”The making of a president” – pengar och smutskastning avgörande?


Det är allt tydligare att en stark ekonomi är av avgörande betydelse i valen i USA. Bidrag från rika personer och storbolag blir alltmer framträdande. Beloppen är klart högre i detta presidentval än 2008. Detta har underlättats av ett beslut i högsta domstolen i januari 2010 (Citizens United), som i praktiken ökar möjligheten till stora donationer. I sin tur ökar detta stora donatorers inflytande på den valda presidentens politik. Då och då skrivs i vanliga massmedia om presidentens tacksamhetsskuld till donatorer, säkert med all rätt. I år står valet mellan Obama som många ser som en misstänkt krigsförbrytare och mångmiljonär som betalar mycket litet skatt (Romney).

Många av uppgifterna i detta blogginlägg kommer från artikeln ”Political Advertising: A bull market” av Mc Chesney & Nichols i aprilnumret av utmärkta ”Monthly Review – an independent socialistic magazine”, grundat 1949 och med en artikel av fysikern Albert Einstein i första numret. Prenumerera! (http://monthlyreview.org).

Största delen av pengarna går till TV-inslag. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner USD till TV-reklam, medan beloppet beräknas bli 5 000 miljoner USD i år – ungefär
33 250 000 000 kr i dagens penningvärde. Och detta har inte ökat tillförlitligheten eller kvaliteten i TV-inslagen. Massmedia rapporterar i år att smutskastning av motståndaren är ett dominerande inslag.
Ett genombrott i strategin för presidentkampanjer presenterades för mer än 40 år sedan av Joe McGinnis 1969 i den mycket uppmärksammade boken ”The Selling of the President”, där han satte fokus på ett nytt fenomen ”the marketing of political candidates as if they were consumer products”. Och på den vägen är det. McGinnis visade hur Nixon i presidentvalet 1969 kom att satsa på kommersiella TV-inslag. McGinnis skrev ”This is the was they’ll be elected forever”.

År 1972 spenderades 37 miljoner USD totalt på politisk reklam i TV, vilket var fyra gånger mer än 1960. Dessa 37 miljoner USD 1972 motsvarar 200 miljoner år 2012.
Detta innebär att man i årets presidentval spenderar 25 gånger mer på TV-reklam än 1972.

Och det lönar sig att ha gott om pengar för TV-annonsering. Inför presidentvalet 2008 samlade Obamas kampanjstab inte bara in pengar från allmänheten, han fick också 14,9 miljoner US Dollar (USD) (omkring 100 miljoner kronor) från Wall Street, varav 1 miljon USD från Goldman Sachs. Analytiker menar att Obamas klart större resurser, inte minst i satsningar på traditionella republikanska delstare, än opponenten McCain hade ett avgörande inflytande på Obamas seger.

Denna utveckling går också igen i kongressvalen. Totala antalet TV-annonser inför kongressvalen 2010 var närmare 2,9 miljoner – en ökning med 250 % på 8 år.
Robert Spero visar i boken ”The Duping (duperande, bedrägeri) of the American Voter” 1980 i noggranna fallstudier att alla slags politiska reklaminslag rutinmässigt har bedrägliga (”fradulent”) inslag med smutskastning av motståndare, som inte skulle godkänts för kommersiella annonser.

Men det var då det. Nu är det mycket värre. Forskning visar att andelen negativa politiska TV-inslag, inkl. de med smutskastning, ökat från 50 % år 2000 till 60 % år 2008. Och andelen var av allt att döma större vid kongressvalen 2010 (”unpreccedent”) och är mer framträdande inför detta än inför föregående presidentval.

Och smutskastning har effekt. Ett känt exempel är från presidentvalskampanjen 1988. Inför presidentvalet år 1988 ledde den demokratiske kandidaten Dukakis över G Bush, de äldre, med 17 %. Bush kampanjgäng kom på att Dukakis gett permission till en färgad fånge, som under permissionen våltog en vit kvinna. De kunde blåsa upp detta till, liksom en nedsmutsning av hamnen i Boston till orimliga proportioner.

Sonen GW Bush var inte mycket sämre. Jag tänker inte på hans mycket tveksamma seger år 2000 utan på kampanjen inför valet år 2004. Under sommaren ledde demokraten John Kerry, och hans insatser i Vietnam som dekorerad soldat i framträdanden med hans ”band of Vietnam brothers” kontrasterade mot Bush som undvikit att ta värvning. Då framträdde en oberoende grupp ”Swift Boart Veterns for Truth” som i en serie TV-annonser förde fram budskapet att dekorerade Kerry egentligen varit en fegis i Vietnam och förått sin soldatkompisar i Vietnam, och detta hade framgång.

Politiska budskap har fått minskad sändningstid av TV-bolagen.1952 fick kandidaterna 60 minuter på sig, 1972 20 minuter medan tiden var nere i 5 minuter år 1988.

TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag. I början av 1990-talet svarade dessa för 2 % av vinsten medan de beräknas svara för 20 % 2012. Och här behövs knappast några säljinsatser av TV-bolagen och de får betalt i förväg.

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen en kraftig ökad kommersialisering av politiken där presidentkandidaterna blivit en handelsvara som ska säljas in, och som då också blivit mycket beroende av rika och av storbolag. Den ökade smutskastningen, de fula tricken och den minskade tiden för seriös debatt har inneburit att demokratin kraftigt urholkats, hur än den definieras. Om denna utveckling har samband med det låga valdeltagandet i USA vet jag inte, men folk är där kanske lika trötta på politisk TV-reklam som på annan TV-reklam.


intressant.se, , , , , , ,
, ,,,

DN 2/9 SvD 2/9 DN1 DN2SvD 30/8DN 30/8DN huvudledare SvD ABExpressen SvT Newsmill Monthly ReviewDN SvD Aftonbladet Expressen SvT