Syriska rebeller bakom anfallet mot Turkiet?


Detta inlägg baseras på en artikel i den turkiska tidningen Yurt, som återgivits av bl.a Russia Today. Jag anser att beskrivningen har tillräckligt hög sannolikhet för att vara ganska korrekt och återger den därför. Svenska massmedia har ignorerat den, och sviker som så ofta sin uppgift att kritiskt granska. Den syriska regeringen som är hårt trängd av striderna inne i landet, som har majoriteten i säkerhetsrådet och många stater emot sig, som sett hur hårt NATO agerade då Syrien sköt ned ett turkiskt flygplan över internationellt vatten (goda belägg för det) och är i ett enormt massmediaunderläge har ingen som helst anledning att skjuta mot Turkiet. Detta hindrar inte att det förekommit att enheter i den syriska armén ändå gjort det, troligen av misstag. Jag vet inte säkert, vem gör det? Uppgifterna om att Syrien skulle ha bett om ursäkt var en lögn (desinformation) enligt en källa. Presidentkandidat Romney har föreslagit att USA bör överväga att sända in trupper i Syrien. Läget är mycket allvarligt. Per Wirten i Dagens Arena har sannolikt helt rätt då han skriver att ”Syrienkonflikten kan få världskrigsproportioner”. Däremot verkar han helt ha missat att utländsk intervention är en central del av konflikten.

Inlägget nedan:
Den projektil som användes för att attackera den turkiska staden Akcakale hade en design som är specifikt för Nato och gavs till syriska rebeller från Ankara, enligt tidningen Yurt i Turkiet. Projektilen dödade en vuxen och fyra barn från samma familj på onsdagen förra veckan (3/10). I en artikel av tidningens redaktör-in-Chief, Merdan Yanardag, säger denne att tidningen fått information från en pålitlig källa, som hävdade att Turkiet självt skickade projektiler till rebellerna i den så kallade ”Fria Syriska Armén.”

”Turkiet är sedan länge medlem av Nato och kommer att agera tillsammans med andra Nato-krafter, så det är inte förvånande att detta har hänt,” uppger redaktören för en Panafrikansk nyhetssite, Abayomi Azikiwe för Russia Today.
Nato har hittills undvikit all militär inblandning i konflikten, men Azikiwe säger alliansen djupt involverad i alla beslut som Turkiet fattar. ”Ankara vidtar inte några militära åtgärder eller överväger någon typ av militär strategi utan att att detta sker i fullt samarbete med NATO-styrkor” sade han.

Turkiet hämnas nu på Syrien för 6:de dagen i radn, sedan en projektil från Syrien landade i den turkiska provinsen Hatay Province. Och då Turkiet vill försvara sina gränsstäder kommer landet att vidta alla nödvändiga militära åtgärder enligt landets president. ”De värsta tänkbara scenario utspelas nu i Syrien … Vår regering är i ständig samråd med den turkiska militären. Vad som behöver göras sker omedelbart som du ser, och kommer att fortsätta att göra det”, sade Turkiets president Abdullah Gül i ett uttalande på måndagen.

Men det är inte bara ledare inom Turkiet som har synpunkter på konflikten. Tidigare på måndagen 8/10 varnade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för de konsekvenser som konflikten kan medföra för regionen. ”Den upptrappning av konflikten längs syriska-turkiska gränsen och effekterna av krisen på Libanon är extremt farliga,” Ban sade vid öppnandet av World Forum för demokrati i Strasbourg, Frankrike.

Många fruktar att situationen kommer att leda till en regional konflikt. Exempelvis menar den politiske analytikern Dan Glazebrook att Ankara avser att dra Nato in i ett krig mot Syrien.
”Å ena sidan försöker turkarna att ge skydd åt rebellerna så att de kan fortsätta sin kamp. Eftersom de vet att rebellerna blir besegrade på marken så bombarderar de Syrien som ett sätt att hjälpa rebellerna inte förlora alltför många av sina positioner” berättar Glazebrook för Russia Today. ”Men jag tror också att de kan hoppas att de på något sätt kan få Nato till att vidta åtgärder också, till att starta ett slags blixtkrig som faktiskt är det enda som skulle göra det möjligt rebellerna att vinna nu.”


i Andra om: , , ,, , , , , , , , opposition

Russia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn

  20 comments for “Syriska rebeller bakom anfallet mot Turkiet?

  1. oliver
    11 oktober, 2012 at 12:31

    Vilka intresse har du egentligen att på nåt sätt försvara den syriska regimen?
    Är du själv en offer av en så kallad Stockholm syndrom?
    får du pengar för de dumheter du skriver?
    Tack på förhand Oliver.

    • 11 oktober, 2012 at 18:20

      Jag vill försvara det syriska folkets rätt till självbestämmande och demokrati och är emot utländska intervention i bl.a Syrien, i Vietnam, USA liksom t.ex. i Norge under andra världskriget. Försök att vara saklig i stället för plump.

      • H2
        11 oktober, 2012 at 19:56

        Den största utländska närvaron och intervention är väl i dagsläget från Ryssland? Hur får du till jämförelsen med Norge????

    • moe
      11 oktober, 2012 at 21:19

      Det nuvarande alternativet är värre, tro mig! Det handlar inte om folkets vilja längre, det handlar om vad Saudi, Qatar, USA, Israel, och Turkiet vill! Och vissa av de vill nog inte ha nån demokratiskt Syrien för sin egen skull! De vill ha en president som lyder under de! Det bästa vore att backa bandet ett par snäpp, demonstrera, kräva reformer utan utomståendes hjälp, kräva att presidenten släpper en del av makten, för att till slut kräva demokratiska val (så var det nog tänk från början tills Qatar och Saudi la sig i). Men det kommer tyvärr inte att hända! USA & company kommer inte att tillåta det!

  2. 11 oktober, 2012 at 13:02

    Intressant och viktigt att få en motbild till den gängse bild som media förser oss med.

  3. rogge
    11 oktober, 2012 at 19:15

    ”Jag vill försvara det syriska folkets rätt till självbestämmande och demokrati”

    Eeh då är det en sak du missat Anders: Assad är en diktator

    Upproret började för att folk ville ha demokrati och få diktatorn avsatt.
    Diktatorn och protestanterna börjar använda våld mot varann.
    Dumt säger omvärlden och uppmanar diktatorn att kliva åt sidan.
    Diktatorn vägrar, våldet intensifieras.
    Vissa delar om omvärlden väljer att stödja dem som vill ha diktatorn avsatt.

    A Romelsjö sliter sitt hår eftersom den den snälle diktatorn inte hyllas i västerländsk media..

    Menar du på fullaste allvar att Alawiten Assad står för demokrati och självbestämmande för det Syriska folket, icke-alawiter inräknat? Tror du på allvar att en alawit skulle få majoriteten av folket med sig? herrefuckinguud

    • 11 oktober, 2012 at 21:16

      Då det gäller utländsk närvaro med militär är knappast Sovjet störst. Har du någon källa. Norge var inget bra exempel – jag tänkte på vikten att få slå vakt om nationell självständighet a la FN-stadgan och Westfaliska freden 1648.

      • H2
        11 oktober, 2012 at 21:53

        Anders, man får gissa lite vem du kommenterar, i detta fall gissar jag det är min kommentar.
        Sovjet har upphört att existera för länge sedan, det är Ryssland jag pratar om. eller har du någon källa till att Sovjet har återuppstått?

        Givetvis är Ryssland absolut störst, möjligen inte i antal soldater med definitivt i slagkraft/styrka. Mig veterligen finns det ingen säker källa på hur många utlänningar som är engagerade. Styrkan i den ryska basen är väl hyfsat dokumenterad och de officiella uppgifterna är knappast överdrivna

        • 12 oktober, 2012 at 07:56

          Tack för att du påpekar min felskrivning av Sovjet. Då det gäller stridande utländska soldater, som jag diskuterat, är mig veterligen Ryssland inte så aktuell

          • NSUN
            13 oktober, 2012 at 10:27

            Det nuvarande Ryska och tidigare Sovjetiska politiska och militära stödet till Syrien är snarlikt det USA ger till Israel.

            Ryssland går Syriens ärende i FN. Sovjet och sedan Ryssland har utrustat, finansierat, och utbildat den Syriska Försvarsmakten.

            Till skillnad från Israelerna som är betydligt mer militärt självgående mer en stor inhemsk försvarsindustri, har det Sovjetiska/Ryska stödet till Syrien varit ett helhetsåtagande. Där Rysk personal handgripligen på plats i Syrien sett till att den militära utrustningen varit i funktion.

            I vilken omfattning Ryssland ger aktivt och direkt stöd till Syrien i de pågående striderna är inte känt. Att inte tro att det förekommer vore världsfrånvänt naivt.

            • NSUN
              15 oktober, 2012 at 08:25

              Det Ryska intresset för ett regimskifte verkar vara minst sagt svalt.

              http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-fordomer-ryskt-syrienstod

              Inte så konstigt kanske? De skulle du förlora sin trognaste allierade i regionen. Vad skulle då hända med de Ryska planerna på att öka ut marinbasen i Tartus?

            • 15 oktober, 2012 at 09:20

              Att Ryssland och Syrien har nära relationer, att Ryssland stödjer Syrien i konflikten, och att man stödjer FN-medlaren är tydligt. Likaså har man riktat viss kritik mot Syrien under konflikten.

              Wikipedia är mycket värdefull, men inte alltid ”objektivt” som bekant. SIPRI är en annan källa.

              Jag konfronterade en vanligtvis välinformerad syrisk bekant med dina uppgifter och fick följande svar:

              ”Jag tror att jämförelsen är helt felaktigt när det gäller relationerna och det stöd som Syrien och Israel får av sina alierade.Jag är säker på Syrien betalar allt vapen Den får från Ryssland och det gäller inte det mest utveclade vapen som ryssland har( så var det förr).Ryssland skulle inte delta med sina militära trupper direkt och öppet och har aldrig gjort det det har alltid varit politiskt spel och på slutet tvingades ge upp sina alierade för ett visst pris, hoppas att de inte gör det nu i Syriens fallet.
              Ingen rysk president kommer till Syrien för att visa sin lojalitet och för att få välsingnelse och få stöd i sin president kampanj eller även behålla sitt president ämbete utan turbulens för vi vet hur kan det bli om de hamnar i oreda eller går emot israelernas vilja.”

      • Thomas
        12 oktober, 2012 at 00:51

        Lustigt att du nämner invasionen av Norge men inte den sovjetiska av Finland under Vinterkriget? Fast de revolutionära brödernas inmarsch kanske inte räknas? Dessutom var inte USA inblandat och då är det kanske ointressant?

        • 12 oktober, 2012 at 08:00

          Det var också ett liknande folkrättsligt brott, som jag uppfattar det.
          Då det gäller tiden efter andra världskrigets slut är USA inblandat mycket mer än någon annan stat i övergrepp mot andra stater, men inte ensam (Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan 1979 t.ex.) Det är USA som kraftigt rustat upp, moderniserat sina kärnvapenarsenal, har 900 militärbaser i över 100 stater och som begår angreppskrig (Irak, Afghanistan) med brutala metoder (tortyr, drönare, uranvapen etc). Om t.ex. Ryssland gjorde det finns anledning funnes anledning till motsvarande kritik mot det landet.

          • NSUN
            13 oktober, 2012 at 11:42

            Jag blir mycket mycket tveksam när jag läser din kommentar om Ryssland. Om slutet av Andra Världskriget är startpunkten för din jämförelse ingår även Sovjetunionen.

            Sovjetunionen hade en extremt aggressiv utrikespolitik, med annektering av hela eller delar av suveräna stater med mycket aktiv förrysknings politik i de annekterade områdena. Man kontrollerade även ett stort antal lydstater i Östeuropa. USA kommer inte ens i närheten i en rättvis jämförelse.

            Även om vi skulle bortse från Sovjetunionen och bara titta på dagens Ryssland så får din kommentar mig att undra. Känner inte du till de två krigen i Tjetjenien? Striderna i Groznyj utfördes med ett sådant barbari och övervåld att det väckte avsky även i Ryssland. Man får gå tillbaka till Andra Världskriget och striderna i Leningrad, Stalingrad, och Berlin för att hitta något liknande i avseende på bombardemang och civila förluster.

            Tortyr och mord på politiskamotståndare var även vanligt förekommande.

            Med tanke på att de 900 militärbaserna och 100 länderna omfattar allt från lägenheter, obemannade radiomaster, och militär personal i ambassader är det inte vidare imponerande om man jämför med andra länder på samma måttstock. I hur många länder har lilleputt landet Sverige en militärattache?

            • 13 oktober, 2012 at 19:32

              I inlägget om gränsstriderna mellan turkisk militär och någon slags militär i Syrien nämns Ryssland bara i förbifarten. Du väcker flera stora frågor som bara helt kort kan nämnas här. Vid f.a. Jalta skedde överenskommelser om intresseområden efter andra världskrigets slut. I de flesta stater som kom att tillhöra östblocket fanns starka kommunistpartier och/eller kommunistledda motståndsrörelser. Sovjetunionen som fick bära mycket störra börda än andra stater i kriget mot Hitler var kraftigt försvagat efter andra världskriget, med enligt uppgifter 20 miljoner döda (USA 300.000, dvs 1,5 % av Sovjets förluster) och en stor del av infrastrukturen och industrin sönderslagen. USA f.a. har med framgång lyckats lansera bilden av ett starkt Sovjetunionen efter 1945 vilket kunde motivera egen upprustning och egna krigsäventyr. Sovjetunionen gick in i Ungern 1956, i Tjeckoslovakien 1968 och i Afghanistan 1979, medan USA angripit mångdubbelt fler länder med mångdubbelt fler dödade.

              Så mycket är väl klart att Ryssland gick mycket hård och brutalt fram i Tjetjenien, det tycks vi båda anse

              USA:s militärbaser utomlands förtjänar ett eget blogginlägg. Jag har bl.a. använt siffror som nämnts av förre presidentkandidaten Ron Paul. Här en litet mer utförlg belysning av ämnet:

              Det finns lite varierande uppgifter om antalet USA-baser, i vilka länder de ligger och hur många de utlandsstationerade trupperna utgör. Totalt hade USA runt 2007 omkring 400 000 soldater och befäl utomlands varav hälften i uniform samt 80 000 lokalanställda i över 130 länder och på 737 militärbaser enligt officiella källor. En annan källa anger att USAs totala militär styrka är cirka 250 000 man (Andersson 2010), vilket stämmer någorlunda med den tidigare uppgiften om cirka 280 000 man i vapen. Ytterligare en källa uppger att det finns totalt över 700 militärbaser i ett sjuttiotal länder, och militär trupp i ungefär lika många länder (Foster et al. 2008). Ojanen et al. (2011) skriver att ”amerikanska soldater finns idag i fler än 150 länder på 100-tals basinstallationer”. The London Times (5-6-2010) rapporterade att amerikanska trupper nu är verksamma i 75 länder, och i Washington Post skrev Karen de Young och Greg Jaffee år 2010 att specialstyrkor från USA opererade i 75 länder, 15 fler än då Obama tillträdde (de Young & Jafee. US ”secret wars” expands globally. Washington Post 4 June 2010; http://www.twf.org/News/Y2010/0604-Secret.html. En annan källa uppger att specialstyrkor verkar i 120 länder. (Nick Turse. Secret war in 120 countries. Asia Times 5 August, 2011; http://www.atimes.com/atimes/south_asia/mh05df01.html

              Om du har motsvarande uppgifter om ryska militärbaser utomlands, och antalet ryska soldater i andra länder är du välkommen.

              • NSUN
                15 oktober, 2012 at 06:26

                Ditt svar gör mig inte mindre tveksam. Menar du på allvar att Sovjetunionens annektering av de självständiga staterna Estland, Lettland, och Lituien. Tillika annekteringen av de österlig delarna av Tyskland och Polen. Inte ska fördömmas pga att det fanns lokala kommunist partier och att Sovjetunionen har stora förluster i kriget?

                Antalet Amerikanska soldater i utlandet, var de är stationerade, osv, behöver inte vara det minsta svårt att få reda på. Det Amerikanska försvaret publiserar nämligen dessa uppgifterna på Internet. Man behöver inte använda sig av andrahands information med tvivelaktigt innehåll. Att kalla lägenheter och obemannade radiomaster som militärbaser tillför endast löjetsskimmer och sänker trovärdigheten.

            • 15 oktober, 2012 at 12:00

              Givetvis ska övergrepp av Sovjetunionen och Ryssland kritiseras eller fördömas.
              Då det gäller uppgifter om antalet USA-baser och antalet soldater där finns officiella uppgifter. Men det finns diskussion och kritik av kvaliteten och korrektheten i dessa uppgifter, liksom av uppgifter om t.ex. försvarsanslaget storlek och om vad som bör ingå där. Därför ser man olika beräkningar av olika seriösa författare. Har nyligen köpt en bok på engelska om USA baser utomlands, men den finns i Stockholm och jag är utomlands.

    • moe
      11 oktober, 2012 at 21:34

      Grattis! Du har ett och halvt rätt! Al Assad är en diktator (rätt), Upproret började för att folk ville ha demokrati och få diktatorn avsatt ( delvis rätt, folk vill ha reformer och vill ha slut på korruptionen i landet), resten är inte ens värt att kommentera, det är saker som du har hört på tv och tagit åt dig som fakta!

  4. 11 oktober, 2012 at 21:22

    Assad är en diktatur av ungefär samma slag som de många USA stöttt eller etablerat i bland annat Mellanöstern. Det är väl belagt att oppositionella grupper och partier tolererats, bland annat i Arabförbundets rapport. Vg läs morgondagens blogginlägg!
    Jag tror att varken du eller jag med säkerhet känner till omfattningen av stödet för Assad. Den utländska interventionen och smutskastningen gör det än svårare att veta det. Läs morgondagens inlägg som sagt

Comments are closed.