”USA fortsätter att underminera demokratin i Venezuela” -rapport från en valobservatör



Här har redan rapporterats att USA:s regering ledd av den misstänkte krigsförbrytaren Barack Obama, vägrat erkänna valresultatet i Venezuela. Där vann Hugo Chavez efterträdare Nicolas Manduro med 260 000 rösters övervikt. Här kommer en rapport från en av de 170 valobservatörerna, juristen Daniel Kovalik från USA. Han är en arbets-och människorättsadvokat som bor i Pittsburgh, och är lärare i International Human Rights vid University of Pittsburgh School of Law. Hans rapport finns i välansedda tidskriften Counterpunch.
Maduro-1000

Valobservatörens artikel.”Jag har just återvänt från Venezuela där jag var en av 170 internationella valobservatörer från hela världen. Detta inkluderar länder som Indien, Guyana, Surinam, Colombia, Bolivia, Nicaragua, Skottland, England, USA, Guatemala, Argentina, Sydkorea, Sri Lanka, Etiopien, Jamaica, Brasilien, Chile, Grekland, Frankrike, Panama och Mexiko. Dessa observatörer inkluderar två tidigare presidenter (från Guatemala och Dominikanska republiken), domare, advokater och många högt uppsatta tjänstemän från nationella valkommissioner. Vad vi fann var ett valsystem som var transparent, tillförlitligt, välskött och grundligt granskat.

Faktum är att revisionen, vilket knappt nämnts av den etablerade pressen innebär att över 54% av alla röster faktiskt redan har granskats för att säkerställa att de elektroniska rösterna stämmer övenrens med de papperskvitton som tjänar som back-up för de elektroniska rösterna. Och denna granskning skedde i närvaro av vittnen från alla partier i själva vallokalen. Jag bevittnade en sådan granskning i slutet av valdagen. Och, som vanligt, stämde pappersresultaten perfekt med de elektroniska. Som den tidigare presidenten Alvaro Colom från Guatemala, som tjänade som observatör, menade, är omröstningen i Venezuela ”säker” och lätt att kontrollera.
Obama hök untitled

Kort sagt, observatörernas erfarenhet förra veckan är i linje med iakttagelsen i fjol från USA:s förre president Jimmy Carter att Venezuelas valsystem verkligen är ”det bästa i världen.”

Vad blev resultatet av valet? I valet där imponerande 79% av de registrerade väljarna går till valurnorna, vann Nicolas Maduro med över 260.000 röster, med en 1,6 procentenheters marginal över Henrique Capriles (50,7-49,1 procent). 260.000 rösters övervikt är en säker seger, inte minst med tanke på förhållandena i USA. 1960 slog John F. Kennedy Richard Nixon med 49,7% av rösterna mot Nixons 49,6%. Dessutom blev George W. Bush president år 2000, men hade färre röster än Al Gore, med 47,8 % av rösterna mot Gores 48,38%. Hela valet avgjordes av några hundra röster i Florida. Och medan delstaten Florida själv bestämde att det var nödvändigt att ha en omräkning av röstsedlarna där, så upphävde den amerikanska högsta domstolen detta beslut och förhindrade omräkning! I inget av dessa fall har någon annan stat insisterat på en omräkning av rösterna eller tvekat att erkänna den som utsågs till valets vinnare.
Maduro-400x266
Nu har Maduro installerats som president utan hänsyn till USA. Klokt och bra.

USA:s ståndpunkt är desto mer löjeväckande med tanke på dess snabba erkännande av kuppen mot regeringen i Paraguay efter det att tidigare presidenten biskopen Fernando Lugo avhystes sommaren 2012. Minns också USA:s erkännande av valet 2009 i Honduras trots att administrationens tidigare angivna förutsättning för att erkänna detta val var att den valde presidenten Manual Zelaya skulle återfå makten efter en militärkupp aldrig förverkligades. Naturligtvis bleknar detta även i jämförelse med USA:s aktiva engagemang i våldsamma kupper mot demokratiskt valda ledare i Latinamerika (t.ex. mot president Arbenz i Guatemala 1954, mot president Allende i Chile 1973, och mot president Aristide i Haiti 2004).
Bush imagesCA1K6D8G

Vidare har USA:s underlåtenhet att erkänna valet förödande konsekvenser i Venezuela, för detta uppmuntrar den venezuelanska oppositionen till våldshandlingar för att destabilisera landet. Till skillnad från Al Gore år 2000 som klev åt sidan för George W. Bush av omtanke om sitt land och den amerikanska konstitutionen, vill den venezuelanska oppositionen, som leds av Henrique Capriles, uppenbarligen främja kaos i Venezuela i syfte att störta Maduros regering med våld (precis som samma krafter som representeras av Capriles kidnappade och kortvarigt störtade president Chavez, med stöd från USA, 2002). Således, i vetskap om stöd av USA och dess militär. Därmed orsakar oppositionen förödelse i Venezuela. Man bränner ned kliniker, förstör egendom, attackerar kubanska läkare och förstör byggnader som tillhör det styrande partiet. Totalt 7 människor har dödats och dussintals har skadats i detta oppositionsledda våld.

Det finns ingen tvekan om att USA skulle kunna motverka våldet genom att erkänna valresultatet, precis som världen erkände resultatet av presidentvalen som gjorde John F. Kennedy till president 1960 och förde George W. Bush till makten år 2000.

Anledningen till att USA inte gör det är uppenbart – det ogillar valresultatet, och välkomnar att regeringen faller, även genom våld. USA:s inställning är därför inte att stödja demokrati och stabilitet i Venezuela, det är att avsiktligt undergräva den.


i Andra om: , ,, , , , , , , , ,

DN 19/4 DN 18/4 DN 16/4 Nyhetsbanken 19/4 MRZineGlobalresearch 15/4 Reuters 17/4Brev tll Kerry DN 6/3 DN:s ledare 6/3DN 7/3 Svensson-bloggenSKP-bloggen Aftonbladet Expressen SvT 6/3 Annarkia 6/3 EIN news kl 03 8/10CBS 8/10 SvD 8/10Sveriges Radio 8/10Expressen 8/10DN 7/10Aftonbladet 7/10 DN 8/10


3 svar till “”USA fortsätter att underminera demokratin i Venezuela” -rapport från en valobservatör”

  1. Eftersom USA tydligen inte vill, eller har råd, att intervenera militärt är detta drag med att misstänkliggöra valresultatet ett skickligt utspel av drönarkungen. Man tager vad man haver, som redan Kajsa Varg noterade. Vi andra kan bara hoppas att läget stabiliseras.

  2. Du har nog rätt i att det kan vara skickligt. USA:s regering har framgång med sin brutala politik och framgångar diplomatiskt. Där finns skicklighet och resurser. Många uppmärksammar USA:s ekonomiska försvagning relativt sett. Men militärt och ideologiskt är USA starkt. Försvaret som slukade stora resurser under det kalla kriget – motiverat just av detta – har fått klart större resurser i reala termer under det senaste decenniet, långt efter det att kalla kriget upphörde. Och ideologiskt ser man hur EU-länderna öppet eller tyst accepterar den brutala, odemokratiska politiken. Mycket har hänt sedan Chirac och Schröder motsatte sig den folkrättsvidriga invasionen i Irak för 10 år sedan. Det är en anpassning som överträffar staters anpassning till och eftergifter för Hitlers politik 1937-39, och sedan under andra världskriget fram till Stalingrad.Tystnad, feghet och kryperi utmärkte den svenska pressen då – och utmärker idag DN och andra drakar. Har DN gått till storms mot USA för Venezuela? Makten över pressens har koncentrerats oerhört i USA enligt officiella uppgifter.

  3. Valresultatet i Venezuela pekar på omöjligheten att bygga socialismen genom borgerlig demokrati. I den referensvärld som den borgerliga demokratin bygger kan socialismens fiender ta sin utgångspunkt i att övervikten för segraren i valet är mycket liten, i princip 51 procent mot 49 procent. Detta kommer att underminera det fortsatta bygget av socialism i Venezuela och risken är uppenbar att reaktionära krafter vid nästa borgerliga val kommer att rasera de förändringar, om än små men ändå viktiga, som tagets i ett socialistisk samhällsbygge.

    Det är ofattbart att så få, och då även inom vänstern, inte förmår att genomskåda den borgerliga demokratin. Denna ”demokrati” speglar inte folkviljan utan är bara ett uttryck för den maktstruktur, som klassamhället och storkapitalet etablerat och styr över. Det stora flertalet av de som i Venezuela röstat på den reaktionära sidan är inte fria människor utan underståtar till storkapitalet och imperialismen. Den borgerliga demokratin har därför inget värde utan måste förkastas.

    Verklig demokrati kan endast uppnås efter det att storkapitalet och borgarklassen eliminerats. Detta har inte skett i Venezuela. Vi skall inte nedvärdera Chavez stora insatser där oljeindustrin togs från det internationella storkapitalets giriga händer och där de resurser som då frigjorts omfördelats till den fattiga arbetarklassen. Dock måste vi få kritisera Chavez för att han inte gjort upp med den borgerliga demokratin och för att stora delar av produktionsmedlen, jordbruk och industri, fortfarande finns i storkapitalets händer. Detta är detta och inget annat som är dilemmat.

    När kommer vänstern, och då också vänstern i vårt eget land, våga göra upp med den borgerliga demokratin och frigöra sig från den maktstruktur som är dess grund?