Sedan länge pågår en debatt om Irans kärnvapenprogram. Är det rentav ett informationskrig med desinformation från USA som under Obama moderniserat sitt kärnvapenprogram och från den aggressiva kärnvapenmakten Israel samtidigt som dessa stater planerar att använda sina kärnvapen? Detta inlägg utgör väsentligen en översättning av artikeln ”Dangerous Crossroads: The Threat of a Pre-emptive Nuclear War directed against Iran” av professor Michel Chossudovsky i Globalresearch. Det kan ses som en fortsättning och komplement på det tidigare inlägget ”Informationskriget mot Iran” förra veckan som baseras på en rescension av Björnbrum (http://bjornbrum.blogspot.se) av boken ”Informationskriget i Iran” av Pierre Gilly på drygt) 100 sidor, utgiven av Verbal förlag, Stockholm 2013.

Chossudovsky utvecklar sina tankar om världslaget i boken ”Towards a III world war scenario.”

I mer än ett decennium, har Iran anklagats för att utveckla kärnvapen, utan att bevis finns och har porträtterats av västmedierna som ett hot mot Israels säkerhet och mot västvärlden.
Men bedömningar av USA:s underrättelsetjänst mediadesinformationen liksom krigiska uttalanden från Vita Huset. 2007 bedömde National Intelligence Estimate (NIE) att Teheran under hösten 2003 stoppade sitt kärnvapenprogram.”

”Vi bedömer med visst säkerhet att Teheran inte hade startat sitt kärnvapenprogram i mitten av 2007, men vi vet inte om det för närvarande för avsikt att utveckla kärnvapen. Vi bedömer att Iran för närvarande inte har ett kärnvapen.
Teherans beslut att stoppa sitt kärnvapenprogram tyder det mindre beslutna att utveckla kärnvapen än vad vi trott. Vår bedömning är att programmet troligen stoppades främst till följd av internationella påtryckningar vilket antyder Iran kan vara känsliga för påverkan än vad vi bedömde tidigare” (2007 National Intelligence Estimate Iran: Nuclear Intentions och kapacitet, november 2007).

I februari 2011 bedömde direktören för NIE James R. klaffen ”Vi vet inte om Iran kommer så småningom bestämmer sig för att bygga kärnvapen.”

2002 formulerade Bushadministrationen ”Nuclear Posture Review” som innebär att en förebyggande kärnvapenkrigs doktrin integreras i det globala kriget mot terrorismen, vilket började ta form i samband med kriget mot Irak. En pre-emptive’defensive ”kärnvapenattack mot Iran med taktiska kärnvapen planerades att förinta den islamiska republikens obefintliga kärnvapenprogram.Så kallade ”mini-kärnvapen” identifierades som idealiska vapen för att genomföra en förebyggande kärnvapenattack.

År 2003 fick mini-kärnvapen, bunker-buster bomber med kärnstridsspetsar en ny kategorisering av den amerikanska senaten som ”bona fide” (god tro) konventionella vapen. Den nya definitionen av en nukleär stridsspets har suddat ut skillnaden mellan konventionella vapen och kärnvapen. Senator Edward Kennedy anklagade då Bushadministrationen för att ha utvecklat ”en generation av mer användbara kärnvapen.” Genom en propagandakampanj presenteras mini-kärnvapen upprätthålls som ett instrument för fred snarare än krig.

Administrationen hävdar att små kärnvapen (”mini-nukes”) behövs för trovärdig avskräckning mot skurkstater [Iran, Nordkorea], då befintliga kärnvapen är för destruktiva för att användas utom i ett fullskaligt kärnvapenkrig. Potentiella fiender inser detta, vilket medför att hotet om nukleär vedergällning inte blir trovärdigt. Små kärnvapen är mindre destruktiva, vilket gör dem mer effektiva som ett avskräckande vapen. (Defense News, November 29, 2004)

I en helt förvriden logik presenterar alltså USA kärnvapen som ett sätt att bygga fred. Pentagon hade antytt att mini-kärnvapen är ”ofarliga för civila” eftersom explosionerna ”sker under jord” fast deras kapacitet utgör en betydande del av atombomben över Hiroshima 1945. Atombomberna som USA släppte över Nagasaki och Hiroshima låg på motsvarande 21.000 och 15.000 ton trotyl. Mini-kärnvapen har en explosiv kapacitet på mellan tredjedel och sex gånger Hiroshimabomben.

Sedan USA:s senat år 2003 godkänt mini-kärnvapen som ”humanitära bomber” har en stor förändring i kärnvapen doktrinen utvecklades. De har fått klartecken för användning på slagfältet. Denna ”nya” generationen taktiska kärnvapen anses ”säkra”. Farorna med radioaktiv strålning erkänns inte längre. Den ”internationella samfundet” har godkänt kärnvapenkrig i värdsfredens namn.

Konkreta planer på en förebyggande kärnvapenattack mot Iran har varit på Pentagons ritbord sedan 2004.
En förebyggande kärnvapenattack skulle bestå i utplaceringen av B-61 taktiska kärnvapen riktade mot Iran, med attacker från militärbaser i Västeuropa, Turkiet och Israel.

Pulitzerpristagaren Seymour Hersh rapporterade i en artikel i New Yorker 17 april 2006 att Bush hade planer på ett flygangrepp mot Iran och att man övervägde ett anfall med B61-11 bunker-buster härnvapen för att eliminera Irans möjligheter att anrika uran. (Seymour Hersh (2006-04-17. ”The Iran Plans”. The New Yorker.)

Under 2007 bekräftade Nato sitt stöd för USA:s kärnvapendoktrin i den mycket auktoritativa rapporten ”Towards a Grand Strategy for an Uncertain World: Renewing Transatlantic Partnership” (”Mot en övergripande strategi för en osäker värld – Förnya det transatlantiska partnerskapet”). Rapporten pläderar för en förebyggande ”First Strike” användning av kärnvapen mot stater som inte har kärnvapen: ”Den ultimata instrumentet för en asymmetrisk reaktion – och samtidigt det ultimata verktyget för upptrappning. Men de är också mer än ett instrument, eftersom de förändrar karaktären av en konflikt och ökar dess räckvidd från det regionala till det globala. Tyvärr är kärnvapen – och möjlighet till anfall med dem oumbärliga, eftersom en en kärnvapenfri värld är omöjlig ”(Ibid, s.96-97).

Enligt författarna, utgör Iran ett stort strategiskt hot – inte bara mot Israel utan även för regionen som helhet.” (Ibid, s.45) Vad som krävs är att NATO ”återställer avskräckning genom [militär] upptrappning.”

Rapporten uppger att för att ”trappa upp avskräckning behövs en full påse av både morötter och piskor, från diplomati till kärnvapen.” (Rapport, s.96.)
I december 2011, mindre än ett år efter rapporten från National Intelligence Estimate (NIE), som underströk att Iran inte har ett kärnvapenprogram, la Obama-administrationen fram en agenda för samordnad militär hållning från USA-Nato Israel när det gäller Iran. Det är underförstått, som antytts av förre försvarsministern Leon Panetta, att Israel inte skulle agera ensidigt mot Iran. Vid en attack mot Iran skulle grönt ljus först ges av Washington.

De olika militära operationerna skulle vara fast under USA:s kommando, samordnas av Pentagon och US Strategic Command Headquarters (USSTRATCOM) vid Offutt-flygbasen i Nebraska.
Militära åtgärder från Israel skulle genomföras i nära samarbete med Pentagon, med slutligt beslut av Washington före en insats.

I mars 2013 var alla olika förslag i förhållande till Iran på dagordningen under presidentens officiella besök i Israel. Medan en integrerad USA-Nato-Israel strategi var tonen i diskussionerna i riktning mot en militär aktion mot Iran.

Obamas besök i Israel föregicks av samråd på hög nivå, bland annat besök av stabschef Benny Gantz från Israel till Washington i februari för diskussioner med USA:s militäre överbefälhavare general Martin Dempsey om Iran och Syrien. Den nya försvarsministern Chuck Hagel ska besöka Israel i april.

Under Obamas besök upprepade premiärminister Netanyahu behovet av en tydlig och trovärdigt hot om militära aktioner och antydde att Israel kunde agera ensidigt. Det är värt att notera att i augusti 2012, några månader före det amerikanska presidentvalet, avslöjade ett hemligt israeliskt dokument från IDF Netanyahus förslag om ett angrepp på Iran.

”Den israeliska attacken öppnas med ett anfall, inklusive en aldrig tidigare skådad cyber-attack. En störtflod av tiotals kommer att sändas från Israel mot Iran från israeliska ubåtar i närheten av Persiska viken. Missilerna skulle vara beväpnad med högexplosiv ammunition utrustade med förstärkta spetsar för att kunna tränga djupt. En störtflod av hundratals kryssningsrobotar kommer att slå mot ledningssystem, forskning och anläggningar. Bland de mål som godkänts för attack är silon för Shihab 3 och Sejil ballistiska silor missiler, lagringstankar för kemiska komponenter i raketbränsle, industriella anläggningar för produktion av missilers styrsystem, produktionsanläggningar mm. ”(citerad i Richard Silverstein, Netanyahu’s Secret War Plan: Leaked Document Outlines Israel’s ‘Shock and Awe’ Plan to Attack Iran, Tikun Olam and Global Research, August 16, 2012. Hemliga dokumentet beskriver Israelsplan för att anfalla Iran).

Kommentar Anders Romelsjö: Chossudovsky redovisar olika uppgifter och källor om planer på att använda kärnvapen mot Iran. Detta innebär inte att jag anser att det finns belägg för att USA och/eller Israel idag har planer för att göra något sådant nu.

Tillägg: Jag har via mail igår fått bland annat följande även tidigare framförda synpunkter (se länk till Newsmill nedan) från professor Gunnar Westberg, före detta president i IPPNW och f.d. ordförande i Svenska Läkare mot Kärnvapen: ”Alla spionorganisationer, i USA, England eller Israel, säger att Iran lade ner sitt kärnvapenprogram 2003 och dom har inte startat det igen. Men givetvis kan dom göra det och få fram flera bomber av relativt primitiv typ på några få år. Men då tar dom en stor risk, USA kommer kanske att anfalla. Kärnvapen orsakar krig. Jag TROR inte någondera sidan avser att gå till attack. Alla skulle ha mycket att förlora på det och ingen vet hur det skulle utveckla sig.

Israels ambassadör sade klart att hans regering räknar med att Irans ledare trots allt är rationella och inte kommer att anfalla. Men vi, Israel, kommer att anfalla, om Iran inte upphör med sitt nukleära program. Men, sa vi, varför då, om Iran, med eller utan kärnvapen, inte kommer att anfalla Israel, varför skulle Israel anfalla. Jo, sa ambassadör Dagan, om Iran skaffar kärnvapen kommer dom att blir mer självsäkra och mer kraftfullt stödja terrorism mot Israel. Terrorism, sa vi, den kommer ju från Gaza och är f n ganska måttlig och kommer att fortsätta att få vapen från bl a Iran, men det finns andra sponsorer. Där, intressant nog, backade ambassadör Dagan, han insåg att hans argument var svaga. Min slutsats, och de flestas slutsats, är att Israel inte kommer att anfalla. I Israel säger de opinionssiffror jag sett i Haaretz att en majoritet tror inte att Iran anfaller, önskar att Israel inte anfaller men tror att Israel kommer att göra det i alla fall…”

i Andra om: mini-kärnvapen, Iran,Israel, FN, kärnvapen, Krig, USA, Politik, mininukes, massmedia IAEA desinformation

Globalresearch 25/3 Gunnar Westberg Newsmill 2011-11-10Björnbrums rescension 2/4 Pierre Gillys hemsidaBjörnbrums rescension av boken ”Bombdiplomati” Verbal förlag Globalresearch 22/9 2012 Globalresearch 27/5 2012 Nils Bowie Russia Today 8/4 2013 Björnbrum 13/4DN1
DN2
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Dokument utifrån 30/9 FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gilly