I en ledare i DN idag med titeln ”När ska Sverige tala klarspråk om Turkiet?” skriver chefredaktören Peter Wolodarski att:
* Den stat som fängslar flest journalister i världen har Sverige som god vän i EU.;
* Tystnaden om övergreppen i Turkiet måste brytas;
* Turkiet försöker helt eller delvis avskärma sin befolkning från världens sociala medier liksom Nordkorea, Eritrea, Kina, Vietnam, Iran. (Han nämner inte att USA:s statsförvaltningen i stället samlar in och kan läsa alla meddelanden på sociala medier);
* Strax före lokalvalen den 30 mars blockerade den turkiska regimen You­tube och Twitter, som premiär­ministern Erdogan beskrivit som en ”plåga för alla samhällen”;
* Den turkiska rättsapparaten används politiskt;
* Delar av landets maktelit är indragen i allvarlig korruption;
* Den kurdiska minoriteten saknar fullgott skydd.
* Trovärdiga rapporter finns att resultat i senaste valet manipulerats till det regerande AKP-partiets fördel;
* Turkiet inte respekterar de mest fundamentala fri- och rättigheterna.
* Förra sommaren möttes demonstranter i Istanbul av massivt övervåld från kravallpolis när de ville protestera mot ett byggprojekt;

* På denna blogg fanns 11 juni förra året en analys av Turkiets sociala situation som jag hänvisar till (http://jinge.se/allmant/vad-hander-i-turkiet.htm)

Peter Wolodarski riktar sedan sådan kritik mot Carl Bildt, som säkert många instämmer i.
Han påminner om att Sverige förra året välkomnade både den turkiske presidenten (mars) som premiärministern (november).
Inför Erdogans Stockholmsbesök i november skrev Carl Bildt ett debattinlägg i Dagens Industri med titeln ”Erdogans Turkiet på rätt väg”. Han skriver också ”Förstår inte Bildt att han med sin förvridna beskrivning kränker alla de turkiska medborgare som kräver alla människors rätt? Inser inte Bildt att hans linje är oförenlig med Sveriges internationella profil som en försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter?” Wolodarski har naturligtvis rätt i att ”Ingenting hindrar utrikesministern skarpt tar avstånd från Kremls folkrättsvidriga politik, kan han fördöma de turkiska angreppen på yttrande- och informationsfriheten.”

Men Peter Wolodarski kastar inte desto mindre delvis sten i glashus. Han kallar Kremls politik ”folkrättsvidrig”. Den bryter mot FN-stadgan, men detta har USA med allierade gjort betydligt oftare och med avsevärt större förödande följder än att Kreml anslöt Krim till Ryssland med förkrossande folkligt stöd och utan blodsutgjutelser. Krigen i Irak och Afghanistan, långt utöver ett FN-mandat. NATO:s Libyen-övergrepp med tiotusentals dödade, långt utöver FN-beslut och det aktiva militära och ekonomiska stödet från USA, Turkiet, Storbritannien till de alltmer al-Qaidadominerade rebellerna.

Dagens Nyheter skrev på bästa nyhetsplats 21/2, förra fredagen ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovytj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter. Det blir mycket svårt att svika de givna löftena.” Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen. USA och EU välkomnade detta dokument, där alltså även våldet på Majdan skulle utredas. (Bilden nedan är från Turkiet).

Ja, DN hade rätt – det var ”för bra för att vara sant” . En statskupp ägde rum följande dag, utan protester bland dem som sa att de gillade överenskommelsen dagen innan. När oppositionsledaren Klitscho meddelade överenskommelsen på Majdan stormades scenen av högerextremister och Yarosh, en av högersektorns ledare förklarade att man inte tänkte lägga ned vapnen förrän presidenten avgick enligt New York Times. Beväpnade aktivister från Maidan intog sedan snabbt parlamentet och presidentens residens. President Janukovitj försvann, rädd för att bli arresterad eller dödas sedan hans bil hade beskjutits.

Dagens Nyheter har helt tigit om sin helomvändning från en dag till en annan och sitt reella stöd åt statskuppen i Kiev.

Turkiet har tydligt och folkrättsvidrigt på olika sätt stött rebellerna i Syrien. Nyligen publicerades en artikel där ledande medlemmar i den turkiska regeringen och administration diskuterade hur turkiska styrkor skulle göra ett anfall mot en byggnad i Turkiet nära Syriens gräns, skylla på Syrien och sedan ha detta som skäl för att angripa Syrien. Vem tror att inte bara Erdogan och Obama känner till detta?
Proletären skriver 2 april ”Nedskjutningen av ett syriskt plan, attacken mot den syrisk-armeniska staden Kessab och de avslöjade invasionsplanerna mot Syrien visar att Turkiets krigspolitik mot grannlandet fortsätter.När Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan höll sitt segertal på valnatten 30 mars gjorde han på nytt ett aggressivt utfall mot grannlandet i söder. Syrien är ett land som är i krig med oss, sade den turkiske ledaren.”
Wolodarskis påpekar helt riktigt att utrikesminister Bildt kan kritisera både Ryssland och Turkiet. Och Bildts syn på Turkiet, och fullständiga avsaknad av kritik mot USA för dess mycket allvarligare folkrättsvidriga övergrepp, jämfört med Ryssland, är mycket allvarligt.
Men också Wolodarskis och DN:s brist på analys och kritik av USA:s mycket större övergrepp är mycket allvarligt, liksom den totala tystnaden om helomvändningen efter och stödet till statskuppen i Kiev med dess starka inslag av fascism, vid sidan av berättigat folkligt missnöje. När skriver Wolodarski en kritik analys av Svoboda och den fascistiska rörelsen i Ukraina? Var finns kritiken mot USA:s och EU:s långvariga folkrättsvidriga intervention i Ukrainas inre angelägenheter?
Nej, slutintrycket är att Wolodarski på sätt och vis är lika ensidig och – medvetet – blind som Bildt!

i Andra om: Turkiet, Erdogan,svek, Carl Bildt, Massmedia, USA, Politik, Ryssland, Ukraina Dagens Nyheter demokratitwitter miljön rättvisayttrandefrihet desinformation