Idag skriver han ett av sina ironiska kåserier på ledarplats i Svenska Dagbladet igen.

Oftast när jag läser honom så blir jag full i skratt, så även idag. Att han är en pro extremliberal vet de flesta och knappast någon tar väl honom längre på allvar. Klingande mynt är det enda ljud han egentligen värdesätter och vem som försörjer honom är för mig en gåta.

Så här skriver han: Trängsel uppstår när många människor vill något, har ambitioner, möts, gör affärer och uträttar saker på en liten men attraktiv yta…

Om trängselskatten: ”…en skatt som ska minska ”trängseln” och göra det lite mysigare, friskare och tystare inne i staden. Vilket trams!”

Att luftföroreningarna i stan årligen dödar massor av människor blir, i hans ögon, trams. Ändå så torde miljön runt Sveavägen innebära en 100-procentig garanti för hans kommande hjärt- och kärlsjukdom, emfysem och liknande.

Men så länge mynten klirrar så sover Thomas Idergard lugnt vidare. Antagligen så är han också drogliberal och skulle utan tvekan sälja heroin till sina egna barn så länge det ger klirr i kassan.

Lyckligtvis har vi en samhällsordning där förhoppningsvis klokare personer har att fatta besluten. Visst, man kan ju undra ibland men beslutet om trängselskatt tillhör definitivt de beslut som faktiskt höjer livskvaliteten för det stora flertalet av de som bor eller arbetar i innerstan.

Att det inte är speciellt välbeställt med logiken vet vi som ibland roar oss med att ta del av hans intellektuella magplaskande. Han rekommenderar nämligen avslutningsvis att de som inte gillar föroreningar och buller ska flytta till Arvidsjaur.

Han inser uppenbarligen inte att det skulle bli ett himla liv och ett kiv i Arvidsjaur om alla som gillar ren miljö och tystnad flyttade dit. Fast, å andra sidan blev det nog helt tyst utanför Idergards lägenhet på Sveavägen.

Det kanske trots allt är han som är smart..?

[i] Läs Idergards kåseri i SvD