Dagligen upptäcker jag saker politiker säger, eller gör, som jag inte förstår. Det har jag gemensamt med de flesta som läser denna hemsida.

Och nu har jag fått en bra idé.

Jag instiftar härmed The Stolpskott of The Year Award.

I praktiken får jag ge mig ut och leta upp något gammalt hockeymål och såga i bitar. Och skaffa några brädstumpar att montera rörbitarna på. Själv får jag väl nominera kandidaterna och sedan överlåter jag åt läsarna att rösta fram årets vinnare.

Hur man sedan ska lyckas överlämna det icke helt åtråvärda priset till vinnaren vet jag inte. För inte blir jag insläppt i Rosenbad med en rörstump på en platta. Dessutom är det säkerligen ohälsosamt att överlämna priset ute på något av stadens torg när vinnaren valtalar.

Livvakterna buntar ihop undertecknad INNAN de frågar vad jag är ute efter. ”En skäggig gubbe kommer med ett paket till ministern…” Nä, det kan jag glömma.

Att skicka trofén på posten går ju, men då måste ju Säpo undersöka den innan den kommer fram. Kanske ska man sända den direkt till Säpo f.v.b. till vinnaren? Tja, inte vet jag. Det finns säkert någon av er som läser detta som har konstruktiva idéer.

Men kandidater saknas minsann inte. När det gäller statsråden kan man redan nu konstatera att merparten i den gruppen måste anses som mycket starka kandidater.

De första kandidaterna är:

Tomas Bodström, kandidat nummer ett till The Stolpskott of The Year Award.

Idag berättar nämligen TT: ”Sparkrav på Kronobergshäktet, Kronobergshäktet ska spara motsvarande 38 tjänster under nästa år. Sparbetinget slår hårt mot verksamheten. Exakt hur många tjänster det rör sig om är osäkert, men det är åtskilliga, säger häkteschefen Lars-Åke Pettersson.”

Bara för några veckor sedan så berättades jag att anstalten Hall måste sparka 40 fångvaktare på grund av de ekonomiska nerdragningarna. Detta i en situation då fångarna får skjutvapen och telefoner insmugglade.

Den första utländska kandidaten är:

George W Bush. För i dagens nummer av SvD läser jag att ”George W Bush säger att attentatet i Jeddah visar på att det finns terrorister som går lösa.”
(s 17)