Vår pensionerade ambassadör och före detta kabinettssekreterare Sverker Åström har alltid tillhört de frispråkigas skara.

Han gör sig med jämna mellanrum till tolk för många inom utrikesförvaltningen. Kanske inte alla, men många. Och i dagarna har det varit diverse diskussioner om Olof Palme av naturliga skäl. Bland annat undertecknad har frågat vad Palme skulle ha sagt om USA:s olagliga ockupation och angreppskrig mot Irak.

Sverker Åström: Det är naturligt att man i dessa dagar då minnet av Olof Palme lever starkt ställer sig frågan hur denne hade reagerat inför Irakkriget. Med största säkerhet är svaret att han hade rutit till ordentligt, med vrede och indignation, samtidigt med sorg att det av honom älskade Amerika tagit denna väg. Beträffande konflikten Israel-Palestina, som enligt tidigare uttalanden från svenska regeringen är den för världsfreden allra allvarligaste konflikten, sägs några ord om att ”utrymningen av Gaza var ett modigt första steg mot ett fullständigt tillbakadragande från ockuperad palestinsk mark och avveckling av bosättningarna”. Det är ett totalt missvisande uttalande. Det var ingen modig handling. Israel ville sedan länge bli av med den besvärliga och kostsamma ockupationen av Gaza. Som betalning för denna gest har man nu fått fria händer av USA att utan begränsning fortsätta att utvidga bosättningarna på Västbanken.

När jag uttryckt liknande tankar så har jag fått sura kommentarer från alliansens alla högerpartier, eller snarare deras sympatisörer. Men jag är långt ifrån ensam om att anse att vår utrikespolitik skulle varit mycket tydligare om Palme och hans dåvarande regeringskollegor styrt landet idag.

Sverker Åström uttrycker i sin artikel att regeringen inte TÖRS säga något som går emot den amerikanska administrationen. Ser man till Thomas Bodströms aktiva strävan att skapa en svensk Patriot Act så kan man givetvis gå ett steg längre. Den svenska regeringen VILL inte säga något

Helle Klein skrev i en ledare i Aftonbladet:

Världen ser på många sätt annorlunda ut i dag. Det finns en risk att vi hamnar i ett förenklat ”det var bättre på Palmes tid” -tänkande. Ändå går det inte att komma ifrån att just Olof Palmes förmåga att dra in världen i svensk politik och låta Sveriges röst ljuda på den globala arenan alltför ofta saknas i dag.

Jag skulle vilja påstå att viljan praktiskt taget är obefintlig idag. T.ex. så är vår utrikesminister mycket kritisk mot israels ständiga brott mot folkrätten, Genève-konventionen och FN:s resolutioner. Hon har vid något enstaka tillfälle uttryckt sin kritik i media och sedan har hon blivit tyst.

Man kan bara spekulera i orsakerna att hon tystnat. För det är inte svårt att upptäcka att vår regering går i USA:s ledband.

Missa inte Sverker Åströms artikel!