Enligt en opinionsundersökning från ZDF-Politbarometer saknar 82 procent av tyskarna tillit till USA, Tysklands främsta allierade traditionellt, nästan 7 gånger fler än de 14 procent som uppger att det har tillit till USA.
ZDF-Politbarometer
I samma mätning har 36 % (250 % fler) förtroende för Ryssland och 43 % (300 % fler) har förtroende för Kina. Men 58 % har inte förtroende för Ryssland och 43 % saknar förtroende för Kina.
Detta alltså trots den långvarig demonisering av främst Ryssland i media och från en del politiker.
Men man kan notera att 45 % anser att sanktionerna mot Ryssland skall behållas, medan 36 % menar att man bör lätta på dem. Dock vill 14 % skärpa dem.
* Statistiskt sett finns förstås felmarginaler i representativiteten för hela befolkningen med dessa siffror som i alla opinionsundersökningar.
Media har helt underlåtit att diskutera statskuppsomvälvningen i Kiev 22/2 2014, och påstår utan bevis att ryska trupper finns i Ukraina.
* Lögner och desinformation är ju det främsta vapnet för USA och dess allierade.
Tyskland är USAs militära huvudbas i Europa och där finns 35 000 USA-militärer och en omfattande militär infrastruktur. Varför det då?
Att tyskarna, som har Europas ledande ekonomi i så stor utsträckning mist förtroende för sin traditionellt viktigaste allierade är ganska dramatiskt, som Pål Steigan påpekar.
En bidragande orsak till opinionsläget är att USA:s sanktionspolitik påverkat sysselsättningen, ökat risken för arbetslöshet, och minskat vinster i tyska företag.
Om Tyskland ger efter för USA:s sanktionspolitik mot Iran så kommer tyska företag att förlora betydande exportinkomster och investeringsmöjligheter. Om Tyskland inte gör det så riskerar man skarpa sanktioner från USA.
Nu uppger den tyska regeringen att man ”så gott det går” ska hjälpa tyska företag som riskerar sanktioner från USA. Inte särskilt starka löften kan man tycka. ”Germany’s Economy Minister Peter Altmaier has promised German enterprises, which may be affected by US sanctions against Iran, support within the country’s abilities.” Sputnik News 22/5 kl 18.30
Vilken väg än Tyskland väljer så lär det inte förbättra tilliten till USA!
i Andra om: Tyskland, yttrandefrihet, Ryssland,Kina, demokrati, opinion, sanktioner, USA, Politik, Iran, massmedia
22 svar till “Tyskarna har mycket större tillit till Ryssland och Kina än till USA.”
Bra att Tyskland börjat komma till insikt. Snart bara Polen, Sverige, de baltiska småstaterna och kanske Finland som fortfarande litar på att krigsalliansen USA/Nato, som väsentligt utökat sin närvaro i Östeuropa efter utbrottet av den ukrainska krisen 2014 är någon slags beskyddande frälsare vars huvuduppgift är att skydda oss mot USA:s huvudfiende Rysslands påstådda aggressivitet, efter utbrottet av den USA/EU stödda ukrainska kuppen 2014. Moskva har många gånger uttryckt sina protester mot NATO:s militära uppbyggnad och säger att detta drag kommer att undergräva regional stabilitet och resultera i en ny vapenkamp.Hc3v
Rysslands talesman Dmitry Peskov har reagerade starkt mot förslaget om inrättandet av en permanent amerikansk bas i Polen, men understryker att ”Polen har en suverän rätt att upprätta en amerikansk militärbas på sitt eget territorium samt betonade att Moskva i sin tur var redo att reagera på Natos expansion av infrastrukturen.
Den gradvisa utvidgningen av Natos militära infrastruktur mot våra gränser, bidrar den omedelbara strategin för Natos militära struktur till våra gränser inte på något sätt till säkerhet och stabilitet på kontinentet, tvärtom leder dessa expansionistiska åtgärder naturligtvis till motåtgärder mot den ryska sidan för att balansera pariteten som bryter varje gång”, sa Peskov på måndagen.
Polens åtagande ger ett betydande stöd, som kan uppgå till två miljarder US dollar, genom att etablera gemensamma militära installationer och skapa en mer flexibel rörelse för amerikanska styrkor.
”Tillsammans kan Förenta staterna och Polen bygga ett ännu starkare band som garanterar säkerhet och friheten för sitt folk under kommande generationer, enligt dokumentet, som återspeglar den polska beredskapen att dela försvarets utgifter med den amerikanska regeringen och att fatta beslutet om att distribuera trupper i Polen mer kostnadseffektivt för Washington.
Från det polska försvarsdepartementets synvinkel skulle utplacering av de amerikanska trupperna i Polen skicka ett meddelande till Ryssland om att Washington är redo att skydda sina allierade i Östeuropa. ”Permanenta amerikanska trupper i Polen kommer att skicka ett tydligt budskap till Ryssland om USA:s stöd till sina östeuropeiska allierade”, tillkännagav dokumentet.
Detta kan man inte bara tacka Trump för. När Obama besökte Tyskland för första gången skedde det inför entusiastisk och stor publik. När han kom på sitt andra besök talade han inför ett hundratal utvalda bakom bepansrat glas. Tyskarna kände sig grundlurade av denne man som lovat fred men fortsatte krigen.
Tyskland var den underdånigaste vasallen under det kalla kriget. Propagandan utnyttjade landets delning för att underblåsa rädslan för Sovjetunionen. Dagens Tyskland är långt mer kluvet och det finns en tämligen stark prorysk opinion, men medierna är fortsatt helt i händerna på russofoba kretsar. Vem hade trott sig behöva yttra orden att Europas hopp står till Tyskland ? Eller snarare till det tyska folket. Klart är att de nordiska länderna driver vind för våg och skall de hjälpas till en politik som tryggar freden i Europa och Asien måste de stora nationerna i Europa föregå med gott exempel.
Det märkliga men även hoppingivande är att de som tidigare var vänster- eller högerinriktade kan förena sig, vilket har skett i Italien. Där har en programpunkt för den nya koalitionen varit avskaffandet av sanktionerna mot Ryssland. Nu ser det visserligen ut som att demokratin åsidosätts för andra gången inom loppet av några år i Italien, där det nya regeringsprojektet fälls av den icke folkvalde presidenten, som åberopar svepskäl för att inte godta förslaget. Det stora brottet som den nya koalitionen begått är att de är EU-kritiska och -skeptiska. Det räcker som skäl för att demokratin skall läggas åt sidan.
Vid Kubal i Sundsvall är över 200 arbeten hotade av USAs önskan om att rädda sin aluminiumindustri med våld. Nu har man förlängt tidsfristen för att ge främst de amerikanska företagen som drabbas mer tid att lösa sin sourcing. Risken för att arbetarna i Sundsvall blir utan jobb är allt annat än över. Då den amerikanska aluminiumindustrin gått kräftgång i decennier med lönsamhetsproblem och nedläggningar, så är frestelsen för USA att med våld rädda sin industri allt för stor.
Då sanktionerna och bråken i samtliga fall från USA handlar om att med hot och våld rädda krisande industrier i sitt land, måste alla länder se sig om efter alternativ och hålla alla dörrar öppna. Hoten mot Nordkorea handlade om den krisande kolindustrin i USA, Trump hade gett massa löften till kolindustrin. Sannolikt gick Kina med på att köpa mer från USA, för att hjälpa Trump infria sitt löfte till kolgruvearbetarna. På bekostnad får man förmoda på nordkoreas arbetare.
Det finns stora regionala skillnader i Tyskland vad gäller attityden. När jag var i hjärtat av ruhrområdet på semester var sanktionerna purfärska och de tyskar vi talade med tyckte inte det var bra.
För att skydda sig från att en stor partner med våld försöker lösa sin industris problem, måste man diversifiera. Bland annat försöker USA sälja frackinggas och vi skall visst bygga en hamn för att ta emot denna skitiga och dyra gas. Mycket av konflikten i Europa handlar om att vi skall köpa denna gas, eftersom Europa är typ den enda exportmarknad som skulle ha råd med gasen. Men med tanke på USAs agerande bör man nog tänka både en och två gånger innan man börjar göra sig beroende av denna gas, för kommer USA nånsin bli mätt? Kommer de vilja ta mer marknad, ta ut högre priser. Definitivt inte värt att investera miljarder i gasinfrastruktur så som gashamnar och båtar.
Problemet med opålitliga gasleverantörer är ganska stort och är en stor del i konflikten av Ukraina, det stals så mycket gas i Ukraina att det var en stor svart gasmarknad internt men även i alla grannländer. Ukraina hade en nära dubbelt så stor per kapita konsumtion av gas, på ett land med 50 miljoner människor, det beror naturligtvis inte på att man i Ukraina kokar dubbelt så mycket borsjtj. Såna mängder stulen gas måste naturligtvis sålt till andra länder, för tänk er, nästan en hel årsförbrukning av gas för 50 miljoner på en svart och korrupt marknad. Det är omfattningen av problemet.
Du, Anders, måste ha varit mycket förtjust i TV programmet ’Fem myror är fler än fyra elefanter’! Du har många sådana här liknande artiklar där du jämför länder emellan. Men statistik är inte allt. Det förklarar inte t ex i den här artikeln hur arbetarklassen i Ryssland och Kina mår på grund av att tyska medborgare vill handla mer av Ryssland och av Kina.
Jag vet inte det, gör du?
Lika mycket som jag vet hur den grekiska, amerikanska, engelska, irländska och med flera andra nationers arbetarklass mår.
Du kan bara gå in på You Tube och googla på ’poor living in russia’, och du får upp en hel del filmer om den utbredda fattigdomen i Ryssland. Jag valde den här:
https://youtu.be/SsLB1ZHe2ZQ
Klart det finns utbredd, men nu under Putin betydligt mindre fattigdom i Ryssland. Liksom i USA. Vad har denna aspekt att göra med artikeln?
Där handel och kapitalism förekommer, där förkommer även fattigdom.
Är handel dåligt menar du? Hade det varit bättre för arbetarna i Kina o Ryssland om all produktion konsumeras inom Kina o Ryssland?
Just nu stannar allt eller det mesta som dom ryska och kinesiska arbetarna har arbetar ihop i dom ryska (eller kinesiska) oligarkernas händer. I många fall får dom ryska arbetarna inte ut sina löner. Så frågan om handeln är malplacerad på en s k socialistisk blogg. Focus borde i stället vara på den ryska eller den kinesiska arbetarklassen och hur den mår, och inte tala så mycket om hur ’underbart klok’ Putin är.
Enligt rysk statistik så lever cirka 19 miljoner ryssar under fattigdomsstrecket.
Vi ska som socialister inte förvalta den borgerliga kapitalistiska staten, oavsett vilken nation den tillhör.
Och vad har det med artikeln att göra?
Vilka fakta finns nu om ” I många fall får dom ryska arbetarna inte ut sina löner.”
Artikeln handlar om handeln med Ryssland och Kina. Och det angår den ryska och den kinesiska arbetarklassen – det eftersom de tillverkar produkterna i dessa länderna. Så jag anser att arbetarklassen i båda länderna har synnerligen något med handeln med resten av världen att göra. Eller trodde du att varorna som vi köper producera sig själva?
Eftersom du frågar antar jag att du inte följer dom ryska kommunisternas arbete i Ryssland. Det borde du göra. På Rysslands Kommunistiska Arbetarpartis hemsida finns det ett flertal artiklar som handlar om rysk arbetarklass kamp. Som de här:
https://rkrp-rpk.ru/2018/04/24/срочно-продолжение-борьбы-в-климовск/
https://rkrp-rpk.ru/2018/05/24/российские-олигархи-массово-обзавод/
jag håller med Kerstin. Visserligen uppför sig Putin anständigt internationellt, men handel som ska gynna fåtalet oligarker i varje frihandelsunion är naturligtvis motsatsen till socialism och kommunism.
Varje land borde givetvis se till att bli ekologiskt hållbart nationellt i stället, behålla sin egen produktion och kompetens på olika saker, likt Kuba, eftersom det stärker varje land och minskar onödiga transporter.
Det är inte visat att detta skulle vara särskilt uttalat just i kapitalistiska Ryssland.
Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti.. Vad är det som är fel med att Rysslands president Vladimir Putin vill att Rysslands ekonomi växer? Drömmer du om att göra en historisk tidsresa.. med återgång till det forna Sovjetunionens Ryssland?
Den uppåtgående trenden i den ryska ekonomin fortsätter. Det är ett grundläggande villkor för ett genombrott när det gäller att lösa sociala, infrastrukturs, försvars och andra uppgifter. Tillväxten i den ryska ekonomin bör överstiga globala siffror, vilket är det grundläggande villkoret för ett genombrott, anser Rysslands president Vladimir Putin.”Att öka landets ekonomiska potential är den viktiska källan till ytterligare resurser. Det här är en mycket utmanande uppgift, men jag är övertygad om att vi är redo att lösa det. En ökning av bruttonationalprodukten (BNP) per capita med 1,6 gånger i mitten av 2020 är en av de viktigaste uppgifterna”.
Putin betonade också behovet av att minska den offentliga sektorns andel av ekonomin. För att låta ekonomin arbeta i full kapacitet måste företagsklimatet förbättras dramatiskt med högsta möjliga affärsfrihet och konkurrens.
Presidenten satte ett mål att minska fattigdomsminimum i hälften de närmaste sex åren och sade att ”ryssarnas välbefinnande och deras familjer borde ha högsta prioritet”.
https://www.rt.com/business/419840-russia-wheat-sold-half-world/
https://www.rt.com/business/403932-russia-organic-food-export-gmo/
https://www.rt.com/business/427991-total-billions-russian-arctic/
https://www.rt.com/business/427285-crimea-shelf-gas-reserves/
Det är inget fel att Putin vill att Rysslands ekonomi ska växa. Men tyvärr – som i Sverige – får den ryska arbetarklassen inte ta del av den ekonomi som de är med att producera.
Se mina länkar ovan, särskilt den sista om oligarkerna. Och den här:
https://rkrp-rpk.ru/2018/05/27/росстат-сообщил-о-росте-доходов-гражд/
Sanningen är nästan aldrig den som presenteras i statistiken.
Du säger att presidenten [Putin] har satt upp ett mål att minska fattigdomsminimum i häften de närmaste sex åren. Som du vet så var det omkring arton (18) år sedan som han fick makten i Ryssland. Så varför har han inte gjort något för att minska fattigdomen under dessa åren? Allt kan inte vara på grund av sanktionerna. Många rika ryska ’brats’ stoltserar sig med bilar i lyxklasser, hästar, diamanter, guld – och säger att det inte finns någon fattigdom i Ryssland.
Men den här girigheten finns inte bara i Ryssland. Den finns överallt i USA, i England, Frankrike och med flera kapitalistiska länder. Klassklyfterna ökar och överklassen – och medelklassen – snor sig en stor bit av kakan. En kaka som arbetarklassen har arbetat ihop åt dom.
Det är angloamerikanska oligarkins hittillsvarande hegemoniska makt som begränsar alla andras frihet att ordna sina samhällen. Angloamerikas rivaler tvingas därför stärka sin konkurrenskraft och förmåga att hävda denna internationellt så att sanktioner misslyckas. En av de mekanismer som ger denna nödvändiga konkurrenskraft är den morot som ojämlikheten innebär. Speciellt när människor därigenom sporras att anstränga sig och bli duktiga på det dom gör. Det innebär uppoffringar under viktiga delar av livet och många gånger påfrestningar på familjelivet. Om då inte belöningarna upplevdes kompensera för uppoffringarna minskar motivationen och därmed ekonomins styrka för det samhället.
I det sammanhanget bör man enligt min uppfattning särskilja samhällsnyttigt entrerenörskap från parasitärt och ha en klar upfattning om vad som avses med den uppdelningen. Att dra alla entreprenörer över en kam minskar det konstruktiva i samhällsbygget. Att som du generellt driva en klasskamp mot medelklassen i Marx (monopolkapitalistiskt sponsrade) anda minskar analogt samhällsbyggets styrka relativt den parasitära angloamerikanska parasiten. Oförmågan att se goda sidor hos den uppåtsträvande ’borgarklassen’ och dess ekonomi är en från Marx ärvd brist som var till gagn för den Brittiska maktelit som önskade försvaga rivalers konkurrenskraft genom att driva fram omstörtningar. Omisstänksamheten från socialisters sida mot den av imperialisterna sponsrade celebriteten Karl Marx är ett hinder för socialisters intellektuella utveckling.
Rimligen borde fördelningen av produktionsresultatet vara intressant på en socialistisk blogg oberoende av var konsumtionen sker. Om handel inte hör hemma på en socialistisk blogg så skulle Anders ta bort inläggen om imperialism om han följde ditt råd.
Jag har publicerat flera artiklar om fördelningen av produktionsresultaten.
”Nur 14 Prozent halten die USA für verlässlich (Rest zu 100 Prozent hier und im Folgenden jeweils „weiß nicht“)”
”Bara 14 procent tror att USA är tillförlitligt (100 procent vila här och i följande varje ”vet inte”)”
14% svarar att USA är en tillförlitlig partner, resten svarar ”vet inte”. 90% av de amerikanska trupperna är hemtagna från Europa, och alla européer utsätts för en massiv anti-Trumpkampanj via media ockuperade av miljöpartister. Om ZDF är ännu en globalresearch eller rt framgår inte, men utelämnandet av Trumpfaktorn är bestickande. Det är Trumps USA som inte ses som tillförlitligt, men men Putins pojkar föredrar Trump. Putin vill dela på USA och västeuropa, men bägge vet bättre. Enade vi stå, söndrade vi falla. Vi ska vara glada över amerikansk trupp i Europa, de bevarar freden. Vad som kommer från det befästa fattighuset vet ingen.
Europa måste bryta sig loss från den amerikanska politikens diktat.
https://deutsche-wirtschafts-nachrichten.de/2018/05/28/oekonom-europa-muss-sich-aus-dem-diktat-der-us-politik-loesen/
Förenta staterna har förlorat sin makt och trovärdighet i Mellanöstern.
De USA/EU-orkestrerade.. Ukrainas och Nordafrikas regimskiftespolitik har inte bara helt missat sina mål, men också ett spår av förstörelse, död, ödeläggelsen av fattigdom och förtvivlan i de berörda, på uppdrag av USA och västländerna, och ansvarar för inflödet av flyktingar som belastar Europa.
USA försöker att isolera Iran, trots att Iran följer villkoren i fördraget, är ett uttryck för att implicera ”regimskifte” i Iran. Syftet är att attackera Peking-Moskva-Damaskus-Teherans axel och delar av Bagdad som har gynnat status quo i Mellanöstern-regionen. Men det är också ett försök att övertyga eller till och med tvinga Europa i synnerhet att placera amerikanska intressen över sina egna intressen och att förneka internationella förpliktelser.
Indirekt berättar USA för resten av världen att avtal med USA behöver bara följas om de visar sig vara till förmån för USA. Men om den andra sidan är säkrad, riskeras att USA säger farväl till dessa kontrakt. Således utgör avtal med USA för motparterna ett uttryck för ett underordnande. Termen underordnad är diametralt motsatt till västerländska värden. Iran spelar en integrerad roll i planeringen av Silk Road, en del av One Belt-One Road-projektet. Kinas konstruktiva infrastrukturpolitik, som otvivelaktigt representerar maktpolitik, försöker motverka USA genom destruktiv regim-förändringspolitik. Hittills har ”väst” ofta refererat till en gemenskap av värderingar under amerikanska ledarskap. Nu blir skillnaderna mellan EU och USA synliga. Hur ser framtiden ut för de europeiska-amerikanska relationerna?
Kanske regeringen börjar få kalla fötter?
I min brevlåda låg idag en folder märkt med Tre kronor och var ”Viktig information till Sveriges invånare” Om krisen eller kriget kommer.
Än så länge har jag bara bläddrat löst i broschyren men det verkar som de vill jag mer själv ska ta ansvar för vad som händer. Börjar regeringen inse att de inte längre har någon säker stormakt att luta sig mot när de så väl behöver den?
Ska bli intressant att följa regeringens kommande attityd till Ryssland.