Här har redan rapporterats att USA:s regering ledd av den misstänkte krigsförbrytaren Barack Obama, vägrat erkänna valresultatet i Venezuela. Där vann Hugo Chavez efterträdare Nicolas Manduro med 260 000 rösters övervikt. Här kommer en rapport från en av de 170 valobservatörerna, juristen Daniel Kovalik från USA. Han är en arbets-och människorättsadvokat som bor i Pittsburgh, och är lärare i International Human Rights vid University of Pittsburgh School of Law. Hans rapport finns i välansedda tidskriften Counterpunch.

Valobservatörens artikel.”Jag har just återvänt från Venezuela där jag var en av 170 internationella valobservatörer från hela världen. Detta inkluderar länder som Indien, Guyana, Surinam, Colombia, Bolivia, Nicaragua, Skottland, England, USA, Guatemala, Argentina, Sydkorea, Sri Lanka, Etiopien, Jamaica, Brasilien, Chile, Grekland, Frankrike, Panama och Mexiko. Dessa observatörer inkluderar två tidigare presidenter (från Guatemala och Dominikanska republiken), domare, advokater och många högt uppsatta tjänstemän från nationella valkommissioner. Vad vi fann var ett valsystem som var transparent, tillförlitligt, välskött och grundligt granskat.

Faktum är att revisionen, vilket knappt nämnts av den etablerade pressen innebär att över 54% av alla röster faktiskt redan har granskats för att säkerställa att de elektroniska rösterna stämmer övenrens med de papperskvitton som tjänar som back-up för de elektroniska rösterna. Och denna granskning skedde i närvaro av vittnen från alla partier i själva vallokalen. Jag bevittnade en sådan granskning i slutet av valdagen. Och, som vanligt, stämde pappersresultaten perfekt med de elektroniska. Som den tidigare presidenten Alvaro Colom från Guatemala, som tjänade som observatör, menade, är omröstningen i Venezuela ”säker” och lätt att kontrollera.

Kort sagt, observatörernas erfarenhet förra veckan är i linje med iakttagelsen i fjol från USA:s förre president Jimmy Carter att Venezuelas valsystem verkligen är ”det bästa i världen.”

Vad blev resultatet av valet? I valet där imponerande 79% av de registrerade väljarna går till valurnorna, vann Nicolas Maduro med över 260.000 röster, med en 1,6 procentenheters marginal över Henrique Capriles (50,7-49,1 procent). 260.000 rösters övervikt är en säker seger, inte minst med tanke på förhållandena i USA. 1960 slog John F. Kennedy Richard Nixon med 49,7% av rösterna mot Nixons 49,6%. Dessutom blev George W. Bush president år 2000, men hade färre röster än Al Gore, med 47,8 % av rösterna mot Gores 48,38%. Hela valet avgjordes av några hundra röster i Florida. Och medan delstaten Florida själv bestämde att det var nödvändigt att ha en omräkning av röstsedlarna där, så upphävde den amerikanska högsta domstolen detta beslut och förhindrade omräkning! I inget av dessa fall har någon annan stat insisterat på en omräkning av rösterna eller tvekat att erkänna den som utsågs till valets vinnare.

Nu har Maduro installerats som president utan hänsyn till USA. Klokt och bra.

USA:s ståndpunkt är desto mer löjeväckande med tanke på dess snabba erkännande av kuppen mot regeringen i Paraguay efter det att tidigare presidenten biskopen Fernando Lugo avhystes sommaren 2012. Minns också USA:s erkännande av valet 2009 i Honduras trots att administrationens tidigare angivna förutsättning för att erkänna detta val var att den valde presidenten Manual Zelaya skulle återfå makten efter en militärkupp aldrig förverkligades. Naturligtvis bleknar detta även i jämförelse med USA:s aktiva engagemang i våldsamma kupper mot demokratiskt valda ledare i Latinamerika (t.ex. mot president Arbenz i Guatemala 1954, mot president Allende i Chile 1973, och mot president Aristide i Haiti 2004).

Vidare har USA:s underlåtenhet att erkänna valet förödande konsekvenser i Venezuela, för detta uppmuntrar den venezuelanska oppositionen till våldshandlingar för att destabilisera landet. Till skillnad från Al Gore år 2000 som klev åt sidan för George W. Bush av omtanke om sitt land och den amerikanska konstitutionen, vill den venezuelanska oppositionen, som leds av Henrique Capriles, uppenbarligen främja kaos i Venezuela i syfte att störta Maduros regering med våld (precis som samma krafter som representeras av Capriles kidnappade och kortvarigt störtade president Chavez, med stöd från USA, 2002). Således, i vetskap om stöd av USA och dess militär. Därmed orsakar oppositionen förödelse i Venezuela. Man bränner ned kliniker, förstör egendom, attackerar kubanska läkare och förstör byggnader som tillhör det styrande partiet. Totalt 7 människor har dödats och dussintals har skadats i detta oppositionsledda våld.

Det finns ingen tvekan om att USA skulle kunna motverka våldet genom att erkänna valresultatet, precis som världen erkände resultatet av presidentvalen som gjorde John F. Kennedy till president 1960 och förde George W. Bush till makten år 2000.

Anledningen till att USA inte gör det är uppenbart – det ogillar valresultatet, och välkomnar att regeringen faller, även genom våld. USA:s inställning är därför inte att stödja demokrati och stabilitet i Venezuela, det är att avsiktligt undergräva den.

i Andra om: imperialism, Sverige,solidaritet, Venezuela, Chavez, Kuba, USA, Politik, CIA, massmedia Maduro, demokrati, val