tillkom som en militärallians mot Sovjetunionen och dess allierade och kunde ha upplösts då Sovjetunionen föll ihop. USA lovade att inte expandera NATO:s gränser österut. (Utrikesminister James Baker till president Michail Gorbatjov 9/2 1990) Men NATO:s ansvarsområde har kraftigt ökat och NATO är en krigsorganisation. Flera före tidigare allierade är nu medlemmar i NATO: Albanien, Bulgarien, Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Rumänien. NATO-medlemmarna Estland, Litauen och Lettland ingick i Sovjetunionen medan Kroatien och Slovenien var delrepubliker i goda grannen Jugoslavien.

* Om väst lyckat knyta Ukraina till NATO sker detta i strid med avtalet 1994 mellan Washington och Moskva om gemensamma garantier för Ukrainas suveränitet som förmådde Ukraina att avstå från kärnvapen.

* Tidigt på morgonen 14/6 sköts ett trupptransportplan ned vid landning på Lugansk flygplats. Då dog 49 soldater, utsända av juntan i Kiev enligt bl.a. Nyhetsbanken oc Ryska Posten. Uppgifterna bekräftas av försvarsministeriet. Att Ukrainas regering hela tiden sänder in nya styrkor och fortsätter artilleri-och flygbeskjutning av Lugansk och Slavjansk strider mot president Pororsjenkos utfästelser om eld upphör ”den här veckan”. Samma dag rasade strider i Mariupol, sedan Kiev beslutat att guvernörens administrativa centrum för Donetskregionen skulle förflyttas dit. På filmer från Mariupol hörs tydligt att engelskspråkiga prickskyttar deltar i den anfallande styrkan. Vi har tidigare rapporterat att den stora tyska tidningen ”Bild am Sonntag” skrivit att 400 legosoldater från Academi finns i Ukraina för att hjälpa kuppregeringen. Soldaterna tillhör det från Irak ökända USA-företaget Blackwater (som bytt namn). Igår föreslog dock Ukrainas president åter vapenvila.

* Dessförinnan har som bekant proryska grupper har genomfört ockupationer av byggnader och mot president Putins inrådan försökt genomföra folkomröstningar om anslutning till Ryssland. Kuppregeringen har med hjälp av den fascistiska Högersektorn brutalt slagit ned protester, inte minst i Odessa där man tänt eld på en fackföreningshus, vilket resulterat i drygt 40 dödade och många skadade. Till detta bidrog att man förhindrade medicinskt omhändertagande av skadade.
* Inför valet meddelade Ukrainas regering att Ryssland har dragit tillbaka trupperna, medan NATO laddar upp i Svarta havet samtidigt som amerikanska legosoldater kommit till Ukraina. Detta till överraskning för alla journalister och alla andra som stirrat sig blinda på idén om Rysslands ”imperiedrömmar” medan de är blinda för USA:s 700+ militärbaser utomlands, officiella uppgifter om att US ”Special Forces” opererar i 75 länder, upprustning av USA:s kärnvapen, samt förstörelsen av länder som Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien (via ombud).

* Mann Whitney skrev i Counterpunch 10/6 att Poroshenko i sitt installationstal som president lovade att återta kontrollen över Krim från Ryssland, i vad vissa analytiker har kallat en ”krigsförklaring”. Krim annekterades bara några månader tidigare efter en offentlig folkomröstning som visade att mer än 90 procent gav stöd för åtgärden. Mindre än 24 timmar senare bekräftade amiral Cecil Haney, USA att det amerikanska flygvapnet hade utplacerat två avancerade B-2 Stealth bombplan, som kan bära kärnvapen, för att genomföra militära övningar. Denna nyhet rapporterades i ryska medier, men uteslöts av alla västerländska nyhetskanaler.

* Dagen innan hotade president Obama och premiärminister Cameron Ryssland med hårdare sanktioner (i strid med FN-stadgan) om Ryssland inte uppfyllde tre villkor: Erkännande av Poroshenko som ny ledare i Kiev, efter den väststödda fascistoida statskuppen; stoppa vapentransporter över gränsen och sluta stödja proryska separatister i östra Ukraina. Inte heller detta hot om ytterligare sanktioner rapporterades i västs massmedia, med undantag av israeliska tidningen Haaretz.

Sammanfattningsvis har Rysslands geopolitiska situation försvagats drastiskt under de senaste 20 åren, och det ökade inflytande av USA & Co via politiskt undermineringsarbete och statskupp medfört i mitt tycke ganska försiktiga motåtgärder av Ryssland.

Den kända politiska kommentatorn Diana Johnstone, som skrivit den omdiskuterade boken ”Dårarnas korståg” om Jugoslavien-krigen, har diskuterat läget i artikeln ”Washingtons järnridå över Ukraina” i Counterpunch. Utdrag ur hennes artikel med fokus på ett möte i Jalta i september förra året återges nedan.

”NATO:s ledare agerar för att rekonstruera en järnridå mellan Ryssland och väst.
De kunde inte vara säkra på exakt hur Rysslands president Vladimir Putin skulle reagera när han såg att USA manipulerade den politiska konflikten i Ukraina för att installera en västvänliga regering inriktad på att gå med i Nato. Detta var en fråga om liv och död för den ryska flottan och ett allvarligt nationellt säkerhetshot på Rysslands gräns.
En fälla var därmed gillrad för Putin. Han kunde underreagera och förråda Rysslands grundläggande nationella intressen, om Nato
flyttar fram sina fientliga krafter till en ideal attackposition. Eller han kunde överreagera, genom att skicka ryska styrkor för att invadera Ukraina. I verkligheten, den ryska defensiva strategin en mycket rimlig medelväg.

Whitney skriver ”USA:s utrikesminister Kerry ledde kören av hycklande indignation och anklagade Ryssland för sådant hans egen regering har för vana att göra. I stället för att skratta åt detta hyckleri tog medier, politiker och andra ivrigt upp temat ”Putins oacceptabla expansionistiska aggression”. Européerna följde efter som ett svagt, lydig eko.

Allt planerades i Jalta?

I september 2013 betalade en av Ukrainas rikaste oligarker, Viktor Pinchuk, för en viktig strategisk konferens om Ukrainas framtid som hölls i samma palats i Jalta, Krim, där Roosevelt, Stalin och Churchill träffades för att avgöra Europas framtid 1945. Deltagarna inkluderade Bill och Hillary Clinton, före detta CIA-chefen general David Petraeus, USA:s tidigare finansminister Lawrence Summers, tidigare Världsbankschefen Robert Zoellick, svenska utrikesministern Carl Bildt, Shimon Peres, Tony Blair, Gerhard Schröder, Dominique Strauss-Kahn, Mario Monti, litauiska president Dalia Grybauskaite och Polens inflytelserika utrikesminister Radek Sikorski. Både senare avsatte president Viktor Janukovitj och hans nyligen valde efterträdare Petro Poroshenko var närvarande. USA:s tidigare energiminister Bill Richardson talade om skiffer-gas-revolutionen som USA hoppas kunna använda för att försvaga Ryssland genom att ersätta Rysslands naturgasreserver med fracking. I centrum för diskussionen var ett ”djupgående och omfattande frihandelsavtal” (frihandelsavtalet) mellan Ukraina och EU, samt utsikterna för Ukrainas integration med väst. Det var eufori över utsikten att bryta Ukrainas förbindelser med Ryssland till förmån för västvärlden.

Den var ingen dold konspiration mot Ryssland då Putins rådgivare Sergej Glaziev deltog.

Den kända affärstidskriften Forbes rapporterade om en skarp skillnad mellan ryska och västerländska åsikter ”inte över det lämpliga i att Ukrainas integration med EU, men över dess sannolika effekter.” Ryssland påpekade att Ukraina hade ett enormt underskott, som finansierades med upplåning i utlandet, och att den kraftiga ökningen av västimporten ökade underskottet. Forbes konstaterade att ”den ryska positionen låg mycket närmare sanningen än den glada prat som kommer från Bryssel och Kiev.”

Glaziev påpekade redan då att den rysktalande minoriteten i östra Ukraina kanske hellre vill dela upp landet än att klippa banden med Ryssland. Hellre än att försöka arbeta fram en kompromiss beslöt västerländska ledare att gå framåt och att skylla Ryssland för vad skulle gå fel. Janukovitj fick kalla fötter inför den ekonomiska kollaps som skulle följa av handelsavtalet med EU. Han uppsköt signeringen och hoppades på en bättre affär. Men detta förklarades inte tydligt för den ukrainska allmänheten, upprörda protester följde, vilket snabbt utnyttjades av USA mot Ryssland.

Detta är i linje med att Janukovits i sitt installationstal som president 2010 ville se Ukraina ”…som en bro mellan öst och väst och samtidigt en integrerad del av både Europa och det forna Sovjetunionen kommer Ukraina att välja en utrikespolitik som låter vårt land dra maximal nytta av jämställda och ömsesidigt gynnsamma relationer med Ryska federationen, EU, USA och andra länder som påverkar världslägets utveckling”. Hans första utlandsresa som president gick till Bryssel, den andra till Moskva. Ukraina drabbades mycket hårt av finanskrisen och hade dessförinnan under flera år haft en snabb tillväxt.

* Massmedia har knappast rapporterat den viktiga informationen att EU erbjöd 600 miljoner dollar i stöd i höstas, medan Ryssland erbjöd sig att betala Ukrainas statsskuld på 15 miljarder dollar – 25 gånger mer – sänka gaspriserna, återuppta oljetransporterna utan politiska krav. New York Times noterade dock EU:s låga bud. Vore det inte närmast ansvarslöst av en statschef att i detta läge anta det avsevärt sämre budet?

* Anatol Lieven presenterade i New York Review on Book ett förslag för en månad sedan om en federalistisk statsbildning i Ukraina, vilket tilltalat flera.

En summering av händelserna finns i blogginlägget 22/5, där sista punkten 14 säger ”Att USA:s och NATO:s aggressiva utrikespolitik med krig i Irak, Afghanistan, Libyen och intervention i Syrien stöter på patrull är bra för världsfreden, liksom ett tryggare Ryssland med Krim. Kontroversiellt?”

intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism Kina EU, Ryssland Obama, kriminalitet,

DN 15/6 Russia Today 16 juni Nyhetsbanken 14/6 Cornucopia Diana Johnstone 6/6
DN 21/5 DN 2 21/5 Mann Whitney i Counterpunch 10/6 Massakern i Odessa Ron Pauls uttalande Bild am Sonntag Neue Rheinische Zeitung 22/4 Undertecknare av uppropet Anatol Lieven DN 3/3 DN 2/3 Guardian 2/3 Guardian 3/3 DN 16 juni II Annarkia SvD 1/3 Z-net DN 28/2 Synpunkt på anti-ukraina propaganda DN 1/3 Svenssonbloggen 1/3 Protester mot polisbrutalitet i USA Polis mot OWS
DN:s ledare 22/2 Expo Nuland om USA:s stöd DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch Knut Lindelöf 7/2