Tal på segerdagen 9 maj II – Barbara Brädefors, i Dresden våren 1945



9 maj är segerdagen i andra världskriget för många. I väst brukar 8 maj räknas som segerdagen, men i halva Europa är det 9 maj som gäller. EU har försökt blockera ett gemensamt firande genom att göra 9 maj till ”Europadagen”. De som deltog i mötet på Sergels torg 9 maj kunde fira både segern över Hitlerfascismen och ett Europa fritt från nazidiktatur. Jag har här förmånen att här återge tal av en medlem i arbetsgruppen för 9 maj, Barbara Brädefors, som tillhörde fiendesidan i kriget, som hon sa.
9  maj 2014 18298_9maj
Talet.

Talet.
”God kväll alla på torget och gratulationer på segerdagen!

När vi delade ut flygblad om vårt möte i dag undrade en del yngre människor vad det var för märkligt med just 9 maj för 69 år sedan. Datumet är inte så viktigt men om samtidigt hela den historiska händelsen har fallit i glömska så är det ett förskräckande varningstecken.

Så går det när skolämnet historia försummas, när kunskap om andra världskriget kommer från Hitlerbiografier, när historieskrivningen överlåts åt borgerliga media och när den Europeiska Unionen döper om just den 9 maj till ”Europadagen”.

Men fråga äldre svenskar, fråga äldre från olika länder, fråga ryssar i alla generationer om betydelsen av denna dag, segerdagen, som följde på Hitlertysklands kapitulation i Berlin den 8 maj 1945. De vet.

Sovjetunionen och dess Röda armé har stått för lejonparten i kampen mot fascismen före och under andra världskriget. Ja, det fanns också partisankamp, det fanns i viss utsträckning krigsmaterielleveranser från de allierade och en mycket senkommen andra front. Men först och främst har vi Sovjetunionen och dess folk och armé att tacka för segern över den tyska imperialismen i nazisternas kläder. 26 miljoner döda och ett sönderslaget land- det är sår som aldrig läker.
Berlins fall imagesCARRKPO1

Den ryska poeten Jevgenij Jevtusjenko skriver 1961 i sin berömda dikt ”Tror du att ryssarna vill ha krig?” följande rad: ”Soldaten dog inte bara för det egna fosterlandet i världsbranden”. Fascismens krossande hjälpte hela Europa, ja hela världen. Länder befriades, mördandet upphörde, kampen mot kolonialsystemet fick ny kraft, flera länder påbörjade en socialistisk utveckling. I Sverige fick välfärdsidéer skjuts framåt i efterkrigsprogrammet. Och människorna fick tillbaka hoppet.

Hur har det då gått för Europa? Bara två år efter krigsslutet inleddes med Trumandoktrinen ett kallt krig. Detta kalla krig begravdes officiellt för 23 år sedan men de grundläggande motsättningarna i världen har inte förändrats. Därför kunde fascistiska idéer och rörelser övervintra.

Högerextrema och nyfascistiska krafter träder fram med destruktiva, människofientliga idéer under en kapitalism i kris och strävar efter och får politiskt inflytande. De skyr inga våldsattacker som mordbrand i Odessa.

USA/NATO tillsammans med EU arbetar intensivt för att tvinga in hela Europa i sin ekonomiska och politiska intressesfär. Vi upplever hur en ständig, latent rysshets blir aggressiv igen och blir till krigshets. ”Det pågår en rysk offensiv i Europa” skriver en gästledarskribent i Svenska Dagbladet. Massmedia orerar om att Ryssland hotar de baltiska länderna, Ryssland hotar Finland, Ryssland hotar Gotland. Polen ropar efter NATO- trupper till sitt territorium.

De NATO-vänliga partierna i Sverige säger: nu kan vi inte vänta längre med ett medlemskap. De senaste månaderna har visat att NATO och EU inte skyr några medel att förverkliga konceptet om att sluka Ukraina. Fascistiska krafter duger som murbräcka och Sveriges utrikesminister nonchalerar detta och har bara ett mål att det av honom och Polens utrikesminister konstruerade östliga partnerskapet inte krackelerar.

Det är för att samla opinionen mot fascism och krig som vi har ordnat vårt möte i dag, med utgångspunkt i våra kunskaper om imperialismen och om kampen mot fascismen på 1930- och 40-talet.
Jag vill använda några minuter för några personliga minnen från våren 1945. Då var jag 7 år gammal och befann mig på fiendesidan, i min hemstad Dresden i Hitlertyskland, 18 mil söder om Berlin. Staden blev den 13 februari 1945 av engelskt och USA-flyg terrorbombad med fosfor- och brandbomber, hela innerstaden utplånades och mellan 25 000 och 30 000 människor dog. (Bild från terrorbomningen av USA och Storbrittanien ses nedan).
Dresden 1945 untitled

Vårt flerfamiljshus brann ner och min familj blev hemlös. I slutet av april bodde vi hos morföräldrarna i en liten by några mil norr om Dresden. Här upplevde jag Röda arméns inmarsch i gestalt av den andra ukrainska fronten som hade befriat Tjeckoslovakien och var på väg från Prag till Berlin och det avgörande slaget om Tysklands huvudstad.

Flera hus i byn stod tomma, människor hade flytt västerut av rädsla för ryssarna. Hos mina morföräldrar fanns ingen rysskräck utan försiktig avvaktan. Morfar som var byggnadsarbetare och socialdemokrat hade tidigare varit borgmästare i en annan by i trakten.

1933 när fascisterna förbjöd alla demokratiska partier ville morfar inte bli medlem i Hitlers NSDAP och avsattes därför som borgmästare. Han var ingen tysk motståndskämpe (det fanns många sådana), men han var antifascist. Till vårt lilla hus hittade en ung ukrainsk officer som vi för enkelhetens skull kallade för Peter. Han hade antagligen läst tyska i skolan och kunde med viss möda göra sig förstådd med morfar.

Pjotr besökte oss flera gånger och han och morfar satt då i köket och diskuterade. Han kom med en boll till mig som han hade sett i en av de övergivna gårdarna. Allt var i rörelse och även Pjotr blev förflyttad. Efter månader eller år, jag minns inte detta,kom en present, en ukrainsk tallrik i trä att hänga upp på väggen. När jag vid 11 års ålder hade började läsa ryska i skolan kunde jag efter ett tag lista ut ett ord på tallrikens kant : xleb, bröd.

När kommunister och socialdemokrater gick samman i DDR 1946 blev morfar medlem i Tysklands socialistiska enhetsparti. (Logotype nedan).
Tyskland socialistiska enhetspartiet 100px-SED_Logo_svg

I DDR var 8 maj helgdag och firades som befrielsens dag, det vill säga Tysklands kapitulation. Men att få stå här en 9 maj och segerdag känns högtidligt och historiskt.


i Andra om: , , ,, , , , , , , , , ,, , , , ,

DN Slaget vid Stalingrad 2/2 DN om fascism SvD 2/2Björnbrum Intervu i Junge Welt Internationalen nr 5 2013 Aftonbladet Japetus öga Russia Today Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12


15 svar till “Tal på segerdagen 9 maj II – Barbara Brädefors, i Dresden våren 1945”

  1. ”De som deltog i mötet på Sergels torg 9 maj kunde fira både segern över Hitlerfascismen och ett Europa fritt från nazidiktatur”

    Tyvärr kunde de inte fira att Europa på något sätt blev fritt från diktaturer för alla de länder som Sovjet ”befriade” installerade de kommunistiska marionett diktaturer i. Med undantag för de länder de efter kriget annekterade, så som Estland, Lettland, Litauen, Kaliningrad, samt en del av Polen och Finland. Sen kan det ju nämnas att Ryssland/Sovjet är ett av det största imperialistiska stadsbyggena i världshistorien.

    ”Men först och främst har vi Sovjetunionen och dess folk och armé att tacka för segern över den tyska imperialismen i nazisternas kläder.”

    Detta är en ren propagandalögn som tyvärr fortfarande är väldigt populär i kommunistkretsar. Alla militärhistoriker är överens om att USA/England ensamt hade kunnat besegra Tyskland. I längden hade tyskarna aldrig kunnat stå emot den amerikanska industriproduktionen, vilken var mycket större än Tysklands. Dessutom gjorde Englands överlägsna flotta att Tyskland saknade möjligheter att importera de råvaror landet behövde. Sammantaget hade därför USA/England över tiden malt ner det tyska motståndet och ifall man tyckte att denna taktik gått för långsamt hade man alltid kunnat påskynda krigsavslutningen genom att sätta in atombomben.

    • En uppdelning av delar av Europa beslöts i Jalta av representanter för segrarmakterna Sovjetunionen, USA och Storbritannien. Det är riktigt att Europa blev fritt från nazidiktaturer. I flera av av länderna fanns starka kommunistiska eller socialistiska partier. Jugoslavien och Albaniens nationella befrielserörelser, ledda av ”kommunister” hade själva befriat landet från nazisterna (och inhemska medlöpare som Ustasa i Kroatien). I Grekland fanns en mycket stark kommunistledd befrielserörelse som besegrades med insatser från Storbritannien, medan Stalin inte gjorde något och inte fick göra något enligt Jalta-överenskommelsen. Jag kan inte detaljerna så bra på rak arm och är i Belgien idag. Det finns säkert skäl till kritik också mot Sovjetunionen. Min uppfattning är att kommande socialistiska stater måste ha mer demokrati än dessa och den inskränkta form av demokrati som vi har i USA och EU-länder t.ex. Det centrala ekonomiska området är ju undantaget t.ex.

      USA och Storbritannien lät Sovjetunionen bära nästa hela krigsbördan i 3 år 1941-44 och klev in då det var tydligt att Sovjetunionen (med stödd av olika befirelserörelser) troligen snart skulle besegra Naz-Tyskland. Dessförinnan hade man under 30-talet avvisat olika inviter och förslag från Sovjetunionen mot Hitler, en pakt som skulle kunnat (kanske avsevärt) förkortat och förminskat Andra Världskriget.

      Den främsta diktaturkramaren och diktaturstödjaren efter Andra Världskriget är USA, utan konkurrens. Många demokratiskt valda regeringar störtats i USA-stödda statskupper:Mossadeq i Iran 1953, Arbenz i Guatemala 1953, Sukarno i Indonesien 1965 (0,5-1 miljon dödade), Kung Sihanouk i Kambodja, Allende i Chile 1973, Grenada 1986 för att bara nämna några få. Stödet till diktaturer som shahens Iran, diktaturerna i Sydoastasien, i Sydkorea tidigare. Arbetet på och det aktiva stödet till den fascistinfluerade statskuppen i Ukraina är det senaste exemplet.
      Mandela var terroriststämplad i flera år efter det att han valts till president i Sydafrika. Etc, etc.

      Samtidigt har demokratin i USA alltmer försvagats och tömts på sitt innehåll, vilket jag försökta utreda ingående i tidigare blogginlägg.

      • ”Medan Stalin inte gjorde något och inte fick göra något enligt Jalta-överenskommelsen”

        Jalta överenskommelsen innebar att fria val skulle hållas i de befriade länderna i Europa. USA/England respekterade detta och de länder som de hade befriat, Norge, Danmark, Frankrike, Holland, Belgien, Luxemburg, Italien, Österrike och Västtyskland tilläts alla hålla fria val. Däremot tilläts inga fria val i de länder som Sovjet befriat varpå länder som Polen, Ungern, Bulgarien, Rumänien och Tjeckoslovakien förblev diktaturer. Dessutom när befolkningen i dessa länder krävde demokrati, vilket de gjorde i Östberlin 1953, Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 svarade Sovjet med att skicka dit stridsvagnar. Sen kan också nämnas att USA gav ett omfattande ekonomiskt stöd till de områden de hade befriat genom Marshallhjälpen, vilket kan jämföras med Sovjet som tvingade de länder de hade befriat att betala ett stort krigsskadestånd till Sovjet.

        ”Dessförinnan hade man under 30-talet avvisat olika inviter och förslag från Sovjetunionen mot Hitler”

        Att någon sådan pakt inte kom tillstånd är knappast förvånande för alla som är det minsta insatta i historien. 1) Enda sedan revolutionen 1917 hade Sovjet stött kommunistiska partier i Västeuropa i dessa partiers strävan att kullkasta demokratin och införa kommunistiska diktaturer. Därmed var det nog inte så konstigt att det inte fanns något intresse att samarbeta med Sovjet. 2) Under 1930-talet begick Sovjet ohyggliga brott mot mänskligheten, vilket återigen skapade en vilja i Västeuropa att inte samarbeta med Sovjet, 3) En militär allians mellan Sovjet och Västeuropa hade fullständigt ringat in Tyskland och i England/Frankrike insåg man att ett sådant agerande skulle ha uppfattats av Tyskland som en krigsförklaring. Därför i syfte att minska spänningarna och försöka undvika krig var en allians med Sovjet inte någon bra idé. 4) Sovjet var inte intresserade av att ingå en allians med Västeuropa villkorslöst. Stalin krävde tillexempel att territorier som Sovjet förlorat i samband med första världskriget (läs länder som blivit självständiga efter flera hundra år av ryskt förtryck) åter skulle ingå i det Sovjetiska imperiet. Av naturliga skäl var detta något som England/Frankrike både att juridiska och moraliska skäl inte kunde acceptera.

        • Det är riktigt att val ägde rum, t.ex. i Polen 1947, men att ”fria val” (i vår mening) inte ägde rum i nämnda länder, som tidigare inte haft demokrati, och i en del var starkt påverkade av fascimen, som Ungern under diktatorn Horthy och hans pilkorsare. USA försökte för övrigt intrigera i och påverka val i länder som Italien och Frankrike (och totalt i många länder).

          Dina påståenden om effekter av en pakt Sovjet-England-Frankrike är spekulativa. Det är mer sannolikt att det skulle hålla Hitler ”lugn”. Och skulle han anfall hade han direkt ett två-frontskrig på halsen, som han sannolikt ganska snabbt skulle förlora.

          • De ledare som valdes i det befriade Västeuropa gjorde detta på folkets vilja och de behövde inte godkännas av USA. Tvärt om var det i Östeuropa där det var Sovjet snarare än folket som tillsatte ledarna. Visserligen förekom där säkert val i Östeuropa också men dessa var bara en fars. Det kan tillexempel nämnas att för inte så länge sedan förekom det också val i Nordkorea där den omåttligt populära ledaren Kim vann en jordskredsseger med över 99% av rösterna. Det är denna typ av val som förekommer i kommunistiska länder.

            Vilken effekt en allians mellan Ryssland/Frankrike/England hade haft på Tyskland kan vi naturligtvis bara spekulera i. Men då du hävdar att det skulle få ”lugnande” effekter på Tyskland att ringa in landet militärt, antar jag att du stödjer utvidgningen av NATO för med samma logik borde en inringning av Ryssland också ha en lugnande effekt på Ryssland.

            • Frånvaron av val, med undantag, var en stor svaghet i Östeuropa. En annan sak är att demokratin i den vanliga tappningen inte innefattar det ekonomiska området, där en allt mindre grupp fattar beslut utan demokratisk insyn och med kapitalackumulation, ej världsbefolkningens behov, som främsta ledstjärna.Kommande socialistiska stater måste vara klart mer demokratiska än dagens demokratier, där demokratin i gängse tappning inskränks tydligt i USA, och i europeiska länder via EU.
              USA har försökt påverka val i många andra länder, med odemokratiska metoder. Man har också bidragit till att störta demokratiskt valda regeringar som Mossadeq i Iran och Arbenz i Guatemala 1953, Sukarno i Indonesien 1965, Sihanouk i Kambodja, Allende i Chile 1973, Grenada 1986. Dessutom alla försöken att störta Castro, Chavez och sandinister i Nicaragua. Glömde viss Aristide på Haiti och Selaya i Honduras detta millenium. Och nu det långvariga undermineringsarbetet i Ukraina och stödet till statskuppen där. I Venezuela verkar man försöka upprätta en variant av Ukraina-interventionen.

        • Tom Jensen litar på den officiella historieskrivningen. Eftersom det kan finnas passiva läsare har det relevans att ytterligare kommentera hans utsagor. För det första så var det kalla kriget motiverat av att Us/Uk inte hade fått Stalins undertecknande av Bretton Woods 1944, som per automatik hade inneburet underkastelse under dollarns och pundets överhöghet och vars konsekvens vore att Sovjet inte skulle kunna konkurrera på lika villkor.
          Av samma skäl som Kina är Usas hatobjekt nr 1 idag. Kina lär ha sålt allt mer av sina amerikanska statspapper och underliga manövrer pågår från Usas sida för att hålla dollarn uppe tex genom stora dollarköp ’från’ Belgien av alla länder. Nåja tillbaks till Stalin. England och Usa ville ha järnridån. De ville ha förtryck.
          De(Englands och Usas rika) ville inte att folken runt Sovjet skulle kunna bygga upp blandekonomiska samhällen av den typ som jag antar att Tom Jensen inser att det skulle ha blivit om folken hade blivit fria. Blandekonomi, sociala skyddsnät, inte fritt fram för rovprivatiseringar utan mer typ socialdemokrati av den gamla sorten och alternerat med borgerliga regimer som inte skulle våga ta bort all välfärd. Ingen frihandelsliberalism och låneslaveri vore att vänta.
          För England och Usa var det bättre med så lite konkurrerande entreprenörskap som möjligt där i öst. Såvitt jag vet blev de omgivande länderna gynnsamt behandlade beträffande resurser och prissättning jämfört hur Sovjetmedborgarna själva hade det. (Östtyskland fick förstås lämna ifrån sig en massa maskiner som krigsskadestånd.)
          Detta arrangemang att ingen stark entreprenörkaraktär rådde i öst innebar en broms för Sovjets möjligheter att skapa tillväxt inom östblocket och de fick i stället subventionera de omgivande. Inkomster erhölls genom oljeexport och det passade in i Englands och Usas planer. Sovjet skulle vara av kolonial typ råvaruexportör men inte högteknologisk konkurrent. För oljeinkomsterna importerades i st kvalificerade produkter både före och efter Stalin. Och under en del av Stalintiden var det Lend Lease som överförde teknologin.
          Det ovan sagda innebar att England och Usa ville att Sovjet skulle hålla de omgivande länderna i schack. Trots all propaganda genom radio free europe så var det ett från Usa önskat förhållande att uppror förhindrades. Däremot var det inte till nackdel för imperialisterna England och Usa om Sovjet förlorade sympatier. Som vanligt blir därför dubbelspelet den optimala vägen för angloamerikanerna. Så var det 1953 1956 och 1968. Från Sovjetunionens synvinkel förelåg det ett uppenbart hot från väst. Under den sista delen av WW2 deltog ju tom frivilliga från England Usa Frankrike Sverige Danmark Norge mfl på Hitlers sida trots att allt var förlorat.
          Det fanns helt klart ett starkt intresse för Sovjet att skapa buffertar runt sina gränser. Ibland nämns siffran 27 miljoner döda ibland 40 miljoner. Och just i flera randstater hade mot Sovjet fientliga regeringar släppt igenom anfallen under kriget och hade därför bidragit till dessa enorma förluster. De amerikaner som är insatta förstår mycket väl det rimliga i Sovjetunionens strategi även om det samtidigt utnyttjades för propagandasyften. Men Sovjetledningen skulle inte ha riskerat ett storkrig om Usa hade varit emot deras ingripande.
          Usa omgärdar ju i st andra länder med en missilbuffert. En enorm provokation anser många.
          Men Stalin hade inte för avsikt att hålla tillbaka utvecklingen på det sättet som angloamerikanerna ville så länge de inte själva kunde roffa åt sig. Hans redan långt gångna pågående handelszon av typ BRICS växte. Och han försökte tillsammans med de tidigare asiatiska medlemmarna få med sig flera oberoende västländer i den guldbaserade dvs dollar och pund-oberoende zonen. 1 mars 1950 definierades värdet på rubeln med sambandet 4 rubel 45 kopek =1 gr rent guld. De av de kapitalistiska länerna som erbjöds att ingå var Sverige Finland Schweiz Irland Island Österrike vilket diskuterades i en konferens i Moskva 1952.
          Stalins död i mars 1953 var med all säkerhet ett beställningsjobb av britterna.
          Churchill adlades kort därpå trots att han under den korta regeringsperioden knappast syntes ha uträttat ngt speciellt. I den förra perioden hade han ju varit med och ’vunnit’ kriget – men då vägrade han ta emot order of garters som han alltså tog emot kort efter Stalins död.

      • Tom Jensen slår in öppna dörrar genom att tala om vad England(nåja dom har aldrig imponerat) och USA KUNDE ha gjort. Detta är ju vad Ryssarna ansåg och därför vädjade till dem. Ledaren för Englands commandos SAS undsläppte sig att vårt största misstag var att vi ville att Tyskar och Ryssar skulle förblöda mot varandra. Om det som fick honom att yttra det var dåligt samvete eller var besvikelsen över Rysslands avancemang västerut ut vet jag inte.
        Du har som sagt var rätt i att USA med sin enorma produktionsapparat hade kunnat ingripa men poängen var att det var enormt lönsamt för USA att låta det fortsätta.
        USA hade inflytande över krigs produktionen i Tyskland eftersom de hade dotterbolag där och var i kartell med tyskland. USA:s egen produktion var ibland återhållen av hänsyn till kartellen. På så sätt hölls priserna uppe och skattebetalarnas skuld till finans/företagssektorn ökade.
        Samtidigt levererade väst mängder av vapen till Sovjet enligt lend-lease. Den statliga garantin lastade på medelklassen ytterligare bördor men för de rika var det stor vinning.
        Att ingripa tidigare än nödvändigt skulle dels ha inneburit utebliven vinst och dels färre döda tyskar och ryssar, anglogängets avskydda konkurrenter som de lyckats få att slåss mot varandra. USA hade kunnat avsluta kriget mot Japan tidigare om de hade hoppat över de helt onödiga striderna om små öar i Stilla havet. Det var bara vapenindustrins lönsamhet som fick dem att förhala på det viset. Ryssarna däremot ville ha slut på kriget och det var bara deras uppoffringar som ledde någon vart mot den infernaliska angloamerikanska komplott som vi kallar för världskrig och därmed ger det felaktiga intrycket att det var några andra än USA:s och Storbritanniens eliter som bär skulden.

      • ”USA och Storbritannien lät Sovjetunionen bära nästa hela krigsbördan i 3 år 1941-44 och klev in då det var tydligt att Sovjetunionen (med stödd av olika befrielserörelser) troligen snart skulle besegra Naz-Tyskland. ”

        För att få en mer heltäckande bild av det faktiska förloppet under 2:a världskriget kan följande brittiska och amerikanska insatser under perioden 1941-43 nämnas:

        (1) Ökenkriget i Nordafrika 1940-1943
        (2) Invasionen av Italien 1943 som de facto innebar nådastöten mot Hitlers främste allierade Mussolini samtidigt som det tvingade Hitler att hålla stridkrafter i Norditalien – stridskrafter som behövts på Östfronten.
        (3) Kriget i Stilla Havet och Sydostasien mot Japan, märk här förklarade Sovjet Japan krig först i juni 1945, vem bar bördan här?

        Således var det långt ifrån så att hela krigsbördan bars av Sovjet under åren 1941-43.

        När det sedan gäller invasionen i juni 1944 var detta en enormt komplicerad operation då det gällde att transportera fler soldater och stridskrafter över vatten (…mer än 6000 fartyg var involverade) än vad som någonsin skett tidigare. Detta krävde självklart förberedelser eftersom man knappast skulle få mer än en enda chans. Det är tveksamt om man hade tillräcklig förmåga att genomföra invasionen före 1944.

        Till detta kommer att Storbritannien och USA’s bombflyg åsamkade den tyska vapenindustrin stora skador, något som kraftigt påverkade Tysklands förmåga – inte minst på Östfronten.

        Dessutom skedde mycket omfattande leveranser av såväl vapen som livsmedel från Storbrittaninen och UISA till Sovjet vilka till stor del genomfördes med konvojer i Nordatlanen. Denna för Sovjet och den sovjetiska krigsinsatsen helt nödvändiga försörjning hade inte varit möjlig utan Royal Navys insatser där man redan tidigt under kriget satte ett antal viktiga tyska ytfartyg ur stridbart skick.

        Att Sovjet av egen förmåga skulle ha kunnat besegra Hitler är därför osannolikt och det lär inte finnas många historiker som stöder en sådan tes.

        • Bra kommentar Bertilsson.

          Att Sovjet skulle haft svårt att besegra Tyskland utan alla de insatser av USA/England är självklart för alla.

        • Bertilsson
          Felet med din analys är att du genom att lita på den officiella historieskrivningen förbiser att Usa var på båda sidor. Detta är förutsättningen för att vara säker på att tjäna på krig. Genom sitt omfattande kartellsamarbete och samägande kunde finans/företagseliterna hålla priser uppe och bankerna som hela tiden samarbetade med nazityskland kunde få in profiter från båda sidor oavsett vilka som sköt sönder utrustning för den andra sidan. Det är bla pga att Usa tjänade på judiska och andra slavarbetare som arbetade sig till döds i byggande och nyttjande av de enormt omfattande underjordiska anläggningar där vapenindustrin skyddades som man föredrar att förlägga judarnas försvinnande på annat håll.
          Frankrike hade ett betydande industrisamarbete med Tyskland före kriget och såvitt jag vet fortsatte det i Vichy.
          Det förekom också ett cyniskt spelande med sjömäns liv genom att en del försäkringsbolag och finansintressen tjänade på att avslöja konvojers färdrutter till ubåtarna så att de kunde sänka handelsfartyg. Jag antar att det var för att kunna sälja dyra försäkringar.
          Under WWI hade Englands dotterbolag sålt torpeder till Englands motståndare Tyskland. Motivet var som alltid den stora avkastningen som den brittiska överklassen åtnjöt. Eftersom Usa hade ett sånt samarbete med nazityskland att man med visst fog skulle kunna beskriva Tyskland som i ett slags kolonialt förhållande betyder det att det relativa styrkeförhållandet mellan Sovjet och Tyskland inte var godtyckligt utan under Usas kontroll i hög grad. Eftersom det andra världskriget var angloamerikanernas skapelse med beräkningen att komma ut som världshärskare ville de givetvis inte att vare sig Tyskland eller Sovjet skulle kunna konkurrera. Man kan misstänka att de underskattade Sovjetsoldaternas duglighet och motivation och därför kanske ångrade att de skickade så mycket utrustning. Även Sovjet har kallats för Usas teknologiska koloni genom den verksamhet Usa bedrev där – både långt före och efter lend-lease perioden.( Efter den självständighetssträvande Stalins undanröjande tog Usas inblandning där fart igen) Men eftersom notan betalades av vanligt folk var det inte ett ekonomiskt problem för eliterna. Givetvis var det ett vågspel för de angloamerikanska imperialisterna att hitta en optimal balans mellan de två konkurrenterna Tyskland och Sovjet så att de precis skulle ta ut varandra. Men hade Hitler besegrat Sovjet snabbt kan man misstänka att det redan existerande samarbetet hade framträtt mer öppet med Usa som öppet anti-’vad som helst’ om det krävdes för affärerna. Antagligen hade det inneburit slaveri eller utrotning av Usas icke-europeiska befolkning vilket det redan fanns grogrund för bland angloeliterna före Hitler.
          Efter andra världskriget såg Usa till att deras bundsförvanter nazisterna fick fri lejd till Sydamerika. (En del amerikaner önsketänker och hävdar att det bevisar att maktförhållandet Usa Tyskland är det omvända)
          Nurnberg rättegången var teater utan ett spår av ärlighet.
          Usas eliter gjorde genom bulvaner uppköp av kontrollerande aktier i tyska och japanska företag. Det är dessa som senare tillåtits etablera sig i Usa och med hänvisning till att det är utländska ägare har den dolda kontrollen från Usas eliter kunnat utnyttjas för att kämpa ner facket.
          Frågan är vem som kontrollerar dagens tyska företag. Och när det är misshälligheter inom europa med företagsköp vem är det egentligen som ligger bakom.
          Japan hade Usa annolikt besegrat även om slaget vid Midway inte hade gått deras väg. Usas produktion var totalt överlägsen.
          Mussolini var angloamerikanernas gubbe före kriget det var därför han avrättades utan att få en chans att berätta något. England värvade honom redan 1914 och fick honom att hetsa in Italien i krig mot Tyskland trots att tyskarna erbjöd de territorier Italien officiellt begärde i öst utan strid. Usa avlönade Musse med 10 ggr mer pengar än hans övriga inkomst före andra världskriget.
          Militärhistoriker förstår sig inte på finansvärldens enormt avgörande betydelse för alla skeenden from WWI och är därför naiva även om de inte vore indoktrinerade. Det är bara historiker utanför mainstream som har något att komma med när det gäller den delen av historien där eliterna har intressen att mörklägga.

  2. ”Här upplevde jag Röda arméns inmarsch i gestalt av den andra ukrainska fronten som hade befriat Tjeckoslovakien och var på väg från Prag till Berlin och det avgörande slaget om Tysklands huvudstad”
    Detta stämmer inte med historien. Andra ukrainska fronten var mycket riktigt delaktig i befrielsen av Tjeckoslovakien. Position – en bra bit sydöst om Prag den 6 Maj. Striderna i Prag pågick till den 11 Maj, så den andra ukrainska fronten torde haft svårt att hinna i tid till något avgörande slag om Berlin.
    Vidare glömmer du lite historia Anders, ” krigsbördan” från 1939 togs av England, Frankrike och alla andre länder som ockuperades av koalitionen Sovjet/Nazityskland. Vidare tycks engelsmännens misslyckade försök till att öppna en västfront i Dunkerque glömmas bort. Intressant är att den hel del av engelsmännens vapen såldes av Tyskland till Sverige.

    • Möjligen minns Barbara Brädefors fel, så här närmare 70 år senare, om ukrainska fronten.
      Ja, det stämmer att England, Frankrike, Norge m.fl länder drabbades av Tysklands anfall västerut. I detta deltog inte Sovjetunionen.

    • HL
      Frankrikes motstånd var inte så hårt beroende på att de hade ett omfattande industrisamarbete med nazityskland sedan före kriget.
      Och Churchill gav order om att engelsmännen skulle retirera i väst utan att varsko fransmännen. Hitler lät England löpa, troligen efter överenskommelse med dem, och i tron att de var på samma sida i den kommande kampen mot Sovjet.
      Hitlers generaler var nog inte informerade om varför Hitler tog det beslutet.
      Men det är inte konstigt om man är medveten om att Hitlers hela avancemang österut tidigare hade skett med Englands gillande och utan vilket tyskarna inte hade klarat det.
      Englands bedrägliga dubbelspel är ständigt återkommande i historien och det var inte pga Hitlers avancemang österut som han till slut möttes av Englands ogillande utan det var när han lät bli att ockupera slovakien och ist gjorde en pakt med Stalin.
      Precis som vid första världskriget var Englands elit hjärnan bakom ondskan, men till skillnad från det första hade de nu lyckats få in sin önskade fascistgubbe Hitler i tyskland vilket skulle garantera blodbad mellan de två konkurrenterna.

  3. I slutstriden om Berlin deltog från Röda Armén den första ukrainska fronten under Ivan Konev och den första vitryska fronten under Zhukov. Min frus far stred i den andra ukrainska fronten.