Idag utdelas i Oslo Nobels fredspris 2013 till OPCW, Organisationen för förbud mot kemiska vapen.
Dess tidigare chef, José Bustani, som idag är Frankrikes ambassadör i Brasilien, tvingades bort av USA inför Irakkriget – en skandal. En USA-följsam chef har tillsatts. José Bustani, OPCW:s tidigare chef, tog bladet från munnen i en intervju i New York Times 131014 (se länk). Mer uppgifter finns i Consortium News (se länk).

Bustani stod i vägen för Irakkriget. Påståendet att Irak hade massförstörelsevapen var nödvändigt för Bushs krigspropaganda. ”Alla visste att det inte fanns några” säger Bustani i intervjun. ”En inspektion skulle tydliggöra att det inte fanns några vapen att förstöra. Detta skulle fullständigt ogiltigförklara beslutet att angripa Irak”. Detta tålde inte USA som behövde ett krigsargument som kunde påverka den amerikanska opinionen till förmån för krig.

Redan 2001 började USA:s försök att avsätta Bustani. Då hade Irak visat intresse för att skriva på konventionen mot kemiska vapen. Deltagande länder förbinder sig att tillåta OPCW att göra vapeninspektioner och se till att eventuella kemiska vapen förstörs. Inspektioner förbereddes att äga rum 2002. Washington gick i taket och Bustani utsattes för hot och provokationer för att avgå. Det skedde efter att såväl Irak som Libyen uttryckt sitt intresse för konventionen mot kemiska vapen. Iraks kemiska vapen hade förstörts under 90-talet. Efter Gulfkriget 1991.


Bustani hade enhälligt valts till posten och rönt stor uppskattning för sitt envetna avrustningsarbete och fördubblat antalet anslutningar till konventionen. I början av 2002 steg Bushs vice statssekreterare John Bolton in på hans kontor och sade att han hade 24 timmar på sig att begära avsked.
Bolton hade låtit sprida dokument som påstod att Bustani var ”inkompetent, hade ett motsträvigt uppträdande, tog” illa grundade initiativ” och undlät att konsultera USA.”Diplomater i Haag vittnade om att Bolton i en skrivelse hade sagt att Bustani i sitt arbete sökte en ”opassande roll för OPCW i Irak.

Många diplomater bekräftar Bustanis uppgifter i intervjun. Bolton berättar själv att han uppsökte Bustani en andra gång för att få honom att avgå. När detta misslyckades inkallades en extraordinär session till vilken USA mobiliserade och röstade bort Bustani med 48 röster mot 7 och 43 nedlagda.
Diplomater vittnar om hur USA pressat dem och hotat med att USA som då stod för 22 % av kostnaderna för kommittén, skulle dra tillbaka sina anslag och Japan skulle göra detsamma. Kommittén riskerade att kollapsa ekonomiskt.
Celso Lafer, tidigare brasiliansk utrikesminister, sade 2002 att han ombetts att privat möta utrikesminister Colin Powell som sade: ”Jag har folk i administrationen som inte vill ha kvar Bustani och det är min uppgift att informera er”.

Sedan 2010 har OPCW en USA-följsam turkisk karriärdiplomat, Ahmet Uzumcu (bild), på chefsposten. Han är också Turkiets permanenta NATO-representant. Han har varit konsul i Aleppo, en stad med starkt rebellinflytande, i Syrien och har varit Turkiets ambassadör i Israel.

OPCW är bara en i raden av FN-organisationer som systematiskt bearbetas för att kontrolleras av USA, planetens aggressiva supermakt:Exempelvis tvingades FN:s tidigare högkommissionär för mänskliga rättigheter, Mary C. Robinson, bort efter att ha kritiserat Israel och Bushs krig mot terrorn för brott mot mänskliga rättigheter.
Efter påtryckningar från ExxonMobil tvingade GW Bushs administration bort Robert Watson, ordförande i Intergovernmental Panel on Climate Change [IPCC] under vars ledarskap IPPC hade nått konsensus att mänsliga aktiviter som eldning med fossila bränslen bidrog till den globala uppvärmningen. ExxonMobil memo pressade Vita Huset för att ”omstrukturera USA:s representation i IPCC så att ingen anhängnare till Clinton eller Gore kom med. Och Bush kunde snart ersätta Watson med den indiske ekonomen Rajendra Pachauri.
Consortium News berättar också hur Obamas administration lyckades pressa på så att en samarbetsvillig japansk diplomat,Yukiya Amano, valdes till ordförande i IAEA, som spelar en viktig roll i USA:s demonisering av Irans kärnkraftsprogram.

Det är synnerligen angeläget att världens länder stöder konventionen mot kemiska vapen, accepterar kontroll och förstörelse av sina eventuella innehav. Men det ska gälla lika för alla.Det ska även gälla USA, Israel och alla länder med kemiska vapen. Det finns anledning att undra över OPCW:s objektivitet.

Kissinger, Obama, EU: Norska Nobelkommittén har gång på gång belönat personer och institutioner som bedriver krig, inte nedrustning som Nobel uttrycker som sin vilja i sitt testamente. OPCW har i alla fall nedrustning på sin dagordning om än objektiviteten kan ifrågasättas.
Den norske journalisten, författaren och fredsaktivisten Fredrik S Heffermehl har skrivit boken ”Nobels fredspris – visionen som försvann”. Den är en starkt engagerad och samtidigt mycket saklig bok om hur förvaltningen av Nobels fredspris successivt övertagits av ett skikt av politiker som är direkt fientligt mot Alfred Nobels strävanden. Genom ingående studier, bland annat av motiveringen för valen av prismottagare – däribland USA:s president Obama – och deras egna tal vid mottagandet av priset, visar författaren hur respekten för testatorns sista vilja minskat efter andra världskriget (det vill säga under kalla kriget) för att under de senaste tio åren helt ha upphört och vänts till sin motsats.

När president Obama, krigspresidenten, tilldelades fredspriset 2009 framkom denna väl underbyggda bedömning i ett uttalande av föreningen IrakSolidaritet som hade möte då detta tillkännagavs: ”Ett slag i ansiktet på fredsrörelsen.”De kunde lika gärna ha valt Bush.”

Är OPCW värdig mottagare till Nobels fredspris?
Med tvekan. OPCW är en mindre ovärdig mottagare av Nobels fredspris, mera värdig än EU med dess närhet till krigsorganisationen NATO, och långt mer värdig än Obama. Det är samme ordförande i Nobelkommittén nu som 2009, vilket säger en hel del om det norska stortingets och kommitténs olämplighet och okänslighet för berättigad kritik. Byt ut ordföranden och be offentligt om ursäkt för priset till Obama! Långt bättre hade varit att i år ge Nobelpriset till Assange, Manning och Snowden, som jag pläderat för i tidigare blogginlägg.

OPCW är en organisation som ”bara” fullföljer ett uppdrag den har – och som man kan kritisera för dess sätt att sköta uppdraget (se nedan). Den har nära samarbete med FN.

OPCW har hamnat i fokus i samband med krigsbrotten i Syrien rörande kemvapen. I enlighet med en FN-resolution har OPCW uppdraget att förstöra Syriens kemiska vapenarsenal till mitten av 2014. Uppdraget är väsentligen klart genom Syriens aktiva deltagande.

Men USA lovade 1997 att avveckla sina kemiska vapen inom 10, högst 14 år. Nu vill man ha 10 år till på sig. Så tekniskt överlägsna USA behöver 26 år på sig för något som mindre tekniskt kunniga Syrien ska klara på mindre än ett år. Hur kan det komma sig?
Det kan väl inte bero på att USA åter tänker använda kemiska vapen som man gjorde i Irakkriget för några år sedan?
*Bilden nedan föreställer en del av USA:s kemiska vapen vid Pueblo Depot Acitivity i 155 mm granater enligt Wikipedia.*

Några kritiska frågor.
1. Varför har OPCW tillåtit att USA, som bevisligen använt kemiska vapen (i motsats till Syriens regering) få mer än 25 år på sig att förstöra vapnen medan Syrien som inte har bevisats använda sina vapen ska göra det på mindre än ett år?
2. Vad har OPCW gjort för att vit fosfor och utarmat uran som utöver effekten via kemiska reaktioner ska klassas som kemiska vapen?
3. Vad har OPCW gjort med anledning av att Israel använt kemiska vapen i form av vit fosfor i Gaza 2008?
4. FN-observatörer under ledning av den kände åklagaren Carla del Ponte rapporterade i maj att det fanns starka indikationer på att rebeller använt kemiska vapen, och andra rapporter med liknande innehåll finns. Vad gör OPCW åt det?
5. Moder Teresa och hennes organisation har i en utredning påvisat att viktiga delar av de data om kemiska vapen som anförts av t.ex. USA:s och Storbritanniens utrikesministrar som grund för deras påstående att Assad låg bakom gasattackerna – var falska. Vad gör OCPW åt det?
6. Det finns starka belägg för att Åke Sellström, chefen för FN:s vapeninspektörer i Syrien kan vara jävig bl.a. pga av beroende av anslag från EU och samarbete med Israel. Han skulle definitivt bedöms som jävig i vetenskapssamhället. Hur hanterar OCPW sådan information?

i Andra om: Nobelpriset, Fredspriset, Noberl, Syrien, kemiska vapen, kärnvapen, folkrätt imperialism, Syrien, krig, USA, Politik, FN, massmedia Israel al-Qaida, utrikespolitik NATO opposition, ”unconventional warfare”, demokrati,fred, desinformation, terrorism, vapen,Ryssland,

New York Times Consortium News Expressen 11/10 DN 12/10 Intervju med Putin mm Globalresearch artikelFria Tidningen 13/9 FIB-KulturfrontAron Lund 24/9 Björnbrum 27/9 ISTEAMS Ghoutarapport 16/9Time 16/9 om FN:s rapport Reuters 16/9 SvD 3/9 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 SvD 24/3 Cold Lazarus Expressen Washington Post 24/3 DN 25/3 Nyhetsbanken om gaskrig Nyhetsbanken om kidnappning av FN-observatörer EU fördömer terrorister DN 23/3 DN 19/3 AFP China Daily Common Dream DN 24/3 SvD 24/3 Björnbrum Kildén & ÅsmanDN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP V:s uttalande SvD 13/3 om Amnesty SvT Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-Lasse Tipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & Åsman SKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 Björnbrum Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör